Betygsättning:
1/10-5/10: Dåligt. Undvik helst. Undersök, om du som jag måste höra allt åtminstone en gång.
5/10-5.5/10: Ok. Mellanmjölk.
5.5/10-6/10: Bra. Kolla upp. Kan vara värt ett köp.
6/10-8/10 Mycket bra. Förmodat köptvång.
8/10-9.5/10: Världsklass. Varför äger du inte denna?
9.5/10-10/10 Perfektion. Även om du inte samlar plattor bör denna finnas som konstverk i din hylla. KÖP!

Spotifylänk till de bästa låtarna 2023(listan är noga planerad men ej i någon rankningsordning):

https://open.spotify.com/playlist/66idkN4mnVG51HtVRLNkro?si=c213124eef284102

Som vanligt tog jag det alldeles för långt. Jag har lyssnat igenom över 400 album detta år och det har tagit mig ändlösa timmar under en väldigt intensiv tre-månaders-period att sammanställa allt. 

Observera! 

*Överst i denna mastodont-text har vi platserna 10-1.

*Därefter följer alla plattor som fått 7 eller högre i betyg. Dessa är rankade från 11-111

*Därefter följer plattorna som fått mellan 6-7 i betyg. De står i bokstavsordning.

*Om du är självspäkare fortsätter du sedan och läser om de skivor som fått 0-5 och 5-5.9 i betyg.

Ps. Om du saknar någon platta på listorna så är det ditt fel för att du inte tipsade mig om plattan. Ds.

Årets bästa skivor 2023. Plats 10-1

10. Aton Five-Aton Five

Ryska Aton Five släpper sitt tredje album. Det handlar om riffande, progressiv metal i stil med Dream Theater, Liquid Tension Experiment etc.

"The riffs are flashy, complex, and weird, and the guitar and keyboard tones deployed are all great. Dashes of jazz and classical crop up throughout the record for some pleasant moments of contrast. The speed and complexity of these riffs call to mind bands like Liquid Tension Experiment." -Casimir34

"In the times of working on 'Solarstalgia' a peculiar bass riff was born during a break. We added a counterpoint guitar theme to it and thought that it would make a great interlude track on the album. However, the "interlude" spiraled out of our control and started to rapidly turn into a large suite called "Lethe", which became a cornerstone and the lengthiest track of our second album. It was "Lethe" which set the tone and direction of our new music, prioritizing scope of composition and exploration of classical musical form.

Making the album was difficult. Most of the ideas were discarded as unworthy or disharmonious to other ideas, excruciating perfectionism made us return to arrangements that were already recorded. Line-up was changing due to various circumstances and the band was on the verge of breaking up multiple times.

Working against such internal and external difficulties emphasized the Romantic mood of the album, which also resonated with a John Keats poem called "Ode on Melancholy". A reading of it can be heard during the already mentioned "Lethe". In fact, the LP could be called just that — 'Ode on Melancholy'. But we decided that the most important thing about this release is our band acquiring its genuine identity. Therefore, it is simply called 'Aton Five'. -Aton Five 7.8/10

9. Crown Lands - Fearless (8.5, 7, 7.4, 7, 8, 7.8, *, 8, 8)

Det är såklart heeeeeelt omöjligt att inte nämna Rush. Crown Lands gömmer inte sina influenser. Det fullkomligt SKRIKER Rush på öppningsspåret Starshifter Pt.II Fearless. Som av en slump är de dessutom från Canada. De tar det dock steget längre eftersom Crown Lands är en duo. Cody Bowles (drums, vocals), Kevin Comeau (guitar, bass, synthesizer). Lyssna till Starshifter Pt.II Fearless, Lady of the Lake och Context Pt.I Fearless. Fruktansvärt bra!

"To have grown up with nothing but the purest adoration for this band, to have finally scaled the impossible summit together and sit at the table with our heroes is a humbling surreality unlike anything else. Working with these legendary producers-now-friends is something we hold near and dear to us. If life is a wheel, please let it spin" said Bowles. 7.71/10

8. Organic Pulse Ensemble - A Thousand Hands (8, 7.7, 7.5, 7.5, 8, 7.5, 8)

"This album fuses the intensity of free jazz , with the meditative and mystical feeling of the spiritual approach of the genre . The lengthier timing of the tracks provides the musician the chance to explore different paths in terms of composition , on many occasions focusing on the music progression on each track , containing his perfectionist zeal and accepting the value of leaving some of the mistakes and rough edges which we consider to be a very important addition in terms of personality and originality to the work. Gustav keeps pushing the boundaries of the form by incorporating influences from ethiojazz to eastern sounds , all of it in an amazing organic way that makes it hard to believe all the composition and performance come from a single artist." -Burlbeneer-music.com 7.75/10

7. Spidergawd - VII (7.7, 7.4, 7.3, 7.4, 7.7, 9, 7.3, 7.7)

"I saw you browsing through the covers at your favorite record store. Your fucked up taste in music could have knocked me to the floor."

Så startar senaste plattan från alternativa rockbandet Spidergawd från Norge. Undertecknad såg bandet live på Sweden rock i somras och det var helt fantastiskt. Vad som skiljer Spidergawd från andra nutida rockband är att de är otroligt duktiga på att skriva hookar. Sångaren Per Borten har dessutom ett väldigt speciellt melodispråk som jag är väldigt svag för. Ovan nämnda Sands of Time är ett exempel på det. Här hörs även influenser från bandet Rush. Hela plattan är bra. På sista låten ...And Nothing But the Truth hörs influenser från Mastodon. Fantastisk platta. Lira Afterburner på hög volym! 7.7/10

6. Seven Impale - Summit (7.5, 7.7, 7.5, 7.9)

Norskt på listan igen. Heavy retro prog. Tungt som satan. Bra som fan. Öppningsspåret Hunter visar direkt åt vart det barkar. Jesus Krist så bra! Svordomar!

" ...technical, complex, theatrical, eclectic & obscure progressive rock band that get heavier & heavier, that is familliar with the King Crimson language, that leave you astonished with its perfectly fitting jazzy moves & that delivers some blastbeats is a friend of mine." -Verminous 7.75/10

5. Harp - Albion

Fansen (mig inkluderad) har väntat på denna platta i 10 år. Det var nämligen då som Tim Smith beslöt sig för att lämna Midlake. Tim besitter en fantastisk röst och som han sjunger här. Jösses! Harp är Tim Smith och hans fru Kathy Zung på harpa.

I Am The Seed, A Fountain, Daughters of Albion, öppnar plattan superbt, men det ska bli ännu bättre med den fantastiska och alldeles för korta Chrystals, Country Cathedral Drive, Shining Spires följer och då har vi ännu inte nåt peaken på plattan. Silver Wings, Seven Long Suns är nämligen helt jäkla underbara och här hörs vem det var som skrev låtarna i Midlake. Albion avslutas med Throne of Amber där Tim Smith framkallar sin inre Thom Yorke för att leka Radiohead i dess elektroniska period och Herstmonceaux, som är en alldeles utmärkt låt att ha som sista spår på ett album. Grymma låtar även det! Inte ett dåligt spår. Lyssna nu!

"The album title alone should tell you Smith is a devoted anglophile, and Harp sounds like an album borne from the shores of Albion any time in the last few centuries. In the best sense, this music is essentially timeless despite the electric guitars and synthesized strings. Shaded by flutes and laid out on a field of ever-changing colours, these are songs of hope and heartbreak, with each a melody that wears its heart on its sleeve." -folkradio.co.uk 8/10

4. Nat Birchall - Songs of the Ancestors (Afro Trane Chapter II) (7.3, 7.5, 8.3, 7.7, 9, 8.5)

Redan i albumtiteln fattar man att detta kommer att vara bra. Afro-beat/jazz och Coltrane? Kan det bli bättre? Som vanligt när det gäller är det spiritual/postbop/modal jazz som gäller. För att vara mer av ett geni så spelar Nat Birchall alla instrument på skivan.

"This album was made in celebration of the ancestors who carried the Music in their blood and bones and spread it around the Earth, from the earliest times until now. Music crosses continents and cultures and time, and when it speaks of the truth it transcends musical genealogy and continues a timeline from the earliest sources up to the present day. This album pays tribute to the music and musicians that spoke to me from their hearts to mine, inspiring me in so many ways, not just musical ones. Cedric Brooks, Count Ossie, John Coltrane, Pharoah Sanders and all those who play selfless music from the heart." -Nat Birchall 8.05/10

3. The Chronicles Of Father Robin - The Songs & Tales Of Airoea Book I(*, *, 8.9, 7.6, 8.1, 8)

Årets mest hajpade progplatta? Eleision Forest visar direkt var skåpet ska stå med lika delas Yes, King Crimson och Led Zeppelin. Startade redan 1993 och tanken var att släppa ett tematrippelalbum, men projektet rann ut i sanden. Bandet splittrades och bandmedlemmarna har sedan dess spelat i band som Wobbler, Tusmørke och Jordsjø . Nu, 30 år senare har bandet "återförenats". Influenserna är många, men vi hör, förutom ovan nyss nämnda band, Änglagård, Landberk, Anekdoten m.fl. Death of the Fair Maiden är även den fantastisk. Sista låten Unicorn är väldigt Yes-inspirerad och avslutar skivan på ett fint sätt. Kanonplatta! 8.15/10

2. Tidal Wave - The Lord Knows (8.9, 7.9, 7.4, 8.3, 7.8, 8.9, 8.3, 8.2)

Svensk stoner/70talshårdrock med bägge benen i svängiga Sabbath-riff och fantastisk sång. Sundsvalls-grabbarna sätter gasen i botten direkt med fantastiska Lizard King, End Of The Line, Marijuana Trench och efterföljande Pentagram. Sen dyker gamla godingen (för oss som följt bandet ett tag) Robbero Bobbero upp. By Order Of The King, Purple Bird och Thorsakir avslutar en närmaste felfri platta.

..."they possess a secret weapon most of their contemporary's lack in singer Alexander Sundqvist whose mega-rock-pipes are a highlight of The Lord Knows." -thesleepingshaman 8.21/10

1. Moon Safari - Himlabacken vol.2 (7.5, 10, 7, 8.5, 8.5, 7.5, 10, 8, 7.5)

10 år tog det innan Moon Safari äntligen släppte ny platta. Familj, barn, sjukdom och andra vuxna saker låg bakom det. 198X (Heaven Hill) kickar igång låten med 80-talsAOR i Moon Safari skrud. Passningar från gamla Moon Safari fullkomligen haglar och vi hör passager och melodier från tidigare plattor igenom hela låten. Frågan är om Skellefteå och Bergsbyn är redo på anstormningen av prog-fans som tänker hopas kring Himlabacken i sommar?

Between The Devil and Me följer (även första "singel" från plattan). Här hörs för första gången att Moon Safari anammat ett hårdare sound. Även här hörs tydliga 80-talsreferenser i sound. Som vanligt när det gäller är sången kanon, men det som redan känns här är att gitarristen Pontus Åkesson fått mer utrymme för sina läckra licks och melodier. Superb jävla låt. Tveklöst en av höjdarna på plattan. Låten avslutas med ett makalöst solo av Pontus Åkesson.

