Best of 2022

Den årliga bästa-album-listan är här! Som vanligt har jag väntat alldeles för lång tid med att påbörja detta mastodonprojekt, men här är i varje fall mitt försök...

Betygsättning:
1/10-5/10: Dåligt. Undvik helst. Undersök, om du som jag måste höra allt åtminstone en gång.
5/10-5.5/10: Ok. Mellanmjölk.
5.5/10-6/10: Bra. Kolla upp. Kan vara värt ett köp.
6/10-8/10 Mycket bra. Förmodat köptvång.
8/10-9.5/10: Världsklass. Varför äger du inte denna? 
9.5/10-10/10 Perfektion. Även om du inte samlar plattor bör denna finnas som konstverk i din hylla. KÖP!

Ps. Förra året var jag för snäll med betygen. Det ska inte ske igen. Ds
Oops, I dit it again.

Först ut är plats 265 till 65. Här finner du skivor med betyget 5.5-6.5, dvs bra plattor. Vill du ha mina topp 64 plattor får du allt scrolla en bra bit :) Längst ner hittar du plattor som av olika anledningar inte sått ett frö i mitt behagar-öra. Kolla gärna in dem också. Totalt har jag lyssnat på över 350 skivor...Om jag missat nån skiva så är det ditt fel för att du inte tipsat mig om dem. :)

Spotifylänk till de bästa låtarna 2022:
https://open.spotify.com/playlist/1WrgsxzPpdxpQoX57XSBwI?si=2cb9fe48fb6a40d5

Spotifylänk till andra låtar från 2022 som också är värda att lyssna till:
https://open.spotify.com/playlist/5F1gItxrz9nLp9JoWglRjQ?si=8e5d9d7318874365

I texten finns länkar både till låtar som finns på spotifylistorna samt andra bra och coola youtubeklipp. Enjoy!

Bra plattor släppta 2022:

A.A. Williams-As The Moon Rests
Skönsjungande Alex Williams ligger någonstans i gränslandet mellan rock/metal/postrock. Otroligt lättlyssnat och vackert, fullt av stråkar i ett göttigt arrangemang och elgitarrer som är tillräckligt ohårda att även den mest inskränkte radiolyssnare kan tycka att detta inte bara är hårdrock utan faktiskt också lyssningsbart. Evaporate som är tvåa ut på plattan är så mycket James Bond-ledmotiv som det kan bli. Som platta blir det för enformigt, men som bakgrundsmusik och stämningssättare funkar det alldeles utmärkt. 6/10

Afghan Whigs- How Do You Burn?
Det är något magiskt över Afghan Whigs. Bandet som har förmågan att beröra utan att beröra, att vara bra, fast utan att vara hitiga, samt att lyckas släppa skiva efter skiva som är habila. Lyssna till Catch a Colt, The Getaway, In Flames och Domino and Jimmy. 5.5/10

Aldous Harding-Warm Chris
Nya Zeeländsk quirky chamber pop/folk. Aldous har en väldigt egen röst och säreget uttryck som väcker mitt intresse direkt. Låtarna sitter inte riktigt där hela vägen, men lyssna gärna till Nick Drakeska huvudspåret Warm Chris, den totalt oförståeliga Passion Babe och öppningsspåret Ennui. Charmigt är bara förnamnet. Ja, alltså förutom Aldous då förstås. 6/10

All Them Witches-Live on the Internet
En av de där Coronakonserterna som spelades utan publik. Denna sändes live på internet och blev senare släppt på trippelvinyl. Ska givetvis lyssnas på i sin helhet, men om man är en lat jävel kan man alltid börja med Dirt Preachers, Alabaster, The Marriage Of Coyote Woman, Charles William eller avslutande Bulls. Lyssna framförallt på det fantastiska gitarrspelet från Ben Mcleod. 6.5/10

Alter Bridge-Pawns & Kings
Alter Bridge låter som de alltid låter. Miles Kennedys ljuva, ljusa hårdrocksstämma, uppbackade av Creeds forna medlemmar med gitarristen Mark Tremonti i spetsen. Inledande This Is War, öppnar plattan starkt, även om jag har svårt för sticket, samt att versen är lite väl slätstruken. Dead Among the Living och Silver Tongue är också klassiska Alter Bridgelåtar, kanske tyngre än vanligt. Hyfsat starka refränger räcker dock inte för att greppa tag i mig. Undvik: Season of Promise. 5.5/10

An Abstract Illusion-Woe
Progressiv death metal kan väl inte vara något för mig? Omedelbart (efter ha skippat introt) rycks jag med i ett furiöst dubbelstampande. Men vad är det jag lyssnar på? Sången påminner mycket om Meshuggah, trummorna om något norskt dödsmetalkräkband och gitarrerna är så progressiva att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Va fasen är detta? Lyssna på Slaves och Tear Down This Holy Mountain. 6.5/10

Animal Collective-Time Skuffs
Låt oss bara komma överens direkt här. Döper en albumöppnaren till Dragon Slayer borde en få epitetet GENI, right?

Annika Norlin-Mentor
Annika, människan bakom Hello Saferide och Säkert, släpper här sitt andra soloalbum under eget namn och resultatet blir ett naturligt mellanting mellan ovan nämnda alter-egon. Bäst är Annika som vanligt på de svenska låtarna på plattan. "Pengar", "Vita Frun", "Avtryck", "Kroppen Som en Skål" och framförallt "Den Sista", duetten med Mattias Alkberg, bör höras! Låna även ett öra till Tonight och The Woods.  6/10

Arctic Monkeys-The Car
Sofistikerat, introvert och filmiskt låter den senaste plattan med Arctic Monkeys. Egentligen så långt ifrån det explosiva och rockiga soundet som satte dem på musikkartan. Den är tydligt klädd i kritstreckskostrym på inrökt jazzlokal. Arrangemangen är mjuka, mörka och följdsamma. Inledande There' Better Be A Mirror Ball är fantastisk och även om det finns ett par starka spår till så lämnar jag plattan med ett ganska mulet intryck. Varför ska det vara så svårt att släppa ett album som är bra rakt igenom? Lyssna även till Sculptures Of Anything Goes och Body Paint. 5.5/10

Arena-The Theory of Molecular Inheritance
Det rutinerade progrävarna i bandet Arena släpper sitt tionde album. De har även hunnit med sju livealbum, fem ep:s och tre compilations. Arena består av Damien Wilson, Clive Nolan, Mick Pointer, Kylan Amos och John Mitchell. De har bland annat spelat i band som Marillion, It Bites, Kino, Pendragon m.m. Damien Wilson är ny sångare som bl.a. uppträtt i Les Miserables. Han var även påtänkt som ersättare i Iron Maiden när Bruce Dickinson tog paus i mitten av 90-talet.Med starkt melodifokus släpper de ett nytt fint album. Framförallt sångaren Damien Wilson imponerar med sin grymma sångröst. Som helt album lyckas de dock inte fånga mig. Habilt, men lätt glömma. 5.5/10

Atlas Station-Ghost
Umeåbandet Atlas Station släppte sin fantastiska självbetitlade debut 2015. I år kommer äntligen uppföljaren och äntligen finns den även på vinyl. Snygg, modern pop förklädd i 80-talsutstyrsel, mumsiga arrangemang med lätt progressiv touch samt fantastisk produktion. Genremässigt hamnar vi någonstans mellan Peter Gabriel och Sting. Lyssna gärna till den fantastiska "Uncertainty"! 5.5/10

Author & Punisher-Krüller
Bombastisk doom/drone.
"Men jag har sett Author & Punisher smyga omkring på den där kyrkogården och viska saker till traktorerna. Han bygger alla sina instrument själv av delar han hittat. Det är sant. Det låter som en gimmick. Det är inte sant. Det är ett sätt att leva och verka och ett helt annat sätt att förhålla sig till det som inte längre behövs. Krüller är en vaggvisa för reservdelar." -Hymn.se
2022 låter Author & Punisher som Nine Inch Nails lät i början av 2000-talet. 6/10

Band of Horses - Things Are Great
De har redan hunnit med 6 album (7 om du räknar liveplattan Acoustic at the Ryman). Det låter som det brukar låtar. Skäggrock för män i övre medelåldern som skulle vilja prova på surfing, men är för lata. Plus till de två inledande låtarna. Stabilt album! Inga direkt duds, utom möjligtvis "Ice Night We're Having". Överraskande habilt. 6.5/10

Basia Bulat - The Garden
Fin singer songwriter. 5.5/10

Beach House-Once Twice Melody
Drömpopbandet Beach House släpper ett hyllat album, det åttonde i ordningen. 4 ep:s eller en dubbelvinyl med 4-5 låtar per sida, kanske ett par-tre låtar för mycket, men överlag mycket hög nivå på låtskriveriet. 5.5/10

Bear's Den-Blue Hours
Ännu en snygg skäggplatta. Finfin pop från de brittiska öarna. För fans av , Boys of Summer, Ludwig Hart och The War on Drugs. 6/10

Behemoth-Opvs Contra Natvram
"Stellar" drums. Blir glatt överraskad över att jag inte byter låt hela tiden och blir dessutom extremt vinsugen av Nergals "ljuva" stämma. 5.5/10

Beth Orton-Weather Alive
När Beths röst är på bristningsgränsen och nära att spricka är hon som bäst. Plattan är vacker, sofistikerad, sådär härligt jazzig och hade förmodligen fått ett betydligt högre poäng om den varit kortare och mera varierad. Öppningsspåret Weather Alive och Friday Night är bra låtar.

Big Big Train-Welcome to the Planet
Hyllade Big Big Trains sista album p.g.a. sångarens bortgång. Jag lyssnar igenom hela skivan utan att haja till en enda gång. Bra som bakgrundsmusik antar jag. Vila i frid. 5/10

Bill Callahan-YTI⅃AƎЯ 
Bill Callahan har rösten som får Christian Kjellvanders att låta som en gosses. Soundet är detsamma där berättandet får stå i centrum. Det är folk/singer/songwriter/americana precis som vanligt. Stabilt album, där ingen låt står ut. 5.5/10 

Binker & Moses-Feeding The Machine
Avantgarde jazz från UK. Moses Boyd på trummor och Binker Golding på saxofon följer varandra i musiken, utmanar, kontrollerar och verkar tillsammans. Max Luthert bistår med bl.a. synth. Bitvis riktigt bra! Lyssna på Accelerometer Overdose och Feed Infinite. 6/10

Bitchin Bajas - Bajascillators
Kraut/minimalistisk elektronika/new age. Repetativt malande. Gött! 6.5/10

Björk-Fossora
Björk goes experimental. Tänk dig en isländsk natur sprungen ur vulkanaska. Under vulkanaskan växer märkliga svampar. Bland dessa svampar snirklar sig Björk i någon märklig form av Alice i Underlandet. Unikt, konstigt, välspelat, wacky bananas och bitvis underbart. Lyssna till Atopos, Victimhood och Her Mother's House. 5.5/10

Black Capricorn - Cult Of Blood
Härligt skev stoner/doom från Italien. Småsur sång och halvmäkiga gitarrsolon. Precis som det ska vara! Behöver jag nämna att det är fantastiska Majestic Mountain Records som ligger bakom släppet? 5.5/10

Black Country, New Road-Ants From Up There
Utmanande lyssning, precis som på förra albumet. Detta album är än spretigare, mindre intensivt, mera laidback och tyvärr med djupare dalar. Lyssna till Concorde, The Place Where He Inserted The Blade, Snow Globes och Basketball Shoes. Good stuff! 6.5/10

Bloc Party - Alpha Games
De dansanta britterna är numer old timers på indierock/postpunk-scenen. Med Alpha Games har de nu släppt 9 plattor plus ett gäng ep:s och liveplattor. Alpha Games börjar grymt med Day Drinker och singeln Traps. Musiken är sig lik med dansanta rytmer till distade gitarrer och sångaren Keles utmärkande stämma. Fans av Bloc Party kommer inte bli besvikna. Inte deras bästa, men bra nog. Plats på någons bästalista tror jag dock blir svårt. 6/10

Borealis-The Phantom Silence
Vänta? Har Jorn Lande/Russel Allen ett nytt band? Det har han inte, men Borealis har en väldigt duktig sångare i Martin Marinelli. Genremässigt så är det på rätt sida om power metal/prog metal. Som en blandning av Jeff Scott Soto, Symphony X och Masterplan typ. 5.5/10

The Brian Jonestown Massacre-Fire doesnt grow on trees
6/10

Bubblemath-Turf ascension
Tredje platta från detta amerikanska progressiva rockband. "Snygg" modern prog. Hur spännande det är vetifasen. Instrumentalt är det bra, men sången stör...Behöver garanterat 10 fler lyssningar.
"Bubblemath have taken full advantage of their hometown's long winter nights to rehearse and hone a singular style that's at once thrilling, enthralling, and technically demanding. The end result is their third album, Turf Ascension, a four-song, 49-minute collection of shifting time signatures, swirling vocal harmonies, interstellar guitars and rippling keyboard flourishes..." -amazon 6/10

Cameron Graves - Live from the Seven Spheres
Pianisten Cameron Graves släppte en av de mest intressanta plattorna ifjol och är här tillbaka med ett live-album. Blandning mellan piano och prog med distad gitarr (i princip metal) är spännande. Lyssna gärna på Planetary Prince eller The End of Corporatism. Som kuriosa kan nämnas att Cameron även har ett nu-metalband med Jada Pinkett-Smith. Smaka på den! 5.5/10

Candlemass - Sweet Evil Sun
Johan Längquist som sjöng på debuten är tillbaka som sångaren i Candlemass och gör här sitt 3:e album som frontman. Wizard of the Vortex öppnar albumet. Det riffas på i vanlig ordning, men trumsoundet stör mig nåt enormt. Leif Edlings bas drunknar också i mixen. I Sweet Evil Sun låter basen bättre. Det gör också att man stör sig mindre på trummorna även om bastrumman låter kartong. Det känns lite som Toni Martins plattor med Black Sabbath. Lite hårdare och vassare ljud än man vanligtvis får höra från Candlemass. Black Butterfly, Sweet Evil Sun och Angel Battle är rätt feta. Lyssna på dem! 5.5/10

Charlie Griffiths-Tiktaalika
Gitarristen Charlie Griffiths från Haken släpper sitt första soloalbum. Det börjar överraskande hårt, med ett mellanting mellan Devin Townsend, Meshuggahvrål, thrash blandat med lugnare partier och ren sång. Ännu inte helt övertygad, men med gott hopp lyssnar jag vidare. Med på plattan har han bland annat Darby Todd (Darkness, Kee Marcello m.m.) som verkar spela överallt just nu. Grym trummis! Gästspel även av Jordan Rudess (Dream Theater). Jag känner mig som lite av en prognybörjare när jag lyssnar på skivan. Det är som att det händer för mycket och det ligger säkert en hel del i det. Jag skulle nog behöva snurra den här plattan 10 ggr till för att uppskatta och riktigt förstå den. 6.5/10

Chrome Ghost - House of Falling Ash
Post rock/metal. Melodiskt, hårt, tungt, atmosfäriskt, långa låtar. Blandad ren sång och growl. Som det ska vara! 6/10

Clutch-Sunlight on Slaughter Beach
Skeletons on March är en brottarhit!

Coheed And Cambria-A Window of the Waking Mind
Varför är det här så ointressant? Med en rad intressanta släpp bakom sig såsom III, IV, V, Ascension, Descension finns knappt något intressant kvar. Första genomlyssningen stör jag mig på att det mest bjuds på andrasorteringens pop. Inte mycket till fantasi egentligen. Åtminstone inte förrän i slutet av plattan där det äntligen händer grejer. Från och med låt nummer nio Bad Man spärras mina öron upp lite extra, men det är först på de tre sista låtarna som det verkligen dyker upp något värt mödan. Ladders of Supremacy, Rise, Niainasha (Cut The Cord) och Window of the Waking Wind förtjänar ett eget släpp. Det är det Coheed & Cambria som jag älskar. Progressivt, mindre popigt, längre låtar, bättre melodier och hårdare gitarrer. 6/10

Conan-Evidence Of Immortality
"Evidence of Immortality is ultra-heavy, slow-moving stoner doom with anguished vocals that sounds like the result of putting Ufomammut, Electric Wizard and Eyehategod in a blender." -Sonny92
50 minuter av tung, jävla doom och sludge. Frågor på det? Lyssna på Righteous Alliance! 6/10

Cory Wong-Power Station
Multiinstrumentalisten Cory Wong släpper nytt. Sitt 17:e totalt och 11:e under de tre senaste åren. Det är varierat soundmässigt. Funk som låter som ett modernt Tower of Power i Power Station eller pop/soul i slikt Michael Jackson/Bruno Mars-utförande i Crisis eller eller superdansant /Pharell Williams/N.e.r.d. i J.A.M. (Just A Minute). Kul och skickligt såklart, men inte speciellt upphetsande. 5.5/10

Cosmograf-Heroic Materials
Brittisk neo-prog. Konceptet är det vanliga nuförtiden. Jorden är på väg att gå under och det är vårt fel. Väl ihopsnickrad prog där toner sällan går till spilla. Lyssna till If Things Don't Change.

