METALLICA BEST OF

Metallicas bästa låtar enligt Krull.
Regler: Max tre låtar per album.
Minst en låt per album.
Ordning=Valfri...
Spotifylista: https://open.spotify.com/playlist/7Hfp7nAQlA2zNobX0eZMwG?si=jr0QK82xRUese60QLs_ZuQ

Intro: The Ecstasy of Gold by Ennio Morricone

1. Låt: Creeping Death
Skiva: Ride the Lightning
Årtal: 1984
Kommentar: När jag var ung handlade det så kallade musikkriget aldrig om synth mot hårdrock. Det var ingen som lyssnade på synth överhuvudtaget. Det handlade istället om Metallica mot Iron Maiden. Själv var jag Maiden-fan, men som tur var blev jag äldre än 12 år gammal och kunde då även uppskatta ärkerivalernas favoritband.

2. Låt: The Four Horsemen
Skiva: Kill 'Em All
Årtal: 1983
Kommentar: Metallica och Dave Mustaine är inte helt överens om vem som skrivit vad. Dave hävdar att han skrivit i princip allt på skivan även om Metallica ändrat i riff och låtstrukturer. Klart är i varje fall att Dave står med som låtskrivare på ett par av spåren.

3. Låt: Motorbreath
Skiva: Live Sh*t: Binge & Purge (Live in Mexico City)
Årtal: 1993 

4. Låt: Harvester of Sorrow
Skiva: And Justice For All
Årtal: 1988
Kommentar: Skivan var grammynominerad i kategorin "Hardrock/Metal Performance, men förlorade mot Jethro Tull...Skivan är också känd för att (den nya) basisten Jason Newsted knappt hörs. Skivan blev försenad på grund av alla festivalspelningar under sommaren 1987, men också för att James Hetfield skadat armen när han åkte skateboard. 

5. Låt: Battery
Skiva: Master of Puppets
Årtal: 1986
Kommentar: Enter neck trauma. Holy moly vad detta är svårt. Vet inte varför jag gett mig in på detta. Det är bara två år mellan de två mästerverken "Ride the Lightning" och "Master of Puppets". Skivan spelade in i Köpenhamn i vad Kirk Hammett beskriver som ständigt mörker. Skivan spelades in under mörka höstmånader och de såg aldrig solen eftersom de tillbringade alla soltimmar nere i studion. I samma intervju erkänner han också att låten "Leper Messiah" är inspirerad av David Bowies låt "Ziggy Stardust":
"...making love with his ego Ziggy sucked up into his mind, like a leper messiah."

6. Låt: Through the Never
Skiva: Metallica (Black Album)
Årtal: 1991
Kommentar: Efter en skiva som var progressiv och hade alldeles för långa låtar ville nu Metallica skriva kortare låtar och satsa mer på medryckande låtar (hitar). Resultatet hörs här på "The Black Album" som alla kallar den. "Enter Sandman", "The Unforgiven", "Nothing Else Matters" var alla storhitar, men även låtar som "Sad But True" och "Whenever I May Roam" kan väl räknas som stora? Låtarna skrevs i första hand av James Hetfield och Lars Ulrich. 

7. Låt: Am I Evil
Skiva: Live Sh*t: Binge & Purge (Live in Mexico City)
Årtal: 1993
Kommentar: Diamond Head-covern som Metallica gjort till sin egen.

8. Låt: Unforgiven II
Skiva: Reload
Årtal: 1997
Kommentar: Gimme few gimme five gimme trubba ma disajr. Har glömt bort halva skivan. Vad kan det bero på? Marianne Faithfulls gästspel glömmer man iofs inte, men det är kanske av andra anledningar. Reload var menat som ett dubbelalbum tillsammans med Load, men den idên slopades efter att insett att det skulle ta för lång tid i studion. Istället arbetades den andra halvan (Reload) på ett extra år och släpptes 1997. Lyssna förresten på "Where the Wild Things Are". Det låter tusan som Soundgarden (fast sämre givetvis). 

9. Låt: Nothing Else Matters
Skiva: Metallica (Black Album)
Årtal: 1991
Kommentar: Många tycker att Metallica sålde sig med denna skiva. Det skulle inte göra videos och spelas på MTV. Faktum är att de gjorde videos redan på "And Justice for All" med låten "One". Det går inte att rygga undan för denna fruktansvärt välskrivna låt. Hur många har inte lärt sig att spela den på gitarr? Det har i varje fall Kirk Hammett fått göra. Han spelar nämligen inte på originalet utan har fått lära sig låten i efterhand. 