Emma, Come On handlar om en pojkes förälskelse till Emma Stone. En sån där härligt weird låt som bara ett band som Moon Safari kan bära upp.

A Lifetime To Learn How To Love är episk. En episk ballad. Episkt bra. Episkt storslagen. Episkt episk. Sicken jäkla bra sångtitel. Vilken sånginsats (Pontus) och återigen dominerar han på yxan. Sicket gitarrsolo!

Beyond The Blue är en uppvisning i stämsång. Jösses! Board the boat to Valhalla! Borde bli ledmotiv till någon fläskig tv-serie om vikingar eller nåt. Fantastisk!

Blood Moon. Från The Who till Moon Safari är steget tydligen inte så långt. Johan Vesterlund sköter sången med den äran. Blood Moooooon!

Teen Angel Meets the Apocalypse. Jösses Amalia sicket prog-epos. Yes, Dream Theater, Spocks Beard, Marillion, Zeppelin, Beatles. You name it! Datta, Datta, Dayadhvam, Damyata. What The Thunder Said. Följa instruktionerna eller riskera ett tredje världskrig? Världs-jävla-klass.

Forever, For You är så klassisk Moon Safari som det kan bli. För bandet är det en tillbakablick till barndomens Bergsbyn, alla drömmar de hade och vad som hände med vännerna. Lämnade de sina drömmar hemma? De avslutande instrumentala 2-3 minutrarna är enorma! "And I see you, all of you, In past tense"

Epilog avslutar denna fantastiska platta. Det känns lite som när man som barn sjöng psalm 199 innan man gick på sommarlov. 9/10

Nedan följer plats 11-111 (betyg 7 eller högre)

11. Agusa – Prima Materia (8, 7.4, 8, 7.4)

Svenska Agusa är tillbaka och det är dags att ta av sig skorna och dansa i skogen! Prima Materia är deras femte album. Soundet är jam-baserad progressiv/psykedelisk/folk-rock med grymt gitarrspel, tvärflöjt och The Doors-keyboards. Tänk er en blandning mellan Caravan, Camel, Khan och Jethro Tull. Det är alltid kvalitetsgaranti på Agusa och Prima Materia är inget undantag (det hörs ju på namnet!).

"Maybe the band is scooping from a deep hereditary well of universal musical verity within us. Perhaps, only minimally phase-shifted from our perceptible universe, we're actually constantly embraced by some kind of metaphysical, warm, intuitively familiar uterine goo, and dropping the needle on this record only gives us that final little push to enter that particular plane of reality. Maybe there's no sound on this recording at all but merely the white noise from before the creation of time, which only springs into its predestined shape in the moment anyone presses Play. Who knows?" -veilofsound.com 7.7/10

12. :nepaal - Protoaeolianism (7.5, 8, 7.5)

Ungerskt psychedeliskt rock-kollektiv som bildades från en jamsession på Psychedelic Source Records. Protoaeolianism är en 3-låts-EP som släpptes i april 2023. Influenserna från band som Earthless är uppenbara. Inledande Innoxial Talent Parade mörsar. Brahman Sleeps 432 Billion Years följer. Tempot startar långsammare, men malandet är lika intensivt. 19 minuter magi. Sista låten Ineffaible Minor States avslutar på bästa sätt. Årets överkörare! Suveränt! 7.67/10

13. Church of Misery - Born Under a Mad Sign (7.5, 7.5, 7.5, 7.5, 8.5, 7.5, 7.5)

Japansk stoner/70talshårdrock. Church of Misery är ett av de första doom-metalbanden från Japan. De startade i mitten av 90-talet med soundet djupt rotat i doom/psych/stoner. Temat är seriemördare. Riff-fest hela dagen! Att man dessutom ger sig på att göra en cover på obskyra superlåten Spoiler med Haystack Balboa är riktigt coolt! 7.64/10

14. boygenius - The record (*, 7.5, 7.8, 7.5, 7.5, 8, 7.6, 7.5, 7.4, 7.4, 7.4, 8)

Julien Baker, Lucy Dacus och Phoebe Bridgers röster passar perfekt tillsammans. Det är omöjligt att inte göra parallellen till svenska First Aid Kit. boygenius är dock mera alternativ pop/rock än folk. The Record är en fantastisk platta, sprängfylld med grymma låtar. Phoebe Bridgers lyser starkast med sin fantastiska röst, men det som imponerar mest är låtskriveriet. Det är skickligt skrivna poplåtar som sätter sig direkt, men det finns små godbitar här och där som gör plattan väldigt intressant. Det kan vara alternativa passager, överraskande bryggor, val av trumbeats eller melodi-hooks att dö för. Supergruppen lever upp till hypen!

Lyssna till: $20, Emily I'm Sorry, True Blue, Cool About It (Paul Simon-esque), Not Strong Enough, Revolution 0, Leonard Cohen, Letter To An Old Poet

"Lucy's vocals are so syrupy and lyrics so rich that my dentist yelled at me when I went in for a checkup." -backpackoat 7.6/10

15. Foo Fighters - But Here We Are (8.5, 7.5, 6.7, 7, 8, 7, 8.7, 6.7, 7, 7.5)

Ett album i sorgens tecken. Trummisen Taylor Hawkins hittades död på ett hotellrum i Bogota i Colombia. Några månader senare dog Dave Grohls mamma. Albumet But Here We Are är svår att lyssna på. Texterna är väldigt påtagliga...

"I had a vision of you, and just like that
I was left to live without it, left to live without it
I found a version of love, and just like that
I was left to live without it, left to live without it" -The Glass

Det här är Foo Fighters bästa album på länge. På mycket länge...

Lyssna till: Show Me How(Årets bästa låt?), The Glass och Rescued. 7.46/10

16. Domkraft - Sonic Moons (8, 8, 7.4, 7.6, 7.4, 7.5, 7.9)

Svenska herrarna är i Domkraft (smaka på det namnet) kan det här med doom/stoner-rock. Sonic Moons är deras fjärde studioalbum sedan starten 2016. De har dessutom släppt ett livealbum, ett splitalbum med Slomatics samt två ep:s. Fick äran att se Domkraft live i Umeå. Det var fantastiskt. Se till att se dem nästa gång de är i din stad. Sonic Moons är löjligt tung med ursinnigt riffande. Sången är på gränsen till att bli utmattande för öronen men fungerar alldeles utmärkt under de 47 minuter som plattan pågår. Whispers och Stellar inleder detta album så starkt att det börjar lukta guldmedalj. Domkraft fortsätter att ösa på plattan igenom även om det inte riktigt kommer upp i samma höga standard som den två öppningsspåren. Fantastisk plattan none-the-less.

"Very slow, fuzzy, heavy, psychedelic, pretty much everything you'd expect from the subgenre but done brilliantly." -Schnaarff

"Firstly, "Sonic Moons" is ridiculously heavy. Not since KYUSS filled the room with the billowing riff clouds of "Sky Valley" has a band of similar stripe sounded so ferociously live and untamed. The bottom end on this thing is borderline dangerous. The swell of freaked-out guitars often threatens to overwhelm everything else, but the drums always retain their punch." -Blabbermouth.net 7.7/10

17. Lars Fredrik Frøislie - Fire Fortellinger (7.4, 7.9, 7.3, 8)

Första gången jag hörde denna platta tänkte jag direkt att det var synd att de inte hade en bättre sångare, men oj så snabbt det ändrades. Inte för att sången blev bättre utan snarare för att musiken är så sinnessjukt jäkla bra. Det är lite som sången i Änglagård. Efter ett tag bryr man sig inte så mycket. Det ska bara vara så helt enkelt. Lars Fredrik Frøislie spelar till vardags i Wobbler och Tusmörkte m.fl. Fire Fortellinger är hans första soloplatta. Soundet är autentiskt 70-talsprog med allt det innebär. Imponerande nog spelar Lars Fredrik alla instrument själv förutom basen som är lagd av Nikolai Hængsle(Elephant9, Needlepoint). 7.6/10

18. Causa Sui: Loppen 2021 (7.8, 7, 7.5, 7.5, 7.2, 7.5, 8, 8)

Ännu ett kanonsläpp från El Paraiso Records. Denna gång är det en liveplatta med det fantastiska psych/jam/space/jazzrock-bandet Causa Sui.

"Causa Sui's heaviest, most psychedelic tunes recorded live at Loppen – a legendary Copenhagen venue, located in the famous – and infamous – Freetown Christiania commune. This is the sound of Causa Sui at their home turf, stretching out and exploring eight epic fan-favourites from their entire catalogue in front of a small crowd of 400 people in a packed sold-out venue." -elparaisorecords.com 7.56/10

19. Saint Karloff - Paleolithic War Crimes (7.6, 7.3, *, 7.3. 7.6, 7.5, 8)

Norges riffkungar är tillbaka och de kan inte göra fel. Det är mörs från första ton.

"This time round, Saint Karloff have turned everything up to 11 to produce an absolute corker of an album. Without being self-consciously retro it has a definite '70s all-analogue flavour, mixing the expected stoner doom with an even bigger dollop of prog. Best of all, there are numerous  moments that had me remembering a whole slew of classic stoner rock albums from the turn of the millennium which always makes me happy." -Thesleepingshaman7.55/10

20. Dommengang – Wished Eye (7.3, 7.7, 8, 7.5, *, 7.2, 7.5, 7.6, 7.5)

Psykedeliskt, bluesig space-rock från USA. Dusted Magazine beskriver Dommengang som Portlands kungar av heavy blues. På Wished Eye blandas den tunga bluesrocken med massvis med härlig psykedelia och spacig rock. Albumet känns inspelat live. Den känslan får jag i varje fall av sången, som tyvärr inte är någon stor favorit. Jag hade nästan önskat att det vore instrumentalt eller att de anlitat en annan sångare. Det är i varje fall känslan på Runaway som startar plattan. Annars är det en kanon-låt. Skivan växer snabbt med suveräna Society Blues, Last Card och Myth Time.

"Blues-space rock outfit Dommengang's new record, Wished Eye, is the stuff of gods...In one swoop of a song, Dommengang will carry us out via oceanic riffs, primordial bass, and a percussive chariot only to retract us, reminding us we are safely harnessed when earthless." -popmatters.com 7.54/10

21. Actionfredag - Turist i sitt eget liv (8, 7, 7, 7, 7.5, 8)

Norsk canterbury/folk/progrock/jazzrock. Detta är Actionfredags debutalbum och det är riktigt jäkla bra. Actionfredag dök upp i Umeå för ett gäng år sedan tillsammans med Jordsjö och dängde av en sjuhelsikes spelning på den lilla puben Älgen. Det var alldeles fantastiskt och ända sedan dess har jag väntat på att de ska släppa platta. Nu är väntan över och det var den sannerligen värd. Soundet då? Tänk lika delar King Crimson(nya), jazz och valfritt Canterburyband så är du nära. Innehåller gästspel av folk från Jordsjö, The Chroncles of Father Robin, Panzerpappa m.fl. Tyvärr finns inte Actionfredag på spotify, men det går att lyssna på deras album på vinyl eller deras bandcamp.