Crippled Black Phoenix-Banefyre
"I evighet vi vandrar" mässar de i "Ghostland". Jag har ingen aning om vilken kopplingen till Sverige och jag orkar inte heller kolla upp det. 3 minuter senare googlar jag och hittar inget. Suck...
"A musical in multiple parts, animals rebelling against humans, humans rebelling against injustices and the universe rebelling against collapse." 97 minuter. 97! minuter. Episkt eller slöseri av tid? Va fasen spelar de för musik förresten? Svartmetal/gothprog/postrock/folkmetal/arenarock? Fasen. Det här är ju smygbra. Ett War of the Worlds anno 2022? Rose of Jericho och Blackout77 sticker ut.

Crobot - Feel This
00-tals "radio"-metal i stil med WVH, Dark New Day, Retrograde, Fightstar, Alter Bridge och Coheed And Cambria, blandat med influenser från såväl Rage Against the Machine, Soundgarden och Audioslave. Inledande Electrified är inget vidare, men efterföljande Dizzy och Set You Free bådar bättre. Golden tillhör också de bättre spåren på plattan. Lyssna även till Better Times. 5.5/10

Crowbar-Zero and Below
Tror inte det finns en coolare gitarrist än Kirk Windstein i Crowbar. Crowbar är hans skötebarn, även om jag tycker att han är mycket bättre tillsammans med Pepper Keenan i Down. Är du sugen på att höra tunga, grymma riff ska du lyssna på Crowbar. Låtar är det dock sämre om här. Lyssna till Chemical Godz.
"Combining the heaviness of Crowbar, the misanthropy of Crowbar, and the general doom and groove formula made famous by bands like Crowbar. Its mostly Crowbar style downtempo sludge..." 5.5./10

Cult of Luna-The Long North
"An Offering to the Wild" är en brottarhit som klockar in på 12:43! Inledande "Cold Burn" och "The Silver Arc" är inte dumma heller. "Into the Night" är nästan Cave-sk. 6/10

Daal-Daedalus
Italiensk space/heavy prog. Platta börjar med ett långt intro med diverser oljud och coola effekter och utvecklas senare i en experimentiell riktning där tunga bassgångar mixas med närmast avantgardiska stycken som växlar mellan piano och gitarr för att sluta efter 14 minuter. På Icarus Dream är det hårdare tongångar där ett tungt, nästan stonerliknande riff brassar igång låten och väcker även den hårdast sovande prognörden. Även denna låt skiftar i fokus och blir mera progressivt atmosfärisk ju längre låten lider. Skivan fortsätter att vara progressiv och skifta i sound. Bästa låten är "Labyrinth 66" och "In My Time of Shadow".

Daniel Rossen-You Belong There
Folk/Akustiskt/Avantgarde/Pop.
Shadow in the Frame: Daniel (Grizzly Bear) känns som en bard i ett rollspel. Han kör tolvsträngad gitarr, stämd till fördärvelse. Jag får lust att "fuldansa" likt Michael Flatley i Riverdance. INTE bra.
Som tur var dyker Unpeopled Space upp och ändrar soundet på plattan till något mycket behagligare. Inte helt olikt Midlake. Tangle vänder soundet igen, nu till något som närmast kan beskrivas som avantgarde jazz. I'll Wait For Your Visit låter John Grant på Bossa Nova retreat. Bäst: Unpeopled Space och The Last One.
"It's as if Joanna Newsom and Fleet Foxes cut the pageantry and reverted themselves back to "the point." -boldfaure 5.5/10

Dark Funeral-We Are The Apocalypse
Black Metal. Varför så arg? Är det för att apokalypsen är nära?
Janne Jaloma är en sjuk trummis. Jag ska inte gilla det här, men det är fan omöjligt att inte tycka att detta är bra. Plattan öppnar med tre kanonspår i Nightfall, Let the Devil In och When Our Vengeance Is Done. Det finns egentligen inga direkt svaga spår här. A Beast To Praise är nog en av de sämre. Väldigt hög klass i övrigt(för att vara black metal)! 5.5/10

Datura4 - Neanderthal Jam
Dom Mariani fortsätter producera musik till Nicke Anderssons glädje. Här bjuds som vanligt på en blandning mellan rock, blues och boogie. Önskar mer fokus på rocken, men några goa låtar finns allt här. Lyssna till Open The Line, Digging My Own Grave och Worried Man's Boogie. 5.5/10

Death Cab For Cutie-Asphalt Meadows
Några bra låtar som t.ex. I Miss Strangers, Rand McNally, Here To Forever och några ok i "Wheat Like Waves, Asphalt Meadows. Resten ganska tamt. 5.5/10

Derek Sherinian - The Vortex
Vad har Nuno Bettencourt, Michael Schenker, Joe Bonamassa, Mike Stern, Bumblefoot och Steve Stevens gemensamt? Jo, de är samtliga på Dereks senaste soloplatta "The Vortex". Stillmässigt känner vi igen oss i den instrumentala, progressiva, rocken/hårdrocken. Mitt 15-åriga gitarrjag hade förmodligen blivit tokig i den här skivan, men i ärlighetens namn är det inte mycket till låtar. Många fantastiska riff och solon, men inga låtar. Bästa spåret är "Scorpion", den enda låten på albumet utan fantastiska gitarrhjältar samt "Seven Seas" feat Steve Stevens och avslutande Australia Auralis med Bumblefoot på gura. 5.5/10

Devin Townsend-Lightwork
Frågan som alltid ställs när det gäller är: Geni eller galning? Equinox, Call of the Wild, Heavy Burden och Children of God är bra och Celestial Signals är fantastisk. Resten är mjä.
"Waiter! What is this pop in my metal soup?" -TheMaikkeli 6/10

Devil's Witches-In All Her Forms
Stoner/doom/psych. Smittande bra. 6.5/10

Doctor DooM : A Shadow Called Danger
"A Shadow Called Danger is the second full length album by French Retrogressive Rockers DoctoR DooM. Featuring weighty guitars, a pounding rhythm section and expressive vocals, it builds on the 70s vibe of their previous record, while bringing a heavier and more progressive sound to the table.
The band spent a lot more time getting the sounds just right and working on epic arrangements to bring forth an album that features proto-metal riffs, groovy rhythms, oppressive doom sections, lyrical vocal parts, blazing bluesy solos and much more, all in one album, sometimes even in the same song!" -Bandcamp 5/10

DOMi & JD Beck-Not Tight
Fantastisk jazzduo som med "Not Tight" släpper sin debutskiva. Efter en smärre youtubesensation har en platta varit väldigt efterlängtad och duon gör ingen besviken. Med hjälp av diverse tappade själar som Herbie Hancock, Thundercat, Snoop Dog, Anderson Paak snickrar de ihop en riktigt kul platta med massor av soul, hiphop, jazz och funk. Favoritlåten är nog Two Shrimps. Nedan kan ni lyssna på en instrumental version av låten. Den är enligt mig mycket bättre. Take A Chance (feat Anderson Paak) är också riktigt nice och PiLOT feat Snoop är fly. Släng gärna också ett öra på WHOA och SNiFF. Jag är one med ungdomarnas lingo. Yo. 4 sho. 6.5/10

Domkraft / Slomatics - Ascend / Descend
Svenska doomsuveränerna i Domkraft slår sig ihop med Uk-bandet Slomatics för denna split-ep där banden får ta hand om en sida var. Totalt klockar ep:n in på 36 minuter vilket kanske kan ses som blygsamt för en stonerplatta, men Slayers Reign in Blood är till exempel inte ens 30 minuter lång. The Core Will Pull You Home är en riktigt bra låt. I övrigt inget som sticker ut. 6/10

Dream Unending - Song of Salvation
Doom metal-duo med underjordisk growl. Personligen tycker jag sången förstör. Potentialen finns annars där, framförallt med det fantastiska gitarrspelet (Steve Vai kan nämnas som influens). Precis när jag ska börja tokdissa plattan händer något och allt faller på plats. De lirar Dream Doom, smaka på den genrebeskrivningen "(effectively death doom metal meeting with lighter genres like psych-prog and post-rock)" -Sputnikmusic.com 5.5/10

Dungen-En Är För Mycket Och Tusen Aldrig Nog
Ett av Sveriges allra bästa och viktigaste psychband är tillbaka.
"Visst känner man igen Dungen. Gustav Ejstes nasala röst och Reine Fiskes gitarrkrevader tar man ju inte miste på. Men jämför man det nya albumet med den självbetitlade debuten från 2001 och det senaste studioinspelade albumet "Allas sak" från 2015, får man nog säga att musiken fått hårdare konturer och blivit mindre flumproggig och psykedeliskt utsvävande. Men, och det är viktigt, utan att egensinnet, experimentlustan och infallsrikedomen försvunnit."-Svd.se 6/10

Ebi Soda-Honk If You Are Sad
Nu-jazz. Tight och extremt svängigt. Avantgarde möter fusion i modern tappning. Lyssna till Yoshi Orange och Chandler. Mycket trevlig platta. Uppskattas nog om du gillar J.D Becks trumspel. Lyssna även på Listen, King. 6./10

Ecstatic Vision-Elusive Mojo
Amerikansk heavy psych/stoner. Relativt hård, nästan punkig sång och blås. Ett Slift på speed tänker jag på första låten. Skivan är helt ok. Kanske lite väl mycket proto punk-sound för att vara mig. The Comedown låter Monster Magnet möter Hawkwind.

Edena Gardens-Edena Gardens
"On the band's self-titled debut, Edena Gardens lay out 7 tracks of ethereal doom, quasi-ambient blues, and improvisational psychedelia. These songs seem to rise and expand like a slow fog over one's psyche. An organic and natural musical head space that twists and turns just enough to keep us guessing from one sonic trip to the next." -complex distractions blog 6/10

Evergrey-A Heartless Portrait (The Orphéan Testament)
Soundet är detsamma. Det är progressiv metal som gäller för gossarna från Göteborg. Med 13 album i bagaget måste bandet räknas in i facket "rutinerade rävar". Jag har inte följt Evergrey supernoga genom deras karriär, men blir här påmind om att jag förmodligen gjort ett misstag. Framförallt sången är fantastisk. Välskrivna melodier och perfekt framfört av sångaren Tom Englund. För fans av hårdare progressiv metal med härligt chug (Symphony X etc). 6.5/10

Evership-The Uncrowned King - Act 2
Tankarna går till Magnum, Styx, Yes och Kansas. Amerikanerna släpper här sitt fjärde album, sedan debuten 2016. Progressiv rock blandat med aor. Stort melodifokus. Själv tycker jag att sången är rätt så svag även om melodisnickrandet håller hög standard. Instrumentellt är det pompöst och välproducerat, slickt, modernt, fast med blicken fäst vid 1976. Ett lyckat drag visar det sig där skivans första fina bidrag kommer redan på albumets andra låt, den 8 minuter lång "Missive Pursuits". Som vanligt när det gäller modernare prog/aor håller sig intresset inte uppe tillräckligt länge för att det ska blir några höga poäng. Jag kommer på mig själv att vilja att skivan ska ta slut. 6/10

Father John Misty-Chloe And The Next 20th Century
Fadren goes "croner". Tråkigt eller genialt? Initialt blir jag förbannad. Slöseri! Dumheter! Efter två låtar när jag lugnat ned mig, börjar mina tankar vandra. Hade jag tyckt annorlunda om rösten som kommit ut ur högtalarna varit Tom Waits, Nick Cave, Scott Walker eller Jonathan Wilson? Lyssna gärna på avslutande "The Next 20th Century". 5.5/10

First Aid Kit-Palomino
First Aid Kit goes Fleetwood Mac? Inledande Out of My Head känns som en sommardänga. Angel följer och på Ready to Run hörs det att First Aid Kit har utvecklats och vill nästla sig iväg från att vara den svenska folk-duon som vi blivit vana till att höra. Redan nämnda Lindsey Buckingham och Stevie Nicks samt en viss Boss hörs som klara influenser. Efter det väntar en radda med låtar där ljudet känns igen. De gamla fansen blir säkert glada och visst är det bra, men personligen berör det inte mig speciellt mycket förutom Wild Horses II. Efter det följer en till bra låt med lite nyare sound, The Last One. Refrängen kan nog härledas till Lana Del Rey? Lyssna även till avslutande Palomino. 6/10

Florence & The Machine - Dance Fever
Free är en hit! King likaså. Lyssna även till Morning Elvis. Resten är inte så intressant dock. 5/10

Fontaines D.C.-Skinny Fia
Post punk möter shoe gaze möter goth. Långa malande låtar, mörkt, suggestivt, långsamt uppbyggande utan egentlig klimax. Joy Divisionesque, Smiths-efterapande och Cure-flirtande. Lika bra? Definitivt inte. Intressant? Intressant nog. Själva motsatsen till slätstruket, men ändå på något konstigt vis platt. Lyssna till låtar som Jackie Down The Line, Big Shot och Roman Holiday.
"Really just a collection of slow moving and dark post punk tracks with some vocals that are often pretty obnoxious. Some bits hit, but Fontaines' style is still pretty bland." 5.5/10

Gabriels-Angels & Queens-Part 1
Amerikansk sjuttiotalsdoftande dansant, funkig soul/disco. Inledande Angels &Queens är smaskig. I övrigt är det inte superinspirerande. Kompetent med grym sång, men aningen slätstruket och generiskt. 5.5/10

Gaupa(Lodjur)-Myriad
Stoner med fantastiska Emma Näslund på sång. Det är omöjligt att inte jämföra hennes sång med isländska stjärnan Björk och tillsammans med ylande, volymtunga stärkardistade gitarrer fungerar det väldigt bra! Lyssna till RA, Sömnen, Mammon och Elden.
"GAUPA are very distinctive and unique band; musical magicians that blur the lines between folk, psych and doom with intricate yet heavy riffs, their music is intensely ethereal, enchanting and earthy." -Distortedsoundmag.com 6.5/10

Ghost-Impera
Troligen Ghosts sämsta platta. Hur långt räcker då det? Kaisarion, Hunter's Moon och Spillways är ok låtar. Call Me Little Sunshine och Darkness At The Heart Of My Love är bäst på skivan. Tobias Forge har hjälp med låtskriveri av bl.a. Salem Al Fakir, Vincent Pontare och Mikael Åkerfeldt. Undvik, Watcher In The Sky, Griftwood och radiobalkanrytmen från hell i Twenties. 6.5/10

Giant-Shifting Time
Svenske Kent Hilli från Örnsköldsvik (Perfect Plan) är numer ny sångare i Giant. Kent besitter en fantastisk AOR-röst vilket givetvis passar kanon i Giant. Plattan är finfin med bra låtar och skickligt melodisnickeri. Dessutom har de en fantastisk gitarrist i John Roth (Black Oak Arkansas och Winger). 6/10

Giant Hedgehog - Im Siel
Tysk prog som blandar in jazz och folk i sin musik. Det ges också ordentligt med utrymme för rockigare och massor av freak-outs. För fans av t.ex. Agusa och Änglagård blandat med avantprog/experimental. Svårbeskrivet. Lyssna istället bara till Im Siel. 6/10

Giulio Gentile Trio - insight
Ung italiensk piantist född 1994. Contemporary jazz. Fin platta. Lyssna till fantastiska Mankind To Earth. 6/10

Goat-Oh Death
Svenska Goat är tillbaka med nytt album. Goat fortsätter att ta inspiration från östern, vilket hörs tydligt i bl.a. Chukua Pesa och Blow The Horns.  Fuzziga Soon You Die öppnar annars plattan på bästa sätt! Vi finner inslag av frijazz på Under No Nation, Goatmilk och Apegoat. Annars är det lite som vanligt med Goat. Musiken görs sig inte som bäst på skiva utan ska istället upplevas live! Lyssna gärna till sista minuten på Remind Yourself. 5.5/10