10. Låt: Mama Said
Skiva: Load
Årtal: 1996
Kommentar: Fem år hade gått sedan "the Black Album". Förväntningarna var skyhöga. Metallica blev folkliga, men det gillade inte fansen. Metallica lämnade trashen, det gillade inte fansen. För egen del passerar skivan mest med en axelryckning. Det är bradåligt så att säga. Tyvärr lämnar plattan inga spår (pun intended) som följer med en. Det är som nattsvart rakt igenom. Metallica skryter på omslaget till skivan att den är 78:59 minuter lång. Inte vet jag om det är så mycket att skryta med?
"The cover of Load is an original artwork titled "Semen and Blood III". It is one of three photographic studies that Andres Serrano created in 1990 by mingling bovine blood and his own semen between two sheets of Plexiglas."  

11. Låt: Wherever I May Roam
Skiva: Metallica (Black Album)
Årtal: 1991
Kommentar: Metallica var den första LP:n jag ägde. Jag fick den av min bror och jag har kvar det exemplaret trots att det är lite för välspelat och oomhändertaget om en säger så...Plattan är en av de skivor jag spelat flest gånger och jag är av förklarliga själv rätt så less på hitlåtarna. Jag har hållit "Black Album" som Metallicas största stund under många år, men det var ju i ärlighetens namn oftast p.g.a. att jag: 1. Inte lyssnat så mycket på de fyra första skivorna. 2. Tyckte att de tidigare skivorna var för hårda (Jag lyssnade för böveln mest på ZZ-top på den tiden).

12. Låt: The Shortest Straw
Skiva: And Justice For All
Årtal: 1988
Kommentar: Magiskt bra skiva givetvis, men klart svagast av de fyra första. Skivan startar starkt med "Blackened", fortsätter med titelspåret, följt av "Eye of the Beholder" och sedan megahiten "One". Mike Clink som tidigare hade producerat Guns N Roses-Appetite for Destruction anlitades, men studiosessionen blev problematisk. Den tidigare producenten Flemming Rasmussen (som jobbat med bandet under "Master of Puppets") kontaktades. Han lyssnade på Clinks inspelningar på flyget till USA. Clink fick omedelbart sparken så fort Rasmussen hade landat. Personligen har jag lite svårt för produktionen, framförallt om man jämför med "Master of Puppets". Trummorna börjar balla ur redan här (just wait for St Anger). Basisten Jason Newsted spelade in sina baspartier till skivan på en dag. Ingen av de övriga Metallicamedlemmarna var i studion den dagen.

"Rasmussen assumed that, in his absence from the mixing process, Thompson and Barbiero used only the close microphones on the mix and none of the room microphones, thus causing the "clicking", thin drum sound." 

13. Låt: Whiplash
Skiva: Kill 'Em All
Årtal: 1983
Kommentar: Att leverera ett sånt först album som Metallica gör är helt otroligt. Jag fascineras (när jag nu analyserar skivorna igen) över hur sjukt bra det faktiskt är. Vartenda spår på denna debut är helt otroligt bra. Metallica ville att skivan skulle heta "Metal Up Your Ass". De ville också att omslaget skulle vara en arm som kommer upp ur en toalett med en kniv i näven. Bolaget sa nej...

14. Låt: Master of Puppets
Skiva: Master of Puppets
Årtal: 1986
Kommentar: På låten "Orion" tog Burton tillfället i akt och snodde att av de gitarrsolon och gjorde om dem till ett bassolo. Numer har James Hetfield nämnda bassolo tatuerat på sin arm.
"I remember recording it in the studio, and then I left to go back to the East Coast and meet a girl or something, I don't know," Hammett recalled in 2017. "Cliff went back to the studio, and used that area to put his own solo on it - but he played, like, half of my licks that were in the original solo! It was the weirdest thing!" But the guitarist says there were no hard feelings: "It wasn't really much of an issue for me, because there were like four guitar solos in that song - it wasn't like he took the only one."
-Kirk Hammett
Sista skivan innan Cliff Burton tragisk avled i en bussolycka i Sverige.