"Pönk på svenska" inleder plattan fantastiskt. Vilken energi!

"Plata slippes på Hærverk Industrier den 16. juni, og er et durstemt og hyperaktivt progepos, eller bare fem forvokste gutters musikalske leting etter barndommens lekeplasser på Oslos østkant, med pappas Canterbury-samling som ledestjerne. Actionfredag vil helst bli lablet hippiecore eller jazzgore, og går under mottoet «heller over evne enn under idrettsstevne." -Actionfredag bandcamp

"This has a certain retro sound that recalls bands like Samla Mannas Manna and Hatfield and the North, but it has a great energy about it that reminds me more of Klotet. That said the compositions are great and don't owe anyhting to former bands and although largely instruemntal, the vocals don't spoil it, and add a certain extra something to the mix. Excellent album." -Alan Terrill 7.5/10

22. Organic Pulse Ensemble - Formative Stages (7, 7.7, 7.7, 8, 7.7, 7.2, 7.3, 7.4, 7.5)

En-manna-band av Gustav Horneij. Geniet som tidigare bodde på Ålidhem i Umeå spelar in alla instrument själv. Han tillverkar en del av instrumenten själv av gammalt material han bland annat hittar på loppis. En bas har han t.ex. gjort av ett gammalt bord. Inspiration plockas från många, men han nämner bland annat Madlib, Sun Ra, Alice Coltrane och Mulatu Astatke. Sämre influenser kan man ha...

"Jag ser ju mig egentligen inte som jazzmusiker, jag är inte utbildad musiker eller så. Utan jag har bara plockat upp instrument och gjort ljud på dem. Och allteftersom så har jag lärt mig mer och mer. Men jag har aldrig spelat i ett band, eller spelat 'jazz' liksom, eller spelat det där som man skall spela när man lär sig...

"...Jag börjar kanske med en basgång", berättar Gustav. "Eller om jag har en melodislinga som startpunkt, så spelar jag in den. Och sedan bygger jag vidare. Jag har det inte skrivet på något sätt, utan det är mycket improvisation. Ibland spelar jag en snutt och loopar, och strukturerar upp låten efter det. Ibland spelar jag hela låten i sin helhet, allt eftersom." -Gustav Horneij 7.5/10

23. Jordsjö - Salighet (7.5, 7.8, 7.7, 7.5, 7, 7, 7.6)

Norska Jordsjö är äntligen tillbaka med nytt album. Soundet är hårdare från start, men samma härliga norska skogsprog som grund. Det måste dock vara något i det norska vattnet. Vad är det för musik som kommer ur grannlandet? Helt vansinnigt mycket bra musik därifrån de senaste 20 åren. Lyssna till Sankeren, Salighet 1,

"It could take the shape of dance, a mountain hike, a fairytale, religious pondering or other kinds of inner travels, all enveloped by a colourful symphonic folk-rock sound.With its grand dynamics and dramatics, the music of "Salighet" serves as a counterpoint to the mundane everyday existence, and expresses a longing for mystery and alternate realities." -metalshockfinland.com 7.44/10

24. Avkrvst - The approbation (*, 7.5, 7.5, 7, 8.5, 7.5, 6)

Opeth och Porcupine Tree fick en kärleksbäbis som uppfostrades av styvpappa Anathema. Arkrvst växte upp och startade band. Arkrvst är progressiv rock/metal med poppiga melodier. Givetvis är även detta underbara band från Norge. Vad har de i vattnet där borta? Plattan startar bra med The Pale Moon och Isolation. Arcane Clouds är den naturliga uppföljaren till Am I Wry med Mew och om sanningen ska fram finns det i många trevliga stunder på Avkrvst - The approbation. 7.33/10

25. Yussef Dayes - Black Classical Music (8.5, 8, 7.5, 7.5, 8, 7.5, 6, *, *, 7.3, 7, 7, 7.3, *, 7.3, 7.3, 7.3, 7.8, *)

Första halvan är makalöst bra. 19 låtar är åtminstone 5 låtar för mycket.

"How can some people say jazz is dead when geniuses like him still make music, it's crazy. Somehow, he makes it so every instruments stands back to let the drums and the bass take centerstage, and let's just say his skills there are difficult to match. Complex rhythms, drum sequences you wouldn't even think are possible, amazing solos, I'm just surprised he hasn't leaned much into the more complex tempos. The features are varied and all played extremely well, the mixing is great and the skits are few and far between, but give room to the idea behind Black Classical Music. It's not classical music made by black people, it's a new form of classical music made by and for black people." -St_Hubert_Coleslaw 7.4/10

26. Queens of the Stone Age - In Times new Roman (7.5, 7.7, 8, 7.5, 6.5, 7.5, 7, 7, 7.8, 8)

Qotsa gör aldrig ett dåligt album. Det är kvalitetsgaranti på gubbarna. Nya plattan dröjde drygt 6 år och är efterlängtad av fansen. Som vanligt är Det Josh Homme (Kyuss) som styr skutan och det är alltid kul och intressant att se vad han ska hitta på soundmässigt. Precis som alltid är grunden träffsäkra melodier klätt med instrumenteringen som ingen i världen kan matcha. Ofta dansant, groovy och catchy, något som man inte ofta associerar med stoner. Qotsa utvecklas ständigt och stagnerar aldrig i deras vilja att förbättra och förändra soundet. In Times New Roman startar starkt med Obscenery, men framförallt på efterföljande Paper Machete, Negative Space och Time & Place.

Lyssna till Negative Space, Emotion Sickness, Straight Jacket Fitting och Paper Machete. 7.5/10

27. Paskinel – Maraude Automnale (7.4, 7.5, 8, 7.5, 7.5, 7.5, 7.3, 7.4)

Frank progressiv rock/jazzrock. Påminner stundtals om band som Magma och National Health och soundet ligger rätt ofta nära Canterbury och Zeuhl.

"This album is a deeply satisfying example of the jazzier side of progressive rock, fueled by a wide range of mesmerizing keyboards." -progressiverockcentral.com 7.5/10

28. Chip Wickham – Love & Life (EP) (7, 8, 7.5, 7.5)

Cool/spiritual jazz. Chip Wickham lirar saxofon. Han växlar boende mellan Spanien, Uk och Mellanöstern där han gjort sig ett namn genom att ha släppt ett gäng superba solo-album med hårt svingande spiritual jazz i likhet med storheter som Roland Kirk, Yusef Lateef m.fl.

"Both life-affirming and reflective, 'Love & Life' is underpinned by Chip's desire to connect with the listener on a deeper level, drawing on the deep spiritual jazz sounds of Yusef Lateef as well as subtle contemporary influences." -gondwanarecords.com 7.5/10

29. Kanaan - Downpour (7.7, 8, 7.5, *, 7, 7.2, 7.5)

Fantastiska Kanaan från Norge är tillbaka. Vi bjuds som vanligt på spacerock/heavy psych/stoner i en härlig blandning. Black Time Fuzz pratar för sig själv. Det är nämligen fuzz galore där trummisen Ingvald André Vassbø kickar arsle i vanlig ordning. Sicken trummis! Det magiska fortsätter i Amazon och på huvudspåret är det i det närmaste avantgarde i fuzzformat. Underbart! 7.48/10

30. Marekvist - Varde (*, 7.5, 8, 7.3, 7, 7.5, 7.5, 7.5)

Progressiv rock varvat med folkmusik? Det finns en väldigt tunn linje mellan vilken folkmusik jag gillar, framförallt om den är svensk eller skandinavisk. Norska Marekvist försöker sitt bästa för att vara på rätt sida om den tunna linjen och lyckas med det, åtminstone till en början då den fantastiska Live-Andrea Gjesse Rasch briljerar med sin grymma stämma. Sjellaus, Kråketinget lovar gott för Varde som album. Recensenter vill gärna få soundet att vara 70-tal, men jag tycker att det låter modern och fräscht. Jag får en del vibbar från band som t.ex. Karnivool på Kråketinget och det är inget dåligt betyg. Vem kommer inte ihåg deras platta Sound Awake. Jösses så bra! På Varde, Draug och Fanden ligger Marekvist farligt nära linjen, men lyckas hålla sig rätt, mycket tack vara det fina gitarrspelet. Lyssna till Kråketinget, Sjellaus, Helgrind, Myling och Fanden. 7.47/10

31. Vilhelm Bromander - In This Forever Unfolding Moment (*, *, *)

"Vilhelm Bromander centers himself in sound, where listening is no less crucial than playing. His relationship to both the notes produced around him and the musicians making them is at the heart of his work. Whether building harmonic structures where he and his colleagues tune in together, constructing a sonic edifice in which sustained tones facilitate deep bonds, or serving as the musical anchor in more rhythmically active settings, playing music with others is about connection, where sound is the medium. This increasingly assured and sophisticated pursuit has reached a new apotheosis with In this forever unfolding moment, a ravishing new set of music created with a large crew of Stockholm improvisers that brings something utterly contemporary to ideas developed back in the 1960s and 1970s by some of Bromander's biggest heroes: Ornette Coleman, John and Alice Coltrane, Don Cherry, and Charlie Haden." -Vilhelms Bandcamp site

6 minuter in på plattan och framåt är makalöst bra. MAKALÖST! Spiritual jazz. 7.5/10

32. Sven Wunder - Late Again (7, 7.3, 9.5, 7.3, 7.4, 7.5, 7.4, 7.2, 7, 7)

Sven Wunder, eller Joel Danell som han egentligen heter släpper här sitt fjärde album. De tidigare plattorna har haft speciella teman och Late Again är inget undantag. Denna gång handlar det om nattliga ljud.

"För musikälskare och biblioteksälskare, jazzkännare och alla med ett öppet sinne. När solen svävar nära horisonten sprids strålarna av vitt solljus ut ur strålen av små partiklar och molekyler i atmosfären som stänker himlen med lysande nyanser som indikerar att dagen börjar blekna, Sven Wunder trivs när natten faller och skildrar stjärnfall och spridda strålar från den nedgående solen, med tonvikt på milda kompositioner för piano och orkesterpop-jazzarrangemang för flöjt, mässing och stråkar." -Ginza.se

"All sounds that you can't notice during the day, might appear at night. Your emotional register might change and you may experience sounds differently, but most importantly it's our perception of what the night might sound like." -Sven Wunder 7.44/10

33. Soft Power - Raw Bites (7.5, 7.5, 7.4, *, 7.5, 6, 7.5, *)

Soft Power är något så ovanligt som ett bra band från Finland(förlåt Farmor Tyyne). De är en jazz-rock-sextett med klara influenser från 60- och 70talets jazz och psykedelia. Fantastiskt bra! Enda dudden är Kesam. Upptäck nu!