Gnome-King
Belgisk stoner med grymma riff. Påminner en hel del om Clutch t.ex. i tredje spåret Bulls Of Bravik. På intet sätt nyskapande musik eller genremässigt, men vem letar egentligen efter det när det gäller stoner? Sången är däremot viktig och här är den tyvärr lite för svag. Det är synd för att annars hade denna platta kunnat placera sig betydligt högre upp på listan. 5.5/10

Guided by Voices- Crystal Nun Cathedral
Rock. Startar starkt med Eye City. Jag får Pearl Jam-vibbar, framförallt då stämsången på refrängen. Never Mind the List och Crystal Nuns Cathedral är också nice. 5.5/10

Guided by Voices-Tremblers and Goggles by Rank
Lizard on the Red Brick Wall inleder plattan. Pearl Jam möter The Who. Alex Bell(Alex Shilton och Chris Bell?), den andra låten på plattan påminner en del om den power pop som gjorde Big Star och Badfinger kända. Stark start på plattan där även följande Unproductive Funk och Roosevelt's Marching Band är bra låtar. Överlag är det en jämnare platta än Crystal Nun Cathedral. Skivan avslutas fint med Who Wants to Go Hunting. 6/10

Gwenno-Tresor
Artpop/dreampop
Gwenno sjunger på walesiska. Hon besitter en fantastisk röst. Lyssna till titelspåret Tresor. 5.5/10

Hedvig Mollestad - Maternity Beat
Norske supergitarristen är tillbaka med ännu ett jazzalbum, denna gång tillsammans med Trondheim Jazz Orchestra. Lyssna till Maternity Suite. 5.5/10

Henning - Skymningsmusik för dagdrömmare
Inledande Kameleonten lovar gott. Den instrumentala folk-rocken når dock inte speciellt mycket längre. Det är dock en trevlig platta som är värd att lyssnas på. 5.5/10

Hällas-Isle of Wisdom
Jönköpings stoltheter släpper sin tredje platta. Soundet är någonstans i landet mellan hårdare prog och psych.
"Hällas sagouniversum av retroinfluerad äventyrsrock har en förmåga att förtrolla - där uniciteten i soundet tar uttryck genom synthinslag och Alexanderssons majestätiska stämma." -Hymn.se

Ibaraki - Rashomon
Progressiv metal med screamo/hardcoresång och occational blastbeats från Matt Heafy från Trivium. Rätt så trevligt, faktiskt. 5.5/10

INVSN-Let The Night Love You
I gränslandet mellan elektronisk dansmusik och kraut möts INVSN på den nya plattan Let The Night Love You. Skivan är bra som helhet, men det blir för mycket av samma. Variationen är helt enkelt för små och låtarna inte tillräckligt hitiga eller medryckande. Jag efterlyser mindre pop och mera kraut! Bäst på plattan är Slow Disco och Grind Your Fingers.
Dennis och company har nu leverat 5 plattor och två ep:s. Fantastiska musiker som Sara Almgren, Andre Sandström och Hurula m.fl. har bidragit till INVSN genom bandets fina historia. 5.5/10

Jack White-Fear Of The Dawn 
Taking me back öppnar plattan med superfuzziga gitarrer, fantastiskt trumspel och bra sång. Glatt överraskad lyssnar jag vidare. Fuzzen fortsätter och hittar nya dimensioner på The White Raven då Jack blåser håret av huvudet på lyssnaren. Sicken överraskning. Detta är ju hårt, välskrivet, psykedeliskt, artsy fartsy, experimentiellt och alldeles underbart! Redan nämnda Taking Me Back, Fear Of The Dawn, The White Raven och What's The Trick är finfina låtar. 6.5/10

Jack White-Entering Heaven Alive
Från stenhård fuzzig rock till laidback akustisk folkrock. Jack White kan sannerligen överraska. Det skulle vara intressant att vara i Jacks huvud en dag för att se var inspirationen kommer från. Produktionen är kanon och de akustiska gitarrerna och framförallt basen låter fantastiskt. Gissar att denna nog låter superbt i ett par fina hörlurar. Inledande A Tip from You to Me och All Along the Way inleder skivan på ett bra sätt. Övriga bra låtar är Love is Selfish, If I Die Tomorrow. 5.5/10

Jethro Tull-The Zealot Gene
Vilken märklig liten platta. Ena sekunden undrar en vad fasen som pågår och tycker att det är kasst, bara för att nästa sekund tokdigga med i musiken. Antar att det förtjänar en 6/10 i betyg? 6/10

Joakim Åhlund And Jockum Nordström - Meet Moussa Fadera 
"Snarare är detta musik som kränger och svänger och som växlar spår på ett alldeles självklart vis. Med lätthet växlas spår mellan blues, funk, frijazz och psykedelisk rock - den eklektiska hållningen för tankarna till proggpionjärerna Arbete & Fritid. Apropå proggreferenser så tassar Faderas svängiga trumspel elegant i fotspåren efter Bosse Skoglund och Janne "Loffe" Karlsson."-hymn.se 6/10

Joan Shelley-The Spur
"Joan Shelley braids Southern soul richness into the laid-back intimacy of a West Coast singer/songwriter better than anyone else out there, her music equal parts Townes Van Zandt and Joni Mitchell, and that quality is what's always given her music such a timeless feel." -Lurien
Lyssna gärna till duetten Amberlit Morning med Bill Callahan. Där låter hon som Gillian Welch. 6/10

Jockstrap-I Love You Jennifer B
Glitch pop. Sablar så knepigt. Skulle behöva 10 lyssningar till, men det ids jag ärligt talat inte. Stor potential! Lyssna till Glasgow, Lancaster Court och Greatest Hits. 5.5/10

Joel Alme-Sköter er själva så sköter jag inte mitt
Joel kanaliserar sin egen inre Håkan Hellström. 6/10

Johan Berthling - Björnhorn
"Phenomenal album of minimalist trance groove with a heavy moroccan influence on some tracks. . leaves plenty of spaciousness while being plenty interesting. fans of Can and krautrock groove take note. repetitive groove with beautiful washes of sound floating around." -musicglenn. För lite fokus på låtar. Funkar bra som bakgrundsgroove. Lyssna till "III" 5.5/10

Johnny Marr - Fever Dreams Pts 1-4
Johnny Marr från The Smiths släpper sitt 5:e soloalbum. Soundet är modern, men med 80-talet som inspiration. Gitarrspelet är som vanligt i absoluta världsklass. Spirit Power and Soul öppnar plattan starkt. Superbra melodi. Kanonlåt helt enkelt! Receiver och All These Days följer och det är också väl snickrad pop. Johnny visar var skåpet ska stå helt enkelt. Andra bra låtar är Hideaway Girl, The Speed of Love, Night and Day. Tyvärr är skivan alldeles för lång. 16 låtar a 4-5 minuter långa gör att jag tappar intresset. Synd! 5.5/10

Jonas Lindberg & The Other Side - Miles From Nowhere
Svenske Jonas Lindberg skriver allt själv och spelar de flesta instrumenten själv. Musiken är modern prog. Tänk sena Spocks Beard med touch av Arena/Kino eller annan musik av John Mitchell så hamnar du väldigt nära i hur det låter. 6/10

Julia Jacklin-Pre Pleasure
Phantastic Furniture är kanske inte det kändaste bandet i världen, men det är i det indiebandet som Nya Zeeländska Julia Jackson vanligtvis huserar. Pre Pleasure är hennes tredje soloalbum sedan debuten kom 2016. Tankarna går direkt till Lana Del Rey. Med små medel skapar hon grym pop. Inledande Lydia Wears A Cross krossar och efterföljande Love, Try Not To Let Go är inte mycket sämre. Fler låtar värda att lyssna till är I Was Neon och Be Careful With Yourself. 5.5/10

Kaipa-Urskog
Ett av Sveriges bästa och mest rutinerade progband släpper ännu en platta, den 14:e i ordningen, om man inte räknar Roine Stolts Kaipa Da Capo då förstås. Då blir det 15 plus alla liveplattor och ep:s. Kaipa har varit extremt duktiga på att släppa kvalitetssäkrade plattor under hela 2000-talet och "Urskog" är inget undantag. Det är inga duvgossar som lirar i bandet nu. Eller vad sägs om: Bas-Jonas Reingold, Trummor-Darby Todd, Gitarr-Per Nilsson samt Hans Lundin-keyboards/sång. Lyssna till "In a World of Pines" eller "Wilderness Excursion".
"Herein lies the beauty of many Swedish bands as they fill your ears with a stunning variety of music that gently wafts through your brain and reminds you of the undeniable talent on show. Kaipa is no different, as their songs are filled with many up-beat, melodic and adventurous concepts that are always a delight to hear." 6/10

Karfagen - Land Of Green And Gold
Ukrainska Karfagen med sitt 13:e album. Inspelat i januari 2022, cirka en månad innan Rysslands invasion av Ukraina. Karfagen spelar progressiv rock. Påminner en del om Camel fast något modernare i sound. Lyssna på den fantastiska Land of Green, Pt 1 samt Land of Jazz. Tyvärr håller inte skivan hela vägen. 5.5/10

Katapult-Play Stupid Games, Win Stupid Prizes
Frenetisk, melodisk death/thrash metal från Schweiziska Katapult, men det låter väldigt svenskt. De beskriver sig själva som "sweet ass gothenburg thrash". Bandet har fler svenskkopplingar eftersom Johan Norström spelat med dem samt att svenska skivbolaget Discouraged Records släppt plattan. 5.5/10

Keno Harriehausen Quartet - Shapes of Now
Jazzkvartett som känns som ett ända långt soundtrack till Westworld. Bra grejer! 6/10

King Gizzard and the Lizard Wizard-Changes
Hate Dancin är en go låt och titelspåret Changes är nice. Inte topp av de sju albumen de släppt detta år. 5/10

King Gizzard and the Lizard Wizard-Omnium Gatherum
Inledande The Dripping Tap är 18 minuter mörs! King Gizzard goes Earthless! Östasiatiska danslåten Magenta Mountain fortsätter. Stark öppning! Kepler 22b följer och är ett sant nöje för dig som uppskattar fett trumspel. Fjärde låten Gaia är heavy/metal/stoner. I am Gaia! Tyvärr droppar kvalitén här: Ambergis låten låter Prince. Sadie Sorceress är hiphop. Evilest Man är soul med fuzz och österländska synthar. Precis som övriga plattan är denna låt all over the place med influenser från i princip allt. En bra sammanfattning på vad albumet som helhet erbjuder lyssnaren. Fyra grymma låtar trots allt. 6.5/10

Kings X-Three Sides of One
Dogman är en fantastisk skiva. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte fastnat för någon fler skiva. Å andra sidan har jag inte direkt lyssnat sönder dem. Det har tagit 14 år sedan deras förra släpp. King's X är unika i sitt sound. Inget annat band kan låta eller låter som dem. Lyssna till All God's Children. 5/10

Kreator-Hate Uber Alles
Tysk, klassisk thrash med sång om Corona och dödandet av Jesus. Bra? Jo, nog funkar det rätt så bra. Tankarna går osökt till öl i lagerform, Scans köttbullar och Udo Dirkschneider. Rycker inte riktigt till i baguetten dock. Jochen agrees. 5.5/10

Lamb Of God-Omens
Groove/thrash metal. Gött riffande och chuggande, grym sång och fantastiskt trumspel. Inga direkta superlåtar dock. 5.5/10

The Lickerish Quartet-Threesome Vol 3
Grabbarna bakom det fantastiska bandet Jellyfish fortsätter sin lycka i sidoprojektet The Lickerish Quartet (utan Andy Sturmer tyvärr). Threesome Vol.3 är, chockerande nog, deras tredje EP. Resultatet är bra, men inte världsklass. Hur hade det låtit med Andy på sång och trummor? Bäst är Fortunately. 5.5/10

Lykke Li-Eyeye
Fantastisk röst. Soundet är skumt. Antar att det är modernt. I varje fall bör man låna ett öra till 5D och Happy Hurts.

Machine Head-Öf Kingdöm and Cröwn
70+ minuter av groove/thrash/alternative metal från de rutinerade rävarna i Machine Head, numera även med "ren skönsång". Öppningsspåret kunde de ha skippat så hade plattan blivit 10 minuter kortare. Andra låten Chöke Ön The Ashes Öf Yöur Hate är en energisk thrashbit med doft av Meshuggah och Dime-solo som får även den mest sure hårdrockaren att dra på smilbanden. Nö Göds, Nö Masters och Arröws in Wörds Fröm the Sky är goa låtar också. 6/10

Magna Carta Cartel-The Dying Option
Pinsamt nog kände jag bara till MCC för att Tobias Forge från Ghost lirade där. Martin Perser lirade i Ghost (Omega) och det hörs. Med samma fina känsla för melodi och liknande uttryck i rösten hörs det framförallt i öppningslåten Arrows, där det även flörtas rejält med både Pink Floyd och Depeche Mode.  Silence, Sleepy June, Savantgarde och framförallt The Dying Option är bra låtar. 6.5/10

Marillion-An Hour Before It's Dark
Jag borde gilla Hogarths Marillion mer än jag gör. Musiken är bra och Hogarth sjunger bra. Jag antar att det är för att jag vill ha mer av en av världens allra bästa gitarrister, Steve Rothery. Inledande Be Hard on Yourself (ingen aning varför låtarna är uppdelade i flera delar) ger skivan en bra start. Reprogram the Gene, Only a Kiss och Murder Machines drar ner intresset rejält med text om Covid-vaccin och Greta Thunberg. Som tur var följer den fina The Crow and the Nightingale upp covid-debaclet. Vi bjuds dessutom på ett fantastiskt solo signerat Steve Rothery. Sierra Leone passerar utan större uppmärksamhet. Care avslutar skivan och är bäst tillsammans med The Crow and the Nightingale. 5.5/10

Martin Rubashov-Members of the Green Phlox
Svenske Martin Rubashov är inget stort namn. Någon av er kanske ramlat över någon av hans covers på youtube eller sett honom live på någon pub. Musiken är akustisk, men välproducerad med bra stämmor. Påminner en hel om Anathema.

Mars Volta-Mars Volta
Om någon hade sagt till mig att Mars Volta skulle släppa nytt 2022 för två år sedan hade jag förmodligen fnyst åt dem...å nu har de släppt nytt! Sjukt är bara förnamnet! Sen att de väljer att släppa en lättlyssnad popplatta är ännu konstigare. Två frågor dyker genast i upp i mitt huvud:
Vad vill de egentligen?
Är det bra?
"Is comparison a valid form of critique? All I know for certain is that this latest Volta album is a far cry from the wild and noisy experimentation of the bands' earlier years. No mystique, no grotesque, only laid-back jam-session noodling." -Clokwerk 6/10

Mary Halvorson-Amaryllis
"This is the sort of album that reminds me of the unique capacity of jazz to take the simplest of elements (six lead sheets and six improvisers) and build something deep, complex and thrilling." -AngryMutantPenguin 6/10

Mary Halvorsen - Belladonna
Mary Halvorsen i sitt vanligare habitat, utforskande, utmanande. Grym gitarrist!
"Belladonna is inherently a bit of a weird listen...so much else happening around it...It's full of sharp, intense harmonies and unusual, unshapely melodies, where the lack of drums or bass makes it impossible to find your footing in these beautifully tangled pieces, and even on your third or fourth listen it can be difficult to figure out what's happening on a larger scale." -lurien 6/10

Mass Worship-Portal Tombs
Meshuggah-gung! Meshuggah-klon? Ja och nej. Lyssna t.ex. till "Unholy Mass" och säg att det inte har sin plats på denna lista! 6/10

Mexicoma-Kalpa
"...the land of ABBA and meatballs is perhaps the second most noteworthy hotbed of high-octane desert rock outside of Southern California, with Truckfighters and Lowrider being just a few examples...
Umeåbaserade Mexicoma med nytt album. Ny sångare är Aron Cruz(tidigare Andersson) och han sköter det med bravur. Lyssna till Dead City Lights, Through the Halls of Sleep, Follow the Crow och Earth Mother. 6/10

Moor Mother-Jazz Code
Hiphop/jazz. Cool skiva som gör att jag till och med uppskattar ett hiphop-album. 5.5/10

Municipal Waste-Electrified Brain
Kommunalt avfall är kanske inte det mäktigaste bandnamnet, men musiken är ju thrash så det kanske ändå är ganska passande...Municipal Waste är alltså ett amerikanskt thrash/crossover-metalband. Sångaren Tony Foresta har rötterna i Ryssland och låter som en argare Udo Dirkschneider. Soundet är riffigt och gött alla sent 80-tal. Precis som det ska vara alltså! 6/10

Mysteries of the Revolution-Longing For The Dawn
Brittisk progressiv rock/jazzrock/fusion av (bitvis) hög klass. Inledande You Turn Me On och Babylon Everything är värda en lyssning eller två. 5.5/10

Märvel-Graces Came with Malice
Slasher With A Broken Heart är en finfin låt även om jag inte är helt överens med sången.  Soundet är dock helt rätt. För fans av Hellacopters. 5.5/10

Nathan - Uomini Di Sabbiat
Italiensk prog-band som startade som ett Genesis-coverband 1997. Släpper nu sitt tredje studioalbum. Lyssna på Delirio Onirico. 6/10

Naxatras-IV
Grekisk psych/space/progrock. 6/10

Nduduzo Makhathini - In The Spirit of Ntu
Spiritual jazz. Väl repetativ och sången lämnar en del att önska. I övrigt ett trevligt album! Bitvis väldigt bra. Lyssna till Emelweni och Abantwana Belanga 5.5/10

Ozzy Osbourne-Patient Number 9  
Ozzy åter med nytt album. Alla trodde nog att det var slut när Ozzy ställde in turnen för fyrtioelfte gången. Icke, sa Nicke. Med sig på skivan har Ozzy:
Jeff Beck, Mike McCready, Zakk Wylde, Tony Iommi, Eric Clapton och Zakk Wylde. Inga pissgitarrister direkt. Lägg till Rob Trujillo, Taylor Hawkins (R.I.P.)m.fl. Ozzy sjunger förvånansvärt bra( som vanligt på skiva). Frågan är hur de gör? Kan han verkligen sjunga så bra fortfarande? Hur mycket melodyne ligger egentligen bakom? Datoriserad röst? Skriva hooks och melodier kan han dock fortfarande. Helt ok skiva. 5.5/10

Panda Bear & Sonic Boom-Reset
Låter som ett modernt Beach Boys. Inledande Gettin' to the Point är en banger.