16. Låt: The Day That Never Comes
Skiva: Death Magnetic
Årtal: 2008
Kommentar: Fem år har gått. Borta är oljefaten. Hetfield är nykter. Allt blir väl bra då? Faktum är att det är MYCKET bättre än St Anger. Jag skulle vilja säga att många, om inte alla låtar är bättre på "Death Magnetic". Det är mer välskrivet, mer välljudande, bättre riff, bättre sång, bättre melodier. Iofs inte så svårt men...Jag hade i varje fall svårt att välja vilken låt jag skulle ha med. Det landade till slut på "The Day That Never Comes", men det finns många andra bra låtar på skivan. 

17. Låt: Ride the Lightning
Skiva: Ride the Lightning
Årtal: 1984
Kommentar: Jag blir typ förbannad på mig själv när jag försöker att plocka bort spår från min best of playlist med Metallica. Det är nämligen så jag gör. Jag gör ett första urval efter att ha lyssna igenom skivan en gång. Sen spelar jag de låtarna jag tycker förtjänat en chans till i playlisten. Sen lyssnar jag på de låtarna igen och efter det röstas någon/några låtar ut och så fortsätter det. Ungefär som Melodifestivalen (fast inte helt hjärndött). Jag ska erkänna att jag (när jag skriver detta) hemligt försöker fiska vad mina kompisar tycker. Vilka låtar gillar dem? Vad får man inte ta bort? Vilken låt måste vara med? Haha. Jag är som jag blev...Tack mamma och pappa. (Egentligen låg "Call of Ktulu" här, men eftersom det inte fanns något vettigt att hitta på avskyvärda S&M förutom just nämnda låt så blev det en liten rokad här. Välkommen säger vi till titelspåret från "Ride the lightning")

"The Call of Ktulu" the metal equivalent of bolero, thats the best description I have for this song, boy i can see the wind sweeping away the frost off the tundra while the opening guitar riff comes in, chills everytime! its a damn crazy song and for 9 minutes you get carried around on an epic voyage of frozen wastes and the titular sea monster/demi-god. -Cancon (Random internet dude/dudess)

18. Låt: Metal Militia
Skiva: Kill 'Em All
Årtal: 1983
Kommentar: Mången låt har man försökt spela på gitarren. Motorbreath försökte jag mig på som 15-åring. Det lär för jäkligt. Jag är ganska så säker på att det skulle låta precis lika illa om jag försökte nu.

19. Låt: ManUNkind
Skiva: Hardwired...To Self-Destruct
Årtal: 2016
Kommentar: Skiva nummer 10. Det är redan fyra år sedan denna skiva släpptes. Jag kom ihåg att jag tog emot den med öppna armar. Den har dock inte snurrat särskilt många varv sedan dess, så det var verkligen dags att göra det igen.
Det som slår mig, framförallt på thrashlåtarna, är att det låter hårdare än vad det är. Vissa riff, ta t.ex. "Spit out the Bone" som avslutar hela skivan. Där går öppningsriffet undan och låter tufft till en början, bara för att avslutas som ett gårdbandsriff. Det är liksom för förutsägbart. Det är illa när man skakar på huvudet och tycker att man själv skulle kunnat göra ett liknande riff och då är jag inte ens det minsta självgod. Jag tänker tillbaka på "St Anger" och slås av samma jäkla grej. Det är ju som att de bara är i brainstormar-mode. -Vi lämnar riffet så tills vidare. Det låter ju tufft nu. Vi tweaker till slutet sen och då kommer det låta svinbra. Men sen glömmer de liksom bort det. Tilläggas bör är att "Hardwired..." är en mycket bättre skiva än "St Anger"... 

20. Låt: Welcome Home (Sanitarium)
Skiva: Master of Puppets
Årtal: 1986
Kommentar: 1986 var ett mycket starkt år inom hårdrock/metal. Slayer släppte "Reign in Blood", Iron Maiden kom med space eposet "Somewhere in Time" och Megadeth sålde fred på "Peace Sells...but Whose Buying?" för att nämna några. "Master of Puppets" är ett vansinnigt bra album, kanske Metallicas allra bästa, men jag tycker att några låtar sticker ut lite extra och det är också dessa hamnar på min Best of Metallica-lista.

"Back then, it was all about getting it tight," Ulrich told us in 2017. "'It's gotta be tight! Every guitar track has to be totally tight to the other guitar tracks!'" Rasmussen recalls that in order to achieve the desired optimal sonic tightness, he had Metallica tune their instruments slightly lower than usual when recording "Master of Puppets" so they could mix with the tapes running faster and still have the end result sound in tune.  