"since the release of 'S/T' back in 2015, the group have had many tags bestowed upon their sound ranging from "jazz-rock" to "psychedelic jazz"" -https://ukvibe.org/

"Music here is rushing forth like a fiery law – robust and flashing, sinking into psychedelic soundscapes and then ferociously breaking the waves. The band just lets the music take control leading them to express energy freely from pure creative potential, combining kinetic and crispy grooves with mysterious cinematic sonic storytelling. Soft Power delivers a mind bending musical experience." 7.5/10 

34. Signo Rojo – There Was A Hole Here (7.3, 7.5, 8, 7, 7.5, 7.3, 7.4, 7.5)

Sludge/stoner/groove metal från Blekinge. Singeln Enough Rope inleder skivan starkt. Looking-Glass Self är hårdare grejer och The World Inside påminner om Mastodon. Sångaren Joakim Nilsson imponerar med sin kraftfulla röst som för tankarna till en hårdare Dave Wyndorf. (Monster Magnet). I princip varenda låt här är bra.

"Signo Rojo strikes a delicate balance between the atmospheric intensity of mid-career Neurosis and the dirty, dynamic hooks of early Baroness, with a dash of Mastodon-ish melody added into the mix for good measure." -nocleansinging.com 7.44/10

35. Mats Öberg - Visa Från Inneröra (7.8, 7.5, 7, 7.3, 7.5, 6.5, 7.8, 8)

Mats Öberg och company krossade allt motstånd på årets jazzfestival. Det är nog bland det allra bästa jag någonsin genom alla år av Umeå Jazzfestival. Av någon märklig anledning hade jag inte lyssnat speciellt mycket på denna skiva innan jag såg konserten. Det blir väldigt speciellt att lyssna på en skiva efter att man varit på en sån bra liveshow innan. Låtarna sitter i huvudet på ett annat sätt när man sätter sig ner och lyssnar igen.

Från Zappa till svensk folk är det som gäller på Mats Öbergs senaste soloskiva "Visa från inneröra". Några av de som gästar är Morgan Ågren på trummor, Jonas Knutsson på diverse blåsinstrument, Mike Keneally på gitarr, familjen Bornemark m.fl. Fin skiva! 7.43/10

36. Graveyard - 6 (7.5, 7.7, 7.5, 8, 7, 7.5, 7.2, 7.5, 7)

Lågmält. dystert, tungt och alldeles underbart när Graveyard släpper sitt sjätte album. Lyssna bara till fantastiska Twice.

"6 continues, and song after song, it became clear to me that this is my favorite Graveyard album to date. Everything about this album is what I love about all of the Graveyard albums packaged together into one collection. 6 has Graveyard playing more like a unified entity than ever before. The subtle volume dynamics between drummer Oskar Bergenheim, bassist Truls Morck, and guitarist Jonatan Larocca-Ramm create dramatic tension, bringing about a truly remarkable listening experience." -Southeastofheaven.com 7.43/10

37. Kvelertak - Endling (7.9, 7.4, 7.4, 7, 7.2, 7.5, 7.5, 7.1, 7, 8.4)

Bra platta även om soundet är lite väl "light" ibland. Norska Kvelertak har funnits sedan 2007, men detta är bara deras femte album. Endling är den andra plattan med "nye" sångaren Ivar Nikolaisen. Kvelertaks sound har alltid legat någonstans emellan Black metal och rock n roll. Entombeds första plattor skapade soundet som blev "Death n Roll" och jag har alltid tyckt att Kvelertak legat lite för långt åt black metal-hållet. Så är inte fallet på Endling och jag är nog beredd att be Kvelertak att ta steget tillbaka mot black metal. Nu är nämligen soundet lite väl nära brylkräm. Det finns dock några riktiga kanon-låtar här. Inledande Krøterveg Te Helvete kickar arsle, men nog kunde vi ha fått de inledande 4 introminutrarna som enskilt spår? Jag förutspår att riffet 5:53 in i låten kommer bli en framtida whiplashnack-framkallare. Även versriffet på Dögeniktens Kvad får passa sig för framtida stelnacke-stämningar Fedrekult är ingen favorit, men tredjespåret Likvoke riffar på uta helvete. Endling är suverän, Skoggangr, Paranoia 297, Svart September och Morild likaså. När sanningen ska fram är det få duds på Endling. Det mesta är bra och det där med brylkräm kan ni glömma. Det är ändå rätt jäkla hårt ändå?

Bästa låtar: Krøterveg Te Helvete, Morild, Endling, Skoggangr. 7.43/10

38. Motorpsycho - Yay (7.3, 7.3, 7.5, 7, 7.4, 7, 7.2, 8.5, *, 7.3)

Jag blev både rädd och besviken när jag fick höra att Motorpsychos nya platta skulle vara akustisk. Men, varför inte? De har ju släppt ett album i varje genrer som finns känns det som. Spontant känns Yay som ett album signerat Steven Wilson. Det är något med soundet med de akustiska gitarrerna, de svävande melodierna och sångrösten som påminner väldigt mycket om honom. Genremässigt hamnar vi närmare pop/psych än progressivt jam och det är ett välkommet bryt i katalogen. Lyssna på Hotel Daedalus (särskilt andra halvan *Yeez).

"I can tell this album might not be the most popular, as Motorpsycho fans more likely will prefer the huge jams...For the sound itself, it is actually a really top tier display of psychedelia folk and pop for 3me, going for these moody melodies that feel very sweet to the ears. " -Dapper Blueberries 7.39/10

39. Rival Sons - Lightbringer (8, 7, 7.3, 7.7, 7.3, 7.5)

Lightbringer startar där förra albumet Darkfighter slutade med låten Darkside. Förvirrande nog heter låten Darkfighter. Den klockar in på dryga 8 minuter innehåller ett parti som är misstänkt likt Breaking The Girl med Red Hot Chili Peppers. Förmodligen är det för att förbereda lyssnarna på det otroliga, improviserade? solot som gitarristen Scott Holiday drar av i mitten av låten. Sweet Life visar att Lightbringer är en bättre platta än Darkfighter.

"Lightbringer is compositionwise much stronger than darkfighter. The base is layed again with heavy blues rock, but on lightbringer there are more sidesteps to other genres, which makes Lightbringer less predictable and much richer." -Micky_oao 7.47/10

40. Dina Ögon - Oas (6, 8, 7.7, 7.9, 7.5, 7.3, 7.7, 8, *, 7)

Att få se Dina Ögon på Umeå Jazz-studio förra året gav mersmak. Plattorna lades till i wantlisten och glömdes sedan bort. När jag ska summera 2023 ser jag att Dina Ögon äntligen släppt sin andra platta och jag slänger mig över skivan direkt. Bakom Glaset inleder Oas och sänker mina förväntningar något.

Sångerskan Ann Ahnlund tar mig dock snabbt tillbaka på tåget med nostalgiska Mormor och efterföljande Berget. Hennes frasering och sätt att sjunga gör soundet till något helt eget. Det är svensk 70-talsfilm, Ted Gärdestad blandat med Monica Zetterlund, fast med fusion-gitarrsolon med fuzzgitarr. Det låter både modernt och 60-tal på samma gång. Det är Eric Gadd fast med klass. Det är sjaskig folk gjord intressant. Det är som att upptäcka en skitfräck kristen platta eller som när man inser att det där bandet som polaren alltid hyllat, men man själv hatat, faktiskt är dretbra. Svårbeskrivet, men alldeles underbart. "Vi smälter" är ett bevis för det.

"År" är Bossanova, återigen med Monica Z som direkt koppling. Superbt! Det är precis på rätt sida av den där klassiska gränsen mellan geni och förfärligt. Underbart! "Mellan slagen", överraskande nog instrumental (även om det finns körer som sjunger ordlösa underbara stämmor på väl valda ställen), är helt fantastisk och en härlig smakbrytare på en annars, väldigt vän platta (soundmässigt). Det moderna, otroligt dansanta soundet från "Mellan slagen" fortsätter på "Docka" och plattan beger sig på en avstickare. Pumpan avslutar plattan med brasiliansk sambadans. 7.46/10

41. Wednesday – Rat Saw God (*, *, *, *, *, *, *)

Bull Believer skriker 90-tal. Det är grunge, indie, alternative. Att låtjäveln klockar in på 8.30 är helt otroligt. Sångerskan Karly Hartzmann manglar inte bara gitarr, hon sjunger dessutom som en gudinna. Mörset dryga 6 minuter in i ovan nämnda låt är brutalt, närmast Deftones-skrikigt. Suveränt! I I Got Shocked får Hartzmann allt sagt på 2 minuter och efterföljande Formula One är även den kort (och bra). Chosen To Deserve (singeln) är fantastisk. Bath County är fantastisk. 42Quarry är fantastisk.

"...their shoegaze squalls and dense, noise-fucked churn are seasoned with varying degrees of twang via Xandy Chelmis' resplendent lap steel, Jake Lenderman's smoking licks, and Karly Hartzman's unmoored whining drawl." -stereogum.com 7.2/10

42. London Odense Ensemble - Jaiyede Sessions Volume 2 (7.6, 7, 5, 7.5, 7, 7.5, 7.5, 8)

Phantasma öppnar albumet starkt. Spiritual jazz. "There's the seductive flute, the Brazilian flavor in the rhythm, and sparse keys that add a touch of cosmic glue to the proceedings...They're not afraid to go dreamy, chaotic, and absolutely far out…sometimes in the same song. They're cool with getting a little weird here and we're the better for it. The results are some of the best coming together of jazz, fusion, and rock music I've heard in years. Strap in and take off." -complexdistractions.blog

Reflective Shapes ser London Odense Ensemble ta ut svängarna, kanske lite väl mycket för min smak, men bra är det fortfarande. På Casper's Green är de tillbaka där de ska vara. Det är en skön mix av jazz och prog och det svänger uta katten. L.O.E består av två engelsmän(inga kända band sen tidigare) och tre danskar (Causa Sui bl.a.). Första plattan de släppte hamnade högt på fjolårets bästa-lista(15:e plats). Den här lär inte komma dåligt till heller. För böveln så bra! 7.14/10

43. Meg Baird - Furling (7.5, 7.3, 7.2, 7.5, 7.3, 7.3, 7.2, 8, 7.3)

Soundet är sent 60-tal. Nick Drake, Sandy Denny, Judee Sill, Bridget St John dyker upp i huvudet. Meg sjunger till vardags i Ester. Mycket bra!

