BEST OF OPETH

Opeths bästa låtar enligt Krull.
Regler: Max tre låtar per album.
Minst en låt per album.
Ordning=Valfri...
Spotifylista: https://open.spotify.com/playlist/4oehmLnLbXnsvhIcihWTkv?si=SCTsr1fWQ0azDhjFNdW_iw

1. Låt: The Grand Conjuration
Skiva: Ghost Reveries
Årtal: 2005
Kommentar: Sataniskt, mörkt, tungt, hårt, grymt... 

2. Låt: Porcelain Heart
Skiva: Watershed
Årtal: 2008
Kommentar: " "Watershed" är som vänlighet inlindad i rostig taggtråd. Kontrasterna när vackert möter fult skaver och bildar en spänning som pendlar mellan det hisnande och det blodisande. Känslor av dyster höst nästlar sig in bland solstrålarna, den så stilla porlande bäcken övergår i ett vilt vattenfall och Mikael Åkerfeldt har nog aldrig utnyttjat alla sina röstlägen så effektivt som i "Hessian peel"." -Mattias Kling för Aftonbladet

3. Låt: The Drapery Falls
Skiva: Blackwater Park
Årtal: 2001
Kommentar: Den andra plattan jag hörde med Opeth. Damnation var den första och jag ville ju så gärna att Blackwater Park skulle låta likadant. Det gjorde det inte. Det var alldeles för hårt och jag uppskattade inte alls att det growlades. "The Drapery Falls" var den första låten som fastnade från denna skiva och det är den låten som jag fortfarande tycker är bäst. Den har allt, riffen, melodierna, progressiviteten, lugn sång, bra refräng m.m. 

4. Låt: Burden
Skiva: Watershed
Årtal: 2008
Kommentar: Opeths bästa låt!  

5. Låt: Hjärtat Vet Vad Handen Gör
Skiva: In Cauda Venenum
Årtal: 2019
Kommentar: Opeths imponerande 13:e album släpptes den 27:e september. "Gruppen har därtill hittat ett stabilare sound i gränslandet mellan progrock, jazz, psykedelia, klassisk hårdrock och övriga inspirationskällor från Åkerfeldts obskyra vinylbackar. " -Sofia Bergström. Dessutom samplas både Olof Palme och Skrot-Nisse och barn pratar om döden och gudar...1 miljon-hundratusentals gudar, en för varje land.

6. Låt: Spring MCMLXXIV
Skiva: Sorceress
Årtal: 2016
Kommentar: Angående Mickes musiknörderi från Sweden rock Magazines intervju med nämnde artist:
"Åkerfeldt nådde en kritisk punkt då han propagerade för den norske jazzmusikern Terje Rypdals skiva Bleak House från 1968. Tydligen ska tidningen ha fått en drös klagobrev. "Det här är ju fan inte hårdrock!", lär det samlade omdömet varit." Niklas Webjörn för Rocknytt 

7. Låt: Deliverance
Skiva: Deliverance
Årtal: 2002
Kommentar: 5 låtar över 10 minuter. Definitivt mera progressive black metal och hårdare än Blackwater Park. Inte direkt det steget jag själv hade tagit, men detta är ändå en riktigt bra platta. Titelspåret var givet som första bidrag till Best of-listan.

8. Låt: April Ethereal
Skiva: My Arms, Your Hearse
Årtal: 1998
Kommentar: Ett mera progressivt och fokuserat Opeth. Låtskriveriet är på en helt annan nivå jämfört med på "Orchid" och "Morningrise". Det låter bättre, både instrumentalt och sångmässigt. Produktionen är också mycket proffsigare. Det är här någonstans som jag tycker att Opeth hittar sitt sound som de ska vara trogna 10 år, den där blandningen av progressiv och hård metal, sång med både growl och ren röst där lugna långa partier mixas på ett perfekt sätt med aggressivare gitarrer.  

9. Låt: Serenity Painted Death
Skiva: Still Life
Årtal: 1999
Kommentar: Perfektion, elegans, förträfflighet...Den perfekta rifflåten?

10. Låt: Ghost of Perdition
Skiva: Ghost Reveries
Årtal: 2005
Kommentar: Vid det här laget var jag ett stort fan av Opeth. Första låten satt som en smäck. Per Wiberg (Spiritual Beggars) keyboardist och nu fullblodig medlem i Opeth får mycket utrymme och det gillar vi, särskilt när det handlar om orgel och mellotron... 

11. Låt: Death Whispered a Lullaby
Skiva: Damnation
Årtal: 2003
Kommentar: 

12. Låt: Häxprocess
Skiva: Heritage
Årtal: 2011
Kommentar: 0 % metal. Inte mig emot. Denna skiva är en vattendelare för många. Gillar du inte prog från 60- och 70-tal kanske "Heritage" inte är något för dig. Det är nämligen det som det handlar om här. En riktigt bra skiva om du frågar mig, även om det tagit sin beskärda del av tid för mig att fullständigt uppskatta den. Jag tror ärligt talat att det hjälper om en tänker att det är ett annat band än Opeth en lyssnar på.