Papir-7
Dansk drömsk space/postrock/jam/prog. 5.5/10

Paralyzed - Heavy Road
Med en stonerfierad version av Jim Morrisons röst har tyska Paralyzed skördat många fina betyg på diverse online forum på stoner-världens allra smalaste gågata. Med rötterna i 70-talet bjuds vi på rock-licks på guran, bredbenta stuprörsben med conversedojor, förmodade lockar i det nyss, luggkapade och honungsdoftande håret i anletet hos gitarristen som förutom att lira på Orange-stärkare förmodligen har curlade gitarrkablar. 

Pattern seeking animals-Only Passing Through
Tre snubbar från Spock's Beard. Kan väl inte bli dåligt? Lyssna på Time Has a Way. 5.5/10

Peel Dream Magazine-Pad
Mysig pop/chamber pop/sunshine pop.

Perfect Plan-Brace For Impact
Svensk hårdrock i framkant? Kan väl inte vara möjligt? Aor i världsklass, med en av världens bästa hårdrocksröster. Känns det fortfarande märkligt? Lyssna på Perfect Plans senaste album bara! Surrender och Devil's Got the Blues är bra starting points. 6/10

The Photocopies-Hopelessly Devoted
Indierock. Charmigt! Låter som ett Belle and Sebastian i garderoben med J. Mascis-avund. På ett positivt sätt alltså. 6/10

Pre-Human Vaults - Allegiance Divine
Christian Älvestam (Scar Symmetry), Ronnie Björnström (Aeon, Scumkill, Defiatory), Patrik Gardberg, Peter Nordin (Meshuggah), Michael Gomez. Groove/Death Metal. Riffigt nanting. Umegossarna levererar. EP på 4 låtar. 

Psychedelic Porn Crumpets Night Gnomes
Förra årets stora överraskning återvänder med ännu ett album. Om förra årets platta var en dansant rackare är denna desto mer spretig. Från tung fuzzig rock, via ballader till hård rock är jag inte helt övertygad, även om det såklart slår det mesta andra som finns på denna mastodont-lista. 6/10

RanestRane-Apocalypse Now
Italienskt progressivt rockband som specialiserar sig på att skapa conceptalbum kring klassiska filmer. Värd en lyssning! 5.5/10

Rammstein-Zeit
Stor, välproducerad, symfonisk och mäktig metal. Det tror jag åtminstone att många tycker. 

Russian Circles-Gnosis
Amerikansk instrumental post/sludge/metal. Manglande spaceiga gitarrer! Det känns ungefär som om en sitter i en raket på väg rakt mot solen när denna platta spisas. Ond, bråd undergång! Atmosfärisk törst! 6.5/10

Ryan Adams-Devolver
Ryan har alltid varit i blåsväder. Nu senast var det Metoo och innan dess diverse psykiska problem, inställda spelningar och allmänt otrevligt bemötande mot både fans och övriga. Ett tecken på hur han mår kanske kan vara att han spottat ur sig 6 plattor under året. 4 album med egna låtar och dessutom coveralbum på Dylans Blood on the Tracks och Springsteens Nebraska. Denna platta är ren och rak rock/pop. Lättsmält och rätt så bra. Lyssna till Alien USA och Marquee. 5.5/10

Ryan Adams-Romeo & Juliet
Rollercoaster öppnar albumet. Det är en stark låt i klassiskt Ryan-mode. Lyssna även till Rain in L.A., In the Meadow och My Heaven. 5.5/10

Ryo Okumoto - Myth of the Mostrophus
Massor av gästartister på denna platta med Spocks Beards keyboardist. Dave Meros, Nick D'Vergilio, Alan Morse, Steve Hackett, Mike Keneally, Michael Sadler, Ted Leonard för att nämna några.

Sasquatch-Fever Fantasy
Stoner. "Sasquatch is a band. A trio of Americans. They tend to sip on influences from 70's metal, rock, and psychedelia. They dig Black Sabbath, Melvins, Soundgarden, Corrosion of Conformity, Mountain, and Grand Funk Railroad. Their songwriting approach is clear-cut; keep the focus on the hook." -Discogs 6/10

Schizophrenia - Recollections of the Insane
Progressiv och teknisk (fast in a good way) thrash/death metal från Belgien. Imho onödigt arg sång, annars hade betyget blivit än högre. Lyssna på Sea Of Sorrow. 6/10

Sigh-Shiki
Japansk progressiv, avantgarde, kräkdöds- black-metal.

Siiilk-Eemynor
Fransk prog. Soft och atmosfäriskt där melodispråk i sången påminner en del om Hogarths Marillion och gitarrspelet påminner väldigt mycket om Opeths lugnaste låtar. Lyssna bara till Eemynor pt 1 och pt 2. Bra och mysig platta. Känns som en växare. Sången är limiterad, men funkar väl i sammanhanget. 6.5/10

Slowgold - Kärlek
Fin pop-platta på svenska. Lyssna gärna till På Gräset och Soligt. 6/10

Soccer Mommy-Sometimes Forever
Bra pop-platta! Inledande Bones visar vart skåpet ska stå med sina träffsäkra melodier och catchiga hooks. Shotgun, Darkness Forever och Feel It All The Time är också lyssningsvärda. 6/10

Soft Ffog-Soft Ffog
Norskt jazzrockband. Detta är deras debut, släppt på "Is It Jazz? Records". Fantastiskt Frank Zappa-inspirerat gitarrspel. 6/10

Sons of Arrakis-Volume 1
Kanadensisk stoner. Bra riffande, framförallt på Complete Obliteration, Omniscient Messiah och Lonesome Preacher. 6.5/10

Spoon-Lucifer On The Sofa
"Two decades into their career, Spoon return with loud, low-down, melodious rock record almost without sacrificing any of their savory nuance and inscrutability." -Pitchfork

Stöner-Totally
Brant Bjork och Nick Oliveri från Kyuss är tillbaka med sitt andra album under namnet "Stöner". Jag var inte särskilt imponerad av debuten så att jag gick in med viss skepsis när Totally skulle premiärlyssnas var kanske inte stor skräll. Jag blir inte övertygad här heller, men på tredje låten Strawberry Creek, Dirty Feet pirrar det till i stonernerven. Det är Brant Bjorkskt så det står härliga till. Ni som lyssnat på hans soloplattor förstår vad jag menar. Spacedude & The Burn låter härligt fram-jammad i studion, knarkig och lång. Stöner Theme härligt pårökt och på Turn It Around Now är gitarrerna så fuzziga att saker ramlar ner från hyllorna. 6/10

Tallah-The Generation of Danger
Slipknot på speed möter In Flames och Korn under tidigt 00-tal i en studie i hur många riff man kan få plats med på en platta.
"This is how people develop long-term headaches from listening to overly long and one-dimensional metalcore with very annoying nu-metal characteristics that feel tacked on at the last minute." -ajcollins15

Taylor Swift-Midnights
Över 100 miljoner streams kan väl inte ha fel? Nä, detta är välskriven pop givetvis. Maroon, Karma, Lavender Haze, Mastermind t.ex. Bättre än det mesta annat som spelas på radion. 5/10

Ten-Here Be Monsters
Aor för Aor-fans. Så lent, rent och oförstört att änglar dansar i skyn. Totalt ofarligt och genomkristet. Oskyldigt och skrivet efter aor-bokens alla regler. Fina melodier över hela plattan, men i instrumenteringen finns mer att önska. Eller är det så rent att det inte behövs distade gitarrer? 5.5/10

The Comet is Coming-Hyper-Dimensional Expansion Beam
Dansmusikbeats och elektro möter jazz? Japp. Det lyckas som bäst på låtar som Lucid Dreamer, Tokyo Nights och Angel of Darkness, men det känns ofta som att saxofonen är i vägen och gör mindre för låtarna. En gnutta märkligt kan tyckas eftersom det är från jazzen som bandet kommer från. Trumspelet (Betamax) är amazeballs. Lyssna bara på Frequency of Feeling Expansion. Bäst på plattan: Angel of Darkness. 5.5/10

The Dear Hunter - Antimai
Äntligen är Dear Hunter tillbaka på riktigt. Fjolårets The Indigo Child var ett fiasko. Antimai är ett konceptalbum om staden Antimai och dess 8 klasser(fattiga, rika etc.). Musikaliskt är det givetvis progressivt, men varje klass utmanas genremässigt och vi rör oss mellan prog, pop, funk, rock, rnb, soul, symfoniskt m.m. Musikaliskt är det fantastiskt spelat och sångaren Casey Cresenzo sjunger som vanligt som en gud. 6.5/10

The Halo Effect-Days of the Lost
Göteborgssoundet, let's go! Michael Stanne, Jesper Strömblad, Niclas Engelin, Peter Iwers och Daniel Svensson i detta superband av In Flames och Dark Tranquilitymedlemmar. Soundet är som vanligt. Det är galopperande Iron Maidenhästar i deathmetalformat. Håll i hatten! Weehaa! Skämt åsido så fattar jag att fans av dessa två band diggar detta. Jag blir inte jätteexalterad, men uppskattar ändå försöket. 5/10

Threshold - Dividing Lines
Jag lyssnade en hel del på Subsurface från 2004. Den gillade jag väldigt mycket. Sen dess har det blivit väldigt sporadiskt lyssnande. Dividing lines bidrar inte med något nytt i genren, men är klart lyssningsbart ändå för de som gillar progressiv metal med grym sång (Glynn Morgan). Lyssna till The Domino Effect, Complex och Lost Along The Way.

Toehider - I Have Little To No Memory of These Memories
Förvisso bara en singel, men den är å andra sidan 47:47 lång. Yes, Gentle Giant avhandlas redan under första minuten för att sedan gå över i djent och progressiv metal. Det utvecklas till något i stil med Steve Vai möter John Arch, kompat av Animals as Leaders och med stämsång av Styx på speed. Låter det som något för dig? Ett tips är att inte handla julklappar i julruschen samtidigt som du lyssnar på denna. Då blir det nog det sista du gör... 5/10

Tom Skinner-Voices of Bishara
Avantgarde/fri/chamber/jazz. Tom Skinner, trummis i Sons of Kemet och The Smile med sitt första soloalbum. Lyssna på The Journey och Quiet as It's Kept. 5/10

Tord Gustavsen Trio - Opening
Piano Jazz. Väldigt trevlig platta!
"Since Tord Gustavsen's debut on ECM almost two decades ago, his songs have offered panoramic, highly-detailed images of his home country Norway. The pianist's compositions are informed by Norwegian folk melodies and performed in unrushed tempos with an extremely delicate touch"...-Pitchfork 6.5/10

Tornet - Domedagar
Svensk psykedelisk hårdrock/retrorock. Thin Lizzy-guror och den mörka härliga stämman från sångerskan Martina Svärd gör denna platta väldigt njutbar. Majestätiska Majestic Mountain Records står bakom releasen. Kolla upp dem om du diggar stoner/psych/metal/retrorock.
"An astounding album completely in Swedish, full of powerful, heavy riffing, retro toned rock wrapped in deeply divine and infernally feral matriarchal magic. This is the real deal. Not just another occult or retro rock band, Tornet are a force of nature and have been bringing impressive live performances to Swedish audiences since 2014.
A powerhouse of collective talent making heady, proto-psychedelic retro rock steamrolling through your psyche." 6/10

Viagra Boys - Cave World
Groovy, dansant rock, som vanligt när det gäller Viagra Boys. Skön platta. Lyssna till Ain't No Thief och Return To Monke.

Vieux Farka Toure & Khruangbin-Ali
Vieux hyllar sin far Ali Farka Toure. Khruangbin ser till att psykedelian flödar. Mycket fin platta där inget sticker ut. Funkar bra som bakgrundsmusik. Lite som psychens svar på Mark Knoplers soloplattor. 6.5/10

Vitskär Süden - The Faceless King
Vad nu än Vitskär Suden betyder så är det i varje fall progressiv rock/metal. Med plattan följer en spelplan till Drakar och Demoner och plattan är tänkt som bakgrundsmusik till rollspelet. Töntigt eller urcoolt? You decide!
"Musically, the album is cinematic and atmospheric. With a pretty steady pace throughout, VITSKÄR SÜDEN entwine grand, gothic synths with earthy doom riffs. For the most part, the album is quite quirky, with balladic vocals underpinned by deep, spacey prog grooves and encompassed by gothic, thought-provoking guitar leads." -disortedsoundmag 5.5/10

Von Hertzen Brothers - Red Alert In The Blue Forest
Finska Von Hertzen Brothers är väl uppskrivna av många. Själv har jag knappt bemödat mig om att lyssna på dem förutom den fantastiska "Insomniac" som kom ut för nästan 10 år sedan. Plattan börjar med fantastiska Day of Reckoning, "All of a Sudden, You're Gone", och Blue Forest. 
"The pop vibes are pure shit. Shit in the sense of gold. The melodies are shitloads of shit. Shitloads in the sense of shitloads and shit in the sense of gold." -Mobbi 6/10

Watain-The Agony and Ecstasy of Watain
Skivan startar i 100 knyck med den frenetiska Ecastasies in Night Infinite. 

Wilco-Cruel Country
Wilco gör americana/country. Precis som vi alla väntat på. Det finns en rad bra låtar som t.ex. Ambulance, The Empty Condor, Many Worlds, Country Song Upside-down, The Plains och Sad Kind of Way. Som helhet är det ett bra intryck. Det räcker inte hela vägen för ett kanonbetyg, men klart men med beröm godkänt. 6/10

WIZRD- Seasons
Stökig, punkig, "ungdomlig" norsk progressiv rock/jazzrock/ med stämsång. Känns som att de tar i från tårna i allt från stämsång, melodier, dynamik, musicerande m.m. Resultatet blir splittrat. Jag blir fasen nervös av att lyssna på detta. Det känns som att någon i bandet när som helst kommer ramla av stolen eller spela av halsen. 5.5/10

Wovenhand-Silver Sash
Davide Eugene Edwards is back! Geniet bakom 16 Horsepower och Wowenhand har släppt ett antal hyllade album genom åren. Ärligt talat har jag ignorerat Wovenhand, men älskat 16 Horsepower. Silver Stash är precis som du vill ha en platta av Davude Eugene Edwards. Tragiska historier, mörkt och kallt. Det är som Tom Waits i motvind med underkylt regn som bonus. 6/10

Xentrix - Seven Words
Uk thrashmetal. Bra riffare. Tveksam sång. Precis som det ska vara! Lyssna på Reckless With a Smile och Seven Words. Englands svar på FKU?
"Formed in 1985, British thrashers Xentrix (pronounced Zen-tricks) began their careers by playing metal covers before focusing all of their efforts on coming up with original material. Initially known as Sweet Vengeance". -discogs 6/10

Yard Act-The Overload
The Streets-pop/rock från Leeds. Mer intressant än bra, men låna ett öra till Dead Horse.