"I think with Furling Meg Baird has finally hit her ultimate goal with a mixture of Espers psychedelic folk rock mixed with Sandy Denny's early solo work. Beautiful album..." -bnoring 7.4/10

44. Terra – Livslinjen (7.5, 7.4, 7.4, 7.2, 7.6, 7.5, 7, 7.5, 7.4, 7.3)

"Här kommer natten" slog omkull mig när jag hörde den första gången. Att dessutom få höra den live på lilla Umeå-scenen Stallet var magiskt. Nya plattan Livslinjen börjar på bästa sätt med titelspåret med samma namn. Som vanligt är det träffsäker svensk indie med grymma melodier som gäller. Att prata om ett Göteborgskt popsound är kanske att ta i, men visst hör man en del Silverbullit, Kristian Antiila och Bad Cash Quartet i Terra? Lyssna även till Fula Sidor och den fantastiska Kött & Blod. Början Av Ett Sekel är också kanon med sitt underbara The Cure-driv. 7.4/10

45. The Lemon Twigs - Everything Harmony (8, 7.2, 7.4, 8, 7.3, 7.4, 7.4, 7.3, 7.3, 7.3, 7.7, 6, 7.3)

D'addario!-bröderna är tillbaka med nytt album. McCartney-sång i folklig Simon & Garfunkel-ton är soundet från start. Det funkar rätt så bra på suveräna öppningsspåret When Winter Comes Around. Efter det öppnas världen och fram ljuder fin, fin power pop. Any Time Of Day och Ghost Run Free är grymma låtar! Härligt positiva titlar också som Born To Be Lonely, Still It's Not Enough, Everyday Is The Worst Day of My Life och I Don't Belong To Me. Underbart! 7.35/10

46. Sarah Klang - Mercedes (7.4, 7.4, 7.4, 7.4, 7.4 7.6, 7, 7, 7.5, 7.2)

Att bli förälder och kunna komma överens med de tankar/demoner/funderingar som kommer med föräldraskapet handlar den senaste skivan av Sarah Klang om. Skivan är förövrigt döpt efter hennes dotter, Mercedes. Mercedes är ett starkt album med mängder av bra låtar. Lyssna till Magic Stone, Mercedes, Hospital Window, Halloween Costume m.fl. 7.33/10

47. Temic - Terror Management Theory (*, 7.4, 7.4, 7.6, 7.4, 7, 7, 7, 7, 7.7)

Progressiv supergrupp med gitarristen Eric Gillette från Neal Morse Band och keyboardisten Diego Tejeida ex Haken, Fredrik Bergersen Klemp från Maraton och Simon Sandnes från Shining. Genremässigt låter det melodisk, norsk progmetal. Det känns som att de spelat med varandra länge för de uttnyttjar verkligen varandras styrkor. Gillette, Sandnes och Tejeida brilljerar på sina instrument och Fredrik Bergersen är alldeles utsökt på sång. Lyssna till Count Your Losses och Mothallah. Bästa progmetalplattan i år?

"Let's create progressive music that is heavily influenced bu high-ernergy electronic music but arranged and orchestrades for a 5-piece modern prog rock/metal band - where the pulse can be the focus, and the vocal melody can be king." -Temic

"Temic deals in a modern amalgamate of progressive metal that aims to startle with a light shake as it runs through grand, sanded choruses with bridged, flamboyant escapades." 7.28/10

48. VuVuVu - VuVuVu (*, *, *, *, *, *, *)

Fantastisk world psych från Israel som soundmässigt ligger väldigt nära Khruangbin/Sven Wunder.

"If Tel Aviv's, The Flavors is the Funk and Soul supergroup of that cities vibrant Mediterranean Coastline music scene, then the even more obscure VuVuVu, comprised of some of the same musicians, is the instrumental stoner-rock gang of psychedelic bandits skillfully and sonically meandering in Israel's nearby deserts. A laid back, and welcoming intervention of hallucinating audio imagery awaits." -Vuvuvu bandcamp 7.3/10

49. Speck – Eine Gute Reise 

"High energy space kraut". -Speck.

"Speck spelar ett epokalt, groovy sound, megafeta baslinjer, vilt drivande trummor, galet gitarrspel som ständigt pendlar mellan experimentell frenesi och rytmiskt nyanserad konst." -jpc.de

Inledande Krautobahn börjar hyfsat lugnt, men bygger upp till något hårdare och krautigare. Till slut låter det som ett österrikiskt svar på Earthless. Svettigt bra! Om de bara hade haft en roligare trummis... 7.33/10

50. Mohini Dey - Mohini Dey (7.4, 7.2, 7.1, 8, 7.4, 7.3, 7.5, 7.1, 7.4)

JÖSSES!

Mohini Dey är en ung indisk basist som slagit igenom med buller och brak. Detta är hennes första soloplatta och gästlistan är HELT bananas. Vad sägs om Marco Minneman, Guthrie Govan, Bumblefoot, Simon Philips, Steve Vai, Jordan Rudess, Narada Michael Walden för att nämna några. Lyssna på In-N-Out, Introverted Soul, Meat Eater, Coloured Goddess, First Food Then You, Kick B'ass och Happy To Slap It. Världsklass! 7.38/10

51. Tyrann - Besatt

Stenhård, (om man med hård menar att våga klippa lugg och låta hockeyfrillan växa medan klasskompisarna går på klubb och käkar sushi) 80-talshårdrock på svenska. Transylvanien har ett melodispråk som skulle göra Masshysteri stolta och riffande som Heavy Load skulle drömma om. Det mesta här är kanon, framför allt Face The Tyrant. Jag hade dock kunnat klara mig utan Ingen Tid För Oss, även fast sticket är kanonbäst!

"T FOR TYRANT, Y FOR YOU, R FOR RESTLESS, A FOR ANXIOUS, N FOR NIGHTMARE, N FOR NIGHTMARE, WE ARE TYRANT" -Face The Tyrant

"Tyrann med sin andra fullängds knockout! Besatt innehåller åtta hårdslående heavy metal-hymner med allt du har förväntat dig av detta kraftpaket från Stockholm. Om du inte kunde få låtarna från Djävulens Musik ur huvudet, kommer dessa låtar utan tvekan att dunkas dubbelt så hårt in i skallen på dig!" 7.33/10

52. Autonomie - No Peace, Only Violence (*, 7.5, 7.5, 7.5, 7, 7, 7.5)

Norsk Fjord Area Thrashmetal. Snubbarna är glin, småglin på typ 16-18 jordsnurr och spelar skjortorna av de flesta nuvarande Bay Area-thrasharna (läs Metallica).

"Autonomie kommer vrålande från Hundvåg på den vindpinade norska västkusten. Bandet bjuder på en härligt rå thrash-metal. . Åldersspannet hos bandmedlemmarna är 16-18 år, men man har redan hunnit med att etablera sig på norges livescener, och är ett av de utvalda banden till årets Bylarm. För fans av Sepultura, Slayer, Exodus and Conflict." -ginza.se 7.33/10

53. Jolie Holland - Haunted Mountain (8, 6.5, 7, 7, 7.5, 7.5, 7.5, 7, 8)

2000 Miles öppnar Haunted Mountain som är en alternativ singer/songwriter/pop-platta av Jolie Holland. Soundet är kanske inte det mest väntade eftersom Jolie har ett väldigt speciellt sätt att sjunga och sätt att frasera. Lägg till att öppningsspåret avslutas med ett fuzzgitarrsolo! Superb låt. Feet on the Ground påminner mer om elektroniska Radiohead fast som avantgarde country, typ. One Of You är grym i sin Nick Cave-esquea pläd och huvudspåret Haunted Mountain (med ännu ett fuzzgitarrsolo) är fantastiskt. Plattan är egentligen grym rakt igenom och den avslutas på bästa sätt med Me And My Dream, Orange Blossoms och What It's Worth. 7.33/10

54. In Flames - Foregone (*, 7.2, 7.5, 7, 7, 7.6, 7.2, 7.2, 7.6, 7.6, 7.5, 7)

Pandemin slog hårt på oss alla. Hur hårt är så klart individuellt, men In Flames har bearbetat smärtan genom att göra ett album om just det.

"Den röda linjen i albumet är helt klart delvis en beskrivning av världsläget med allt våld och elände. Det finns även mycket från det personliga planet och upplevelsen att leva i karantän under pandemin och vad det gör med än mentalt. " - rockbladet.se

Det är en platta som börjar dretbra med singeln Meet Your Maker där Anders Friden blandar sitt klassiska growl med vanlig sång som låter förvånande vitalt. Inte för att han överraskar genom att sjunga bra utan för att han faktiskt gör det. Blandar alltså. Det är nog det som jag saknat mest i In Flames sedan tidigare. Det är fullt med kanonlåtar på Foregone. Redan nämnda Meet Your Maker, In The Dark, Foregone Pt.2, A Dialogue In B Flat Minor och Cynosure. Är det här månne årets stora överraskning? 7.31/10

55. Goat - Medicine (7.5, 7, 7.5, 7, 7, 7.5, 7.5, 7)

Ständigt hyllade för deras fantastiska live-framträdanden, men på skiva har det aldrig suttit riktigt på plats. Soundet flummigt, fuzzigt, flöjtigt och fantastiskt. Är F:et på förpackningen förkortningen på banan, nej F.et på förpackningen står för Flöjt hela dan'! 7.25/10

56. Per "Texas" Johansson - Den sämsta lösningen av alla (7, 7.7, 8, 8, 7.5, 7.5, *, *, *)

"Till "Den sämsta lösningenav alla" har Texas skrivit nio exceptionellt varierade kompositioner. Så olika vad gäller form och uttryck att de skulle kunna komma från olika konstnärer om det inte vore för de subtila arrangemang de försetts med. Instrumenteringen är magnifik, där Texas växlar mellan klarinetter av olika dimensioner, tenorsax och de i jazzsammanhang något ovanliga instrumenten fagott, oboe och engelskt horn." -Lira.se

Lyssna på "Sent i livet" och "Var är musiken". 7.30/10

57. Phi-Psonics - Octava (*, *, *, *, *, *, *)

Jazz från Los Angeles, USA. Contemporary jazz med djup. Balsam för själen. Ford-Young beskriver själv att musiken är skriven för att vara ett renande, hjälpa till för att hitta vägen att bli en bättre version av sig själv. Spirituellt, melodiöst och till bredden fylld med smakfull jazz.

"This album is about change and evolution to a higher version of ourselves. Understanding this journey through the idea of ascending a musical scale and arriving at a new, higher octave is natural, especially for a musician. We move, struggle, and work through the various steps or tones and arrive at the octave a new version of ourselves, still the same person, but vibrating at a higher frequency." -Ford-Young 7.30/10

58. Soft Machine - Other Doors (7.5, 7.8, 7, 7, 7, *, *, 7.5, *, 7.3, 7, *, 7.5)

Soft Machine är inga duvungar längre. Många av dem närmar sig eller har redan passerat 80-strecket. John Etherigde, John Marshall (R.I.P.), Fred Baker, Roy Babbington m.fl lirar. Careless Eyes öppnar plattan med en uppenbar flirt till Pink Floyds Shine On You Crazy Diamond. Penny Hitch (originalet finns på albumet Seven) feat Roy Babbington på bass är en jazzigare historia. Mycket bra låt, även om det hörs att trummisen John Marshall vid inspelningen var 83 år gammal. Gitarristen John Etheridge som bara uppnår blygsamma 75 år spelar fortfarande skjortan av de flesta andra gitarrister. Överlag är soundet närmare jazz än prog. Överraskande bra och vitalt. Lyssna till Stars Apart, Penny Hitch och Back In Season. 7.29/10

59. Mitski - The Land Is Inhospitable and So Are We (7.3, 7, 7.5, 7.3, 7.3, 7.5, 7.6, 7.4, 7, 7, 7.5)

Årets mest hyllade popplatta?