13. Låt: Benighted
Skiva: Still Life
Årtal: 1999
Kommentar: Denna underbara "doom" ballad känns given på en Best of. Still life är dock en fruktansvärt bra platta och att välja tre låtar var sjukt svårt. 

14. Låt: Harvest
Skiva: Blackwater Park
Årtal: 2001
Kommentar: Harvest var rätt så given som andra låt att ta med från Blackwater Park. 

15. Låt: Folklore
Skiva: Heritage
Årtal: 2011
Kommentar: "Famine" har inslag av klassisk musik och massor av tvärflöjt. Fruktansvärt bra solo också. Stora delar av skivan är hyllningar till den svenska progen (Tänk Kebnekaise, Råg i Ryggen, Kaipa, Fläsket brinner, Träd, gräs och stenar) dock med betoning på den svenska progen med folkinslag (Kenny Håkansson).
Egentligen borde ju "Nepenthe" vara given, bara p.g.a. det fantastiska solot. Valet hamnar till slut på Kenny Håkanssondoftande "Folklore". 

16. Låt: Minnets Yta
Skiva: In Cauda Venenum
Årtal: 2019
Kommentar: Gitarrsolot! Gitarrsolot! Två och en halv minut magi! 

17. Låt: To Rid the Disease
Skiva: Lamentations
Årtal: 2003
Kommentar:  

18. Låt: Master's Apprentices
Skiva: Deliverance
Årtal: 2002
Kommentar: Passning till bandet med samma namn. Grymma båda två. 

19. Låt: Demon of the Fall
Skiva: My Arms, Your Hearse
Årtal: 1998
Kommentar: Martin Lopez är ny trummis på denna skiva som är Opeths tredje i ordningen. Ett genidrag ska det visa sig. Han är en sjuhelsickes bra trumslagare. At the Gates hade precis spelat in "Slaughter of the Soul" i "Studio Fredman". Micke gillade soundet och lyckades få in en bokning för Opeth till inspelningen av "My Arms, Your Hearse" där.  

20. Låt: The Devil's Orchard
Skiva: Garden of the Titans
Årtal: 2018

21. Låt: The Leper Affinity
Skiva: Blackwater Park
Årtal: 2001
Kommentar: Omöjligt val egentligen, men det blev till slut "The Leper Affinity" som fick äran att vara med på min best of.

22. Låt: Hope Leaves
Skiva: Damnation
Årtal: 2003
Kommentar: Damnation var den skiva med Opeth som jag hörde först. Jag hade läst i en tidning att de var det bästa nya svenska prog-bandet och vi satt hos en kompis vid hans dator för att beställa skivor (det var så man gjorde förr i tiden). Jag hade läst att Damnation var skivan man skulle skaffa så efter att ha tjuvlyssnat på skivan på datorn beställde jag den. När jag sedan skulle gå bakåt i katalogen blev jag snabbt ganska besviken. Jag hade nämligen väldigt svårt för båda growl och hård musik.

23. Låt: Dirge for November
Skiva: In Live Concert at the Royal Albert Hall
Årtal: 2010
Kommentar:  

24. Låt: Cusp of Eternity
Skiva: Pale Communion
Årtal: 2014
Kommentar: Italiensk skräckfilmsymf? Tidiga Genesis? Van Der Graaf Generator? Övertänkt och överproducerat? Att Åkerfeldt är en skivnörd utan dess like vet de flesta om. Här försöker han sammanfatta alla sina influenser på en platta. Resultatet?
Det Opeth försökte åstadkomma på Heritage blev kanske i spretigaste laget? Det var kanske för mycket av det goda. Här har Åkerfeldt och CO istället flätat in alla sina influenser i Opeth-stöpta låtar. Resultatet blir mer lättlyssnat och förståbart. Är det bättre för det? Jo, det är ju det.

25. Låt: Windowpane
Skiva: Damnation
Årtal: 2003
Kommentar: Den första plattan jag hörde med Opeth, således också den första låten jag hörde med dem. Magiskt! 

26. Låt: Moonlapse Vertigo
Skiva: Still Life
Årtal: 1999
Kommentar: Enter Blackwater Park, för visst är detta ett försmak för vad som ska komma skall? Lyssna på gitarrslingan som dyker upp 45 sekunder in i låten... 

27. Låt: Strange Brew
Skiva: Sorceress
Årtal: 2016

28. Låt: A Fair Judgement
Skiva: Deliverance
Årtal: 2002
Kommentar: Episk, episkare, episkast. 

29. Låt: Charlatan
Skiva: In Cauda Venenum
Årtal: 2019
Kommentar: Senaste plattan som släpptes både på svenska och engelska efter påtryckningar från sig själv. De vågade helt enkelt inte släppa den enbart på svenska. Spelar inte så stor roll dock, då sången är så konstigt inspelad att man ändå inte hör vilket språk Micke Åkerfeldt sjunger på. Jag älskar skivan ändå, oavsett språk och inspelning. Skivan är väldigt jämn vilket gör att valet av låtar blir väldigt svårt. "Svekets Prins" och "Ingen Sanning är Allas" får t.ex. stryka på foten.