Bästa album 2022.
Plats 64-1:
(Ja, 64 album fick betyg 7/10 eller bättre)

64. Black Angels-Wilderness of Mirrors (7, 7.2, 7, 7.4, 7.5, 6.8, 7.4, 7.1, 6.5, 6.5, 6.7, 7.2, 6.5, 6.6, 7.5)
"It is an understatement to say that their newest release Wilderness of Mirrors is anything short of a diverse psych-rock masterpiece." -Psychedelicscene.com
Lyssna till La Pared (Govt. Wall Blues), El Jardin, Make it Known m.m. 7/10

63. Danger Mouse & Black Thought-Cheat Codes
Jag gillar inte rap/hip hop, men va fan?! Det här är Dope. Sick. Gnarley. Clean. Smooth. Galet bra beat och flow skivan igenom och fantastisk rap av Black Thought (Roots). Ett gäng gästartister som jag såklart inte vet något om (MF DOOM, Raekwon, ASAP Rocky m.m.). Bästa låtar på skivan är Aquamarine, Belize, Saltwater och Strangers. 7/10

62. Fernando Perdomo - Out To Sea 
Snygg prog/fusion. Riktigt bra gitarrplatta som sätter sig som en smäck första gången du hör den. 7/10

61. The Otolith - Folium Limina
SubRosa med ny sångare. Atmosfärisk doom-metal med stråkar. 7/10

60. The Tangent - Songs From The Hard Shoulder
Jonas Reingold innebär i princip alltid kvalitet. Detta är inget undantag. Grymt bra prog med 4 av 5 låtar över 15 minuter. Lyssna till The Changes, The GPS Vultures eller avslutande In the Dead of Night/Tangential Aura. 7/10

59. Spiritualized-Everything Was Beautiful
The A Song (Laid In Your Arms) är en brottarhit, med frijazzstök och allt annat smått och gott. I övrigt är det en trevlig platta som Jason Pierce (J Spaceman) knåpat ihop, det nionde i bandets långa historia. Orkesterspacerock kallas musiken och det ligger nog ganska nära sanningen ändå. Avslutar skivan gör I'm Coming Home Again på allra bästa sätt. 7/10

58. Richard Dawson - The Ruby Cord (8, 6, 7, 7.5, 6.5, (0), 7)
Heliga moder! Första låten The Hermit är 41 minuter lång. Kanonbra progressive folk med avantgardiska inslag. Richard Dawson är unik. Det hörde en på förra årets "Henki" och även så på detta album. 7/10

57. Muriel Grossman-Universal Code
Fantastiska saxofonisten Muriel Grossman släpper nytt album. Hon har som vanligt med sig sina vapendragare Uros Stamenkovic på trummor och Radomir Milojkovic på gitarr. Hon har även med sig Llorenç Barceló Vives på klaviatur. 7/10

56. Joel Lyssarides-Stay Now 
Pianojazz. "Influenserna från barndomsidoler som Jan Johansson, Esbjörn Svenssons EST och Keith Jarrett finns där men överskuggar på intet sätt trions egen etos. Det finns ett sällsamt, materialiserat lyster och en närmast häpnadsväckande klarhet i Lyssarides spel." -Lira.se
Cloudberry Hill är fantastisk. Gowns of Dark nära på lika fantastisk. Procession är Jan Johansson ano 2022. Last Verse avslutar skivan på bästa sätt. 7/10

55. Nathan Johnston & The Angels of Libra
Soul/pop. Bra skit. Lyssna på Angel of Libra och Modern Times. 7/10

54. Ethel Cain - Preacher's Daughter
"Through the eyes of a teenage girl, Cain touches on intergenerational trauma, religious dogma, sexual and physical abuse, toxic relationships..."
Pop/slowcore pop. För fans av Lana Del Rey. Lyssna till A House In Nebraska. 7/10

53. Torpedo Torpedo - The Kuiper Belt Mantras
Väldigt bra, tung, fuzzig och psykedelisk stoner med fantastisk sång. Från Österrike av alla ställen. Påminner en hel del om svenska Mexicoma. Jag hör 90-talet som influens (Alice in chains, Kyuss m.m.). Inledande Black Horizon ger mersmak. Ep:n innehåller 4 grymma låtar. 7/10

52. black midi-Hellfire
Frank Sinatra lirar med Mahavishnu Orchestra? Ja, det är sablar i mig så det låter på Sugar/Tzu på black midis album Hellfire. Vansinnigt och vansinnigt bra! Welcome To Hell låter som Mike Patton på steroider. En alldeles fantastisk låt och kanske albumets absoluta höjdpunkt! Lyssna även till Eat Men Meat, The Race is About to Begin(Absolute BANANAS!), och avslutande 27 Questions. 7/10

51. Winhill/Losehill-The Grief 
Umeå på listan. Välförtjänt. Bra album, om än något ojämt. 7/10

50. Makaya Mccraven-In These Times
Slick as f*ck. Det är svårt att något som helst fel på detta fantastiska album. Ungefär lika svårt är det att beskriva hur det låter. Trummisen Makaya Mccraven, producent till yrket och trummis som professionalitet glider sig igenom detta grymma projekt med taktfast, smakfullt, eklektiskt trummande, guidandes sina medmusiker på en resa genom jazzens underbara värld. Det är laidback utan att bli tråkigt och avancerat nog utan att bli ogripbart. Det är svårt att hitta en favoritlåt här, men The Knew Untitled och This, Place, That Place ligger rätt så bra till. 7/10

49. Dead Daisies-Radiance
Glenn Hughes sjunger som bekant fortfarande riktigt jäkla bra. I Dead Daisies har han dessutom träffat rätt i vilken musik han ska göra. Det är retro 70-talshårdrock med modern touch. På många sätt fantastiskt. Lyssna till Face Your Fear som öppnar plattan. Lyssna även till Shine On och Radiance. Mycket hög klass! 7/10

48. Muse-Will of the People
Kritiserad av fansen på diverse forum, men frågan jag vill ta reda på är varför. Spontant känns det ju som deras starkaste album på mycket länge. Will of the People lånar från både höger och vänster. Det är Steppenwolfs Born to be Wild, Bad Bad Boy med Nazareth och ZZ tops My Head's in Mississippi m.fl. med klassisk Muse-refräng. "Liberation" är lika delar Muse och Queen. Jag börjar tro att de som ondgör sig på denna platta inte gillar när Muse är hårda. Won't Stand Down är närmast nu-metallisk i sin framtoning. I Ghosts(How Can I Move On) plagierar de sig själva (New Born, Bliss). Efter halva platta utan direkta snedsteg är det bara att inse att folk är hjärndöda. Visst, de varken uppfinner hjulet på nytt eller är nära ett mästerverk, men nog de flesta ändå medge att detta är bra? Kill Or Be Killed är nog favoriten. Det låter ungefär som om Korn och Mr Oizo skulle få en musikalisk bebis tillsammans. Verona är också väldigt bra! Med bara You Make Me Feel Like It's Halloween som plump i protokollet får detta album ändå anses som rätt ok. Va? 7/10

47. Meshuggah - Immutable
The godfathers of djent är tillbaka. I vanlig ordning är det hård, intrekat jävla metal i yppersta världsklass. Lira They Move Below, I Am That Thirst och The Abysmal Eye. Undvik Black Cathedral. 7/10

46. Megadeth-The Sick, The Dying...And The Dead! (8.2, 7.3, 7.4, 7.2, 7.2, 6.8, 6.8, 6.8, 7, 7.2, 6,8, 7,2, 6, 6.5)
Ibland är Megadeth världens band. Ibland är ibland väldigt ofta. Tyvärr är Megadeth även rätt så kassa ibland, men det pratar vi inte om högt. Öppningsspåret The Sick, The Dying...And The Dead andas Hangar 18 med ett fantastiskt öppningsriff och bra melodier, men det är något som saknas. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Är det produktionen? Jag krämar stereon halverst till max (till grannarnas stora glädje), men saknar det tryck jag efterlyser. Plattan fortsätter i fin klass med Life In Hell samt Night Stalkers som Ice-T gästar på, Dogs of Chernobyl och Sacrifice. Dave hade gärna fått ta bort 4-5 låtar. Då hade betyget blivit bättre...7.03/10

45. Jonathan Johansson - Om vi får leva (7, 7.6, 7.4, 7.2, 6.9, 7.4, 6.5, 7.2, 7, 7)
Svensk pop i världsklass. Lyssna till På Boulevarden.
"alla städer ska tömmas, alla gator ska glömmas bort, det är fortfarande allt jag tror är sant, men jag hoppas jag hade fel, i alla svarta rader som jag skrev, det kanske inte måste va försent" -Jonathan Johansson i "Varje regnbåge (den sista)". 7.12/10

44. Rude Skøtt Osborn Trio - The Virtue of Temperance (7, 7.5, (0), 7, 7, 7, 7, 7.2, 7.5, 7)
Återigen från fantastiska Paraiso Records. Grym jazz/avantgarde/spiritual/fusion. 7.13/10

43. Karcius-Grey White Silver & Gold (7.5, 7.2, 7.4, 6.8, 6.7, 7.3)
Kanadensiskt progressiv metal/rock. Parasite och The Ladder rockar!
"Karcius reminds me a lot of Elder minus the stoner elements, if that makes any sense. It's metal, albeit on the lighter end of the spectrum. The songs are inventively structured and well-played." Påminner en hel del om svenska Pain of Salvation. 7.15/10

42. Returned To The Earth - Fall Of The Watcher 
Artist from the United Kingdom that began playing alternative rock and then morphed into a progressive rock band. Diggar du Porcupine Tree kan du t.ex. lyssna till Lack of Information. Är du ett IQ-fan kan du istället låna ett öra till April Sky. Trevlig platta. Sacrificed in Vain tål en lyssning eller två också. 4 första låtarna är bra. Tyvärr är de två avslutande låtarna inte superbra.
"This 46-minute album has more hooks than a prog fish market." -progarchives 7.15/10

41. Disillusion-Ayam (7.4, 7, 7.7, 7.4, 7.2, 6.5, 7.5, 7)
Något så ovanligt som tysk progmetal. Mastodon och Opeth är klara influenser. Givetvis går jag in med en förförståelse och förutfattade meningar om att det är kommer vara tämligen kasst. Men detta är inte alls powermetal med kraftig tysk brytning. Detta är progmetal av hög klass. Till och med growlen som dyker upp då och då, tycks lägga sig som en sammetslen filt över det fantastiska samspelet, de grymma melodierna, instrumenteringen och de otroligt välsnickrade låtarna som faktiskt lämnar högtalarna. Progressivt i sann mening med klara influenser från death metal, djent, men även från sång- och berättarstilen i samtida band som Rammstein eller melodispråket hos modernare progband som t.ex. Riverside och Haken. Dare I say that they also listened to Clawfinger? Tredje spåret Driftwood samt de avslutande två spåren From the Embers och The Brook är bäst. 7.16/10

40. Hellacopters-Eyes Of Oblivion (8.5, 7.4, 7.8, 8.5, 6, 6.7, 6.3, 6.8, 6.8, 6.8)
Det slumpar sig så att jag lyssnar på Hellacopters efter att ha plågat mig igenom Hardcore Superstars senaste platta. Herregud vilken kvalitetsskillnad! Reap A Hurricane är en fantastisk öppning med klassiskt Hellacopterssound. Feta gitarrer, bra sång och skönt pianoplink i bakgrunden, precis som det ska vara! Och grymt solo dessutom! Can It Wait blöder av refränger, förvisso rätt bra, men blir rätt trött till slut. So Sorry I Could Die är en grym soulballad och låten Eyes Of Oblivion känns redan som en Hellacopters-klassiker. Jag undviker gärna A Plow And A Doctor, men i övrigt en mycket stabil platta även om de bränner det bästa krutet på de fyra första låtarna. Ett extra plus till The Pressure's On och avslutande Try Me Tonight också. 7.16/10

39. Capricorn-For the Restless (8, 7, 8.5, 7, 7, 6.5, 7, 7.5, 6.7, 6.5
Svensk rock med rötterna i Nicke Andersson-land. Gitarristen Kristoffer Ekberg och basisten Pontus Blom har tidigare gästat Strängen på Rock på Svenska och trummisen Tomas Eriksson spelade tidigare i Imperial State Electric. Bandet själva säger sig ta sitt sound från bl.a: Tom Petty, Bob Seger, Muscle Shoals samt influenser från rockscenen i Detroit och New Jersey. Plattan har ett gäng bra låtar som t.ex. The Searcher, Long Gone Heroes och Night of the Lonely Hearts. 7.17/10

38. Kungen Jazz-Dog Dreams Pt.1 (7.3, 7.3, 6.5, 7.4, 7, 6.5, 7.4, 8)
"KUNGEN JAZZ spelar egen musik som rör sig över genregränser och utforskar vad modern jazz kan vara, med inslag av både rock och fri improvisation. På ena sidan litet och avskalat, på andra sidan stort och reverbdränkt i en ljudbild där akustiskt möter elektroniskt...
Musiken är både skörare och råare än bandets tidigare släpp. Melodier som känns i bröstet möter rockens råa energi och frijazzens impulsiva lekfullhet." -musikenshus.se
Lyssna till Dog Dreams, Pt. 1 7.18/10

37. Lee Fields-Sentimental Fool (7.8, 7.1, 7.4, 7.1, 7.4, 7.6, 6.7, 7.5, 6.7, 7, 6.8, 7)
Soul. Inledande Forever, I Should Have Let You Be och titelspåret Sentimental Fool ger albumet en mycket stark öppning. Save Your Tears For Someone New, What Did I Do och Just Give Me Your Time är några andra riktigt bra låtar på denna finfina platta.
""Jag sjunger inte till människor, jag sjunger till deras själar", säger Lee Fields, soul-sångaren och entertainern som levt ett liv på scenen och på turné sedan 70-talet. Under 2022 kommer nya albumet "Sentimental Fool" och sjuttioåringen ger sig av den anledningen ut på Europaturné. Känd som "the soulman" så äger han verkligen uttrycket "Soul is a spirit, and this spirit is God's". Är det något som kännetecknar Fields på scenen är det den omisskännliga spiriten: Han springer från sida till sida, svettas och spelar ut hela känsloregistret, iförd oklanderligt guldglittrande kostymer och coola glasögon." -Pustervik.nu 7.18/10

36. Ryan Adams-Chris
Singer/songwriter. Flicker in the Shade, Aching for More, Was I Wrong, Dive, Lookout m.m. Det finns en hel radda fina låtar här. 7.20/10

35. The Black Keys-Dropout Boogie (7.7, 7.6, 6.8, 6.6, 7.7, 7.5, 6.6, 7.2, 7.4, 7,2)
Det är något speciellt med The Black Keys. Ända sedan jag såg den fantastiska videon med den dansande mannen i Lonely Boy, har de fascinerat mig. De har ett fantastiskt uttryck som gör att en rycks med i musiken. Inledande Wild Child är precis en sådan låt. Brottarhitsvarning! It Ain't Over fortsätter plattan på bästa vis. Soulen dryper igenom högtalarna och låten sätter sig på huvudet direkt. Good Love (feat Billy Gibbons), How Long, Baby I'm Coming Home och Happiness är också kanonlåtar. Blues i världsklass! 7.23/10

34. Suede-Autofiction (7.2, 7.5, 7.3, 7.4, 7.2, 7.2, 6.8, 7.3, 7, 7.5)
Alternativ rock/indie pop. Här snackar vi överraskning. Jag hade på förhand räknat ut Suede som föredettingar, men tänkte att jag åtminstone kunde lyssna lite grann på den. Hela plattan håller...rakt igenom bra! 7.24/10

33. Grevens Tid-Folkhemskt ( (0), 7.2, 8, 7, 7.8, 7.5, 6.8, 6.8, 7)
November möter tidig Judas Priest med en doft av svensk progg. Från Upplands Väsby eller Sveriges Birmingham som det också kallas. Mic Michaeli från Europe gästar. 7.26/10