"Med en släpig och stundtals disträ röst målar Mitski upp bilder av människor som verkar slutat bry sig, som har passerat en gräns och är på väg att tippa över en osynlig kant...Musikaliskt rör sig Mitski mellan americana-klingande, mjuka melodier till passager fyllda till bredden med stråkarrangemang och gospelkör." -hymn.se 7.30/10

60. King Gizzard & The Lizard Wizard - PetroDragonic Apocalypse; or, Dawn of Eternal Night: An Annihilation of Planet Earth and the Beginning of Merciless Damnation (7.2, 7.3, 7.3, 7.4, 7.5, 7.5, 7)

Inledande Motor Spirit välkomnar lyssnaren i infernalisk speed där trumslagaren Michael Cavanagh verkligen får bekänna färg. Den här plattan (med alldeles för långt namn för att kunna citeras) är ännu ett av King Gizzards hårdare album (läs Infest the Rats Nest). På Supercell får vi dubbelstamp, metalguror och hockeyrefräng. Å, vilken refräng sen! Ear worm, hook of metal! Som lyssnare börjar jag undra vad de går på för droger för detta är fan i mig snudd på speedmetal. Superceeeeell!

Converge, Witchcraft, Gila Monster, Dragon och Flamethrower fortsätter i samma stil. Detta är bra! Gila! Monster! Woooh!

"The rip-roaring ferociousness of "Motor Spirit" could not scare away or reel in a listener better than ever. Instead of simply rebooting the Thrash sound of Infest the Rats' Nest, the band continues to seek out more and more subgenres, this time for metal, to explore and conquer. And I say conquer because the band plays these Progressive, Stoner, and Speed metal tracks almost like they're seasoned veterans."-iPodwallify

"But anyone who calls this a thrash album is out of their gourd." -delete_the_whole_catalog

7.3/10

61. Jason Isbell & The 400 Unit - Weathervanes (8, 7.3, 7.5, 6, 6, 6, 6, 7.5, 7.5, 7.3, 6, 7, 7.5)

Death Wish är en perfekt start på den nya plattan med Jason Isbell. Det fortsätter fantastiskt med King of Oklahoma och kärlekshyllningen i Strawberry Woman. Sen dröjer det till låt nummer 8 When We Were Close innan det tänder till igen. Volunteer, Vestavia Hills och Miles är andra kanonlåtar. 7.3/10

62. Riverside - Id Entity (7.5, 7.4, 7.3, 7, 7.6, 7.3, 7)

Efter att inte ha lyssnat på Riversides senaste platta Id Entity på flera månader överraskades jag stort över vilken bra platta de tåtat ihop. Som vanligt när det gäller Riverside så får vi långa basdrivna instrumentella passager som är fantastiska och melodier som sätter sig på hjärnan. Första exemplet på det kommer redan i öppningsspåret Friend or Foe. Landmine Blast följer i samma fina fotsteg.

"Big Tech Brother fångar dagens tidsanda med den utstuderade lyriken där de moraliska aspekterna översköljs av cynism och kritik från den moderna digitala tidsåldern. Uppbackat av vågade unisona passager arbetar den sig metodiskt in i en signifikant malström bestående av påverkan som kräver mycket mod och styrka för att ta sig ur." -Nyaskivor.se

"The Place Where I Belong ett tretton minuter långt mästerstycke som verkligen är ett tvärsnitt av vad RIVERSIDE är bäst på. En svinsnygg, skir inledning, hisnande i rymd, innan låten ändrar karaktär och börjar svänga utav bara helvete och Hammondorgeln kommer i spel igen." -Werock.nu 7.3/10

63. Myele Manzanza - Crisis & Opportunity, Vol​.​4 - Meditations (7, 7.5, 7.5, *, 7.3, 7, 7.7)

"...we see Myele revert to a purely acoustic line-up, channelling a focused and razor-sharp return to his Jazz roots on 'Crisis & Opportunity, Vol.4 - Meditations'. Showcasing an incredible level of musicianship between three musicians at the top of their game - including Matthew Sheens (Ross McHenry, John Patitucci) on piano and Matt Penman (Joshua Redman, SFJAZZ Collective) on double bass." -bandcamp

"With the interference of modern technology on our lives and how so much of our attention is tethered to the digital world, perhaps this album is a small rebellion against that. At least in the sense that it's a purely acoustic album. It relies on the interplay of three musicians, listening to each other and making spontaneous decisions in order to execute the music."

— Myele Manzanza

Lyssna till titelspåret Crisis & Opportunity. 7.29/10

64. The Circling Sun - Spirits (6, 7.2, 6.2, 8, 7.5, 7.3, 8, 7.7)

Spiritual jazz från Nya Zeeland.Inledande Bones är kanske lite väl mycket latin/bossanova för mig, men på följande låten Kohan är det mycket bättre.Ben Turla lägger ett basriff som övriga åtta medmusikanter samspelar kring. Soundet är långsam spiritual, laid back japanskklingande jazz. Spirits (part 2) är superb och en uppenbar hommage till Alice Coltrane och Pharoah Sanders. Bliss fortsätter i samma spår och är även den riktigt bra. Lyssna bara på solot dryga 3 minuter in i låten. Lyssna även till Jewel och avslutande Silver. Kanon!

"Since 2000, a cluster of the finest Tāmakai Makaurau (Auckland) jazz musicians, crate-diggers, producers and DJs have come together in an ever-mutating musical collective, The Circling Sun, with their live sets have become almost legendary. As to their music, Latin rhythms infuse spiritual and modal jazz sounds, with the group acknowledging inspiration from the likes of Mulato Mustatke, Alice Coltrane, Yusef Latif and Pharoah Saunders, playing music that is "An education in, and homage to, the great Afro American innovators."" -Folkradio.co.uk 7.24/10

65. London Brew - London Brew (8, 8.1, 7, 7.3, 6.7, *, 7, 7.4)

Enter Miles Davis Fusion-era. London Brew part one har allt. Kaos, ordning, finsmakeri, kakofoni och brilljans. Allt på samma ställe. Brew indeed! Tänk dig då part two som innehåller mer av samma fast bättre! Weehaa! 88 minuter jazzgodis. Rekommenderas för de som har nyfikna öron!

"A delicious homage to classic 70s jazz fusion with epic, anxious extended jams as well as a number of tighter but equally intriguing pieces. The undeniably talented ensemble fester and bubble with dramatic tension before releasing it in a surprisingly comfortable groove before excitement starts to rise again." -davewave 7.36/10

66. London Odense Ensemble - Live at Jaiyede Jazz Festival (8, 7, 7)

"distinctive blend of psychedelica meets spiritual jazz meets electronica...Energy Ascending...At nearly sixteen minutes in length, this captivating number slowly builds, adding intricate layers of detail before exploding with a glorious frenetic energy that has become synonymous with the Ensemble's music. " -ukvibe.com

Vansinnigt bra liveplatta från dessa tre danska och två engelska genier. Köp plattan nu! Förresten. Den lär vara slutsåld överallt... 7.33/10

67. Cory Hanson - Western Cum (8, 7.5, 7, 6, 7.7, 7, 7.7. 7)

Det är svårt att ens börja att förklara hur detta låter. Cory håller vanligvis till i pop-psychorkestern "Wand", men här framkallar han alla sina inre alternativa alter-egon. Vi har 90-talsindiesnubben med för kort jeansjacka. Vi har 70talsvirtuosgitarristen som dog i en flygkrasch samt noisesnubben med alldeles för många vinylplattor. Inledande Wings är fantastisk. Typ Dinosaur Jr möter Suede möter Allman Brothers. Housefly gräver hål i grunge-fasaden, men den här gången är det inte Pearl Jam som gästar Neil Young. Denna gång är det Alice in Chains. Låter beskrivningen weird? Ta en lyssning på Housefly och säg mig om mina ord sticker i ögon eller öron?

Tredje spåret Persuation Architecture är så schizo att självaste Sonic Youth hade varit impade. Den öppnar med ett närmast glitchigt metalriff, för att via ett alternativt 90tals-riff glida över i americana-country ala Sparklehorse. Lägg till ett grymt gitarrsolo och gitarrflirtar till Black Hole Sun så fattar du ungefär hur det låter. NOT. Ghost Ship är ett homage till Neil Youngs platta Harvest. Suverän! Twins och följande Driving Through Heaven samt avslutande Motion Sickness är också kanon!

"...at times glorious troubadours like Grateful Dead (see the 10 plus minute "Driving Through Heaven" which morphs from sublime road-trip instrumental to a breakdown of country music balladry in the middle, then building back up to a Television style guitar work out)..." -Doxxman 7.24/10

68. Advent Horizon - A Cell to Call Home (7.5, *, 7.5, 7, 6, 7.3, 7.6, 7,4, 6.5, 8, 7.5)

Amerikansk progressiv metal. A Cell to Call Home är Advent Horizons tredje album. Soundmässigt låter det som ett mera radiovänligt Haken, progressivt, melodiöst, riffigt och (bitvis) alldeles underbart. Imponerande gästmusiker i Jordan Rudess (Dream Theater), Dave Meros (Spock's Beard), Randy McStine (McStine and Minneman, Porcupine Tree) m.fl. Inledande Water öppnar plattan starkt. Jag tänker på nyare progressiv metal som Vola, Vulkan blandat med Haken, Porcupine Tree och Dream Theater. Hade plattan varit jämnare hade den hamnat mycket högre upp på årets bästa-lista.

Lyssna på: Water, How Did It Get so Good, Calling It Off, Cell To Call Home

"Every single thing that happens throughout the piece is intricately pieced together and feels like it was lovingly carved out of someone's mind with a single minded focus." -Hardbeat.co.uk 7.23/10

69. Steven Wilson - The Harmony Codex (*, *, *, *, *, *, *)

Inclination tar kommando över lyssnaren direkt. Den maler på i 7 minuter med ett medryckande elektroniskt, närmast dronande sound och en syntslinga som sätter sig i örat. What Life Brings känns klassiskt Porcupine Tree med fin melodi och David Gilmourskt gitarrspel. Economies of Scale fortsätter där Inclination inledde med artsy elektronika där Steven leker med intrikat trumspel, synthar och sin röst. Kanonlåt! Det är dock på Impossible Tightrope som det tänder till. Hård och tung progressiv rock blandas med underbart jazzblås. När det väl lugnar ned sig lutar vi oss åt Wilsons väna Thom Yorke-liknande falsett. Sista halvan är sämre så betyget blir därefter. Rock Bottom är en fantastisk duett med Ninet Tayeb. Lyssna till: Impossible Tightrope, Economies of Scale, What Life Brings, Rock Bottom.