21. Låt: Breadfan
Skiva: Garage Inc.
Årtal: 1998
Kommentar: Dubbel fyllda med bara covers. Här trängs band som Budgie, Mercyful Fate, Black Sabbath, Thin Lizzy, Diamond Head med Nick Cave, Bob Seger och Danzig. Upplagt för succe? Nja, men betydligt roligare än Load och Reload. 

22. Låt: For Whom the Bell Tolls
Skiva: Live Sh*t: Binge & Purge (Live in Mexico City)
Årtal: 1993

23. Låt: Frantic
Skiva: St Anger
Årtal: 2003
Kommentar: Dokumentären "Some Kind of Monster" som handlar om tiden kring inspelandet av "St Anger" är väldigt sevärd. Jag har sett den flera gånger och varje gång jag sett den blir jag sugen på att spela plattan igen. Jag blir dock snabbt påmind om hur fruktansvärt dålig den är. Nu har jag dock försökt vara ordentlig och analytisk när jag valt låt och försökt ignorera det fruktansvärda trumljudet och det faktum att avsaknade av bas på "Ride the Lightning" här fått producenten Bob Rock (som dessutom spelar basen själv) att kompensera genom att ha fläskigaste basen i Metallicahistorien. Jag slås återigen över att jag aldrig klarat mig igenom hela albumet utan att ta paus. Vissa av låtarna känner jag inte igen alls trots att jag hört dem flera gånger. Skivan tog onekligen lång tid att få klar (observera att jag inte skriver att spela in) för trots all tid de hade i studion är det verkligen ett hafsverk de fått ihop. Framförallt Hetfields sång är under alla kritik på många av spåren. Han låter så frånvarande och oengagerad(kanske inte så konstigt med tanke på allt han gick igenom med avvänjning från sina alkoholproblem). Det känns dock lite som om att han provat sig fram till något som kan fungera och sedan stannat där och varit nöjd. Hur mycket jag än vill välja någon annan låt än "Frantic" så går det tusan i mig inte. Det är för dåligt. Allt! Punkt.

"The word hate has come up a lot, but I love it. I love the fact that it was thrown in the face of radio and in the face of metal. It's time for a switch, guys. Everybody's been way too comfortable and it's getting stale." -Bob Rock

Kommentar:  Plattan är progressivare, med många längre passager och Hetfield är råare och aggressivare. Riffen är många, upphackade, malande, hårda, softa, som oftast asmäktiga, Jag kan ibland störa mig på Ulrichs trumspel då det inte känns som att han hänger med i allt. Vissa partier är han liksom inte där. Överlag trummar han dock extremt smakfullt och mäktigt. Låten "One" är ett perfekt exempel på vad jag menar: 

"Songwriting-wise, (the album) was just us really showing off and trying to show what we could do. 'We've jammed six riffs into one song? Let's make it eight. Let's go crazy with it.'" -James Hetfield

Bonuslåtar: 

Låt: The Call of The Ktulu
Skiva: S&M
Årtal: 1999
Kommentar:  Hur mycket autotune kan man lägga på en röst?(Lyssna på "Of Wolf and Man") Herr-e-gud. Det här är i varje fall Metallicas försök till livealbum med symfoniorkester. Kan vara sämsta skivan i katalogen? 

Låt: Hit the Lights
Skiva: Through the Never (Music from the motion picture)
Årtal: 2013
Kommentar: Hyfsat schizofren film. Hyfsat kasst sountrack (inte låtmässigt).

Låt: Mercyful Fate (medley)
Skiva: Garage Inc.
Årtal: 1998
Kommentar: 

Låt: Stone Cold Crazy
Skiva: Garage Inc.
Årtal: 1998
Kommentar:  Queen cover. 

Låt: The End of The Line
Skiva: Death Magnetic
Årtal: 2008
Kommentar:  

Kommentar: 

Ps. Skivan "Lulu" väljer jag att se som en skiva av Lou Reed. Om jag inte framtiden kommer att göra en Best of Lou Reed så kommer jag se "Lulu" som en skiva av Metallica. Den är så dålig att den inte förtjänas att nämnas, men jag gjorde det ändå. Fasen också. Ds.