32. Midlake-For the Sake of Bethel Woods (8, 8, 7, 7.2, 8, 7.3, 6, 7, 7.5, 7, 7,2)
2010 åkte jag och min vän till London för att se Arsenal-Newcastle. Det var en fantastisk vecka. Som av en slump lyckades vi komma över biljetter till Midlake. Som förband lirade dessutom John Grant. Det var en fantastisk kväll.
Varje gång Midlake släpper plattor blir jag som ett litet barn. Kommer det hålla lika hög nivå som vanligt? Nu är det 9 år sedan senaste plattan kom. 9!! Denna platta håller hög klass med några lite tråkigare duds. Lyssna gärna till Meanwhile, Bethel Woods, Dawning och Feast of Carrion. 7.29/10

31. Wet Leg - Wet Leg
Being In Love startar albumet med en karatespark rakt i magen. Att starta ett album med en närmast perfekt poplåt för att bara i den efterföljande låten Chaise Longue kasta en gitarrslinga (som Bob Hund skulle döda för) rakt i ansiktet. Jag måste säga att jag är glatt överraskad, särskilt efter att ha sett diverse pinsamma intervjuer på nätet med den minst sagt knepiga duon. Plattan fortsätter i makalöst bra gitarrpop i Angelica med texter som "Angelica, she brought her ray-gun to the party Angelica, obliterated everybody". Ur Mum, Too Late Now och Wet Dream är andra bra låtar.
"Det är sorglös poppunk som vid en första anblick känns skruvat slumpmässig, men har ett delikat hantverk bakom sig." -Ng.se 7.35/10

30. Fren-All The Pretty Day (7, 7.9, 7.4, 6.7, 7.3, 7.8)
Suverän, instrumental prog från Polen. 7.35/10

28. Weyes Blood-And In The Darkness, Hearts Aglow
I följdvågen av Lana Del Rey har det dykt upp många duktiga kvinnliga sångerskor. Weyes Blood (Natalie Mering) är en sådan även om hennes musik kanske framförallt bottnar i 60- och 70-talets chamber pop(Joni Mitchell, Judee Sill, Linda Perhacs). Detta är den andra delen i en trilogi om Titanic. Muntert med andra ord.
"Written while Mering was locked down in LA with her dog Luigi, 'And In The Darkness, Hearts Aglow' deftly avoids touching on the pandemic directly with clumsy references that would rapidly date. Instead, a vaguer, more ominous sense of isolation casts a shadow over the whole record, though the ache of loss is quickly met by an urgent longing for togetherness." -nme.com
And In The Darkness, Hearts Aglow är fantastiskt, vackert, drömskt, förtrollande. Låtarna blir till platser, melodierna till minnen och atmosfären gör en lugn, så lugn. Lyssna gärna till God Turn Me Into A Flower. 7.37/10

27. Mdou Moctar-Niger EP Vol.2 (7.3, 8.5, 8, 7, 6.7, 6.7)
Psykedelisk ökenrock från Niger! Mdou Moctar har beskrivits som Saharas Jimi Hendrix. Uppföljaren till Niger EP vol.1 som innehöll två ommixade låtar plus några livelåtar. Vol.2. innehåller Mdous absoluta favoritlåt "Ibitlan" som de ibland jammar ut i 20 minuter långa versioner. Fantastisk EP. Mdou Moctar ryktas vara aktuell för tre spelningar i Sverige under 2023. 7.37/10

26. Ryan Adams-Fm
Ryan släpper lös sin inre Big Star/Badfinger på FM. Lyssna till I Want You, Fantasy File, Hall of Shame, Wild and Hopeless, So Dumb och Someday. 7.39/10

23. El Perro-Hair Of (7.5, 7.3, 7.5, 7.3, 7.5, 7.5, 6.5, 8.5, 7.4)
Amerikansk stoner från San Diego. Wah Wahn går på högvarv när Hendrix, Kyuss, Funkadelic och Fu Manchu möts någonstans i den varma öknen vid Joshua Tree. Lyssna på Black Days.
"Volume knobs, rattletrap drums and then pure supersonic venom all figure in Black Days, the delicious twelve-minute epic that winds up the record: the dip to a squiggly bass-and-drums interlude sets up a memorable duel on the way out." -New York Music Dailly 7.45/10

22. Rich Ruth-I Survived It's Over (7.7, 7.4, 7.2, 7,6, 7.6, 7,5, 7,2)
Spiritual jazz med fuzziga gitarrer. Yes! Det är en thing! Hur bra som helst! Lyssna till Taken Back, Thou Mayest och Heavy And Earthbound.
"Rich Ruth is something of an odd bird amid the modern musical landscape. A Rust Belt Midwesterner who now calls Nashville home, his peculiar stylistic palette encompasses spiritual jazz, ambient electronic, new age, and kosmische, with searing electric guitar solos that rip through his work like bolts of lightning." -allmusic.com 7.46/10

21. Earthless-Night Parade of One Hundred Demons (7.5, 7.4, 7.5)
Tre låtar. 60 minuter. Ja, ni känner igen melodin. Earthless gillar långa låtar. Förvånande nog är de första 6 minutrarna av plattan väldigt lugna. När plattan klockat in på 7 minuter smäller det i vanlig ordning med ett monsterriff, kanske det hårdaste riffet någonsin i Earthless digra katalog? Låten lugnar sig efter det tuffa riffet och fortsätter i ett betydligt lugnare tempo, men det med ett närmast krautiskt basriff, malande trummor och ett makalös gitarrsolo signerat Isaiah Mitchell.
"Just amazing jamming on these 3 long cuts of approximately 20 minutes each, this is on the heavier side of psych and they master that very well." 7.47/10

20. Kungens Män - Kungens Ljud & Bild (7.5, 7, 8, 7.5)
Sveriges okändaste och bästa? improv/jam band släpper nytt album. Soundet är krautigt och låtarna utgår ofta från ett tema som det jammas kring. Mycket bra och kompetent. Kolla in nu!
"Ilskna kukar fångade i Universum...Tyska Ninjor. Se upp! Tyska Ninjor. Se upp!...De har ögon i näsan. De har ögon i näsan!...Det är hårdare än hårdrock i reabacken!...Se upp!" -Hjalles Kök av Kungens Män. Årets skönaste låt?

Så här säger de själva om hur texten i Hjalles Kök improviserades fram:
"På min mobil finns en lista med en massa potentiella låttitlar som oftast kommer från olika mer eller mindre bisarra konversationer vi har i bandet. Den här låten satte igång och jag började spontant improvisera fram en text från den där listan. Ganska snabbt började allt handla om vår kompis Hjalles kök, ett ställe där somliga av oss ofta hamnar på efterfest. Jag använde helt enkelt dessa titlar och gjorde fria associationer kring dem. I Hjalles kök handlar oftast konversationerna om musik och inte sällan blir diskussionen ganska upphetsad kring ämnen som huruvida Black Sabbath var bra med Dio eller om man överhuvudtaget får lyssna på Iron Maiden som vuxen (jag svarar jakande på båda frågorna). Därav "mäta kukar i Hjalles kök"." -Micke i Kungens Män. 7.5/10

19. Nat Birchall Unity Ensemble - Spiritual Progressions (8, 7.4, 7.6, 7)
Suverän spiritual jazz. 7.5/10

18. Les Big Byrd-Eternal Light Brigade (7.5, 7.6, 7.6, 6.5, 7.7, 7.6, 7.8, 7.5, 7.7)
Grym krautig rock från Jocke Åhlund och grabbarna i Les Big Byrd. Lyssna till Katamaran, Feels Like Wasting My Life Is Taking Forever, Desolation Raga, I Used To Be Lost But Now I'm Just Gone och Eyes Like Dead Stars. 7.51/10

17. The Smile-A Light for Attracting Attention (7.3, 7.2, 7.4, 7.5, 7,8, 7,7, 7,2, 7,2, 8,5, 7,2, 7,3, 7.3 , 8)
Thom Yorke och Johnny Greenwood från Radiohead teamar upp med Tom Skinner från Sons Of Kemet för årets i förväg intressantaste skivsläpp. Och detta är bra. Rakt igenom skitbra! Kemin sitter som en smäck direkt och Tom Skinner får chansen att vara i centrum med sina fantastiska beats bakom trumsetet. Lyssna till Free in the Knowledge och Skrting on the Surface.
"I centrum är trumbeats, math rock-iga rytmer, tight knaprande gitarrer och syntar med en klassisk Radiohead-touch, som brutalt tydligt ska kunna framföras, och förmodligen låta bättre, live." -Kultmagasin.se 7.51/10

16. The Lazy Eyes-Songbook ( (0), 7.5, 8,5, 7.3, 7.3, 7.1, 8.5, 6,8, 6,8. 8, 7,5, 7,3)
Det är omöjligt att inte jämföra The Lazy Eyes med landsmännen i King Gizzard and the Lizard Wizard. Det är dansant, melodisk och lekfull psykedelisk pop/rock. Plattan börjar fantastiskt med The Seaside och fortsätter i fotspåren av Jellyfish på smått makalösa The Island. Superb pop! Lyssna även till Where's My Brain och Fuzz Jam. Finns en hel del Beach Boysinfluenser också. Lyssna t.ex. till Starting Over eller på Imaginery Girl för Beatles- samt mera Jellyfishinfluenser. 7.51/10

15. London Odense Ensemble - Jaiyede Sessions Volume I (8, 7.2, 7.5, 7,5, 7,4)
"In recent years London has become an epicenter for experimental, visionary jazz. On this unique session, two of the finest exponents of the London jazz scene, Tamar Osborn and Al MacSween, join forces with members of the celebrated Danish psychedelic underground - Jonas Munk, Jakob Skøtt and Martin Rude - to create a heady sonic brew. On this first volume of material there's everything one could hope for in such a collaboration: sonically it summons the free flowing euphoria of Alice Coltrane and Pharoah Sanders' work in the late 1960s and early 1970s. But there's also a focus on rhythmic energy and vitality that calls to mind the grooviest krautrock or electric period Miles Davis, as well as a healthy dose of electronic experiments."
El Paraiso records är ett fantastiskt bolag. Jag har i år köpt på mig ett gäng av deras releaser och samtliga är riktigt bra. "El Paraiso Records started out in 2011 as a direct outlet for Causa Sui's own material and related activities as well as projects that are related in spirit. The label is run by Jonas Munk & Jakob Skøtt." 7.52/10

14. Automatism - Live At The Psychedelic Network Festival (7.1, 6.8, 7.8, 8.5)
Sidoprojekt till Kungens Män. Inspelat 2019 på The Psychedelic Network Festival i Tyskland. Krautrock/Psychedelic Rock/Space Rock i världsklass. Innehåller även en rå version av Alice Coltranes Journey In Satchidananda 7.55/10

13. King Gizzard and the Lizard Wizard-Laminated Denim (7.5, 7.6)
2 låtar på 15 minuter var. Psych rock i jam-band-style utlovas. Krautinfluenserna är stora och framförallt Neu kan höras i "The Land Before Timeland". Lyssna framförallt på basen och trummorna så förstår du vad jag menar. Den är som bäst från minut 10 och framåt. Hypertension är ännu bättre. King Gizzard när de är som bäst! 7.55/10

12. Porcupine Tree: Closure/Continuation (8.5, 7.8, 8.8, 7.3, 7,2, 7, 7.3, 7.3, 7.3, 7.3, 7.3)
När Porcupine Tree här gör bejublad comeback efter 13 år av diverse soloprojekt gör de det något decimerat. Richard Barbieri, Steven Wilson och Gavin Harrison är alla tillbaka, men Steven spelar själv bas istället för den karismatiske basisten Colin Edwin. Gavin Harrison skiner på trummorna, framförallt på öppningsspåret Harridan. Åren i King Crimson har inte direkt gjort den blyge trumvirtuosen sämre på att banka skinn. Of The New Day är en klassisk, vacker Porcupine Tree-ballad med ett tyngre parti i mitten som påminner mig mycket om danska Dizzy Mizz Lizzy. Rats Return är en av årets bästa låtar med sitt inledande intensiva Opeth-riff. Dignity, Chimera's Wreck, Population Three, Never Have och Love in the Past Tense är och bra låtar med Herd Culling och Walk The Plank strax bakom i betyg. 7.58/10

11. Cachemira - Ambos Mundos (7.4, 7.4, 7.6, 7.5, 7.5, 7.4, 7.4, 8.5)
Spansk retro-hårdrock/heavy psych med väldigt bra sångerska i Claudia González Diaz. Inte helt olikt våra svenska stjärnor i Blues Pills eller amerikanska Ruby the Hatchet. Svängigt och grymt bra gitarrspel! Stundvis touchar det till och med briljansen hos Earthless. Lyssna på albumavslutaren och albumbetitlade Ambos Mundos. 7.59/10

10. Anna von Hausswolff-Live at Montreux Jazz Festival (6.5, 7, 8.5, 8.5, 7.3, 8)
Jösses! Sicken röst hon besitter. Vågar jag skriva att det är atmosfäriskt och djävulskt bra eller får jag aldrig mer komma in i Frankrike då? Lyssna till The Mysterious Vanishing of Electra.
"Von Hausswolff brings a religious sense of ceremony to her operatically heavy music, whether she's pummeling a single distorted chord into oblivion, swaggering and soaring through gothic rock songs, or spinning long passages of ominous drone." -Pitchfork 7.63/10

9. Birth-Born (7.6, 7.5, 8,5, 7.8, 7, 7.4)
Retro när det är bra är alltid gött. Amerikanska Birth med medlemmar från Radio Moscow och Astra tar klivet bak till 70-talet. Det låter mycket gammal prog som t.ex. Yes, Camel och King Crimson, men även rockigare tongångar som i Deep Purple eller Uriah Heep. Större delen av plattan är instrumental, med långa härliga gitarrsolon och mellotronspel. Årets mest omtalade progplatta?
"Birth is dark, dramatic, and full of emotive guitar lines and alluring grooves. The band shows a knack for balancing digestible motifs with lysergic instrumental escapades." -Casimir34
7.63/10

8. Ben Craven - Monsters From The Id (8, 7.3)
Det är progressivt, symfoniskt, pampigt och långt. Öppningsspåret är 19 minuter långt. 2:a spåret likaså. Otroligt skicklig melodisnickrare. Kvalitetsprog. Episk! Kräver nog en del lyssningar till för att den ska riktigt sitta. (Tyvärr en av få plattor som inte finns på spotify). 7.65/10

7. Eye of Doom - The Sapient ( (0), 7.8, 7.4, 7.4, 8, 7.7)
Svensk/kanadensisk stoner/doom. Bra skit. Lyssna till Eye Of Doom, Pt. 1, Return To Descension, The Sapient och Eye Of Doom, Pt 2. 
"We recorded The Sapient right after finishing the Curse of the Pharaoh EP, so there is a natural progression between the two. The Sapient tries to push the progressive elements more than the EP, while still maintaining the classic heavy doom sound. The next upcoming music is especially exciting for us. Since finishing the album, we parted ways with our guitarist and have teamed up with an amazing synthesizer player. So we are pushing the boundaries even more with dark atmospheric soundscapes, heavy bass, and dynamic drums. Influence wise, we take inspirations from many different types of bands. Some of them include Tool, Genesis, The Deftones, Black Sabbath, and a lot more." -Eye Of Doom 
7.66/10

6. Motorpsycho-Ancient Astronauts (7.8, 6.5, 7.9, 8,5)
Nytt från ett av Norges allra finaste musikala export. I vanlig ordning (som det varit under senare år) bjuds vi på psykedelisk, progressiv och jammig rock. Receptet innehåller ofta även långa låtar och långt hår. Ta en lyssning till "Chariot of the Sun - To Phaeton on the Occasion of Sunrise (Theme From an Imagined Movie) eller andra delen av Mona Lisa/azrael". 7.68/10

5. Kanaan-Diversions Vol.1: Softly Through Sunshine (8.5, 7.8, 7.8, 7.3, 7)
Riktigt bra prog, kraut, space rock. Kunde lätt blivit årets bästa platta, men plattan dalar lite efter tre kanonspår.
"The album was composed, written and recorded within a five-day span at the remote Flerbruket studio in Hemnes in Norway. Together with the in-demand organ player Håvard Ersland, they recorded five tracks which show a high degree of musical width and curiosity - but also a strong sense of aesthetic unity and wholeness." -Tinnitist.com 7.68/10

4. Arny Margret-They Only Talk About the Weather (7, 8.5, 8, 8.5, 7.5, 8, 7, 7, 7, 8.4)
Arny växte upp med sig själv som bästa kompis. Kalla, mörka vintrar och ensamhet fick Arny att börja uttrycka sig genom musik. Som största influenser nämner hon Gregory Allen Isakov ("His music was actually what did something to my brain I guess.").
Singlarna lovade mycket. Förväntningarna var uppskruvade på isländska singer/songwritern Arny Margrets debutplatta. Tankarna far givetvis till systrarna i First Aid Kit. Vacker, drömsk, ambitiös singer/songwriter-pop med fint gitarrspel. Lyssna till sniglar, the world is between us, cold aired breeze, abandoned m.fl. 
"Arny Margret returns with a lulling full-length of peaceful folk that intertwines itself to the soul; it's every bit as breathtakingly crafted and compellingly heartfelt as imaginable." -Everythingisnoise.net 7.69/10