"Fans of Wilson's older solo records should be very happy with this release. There's a heavy use of instrumental jazz arrangements as used in older tracks such as Luminol, Ancestral, Don't Hate me and Sky Moves Sideways, but with more of a focus on electronic hip hop style arrangements. Coupled with Wilson's signature Radiohead-esque vocal style, the result is a genuinely really unique listening experience with some fantasticly refreshing themes and ideas." -Scnhaarff 7.22/10

70. The Answer - Sundowners

Med ett trasigt gitarr-sound kickar The Answer igång nya plattan med ett rätt så tråkigt titelspår som albumöppnare. Då är Blood Brother betydligt roligare. En go bluesrockare som påminner mer om Black Keys än Zeppelin. California Rust följer och den för genast tankarna till storheter som Black Crowes. Ännu en bra låt! Den kraftigt distade gitarren följer albumet som en röd tråd och fortsätter på Want You To Love Me, ännu en go-bit. No Salvation följer och The Answer tar ner tempot rejält. No Salvation påminner mig om Let The Best Man Win med Louise Hoffsten eller valfri ballad med Chris Robinson. En otrolig låt helt enkelt. Halvvägs genom plattan inser jag att detta är det överlägset bästa de släppt sedan den fantastiska debuten Rise som släpptes för 17 år sedan. 7.22/10

71. Margarita Witch Cult - Margarita Witch Cult (7.6, 7, 7.7, 6, 7.3, 6.8, 7.5, 7.5, 7.5)

Att dra paralleller till Uncle Acid & The Deadbeats känns givet. Diabolical Influence öppnar skivan och känns nästan som en hyllning till ovan nämnda band. Fruktansvärt bra! Death Lurks at Every Turn fortsätter i samma riviga stajl. Väldigt engagerande och hookig låt! I The Witchfinder Comes släpper de loss sin inre Black Sabbath. Riffs galore hela plattan igenom. Play it loud!

"Perfect band name. Occult rituals done in Hawaiian shirts, drinking sacrificial blood through crazy straws." -Space.scoundrel 7.21/10

72. Cobra Kraft - The Baptism of Pedro del Zorro (7.5, 8, 7.5, 7.2, 6, 7)

Per Borten lirar jazzgitarr så det glöder. Kenneth Kapstad mörsar på trummorna. Bägge spelar till vardags i rockbandet Spidergawd. Med sig har de bland annat Petter Kraft på sax. Tillsammans lirar de jazz av högsta klass. Missa inte detta!

"Petter Kraft and Per Borten were asked to do work on commission for Jazzfest Trondheim in 2022.
Already long-time friends, they gathered yet others to form Cobra Kraft consisting of Petter Kraft (Tenor sax), Per Borten (Guitars), Vegard Bjerkan (Keyboards), Eirik Øien (Bass) and Kenneth Kapstad (Drums).

In terms of the songwriting, the band might have ended up somewhere close to nordic 70's-jazz (Karin Kroghs "We could be flying" and Keith Jarrett's "Belonging" a.o.). That said, the stereotypically predicted landscapes of Alice Coltrane/ Pharoah Sanders and JimiHendrix/Miles Davis were the initial idea and blueprint for the project.It's all there..." -cgrshop.com 7.2/10

73. Century - The Conquest of Time (7.5, 7.5, 7.5, 6.7 , 6.7 , 7.7, 6.7, 7, 7.5)

80tals-Heavy Metal, svärd, drakar och äventyr från svenska Century. De har hypats ordentligt världen över sedan första demon lämnade Stockholm för 3 år sedan.

"Melodic riffs soar into life with a crunchy but clear sound and thick bass lines cutting through with ease. Atop unfettered drumming, this instrumental assault is met with haunting vocals to give the true vibes of early Swedish Heavy Metal legends like Heavy Load, Mindless Sinner, Onyx etc." -Nattskog.wordpress.com 7.2/10

74. Caravela Escarlate - III (7, 7, 6, 7.3, 7.5, 7.5, 8)

Brasiliansk progrock/symfonisk prog som låter som en blandning mellan italiensk och skandinavisk prog. Större delen av plattan är instrumental, men när det sjungs görs det på portugisiska. För fans av Anekdoten, Camel och Banco Del Mutuo Soccorso. 7.19/10

75. Geese - 3D Country (8, 7.8, 7.5, 7.8, 7, 6.5, 6.7, 6.6, 6.8, 6.8, 6.8)

Jeese! Geese låter som ingen annan. Eller snarare så låter Geese precis som alla andra, fast samtidigt. Det är Sonic Youth, post punk och cowboysare/hårdrock samtidigt. Det är såklart helt bananas och svängarna är inte nådigt tajta när Cameron Winter och Co gasar. Det är "full throttle" från start. Andraspåret 3D Country har en titel som väl beskriver låten vi får uppleva. Det är country, soul, gospel, sydstat, croner och indie på samma gång. Fullständigt brilljant givetvis. I övrigt hör vi The Strokes, The Vines, Black Crowes och en å annan smäktande soulballad. Första fyra låtarna är ap-bra.

"This is classical Americana filtered through whacked-out 2020s maximalism blown up to such absurd proportions that it actually knocks you on your ass from the force of its explosion. And at that point there's still like 42 minutes of the album left." -henryvines 7.19/10

76. Deportees - People Are a Foreign Country (8, 6, 7.5, 7, 7.5, 6.5, 7.3, 7.7, 7.7, 6.5, 7, 7)

Have You Seen Me Lately är en fantastisk låt. Melodispråket får mig att tänka på War on Drugs eller svenska popundret Ludwig Hart. Kill My World är en radiolåt, klart sämre enligt mig, men känns som om den är lätt att tycka om med det medryckande trumkompet. Väl enkel kanske, men det är väl så hitlåtar är? På Lost You For A While blir likheten med Ludwig Hart än tydligare. Här har nämligen Deportees bjudit in den supergrymma sångerskan Sarah Klang som gästade Ludwig Hart på den oerhört grymma låten Violent Words Of Love. Hands Like a River och Run For that Feeling är också kanonlåtar! 7.14/10

77. Futuropaco - Fortezza di Vetro vol. 1 (7, 7, 7, 7, 7.3, 7.4, 7, 7.4, *)

Psych/jazzrock/kraut/progressive. Glasborgen aka De bräckliga supermakterna, t.ex USA antyder titeln på Futuropacos senaste platta. Fantastiska Paraiso Records ligger bakom.

"One tiny crack can trigger an unstoppable catastrophe...Though Futuropaco songs are instrumental I tend to channel my feelings about politics and the world through them. Unfortunately, the world can be a terrible place at times, so there is a sort of dark, at times angry, theme to these songs. But, instead of writing lyrics to convey those feelings, I just let the music do the talking." -Justin Pinkerton Futuropaco mastermind. 7.14/10

78. Blood Ceremony-The Old Ways Remain (7.3, 7.7, 7.5, 6,7, 7.3, 7, 7.6, 6,7, 6,7, 7.1)

Black Sabbath, Coven, Jethro Tull brukar det snackas om när Blood Ceremony kommer på tals. På The Old Remain kan vi stryka Jethro Tull för här finns det inte mycket av det gamla progbandet kvar i soundet. Här är det mera av det goda ockult-bluesrockande 60-70talet, givetvis med massor av doomiga Black Sabbath-riff med The Doors-synthmattor. Lyssna till Ipsissimus, Eugenie och den fantastiska Widdershins.

"Folklore, heavy 70's fuzzed out psyche, and deep magic create the album's powerful potion conjuring a dark and beautiful return for the band. In ways it's a continuation of Blood Ceremony's signature sound, but also a well crafted example of how the band has grown and evolved over the years. Acid-fueld guitar riffs, wicked grooves and lyrics that sound like they could evoke the ancient gods at any moment all drive The Old Ways Remain to perfection." -Newnoicemagazine.com 7.10/10

79. Lana Del Ray - Did You Know That There's a Tunnel Under Ocean Blvd (7.4, 7.4, 7.3, 6.7, *, 7, *, 7.4, 7, 7.4, 7.4, 8, 7.3, 6, 5, 6)

Grants inleder plattan fint. Albumbetitlade Did You Know... fortsätter i samma deppiga, stora orkestrala stil som blivit Lanas signum sedan hon slog igenom för 10 år sedan. A&W är över 7 minuter lång och är en av Lanas singlar. Det är coolt. Queen-mässigt!

Det är massivs med bra låtar här, men precis som alla andra recensenter har jag svårt med Interludsen. De ger mig absolut ingenting och gör bara att plattan blir ännu längre. För det är väl egentligen det enda problemet med skivan? Att den är för lång. Några av de sista låtarna kunde gott ha åkt i papperskorgen (läs Peppers). Candy Necklace fortsätter i samma stil. Suverän melodi, backad av piano. Kintsugi, ordet för att laga keramik funkar även i musikformat. Bräckligt! Paris, Texas, Let The Light In m.fl. Lana leverar igen! 7/10

80. Sunchild - Exotic Creatures & A Stolen Dream (*, *, *, *, *, *, *)

Antony Kalugins projekt. Influenser från såväl svenska storheter som Moon Safari och Flower Kings samt band som t.ex. Spocks Beard och Pink Floyd. Life Lines öppnar albumet och klockar in på 26 minuter. Mycket trevlig bit. 7.2/10

81. Kara Jackson - Why Does the Earth Give Us People to Love? (*, 7.7, 6, *, 7.7, 7.5, 7.2, 8, 6.6, 6.5, 7, *, *)

"The title of the album is ultimately a question that ended up kind of guiding the album in its entirety. All the songs, in a sense, are led back to that question. Whether it's the frustration of dealing with love and broken men or the heartbreak inherent in grief, all of these experiences have kind of led me to ask why. There's a very real curiosity there in terms of just why we were all put on earth together, and then answering that question becomes a task of togetherness. I don't think that question can be answered alone, and some my pursuit to answer it becomes a larger pursuit of making myself vulnerable to others." -Kara Jackson

Det är svårt att beskriva Kara Jacksons underbara musik. Det är lika delar Joni Mitchell, modern Peter Gabriel, Kevin Gilbert. Väldigt fint producerad, modernt sound och så Karas underbara röst. Sparsmakat, fast stort på samma gång. 7.13/10

82. Baroness - Stone (*, 7.5, 7.3, 6.5, 7.3, 7.4, 7.3, 7.4, 7.4, 6)

Last Word speglar att Mastodon influerat Baroness. Alltifrån gitarrsound, trumspel och sång fullkomligt skriker Mastodon och det gör ju absolut ingenting. Grym låt! Det finns flera bra låtar på denna något ojämna historia. De korta mellanspelen i Embers (som öppnar skivan) och The Dirge skulle exempelvis kunnat skippa. Jag är inte helt förtjust i Choir heller medans låtar som Last Word, Magnolia, Anodyne, Beneath the Rose, Shine och Under the Wheel (låter som Deftones) övertygar desto mer. Bloom avslutar plattan på ett fint sätt. Stark platta! 7.12/10