30. Låt: Sorceress
Skiva: Sorceress
Årtal: 2016
Kommentar: Murrigt 70-tal, precis som Åkerfeldt vill ha det. Många är fansen som inte gillar produktionen och jag kan väl hålla med till viss del. Det är väl mest inspelningen av sången som jag kan störa mig på, men vem orkar bry sig om produktion när det är Opeth vi snackar om? Sorceress är öppningsspår(om man inte räknar introt) på skivan med samma namn. Magisk låt!

31. Låt: Slither
Skiva: Heritage
Årtal: 2011
Kommentar: Fansen (de som gillar Orchid) blev rasande när det avslöjades att Heritage skulle vara helt fri från growl. Att det sedan skulle vara en skiva fylld med progrock, psychdeliska och jazziga låtar gjorde nog inte saken bättre. Hahaha. Slither är dock en låt med otroligt driv, tänk Deep Purples "Speed King". Det är en riktig köra-fort-låt.

32. Låt: Eternal Rains Will Come
Skiva: Pale Communion
Årtal: 2014
Kommentar: " En experimentell resa bortom dödsmetallens domäner, där det råder frosseri i psykedeliska melodier och en vilja att omfamna dur lika brett som moll." -Christoffer Bertzell för Nöjesguiden 

33. Låt: The Wilde Flowers - Live
Skiva: Garden of the Titans
Årtal: 2018

34. Låt: Lotus Eater
Skiva: Watershed
Årtal: 2008
Kommentar: "...världens hårdaste symfonirockband och världens mest mångfacetterade dödsmetall-band..." -Gefle Dagblad

35. Låt: The Baying of the Hounds
Skiva: Ghost Reveries
Årtal: 2005
Kommentar: "Ghost Reveries" är tyngre, mer psykedelisk och experimentiell. Opeth påminner en hel del om Camel på vissa lugnare partier och orientalisk inspiration hörs tydligt på "Beneath the Mire". Folk vill till och med säga att det låter som Pink Floyd, Nick Drake och The Doors. Så långt är jag nog inte villig att gå...  

36. Låt: Era - Live
Skiva: Garden of the Titans 
Årtal: 2018

37. Låt: Voice of Treason
Skiva: Pale Communion
Årtal: 2014
Kommentar: "Åkerfeldt är inte Robert Fripp, men med Pale communion visar Opeth att de inte ligger långt efter King Crimson, varken vad gäller ambitioner eller förmåga att utan skarvar förena genrer och musikaliska uttryck." -Carl Cato för TT

38. Låt: The Amen Corner
Skiva: My Arms, Your Hearse
Årtal: 1998
Kommentar: Skivan är en konceptskiva som handlar om en mans efterliv. Han misstror sin frus sorg och ifrågasätter om hon verkligen älskade honom och om saknaden efter honom är verklig. Intressant med albumet är att varje låttitel hör ihop med låten före och efter den samme. Låttiteln är nämligen det avslutande ordet på låten innan. Albumet innehåller också två covers på Iron Maidens "Remember Tomorrow" ifrån det självbetitlade debutalbumet samt Celtic Frosts "Circle of the Tyrant". 

39. Låt: Face of Melinda
Skiva: The Roundhouse Tapes
Årtal: 2007

40. Låt: The Night and the Silent Water
Skiva: Morningrise
Årtal: 1996
Kommentar: Bara ett år har gått sedan debuten "Orchid" släpptes. Ändå är skillnaden mellan de två skivorna stora. Det är mera fokuserat, progressivare, bättre låtar och bättre ljud. Mixen mellan growl och ren sång känns bättre. Överlag är sången i sig mycket mer tilltalande, både tack vara att det är bättre inspelat, men det är framförallt mer fokus på vad sången vill åstadkomma. Åkerfeldt growlar och sjunger dessutom bättre här. Redan här har vi också de klassiska gitarrpartierna som vi lärt oss att älska med ren akustisk gitarr blandat med elgitarr i långa instrumentella partier. Folk-tonen har också tonats ner i de hårdare partierna. Ett stort minus dock till bas och trumljudet.

Kommentar: Eftersom jag inte kunde ta mig ner från de 9 spår jag hade kvar på "Sorceress" började jag om från början med Opeths allra första platta "Orchid". Här snackar vi black metal, teknisk/progressiv med långa låtar där alla ligger kring eller över 10 minuter. Debuten är väldigt ojämn och tyvärr inte speciellt bra heller. 

Bonuslåt:

Låt: Bridge of Sighs (Robin Trower)

Någon fick för sig att göra Opeth till kungar av 80-talet. Lysande!