3. Joakim Berg-Jag Fortsätter Glömma (8.8, 7.8, 8, 8.1, 7.6, 7.5, 7.3, 7, 7.7, 6.8, 7.9)
Första soloalbumet från frontmannen i Kent. Plattan börjar kanon med Barn av vår tid, Begravningsbål, Aniara, Legender och Låtsasvärlden. Framförallt är det bra refränger rakt igenom dessa låtar. Plattan blir något sämre mot slutet, men även 4 och Rubicon är bra låtar.
"När Jocke låter bilderna bölja fram och tillbaka mellan sitt 16-åriga jags frustrerade småstadsliv i Palmemordets Sverige och medelålderns privilegierade tillvaro som "relik ur en omodern dröm", där allt och inget har hänt, går det onekligen att förstå varför den här skivan behövde bli gjord." -Håkan Steen 7.69/10

2. Kanaan/Elon Musk/Kungens Män/Electric Moon-International Space Station, Vol. 1 (7.5, 7.5, 7,6, 8,5)
Kvadrupel-split mellan dessa fyra progband. Varenda av de fyra låtarna är kanon, men kanske framförallt Kanaans låt Beyond som klockar in på 27:43. (Tyvärr en av få plattor som inte finns på spotify). 
Jag kontaktar Micke från Kungens Män som berättar hur skivan kom till:
"Ryan från ElonMusk hörde av sig och undrade om vi ville vara med. Det är han och Lulu från Electric Moon som har styrt upp hela grejen. Vi plockade fram en outgiven låt som kom från tiden runt albumet Chef och Magnus fixade vår del av artworken. Så var det med det :)" /Micke 7.78/10

1. Obiat-Indian Ocean (8.7, 7.6, 8, 7.6, 8.4, 7.4, 9.1, 7.1)
"Obiat are UK and Australian based progressive, sludge/doom metal band, brushed with psychedelia and fronted by soulful vocals. Imagine dark heavy riffs from the likes of Black Sabbath, Pallbearer, Kyuss, Candlemass, Alice In Chains... stirred up with Pink Floyd Pompeii atmospherics, brass sections and bamboo flutes. Obiat are heavy and mellow, loud and quiet." -Doomed Nation
Fantastiskt bra! Blås, flöjt, tunga stonerriff blandas med inslag av prog, jazz, postrock kraut och finstämd Ghost-liknande sång. Jag hade aldrig hört bandet förut och golvades direkt. Ulysess, Sea Burial och Beware The North Star är fantastiska. Lyssna även på Acid Wake. Årets raket! Jag kontaktade bandet som kände sig ärade att hamna på första plats.
-Wow you made our day!!!! Thank you. -Raf från Obiat om hur det kändes att ha släppt årets bästa platta.

"Spicing up their solid foundation of stoner/doom metal with exquisite psychedelic and prog flourishes, "Indian Ocean" makes for a very cool listen with a few surprises up their sleeves in the form of instrumental guest performances with various flutes, trombones and saxophones." -The progspace 8/10

Album som ej lämnat något avtryck och således inte behöver lyssnas på:

Amon Amarth-The Great Hidden Army
Vikingametal. Undrar varför denna hamnade här innan jag ens hade lyssnat på den? Första riffet på plattan är kanon. Sen kommer dubbelstampen och mjöd-growlet och låten är förstörd. Jag kommer osökt att tänka på köttklubbor och långt skägg. Not in a good way...
Tredje låten Heidrun. WATT DA FACK. Peter Tätgren möter Kenny Håkansson i ett slag med Harald Hårfagre. Hail the dead and the goat sheep! Nä, Manowar anno 2022 är inget för mig. Fy fan vilken dret. NEJ

Amorphis-Halo
Bara nej. Jag fattar inte...

And You Will Know Us By The Trail Of The Dead-XI: Bleed Here Now
Alternativ rock från USA som funnits sedan 1994. Har säkerligen släppt bättre plattor genom åren. Plattan passerar med en axelryckning. Lyssna till Golden Sail.

Arc Of Life
Progrock. Supergrupp bestående av medlemmar från diverse kända eller okända progband. Sångaren Jon Davison låter som Jon Anderson och det är ju passande eftersom han numer är sångare i en de existerande Yes-grupperna. Även basisten Billy Sherwoodoch trummisen Jay Shellen spelar i Yes nuförtiden och gitarristen Jimmy Haun har gjort det tidigare. Hur låter det då? Chockerande nog låter det som progressiva rockbandet Yes. Inte det minsta dåligt är det heller, men frågan är ju varför de gör en skiva som låter som Yes när de redan spelar i Yes? Don't Look Down är ok. Törs du kan du även lyssna till Let Live och Arc of Life. På egen risk dock...

Arcade Fire-WE
Plattan börjar kanon med inledningen "Age of Anxiety I". Gamla fans känner säkert igen sig. Som ny lyssnare blir jag glatt överraskad, åtminstone fram till minut 4 på första låten när det fortfarande låter pop. Låten tar en tvärvändning och förvandlas till någon sorts modern disco-slisk. Föga överraskande fortsätter soundet i samma stil under "Age of Anxiety II". "End of The Empire I-II" och "IV (Sagitarrius A)" är värd ett öra eller två. Välskrivna poplåtar som utvecklas till en nästintill episk modern pop/proglåt i stil med något som Jonathan Wilson hade kunnat skriva. "The Lightning I" funkar också. I övrigt inte jättespännande. 5/10

Arkheth - Clarity Came with a Cool Summer's Breeze
Jag vet inte vad jag kan skriva utan att ni ska tycka att jag är en idiot. Sången alltså...Det är alla typer av dåligt. Sämst, värdelöst, olyssningsbart, dåligt, vedervärdigt, svagt, pjåkigt, underhaltigt, knackigt, risigt, dassigt. BAJS Lyssna på låten Kundalini. Jag tror inte sångaren träffar en ton rätt. Iden är ju annars rätt cool, att blanda jazz, döds och prog är fräckt, men det är omöjligt att inte skratta åt försöket till sång...

Avatarium - Death, Where Is Your Sting
Leif Edling lämnade Avatarium redan 2017. Inte en tillstymmelse till doom är kvar. God is Silent är en bra låt. Tyvärr är resten rätt så ointressant. 5/10

Banco Del Mutuo Soccorso-Orlando: Le Forme dell'Amore
Hyfsat trött italienskt prog släppt sisådär 50 år efter de senast var relevanta. Endast för komplettister. 3/10

Belle and Sebastian-A Bit of Previous
Kungliga familjen av alternativ pop är tillbaka. 12:e plattan i ordningen. Rösten känns igen. Musiken är ok, men väldigt ospännande. Funkar inte för mig personligen år 2022. Lyssna på avslutande Sea of Sorrow och Working Boy in New York City. 5/10

Beyonce-Renaissance
Orka. Refrängen till Alien Superstar är ok. Cuff It lyssningsbar och Beyonce sjunger kanon. Personligen får jag mig inte igenom plattan utan att ta pauser, men jag antar att 250 miljoner på spotify innebär att detta ska vara dretbra.

Boris-Heavy Rocks
Fattar inte...Ska inte Boris vara bra?

Cate Le Bon-Pompeii
Artsy psykedeliskt pop/new wave utan låtar. Moderation är ok.

Cats In Space-Kickstart The Sun
Albumet startar med ett intro som ingen orkar med och sedan kommer King of Stars som är en härsken blandning mellan Queen och Styx med blås, fast på amfetamin. Jesus! Följande Poke The Witch är dansbandshårdrock i melloformat. AVGÅ! Teenage Millionaire är Talk of the Town i 2022-tappning. Marginellt bättre. Sen följer två ballader ingen vill höra och en låt som får trummisen i The Corrs att se ostudsig ut. Varför utsätter jag mig för detta och varför fortsätter jag att lyssna? Nä, fy farao.

Cave In-Heavy Pendulum
Blir inte klok på soundet. Känns lite som post alternativ metal, post rock, post grunge, post progressiv metal. Ni fattar.

Centre El Muusa - Purple Stones
Estländsk psych. Händer inte jättemycket spännande saker här...

Coffin Torture - Blennoid
Sludge Metal. Riffs galore, growling (kräkdöds), men inte så mycket mer tyvärr.

Comedy of Errors - Time Machine
Kan vara världens studsigaste och sockrigaste neo prog-band. Låter sirap trots moll.

Darkthrone-Astral Fortress
Black/heavy metal. Det finns några jäkla dudds till låtförsök på den här plattan, men två låtar är rätt ok. The Sea Beneath the Seas of the Sea (smaka på den titeln) och Caravan of Broken Ghosts funkar. Kanske årets fräckaste omslag. 

David Maxim Micic-BILO IV
Djent-fusion. Är det en grej? Nu är det nog så. David Maxim Micics platta BILO IV är Animals as Leaders versus Steve Vai i en Djent-ramen tillagad av Jens Thordendal. Lyssna till:
"Itch_ˈnʌθɪŋ_". Ja, den heter så.

Def Leppard-Diamond Star Halos
S.o.s. the tiger took my family. U rok mi. Cum on and rok mi. Trött, tröttare, Def Leppard. Inte ens en enarmad trummis kan rädda detta försök till rock. Här försöker jag givetvis få uppmärksamhet genom att kasta skit istället för socker på Joe Elliott. Så fasansfullt dåligt är det faktiskt inte. "Goodbye For Good This Time" är en fin bit det aptråkiga akustiska solot till trots. "Open Your Eyes" flirtar med grungen, men refrängen kunde ha varit bättre. 5/10

Doomocracy - Unorthodox
Beskrivs som episkt doom metal. Jag skulle säga att det låter som symfonisk, progressiv heavy metal. Doominfluenserna hör jag inte. Sången är på gränsen mellan suverän och katastrofal. Den mycket tunna linjen till trots väljer jag ändå att tycka att den är fantastisk. King-esque, så att säga. Doomocrazy är från Grekland, såklart. De tror alltså på styre i doomens tecken, vad nu tusan det betyder. Något episkt antar jag. Skivan är inte episkt däremot. Medioker, på gränsen till bra. 5/10

Dreadnought-The Endless
Modern, femalefrontad progressiv metal med mixad sång (growl/ren sång). Instrumentalt rätt så bra, men sången förstör det för mig. Growl funkar inte imho. 4/10

Drive By Truckers- Welcome 2 Club
Jesus, så gubbigt. Försök till att låta Neil Young som falerar.

Dry Cleaning-Stumpwork
Prat-pop. Fullständigt menlöst.

D'Virgilio, Morse & Jennings-Troika
CSNY i modern prog-tappning. Finstämt, välspelat och skickligt hopsnickrat, men totalt ofarligt och fasligt kristet. 

Eddie Vedder-Earthling
Vad är det karln försöker åstadkomma? Livskris? Undvik!

Fievel Is Glauque-Flaming Swords
Progressive/Jazz/Jazz-Rock/Fusion/Avant-Prog/Art Pop
Kärt barn har många namn. Save the Phenomenon är fantastisk. I övrigt blir det otroligt spretigt och det hjälper inte att det för det mesta är vocal jazz även om musiken överskrider ett gäng olika genrer. Låtarna är extremt korta, oftast kring eller under två minuter.

Flower Kings-By Royal Decree
Jag har aldrig varit något större fan av The Flower Kings, något som är väldigt märkligt eftersom jag älskar progressiv rock. The Great Pretender inleder och ger mig ingenting. Ett enda stort ingenting. Jag förstår inte. Vad är det som ska vara så bra? Tredje låten Blinded har passager som är helt suveräna, med bl.a. inslag av spiritual jazz. I övrigt har jag svårt att hitta något som är kul. Möjligtvis att folkinslagen på Revolution kittlar lite, men det är ju egentligen fel sorts folk, åtminstone enligt min smakpalett.

Framauro-My World is Ending
Neo prog från Polen. Tyvärr varken särskilt välspelat eller intressant. Sången är dessutom för dålig. Påminner väldigt mycket om polska genesis wannabebandet The Watch.

Galahad-The Last Great Adventurer
Techno-hårdrock? Save me Jebus!

Gandal's Fist-Widdershins
Brittiska neo-progbandet Gandal's Fists senaste alster Widdershins har fått väldigt höga betyg överallt på diverse forum. Varför, är svårt att förstå. Den kvinnliga sången är undermålig som bäst och instrumenteringen tafflig och rollspelsaktig (inte den coola varianten). Lägg till värdelöst, verkligen värdelöst trummande (synth/programmerade trummor?) och aplånga låtar. Nä, detta fattar jag fan i mig inte!

Gathering of Kings-Enigmatic
Svensk supergrupp med diverse kända musiker. Väldigt, väldigt nära att kvala in till melodifestivalenrock på bland annat Vagabond Rise. Not in a good way. Vet inte vad det är som gör det. Kanske trumspelet, eller närheten till När Vindarna Viskar Ditt Namn i How The Mighty Have Fallen? Skickligt melodisnickrande i vanlig ordning dock.

Goatriders - Traveler
Svensk, fuzzig, psykedelisk rock från Linköping. Tyvärr ganska kass sång och allmänt amatörmässigt spelat. Inte alls min kopp te. Som bäst i de jammiga och fuzziga partierna utan sång på t.ex. Wayward Sun. Sången funkar bättre på Goat Head Nebula och Unscathed.

Graham Bonnet Band-Day out in Nowhere
Graham sjunger överraskande vitalt. Musiken är progressivare och hårdare än väntat. Om det är bra? Nä, inte särskilt. Synd att de slarvar bort It's Just a Frickin' Song som kanske är den låten med mest potential med en riktigt jäkla kass text.
"Senile rock for grey-haired audience." -AndyUpit

Greco Bastián - With a Little Hell from My Friends
Startar med ett EXTREMT irriterande synthmordsförsök till låt. Andra låten My First Metal Swing Set är så mycket Frank Zappa att det är löjligt. Cosmetologia och Clownnecticut är sentida King Crimson fast på keyboards. Nä, detta är inte bra. Hög oljudströskel och en förkärlek till kasst synthetizerljud krävs för att uppskatta detta.

Hardcore Superstar-Abrakadabra
Jocke Berg och polarna i Hardcore Superstar släpper sitt 12:e album. Borde vi bry oss? Hardcore Superstar är ett riktigt bra liveband, men på platta har jag aldrig connectat med dem. Inledande Abrakadabra är ett sömnpiller. Influencer är bättre, men inte super kul.
"You fired the gun to kill my fun..." Briljant lyrik. Refrängen på Forever and a Day är ok hårdrock. Bäst är Weep When You Die.

Ignite-Ignite
Trallpunk är inte min kopp te. Säkerligen kommer du att älska denna skiva om du är inne på sådana hemskheter.

James Labrie-Beautiful Shade Of Grey
Dream Theaters hårfagre sångare släpper sitt fjärde soloalbum. Mestadels akustiska gitarrer överraskar. I övrigt låter det precis som du kan tänka dig. Soundet ligger oftast som Dream Theater låter på deras mest balladiga låtar blandat med soundet från plattan Falling Into Infinity. James son Chance trummar och producerar, Marco Sfogli bl.a. i PFM på gitarr och Paul Logue från Eden's Curse på bass och gitarr. Hyfsat gäspigt tyvärr. Bästa låten är Devil in Drag-Electric Version, den låten där det är distade gitarrer.

Jeff Scott Soto-Complicated
Väldigt mycket Talisman fast utan Fredrik Åkesson och Marcel Jacobs genispelande. 5/10

Joe Lynn Turner - Belly of the Beast
Joe Lynn Turner dök överraskande upp i en av Peter Tätgrens videos häromåret. Ända sedan dess har jag väntat på när de ska göra någonting tillsammans. Musiken fullkomligt osar av Peter Tätgren. Det är modernt, synthigt och hårt (för att vara Joe Lynn). Det låter i princip som ännu en Pain-platta fast med Rainbow och Yngwie Malmsteens forne vokalist på sång. Resultatet är väl som en Pain-skiva ska låta. Inte superintressant med andra ord. Det känns väldigt ovant och konstigt att t.ex. höra Turner sjunga på låtar som påminner om Marilyn Manson (Fallen World). 5/10

John Norum-Gone To Stay
John Norum är tillbaka med sin första soloplatta på 12 år. Det är givetvis hårdrock som det handlar om när Europes gitarrist släpper nytt. Influenser som hörs tydligt är Soundgarden(Sail On )och Zakk Wyldes Pride and Glory (Gone to Stay), Deep Purple(Norma) och en hel del Thin Lizzy. På One by One gästar Wig Wams sångare Age Sten Nilsen och då blir det genast en bluesig ballad som påminner en hel del om Thunder. Vi hinner också med en David Bowie-cover samt en omarbetad Face The Truth. Lyssna till Norma och Sail On. 5/10

Journey-Freedom
Nä.

JPL - Sapiens Chapitre 3/3: Actum
Fransk prog. Modern sådan, fast med daterad ljudbild. För glatt och glättigt för egen del.

Kaprekar's Constant - The Murder Wall
Brittisk neo-prog på fel sida om bra. Jag ser en hovnarr dansandes framför Drottningen av England. Musiken står Kaprekar's Constant för. Rika, feta, äckliga män äter gris direkt från elden och uppvaktas av glädjeflickor samtidigt som deras äckliga, smutsiga fötter får pedikyr av barn med hunchbacks som skulle få Ringaren i Notre Dame att avundas. Det är så jäkla mycket fladdrande vita tygstycken på alltför välbärgade avskum till människopatrask att det är löjligt. Om jag gillar musiken? Eh, nej? Nämnde jag att skivjäveln har 17 låtar?

Kevin Morby-This Is A Photograph
Singer/Songwriter. Kevin Morby påminner en hel del om sångaren i War on Drugs, Adam Granduciel. Dylanesque i sin gnälliga framtoning. Lyssna bara på A Random Act Of Kindness så förstår ni vad jag menar...A Coat Of Butterflies är en hyllning till Jeff Buckley. Bara märkligt, inte bra. De avslutande fyra låtarna är ok som bakgrundsmusik.

Kigako Moyo-Kumoyo Island
Japansk ragarock. Albumet börjar med en axelryckning. Engelskans "Whimsical" dyker upp som ord för att beskriva soundet. Det är, för er som känner mig, INTE positivt. Effe, låt nummer 3 är i varje fall nice samt nummer 5, Cardboard Pile.

King Gizzard and the Lizard Wizard-Butterfly 3001
"This might be one of the most random things King Gizzard ever released, a near two hour long remix album of Butterfly 3000." Black Hot Soup remixad av Dj Shadow och 2.02 Killer Year är lyssningsbara.

King Gizzard and the Lizard Wizard-Made in Timeland
Två låtar. 30 minuter totalt. Varje låt är exakt 15 minuter långa. Tänkt som pausmusik mellan set på King Gizzardset på livespelningar. Elektronisk, techno-baserad instrumentell dansmusik.

Klaus Schulze-Deus Arrakis
Funkar som bakgrundsmusik.

Koma Saxo-Koma West
Koma Saxo avslutade Umeå Jazzfestival 2022. Det var underbart weird. Spretig avantgarde med smittande lekfullhet. Jazz är grunden, men genreöverskridandet känner inga gränser på detta album. Lyssna på Croydon Koma, Koma Kaprifol, Koma Camu och Saxo Chop.
"One of the most exciting (and weirdest) bands in jazz right now. Avant-garde skronks, experimental vocal acrobatics, twisted strings, methodical harmonies, wonky beats, exotic percussion, esoteric rhythms, mysterious Nordic folk tunes and (just occasionally) real headbanging riffs - it all comes together into something that sounds like nothing you've ever heard before." -AngryMutantPengiun 5/10

Korn-Requiem
Sen några album tillbaka har de återgått till soundet de hade på sina första skivor. Inledande Forgotten har feta gitarriff, men lyfter aldrig riktigt. Start the Healing är bättre, med en klassisk Korn-refräng, som faktiskt påminner en hel del om Alter Bridge. Tyvärr saknas det mesta andra. Halvkass vers, inga goa riff och dåligt stick. Worst Is On Its Way är hyfsad. Resten av plattan är inget att skriva om. Gör om, gör rätt Korn!

Kurt Vile-(watch my moves)
Kurt, som tidigare var en del av The War on Drugs har sedan ett gäng år sedan gått solo. (watch my moves) är Kurts tolfte album sedan debuten 2003. Like Exploding Stones, Hey Like A Child, Fo Sho och Mount Hairy Hill (Way Gone) är ok låtar. Om du aldrig hört honom tidigare skulle jag inte börja här. Kolla istället in "Smoke Ring for My Halo", "Wakin on a Pretty Daze" eller "b'lieve i'm going down".

Lalu-Paint the Sky
Franske keyboardisten Vivien Lalus skötebarn, nu med Damien Wilson (Threshold, Arjen Lukassen m.m.) på sång, Jelly Cardarelli från Adagio på bas och Joop Walters på gitarr. Progressiv metal med massor av coola gäster, såsom Jordan Rudess(Dream Theater), Simon Phillips, Steve Walsh(Kansas), Jens Johansson, Marco Sfogli (Pfm) m.fl. Titellåten är den första och enda som sticker ut från mängden. Den gästas av Steve Walsh på gitarr och sång. 5/10

Lobate Scarp - You Have It All
"Progressive rock band from Los Angeles, CA, USA.
From progressive rock influences like Genesis, Yes, and Phish, to the rock sensibilities of bands like Kansas, Muse, Faith No More and Styx, and a pop infusion of catchy vocals like Simple Minds, The Killers, The Police, Queen, and Foreigner. Lobate Scarp brands themselves as Progressive Space-Opera Rock music. Formed in 2006, in Los Angeles, California, Lobate Scarp was founded by Adam Sears (Vocals/Keyboard), Dustin Prince (Drums), Adrienne Woods (Cello) and Hoyt Binder (Guitar). The addition of Bassist Andy "Catt" completed the lineup." -discogs
Låter i princip som moderna Spock's Beard. Avslutande Our Test Tube Universe och Flowing Through the Change är bra. Resten lättglömt.

Long Distance Calling-Eraser
Progressiv postrock från Tyskland. Svårigheten som postrockband är att det är svårt att sticka ut. Samma problem gäller här. Tyska Long Distance Calling försöker i varje fall och lyckas bitvis fånga mitt intresse. T.ex. på Sloth, där de blandar in 80-tals-Miami Vice-blås i postrocken. Mycket bra! I övrigt rätt så trist.

Nick Cave möter Petshop Boys och Hulkoff med Meatloafs intensitet i ett inferno av modern pop på mellanstadiedisco eller i ett grustag i Ljusvattnet. Lyssna på Saturday Night.

Obsidious - Iconic
Smatter! Tysk, progressiv extremmetall. Blast beats möter Symphony X.

Polyphia-Remember That You Will
Det är lätt att imponeras över den otroliga musikaliteten som ligger bakom instrumentalisterna och virtuoserna i Polyphia och därmed är det kanske också väl lätt att döma deras låtskrivarkunnighet därefter(de vill ju bara showa). Jag tycker dock att Polyphia missar där svenska trion Dirty Loops lyckas, nämligen i att skriva hits eller åtminstone låtar som går att nynna med i. Inte för att jag bryr mig speciellt mycket om det och det är väl kanske också därför som detta blir ointressant för mig oavsett om de skriver hits eller inte. Med det sagt (eller inte sagt). Lyssna till Steve Vai på Ego Death. 5/10

Sharon Vanetten-We've Been Going About This All Wrong

Psychlona-Palo Verde
Brittiskt stoner/heavy psych. Inledande Gasoline är inget vidare. Fortsätter att lyssna och blir lätt besviken då plattan fått fina betyg online. 1975, Purple River och La Tolvanera kan en lyssna till. 5/10

Pure Reason Revolution-Above Cirrus
"Above Cirrus is good but on the side of music the progressive rock style is somewhat too much stressed on electronic sounds so at times tunes are quite monotonous." -Babe-N-Co
Lyssna på Cruel Deliverance och Scream Sideways. 5/10

Red Hot Chili Peppers-Unlimited Love
Startar rätt starkt med Black Summer. Som vanligt när det gäller Peppers är det melodiskt och träffsäker sådan och trots att bryggan är bättre än refrängen håller den bra. Sen blir det tyvärr tråkigare. Det dyker upp nån till hyfsat låt, som t.ex. The Great Apes och men detta är ingen kul historia. 4/10

Red Hot Chili Peppers-Return of the Dream Canteen
Red Hots andra album för året börjar med superfunkiga Tippa My Tongue. På den 17 låtar långa plattan är det inte mycket mer som jag tycker är superbra, men jag diggar Afterlife, Handful och Carry Me Home. 4 av 17 är alltid nåt. Eller? 5/10

Residents-Triple Trouble: The Original Soundtrack Album
Residents är sällan annat än svårlyssnat. Detta är något sorts soundtrack till vad som måste vara en väldigt weird film. Jag blir weirded out. Totalt. Skumt bra, dock. 5/10

Rosalie Cunningham-Two piece puzzle
Vad är det som händer? Donny, Pt. Two är clownrock. Duet är Beatles på en saloon i vilda västern. Andra halvan innehåller ett par spår med fuzziga gitarrer. Det är ganska bra överlag, men lyfter aldrig riktigt. 5/10

Rusty-The Resurrection of Rust
Costello. Oinspirerat.

Sammal - Aika laulaa
Heavy psych från Finland sjunget både på svenska och finska. Den har potential, men sången är för svag för att det ska bli intressant. Lyssna i varje fall till "På knivan".

Satanic Overdrive - Satanic Overdrive
Svensk punkig garagerock med texter om satan. Släppt av finfina Majestic Mountain Records. Detta är dock inte riktigt för mig. Suck it up funkar.

Saxon-Carpe Diem
Samla gamla Saxon. De låter alltid likadant och det är sällan dåligt. 5/10

Sharon sjunger med innerlighet och ligger hela tiden på gränsen till att sjunga falskt, vilket gör att rösten känns väldigt äkta. Konstnärlig indie pop i stil med Lana Del Rey. Lyssna på Home To Me, Porta och Mistakes. 5/10

SHROOMS CIRCLE - The Constant Descent
Schweizisk stoner/doom med fiol och finstämd kvinnlig sång. Slätstruket.

Siri Karlsson - 100 DB
Värd hela entrépengen för avslutande Lay Us High. Synd att inte hela plattan är lika bra.

Skid Row-The Gang's All Here
Ingen har nog missat att Erik Grönwall numera sjunger i Skid Row. Att ersätta en ikon som Sebastian Bach kan inte vara lätt, men Erik sjunger hur bra som helst på plattan. Plattan inleder fint med Hell or High Water och singeln The Gang's All Here. Plattan lider av ett stort problem dock och det är avsaknad av dynamik. Det är 100% hela tiden. 5/10

Slash-4
Jag slås direkt av hur kasst jäkla ljud det är. Jebus! Jag hoppas verkligen inte att cd:n och vinylen låter lika illa, men jag antar det. Å vad är det för jäkla riff vi bjuds på? Lyssna bara till Whatever Gets You By. DubbelJebus! Och självkopieringen av Sweet Child of Mine på Fill My World? Vad är det som händer? Vem släppte igenom det här? Då är ändå den låten bäst på plattan tillsammans med April Fool.

Slipknot-The End, So Far
Nja.

Smashing Pumpkins-Atum
Det är skrämmande hur obemärkt Atum smygt sig förbi allas öron. Jag visste knappt att de släppt en platta trots att jag följer dem på sociala medier. Det är INGEN som pratar om den här skivan. Inledande och titelbetitlade spåret Atum låter som något taget från en Steve Vai-soloplatta. Såvitt jag förstått ska detta vara en conceptskiva med flera olika "akter".

Om en som jag, följt alla turer kring Smashing Pumpkins så vet ni säkert att det varit en hel del bråk inom bandet. James Iha, den fantastiska gitarristen, Darcy, ni vet hon den där basisten som var med förr och var coolast och snyggast i världen och Jimmy Chamberlain, den hårtslående trummisen har varit utanför bandet. James och Jimmy är dock tillbaka, men ibland undrar jag vad de gör i bandet, för de verkar verkligen inte få bidra med något. I andra låten Butterfly Suite gör synt-trummorna ett pinsamt återtåg till Smashings låt-skapande. Det låter för jävligt och jag känner att jag genast blir förbannad. Varför kan inte allt vara som förut? Undvik Hooray! och The Gold Mask som pesten!

"I was listening to this album on Spotify thinking "yeah, okay. This is fine", and then Disarm came on next and was like 10x better than any of the songs on this album." -Every single SP fan. 

Snakes Don't Belong In Alaska-Interstellic Psychedelic
Psych/jam/space rockband från Newcastle, England. Rätt kass sång, vilket förstör mycket. Hade hellre fått vara instrumentalt.

Soen-Atlantis
Jag kommer inte överens med Soen. Vad är det som är så bra med dem?

Sophie Zelmani-The World Ain't Pretty
Fin platta. Helt ok.

Steve Vai - Inviolate
Det är Steve Vai...

Ström-Ström
Sveriges svar på Ac/Dc är ett fantastiskt liveband. På platta låter det också rätt så bra, men sången känns inte lika vass. Lyssna på Blodsband.

Sudan Archives-Natural Brown Prom Queen
Fantastiskt snyggt proddad skiva, men modern neosoul/rnb är inte min grej. 

Sweet Teeth-High Anxiety
Tuggummipunk.

Talas - 1985
Talas är Billy Sheehans gamla hårdrocksband som han hade på 80-talet innan han lämnade skeppet för David Lee Roths soloband. Någon låt som var ämnat för Talas tredje album har letat sig med. Tyvärr dog sångaren Phil Naro strax efter de hade spelat in albumet klart. Öppningsspåret Inner Mounting Flame lovar gott och tredjespåret lånar rytmriffet från Totos-Roxanne. Tyvärr räcker det inte riktigt ända fram. Black & Blue är också lyssningsbar. 5/10

The Blackheart Orchestra-Hotel Utopia
Fascinerade och bra röst med härlig frasering och betoning av ord med snirklande melodier. Tyvärr är det inte speciellt bra. 

Thundermother-Black and Gold
Svenska Thundermother är rutinerade i gamet. Detta är deras femte album och de har cementerat sig som ett av de största hårdrocksbanden i Sverige. Bra live, men på platta blir det väl generiskt även om det bitvis är riktigt nice som t.ex. på powerballaden Hot Mess, Loud and Free och I Don't Know You.

Tim Bowness-Butterfly Mind
Art rock/avantgarde/progressive pop. Det märks att Tim försöker skapa något unikt för det blandas friskt i influenser och uttryck. Från vemodig pop till avantgardisk artrock. David Bowie lyser starkt på influenshimlen. Det blir dock inte roligare än under Always the Stranger.

Tons - Hashension
Stoner/kräkdöds

Valley of the Sun-The Chariot
Inledande Sweet Sands SKRIKER Soundgarden/Audioslave fast med 90-tals-James Hetfield på sång. Tyvärr är det flesta låtarna bara ok och det är fasligt när att kliva över strecket till whoppa whoppa Volbeat-land. Lyssna till Sweet Sands och The Chariot.

Weezer SZNZ: Spring, Summer, Winter
Weezer ger sig på att släppta fyra plattor på ett år, ett för varje årstid. Resultatet? Några bra låtar. Fattar inte varför det ska släppas så många halvdana låtar. Hur orkar folk? Angels on Vacation är enda låten som är lyssningsbar från "Spring". What's the Point of Being Good?, Kuomoville, Thank You and Good Night är ok på "Summer". Can't Dance, Don't Ask Me,
Känns som att Weezer fiskar efter radiohits. Massor av skitlåtar här alltså med andra ord.
Undvik: Rebecca Friday-flirten i The Garden of Eden.

Yesterdays-Saint-Exupéry álma
"This is an epic mix of modern progressive rock, filled with sounds of the past, and adorned with Hungarian lyrics, flute, female vocals, and incredible keyboards." -progressiverockcentral
Normalt tycker jag inte att språket är jobbigt eller ett hinder för att musik ska kunna vara bra, men här tar det fasen i mig emot. Ungerska är inte jordens vackraste språk. Om jag ska jämföra musiken med någon skulle det nog bli Yes/Genesis/Änglagård/Cathedral/. 5/10

Åskväder-Fenix
Hellacoptersklon på taskig engelska. Det hade säkert varit bra om jag kunde bortse den dåliga sången. Tyvärr så funkar detta inte.