83. Love Gang - Mean Streak (7.5, 7.5, 7.5, 7, 6.7, 7.2, 6, 7.4)

Amerikanskt retro-hårdrocks band som går hela vägen genom att bland annat spela in plattan fullt analogt på tape. Mustaschprydda gossar så att säga. Hur det låter? Som den svarta jackan en varm höstdag såklart. Fuzzen är påslagen och Toni Iommi så väl som Billy Gibbons plagieras (läs influerar) gossarna som helst är i Mexiko för att jaga brudar och åka hoj. I varje fall om man får tro dem själva. Plattan inleds starkt med Deathride och Mean Streak. Tredjespåret Bad News är Hocus Pocus med Focus i boogieformat och Blinded by Fear är Fox on the Run i hemma-rep-version från garaget. Love Gang (bra namn?) lyckas med konststycket att vara otajta, valpiga, men samtidigt låta vitala och kaxiga. Greppa skäggvaxet, koppla den strävhåriga taxen så drar vi ner på stan och insuper bensindoft på kajen till tonerna av 2020-talets svar på bredbent mopperock! Varning för kraftiga influenser från Black Sabbath, Ac/Dc, Status Quo, Kiss, Motörhead. Själv tycker de att de låter som Cactus och Budgie. Det tycker inte jag. 7.1/10

84. David Eugene Edwards - Hyacinth (7, 7.7, 7, 7.2, 7.8, 6.7, 6.9, 6.8, 6.9, *, 7)

16 Horsepower och Wovenhand. Magiska band. Detta är D.E.E.:s andra soloplatta. Musiken är alternativ amerikansk melankolisk americana/country/pop. Om det är bra? Om det är! Lyssna på hela plattan. Gärna i mörkret. I en skön fåtölj. Med en kopp kaffe eller en stor whiskey. Njut! Lyssna på: Howling Flower och Apparation.

"Hyacinth är en närmare 30 år lång karriär nedkokad till ett album. Här svävar 16 Horsepowers gammeltestamentliga ande och Wovenhands dundrande mörker och obskyra bibelreferenser – men insvept i Davids kärlek till ambienta, luftiga och elektroniska ljudbilder..." -482 MHZ.com 7.09/10

85. Sunwatchers - Music Is Victory Over Time (*, *, *, *, *, *, *)

Avantgardisk/experimentiell fusion/jazz/kraut/punk från USA. Med ett Zappa-inspirerat kanonad av ljud startar Sunwatchers senaste platta Music Over Victory Over Time. Gitarristen Jim McHugh driver bandet med melodier, hooks, solon och ojlud, medan trummisen Jason Robira och basisten Peter Kerlin håller skeppet från att förlisa. Rötterna ligger i 60-talets jazz, men Sunwatchers tar gärna ut svängarna och beger sig ibland på djupare vatten. Det kan röra sig om alltifrån fusion, punk till teman med afrobeat-inslag. Lyssna till There Goes Ol' Ooze. 7/10

86. Acid King - Beyond Vision (5.5, 7.5, 7, 7.5, *, 7.5, 7.3)

Långsam amerikansk doom (finns det någon annan variabel?). Sjätte plattan sedan debuten 1995. . One Light Second Away inleder sömnigt, men från andraspåret Mind's Eye börjar det hända grejer. Det är fuzzigt, atmosfäriskt, släpigt, långsamt och alldeles underbart. 90 seconds försvinner av bara farten och när 8 minuter långa Electro Magnetic tagit efter att ha gnetat på samma riff hela låten undrar jag vart låten tog vägen? Krautdoom? Interluden Destination Psych lovar egentligen för mycket, men som tur var är Beyond Vision som följer mycket trevlig den också. Acid King är kanon, men inget för den som har bråttom.

"Nothing moves quickly in the world of San Francisco cult stoner-doom stalwarts Acid King. From expansive, dreamy psych-smattered jam sessions to low and lazy stoner-doom riffs..." -Angrymetalguy.com 7.05/10

87. Cruel Force - Dawn of the Axe (*, 7.3, 6.8, 7.2, 6.5, *, 7.5, 6.5, 7.3)

80-tals hårdrock/speed metal/thrash metal från Tyskland. De la ner bandet 2012, men gjorde comeback med Dawn of the Axe. Riktigt jäkla bra om man gillar svärd och bärs. Across the Styx!

"A wise man once said, "I wanna go fast." Dawn of the Axe is an extremely satisfying shake 'n' bake meal of speed metal goodness, and with it, Cruel Force have proven that not even a long hiatus or a shift in style can slow them down." -angry metal guy 7.01/10

88. Big Big Train - Ingenious Devices (7, *, 7, 7, 7)

Neo-prog med Peter Gabriel-sång. Hört det förr? Ingenious Devices är ett hyllningsalbum till den bortgångne, tidigare vokalisten i Big Big Train, David Longdon. Här finns alternativa versioner av bandets låtar Brooklands, Voyager och East Coast Racer. Plattan spelades in i Abbey Roads studios med en stor stråkorkester. Inledningsvis är jag ganska uttråkad och säker på att det inte kommer att vara någon höjdare. Inledande Easy Coast Racer klockar dock in på 15 minuter och jag hinner ganska fort ändra mig.

"The tracks have individual titles even though they all sound the same...Steve Hackett with better vocals mixed with the stuff left out of From Genesis to Revelation. Clearly boring with not a single high point in 50 minutes." Roxanne_NZ 7/10

89. Helge Lien Trio - Funeral Dance  (7.5, 7.5, 7, 7, 7.5, 7, 7, 5, 7.5, 7)

Grymt bra pianobaserad jazz med Helge Lien på piano. Fantastiskt saxofonspel från Tore Brunborg. Med Johannes Eick på bas och Knut Aalefjaer på trummor. Soundet är klassiskt skandinaviskt. Suveränt! 7/10

90. The Chronicles Of Father Robin - The Songs & Tales Of Airoea Book II (8, 7.6, 7, 7, 6, 6)

Klart sämre än Book I. 7/10

91. Gong - Unending Ascending 

Innan Daevid Allen trillade av pin handplockade han de musiker som skulle hålla i gång Gong(pun intended) efter hans död. Det funkar rätt så bra. 7/10

92. Iron Jinn - Iron Jinn (7.2, 6, 7.5, 7.5, 6.5, 7.2, 7, 7, 7.1)

9 drömmar, 9 låtar. Oeds Beydalys från Devils Blood, Bob Hogenelst från Birth of Joy m.fl. Mörk psykedelia. Ockult rock utan ockulta texter är nog en bra beskrivning. Efter en halvmesig start tar det fart från tredjespåret Ego Loka, Truth Is Your Dagger och framåt. 

"What initially strikes you about this album that it seems to be a combination of haunting psychedelia and unnerving avant-garde. Iron Jinn is an unpredictable album with so many layers and elements that after your first listen through, your thoughts and emotions are left scrambled." -distortedsoundmag.com

94. Los Mundos - En Vivo Desde el Centro de la Tierra 

Mexikansk retrodoftande heavy psych med metadon-sång. Hur bra som helst givetvis! Inledande tre låtarna härskar innan de dyker upp en dudd. Liveplatta inspelad i en övergiven gruva i Hidalgo, Mexiko. 

"Recorded in an abandoned mine in the outskirts of Nuevo Leon, in a small town called Hidalgo. An abandoned mine call "La Terna '' that had ceased production in the 90's. For the session only natural reverb was used. A curated set list, that expands throughout the band's discography, was chosen specifically to benefit from these unique conditions that they were going to be recorded under. "En Vivo Desde el Centro de la Tierra" was recorded in front of no audience outside the audio engineers and film crew that were there to documentate this sonic experiment." -discogs  7/10

95. Los Mundos – Eco Del Universo

Härligt släpig och knarkig, tung psykedelia med spansk sång. 

"Los Mundos slithers out of Monterrey, Mexico like a psychedelic serpent ready to draw blood. Undulating along riff-heavy guitar lines and fuzzed-out bass, Luis Angel Martinez and Alejandro Elizondo cut a path through psychedelia that pulls from sources as diverse as the Beach Boys, the Jesus and Mary Chain, and horror legend H.P. Lovecraft." -bandcamp 7/10

96. Mammoth WVH - Mammoth II

Wolfgang Van Halens andra soloplatta. Som vanligt är det otroligt välspelat, fantastisk sång osv. Lite mindre Van Halen, lite mer Foo Fighters. Plattan börjar med två snabbare låtar i Right? och Like a Pastime. Jämnbra platta. 7/10

97. Noel Gallaghers High Flying Birds - Council Skies (6, 6.7, 7.2, 7.2, 7.4, 7.6, 8, *, *, *, *)

Noels röst är så jävla fin. Synd att de har vridit sönder den med diverse tillputsningsprogram. Det är knappt att man känner igen rösten. Så går i varje fall tankarna en minut in på skivan. Anyways så börjar skivan bra med Im Not Giving Up Tonight. På Pretty Boy bjuds vi på Johnny Marr och en fantastisk basslinga som höjer kvaliteten avsevärt på en låt som annars bara hade varit hyfsad. Smart grepp av Noel och Marr är med på två låtar till på albumet. Dead To The World fortsätter i samma fina stil, en tretaktsballad med vackra stråkar. Open The Door, See What You Find är även den super. Den känns dock otäckt julig så den låtjäveln får man väl bara spela när tomten kommer. Kuk-Noel!

När femte låten Trying To Find A World That's Been And Gone pt.1 slutat ljuda i mina hörlurar blir jag nästan förbannad, fast på ett positivt sätt. Ska det verkligen behöva ta 15 år att göra ett bra album eller har jag helt missat att Noel Gallaghers High Flying Birds alltid är så här bra? Enter: Easy Now och Oasis fullkomligen imploderar mina hörselgångar. Stand by meeeeee skulle jag kunna sjunga, men det behövs inte. Noel sjunger något annat istället och det är väl gott nog?

Titellåten Council Skyes känns The Smiths. Undrar om Johnny Marr har ett finger med i spelet, men jag känner mig för lat för att kolla upp det. Jag bara inser att karljäveln är ett geni för det här måste vara en av årets bästa låtar? Väl?

Lyssna till: Easy Now och fantastiska Council Skies. 7/10

98. Zålomon Grass - Space Opera (6.5, 7, 6.5, 7, 7, 8, *, *)

Ett spanskt Led Zeppelin? Inte långt ifrån moderna kloner som The Answer, Greta Van Fleet, men även influenser från Temperance Movement och Old Man's Will. Lyssna till bluesbiten Too Late Now eller Don't Let Me Go Down (Space Opera). 7/10

99. Starbenders - Take Back the Night (7.3, 6, 7, 7.5, 7.5, 6, 6, 6, 6, 7.3, 7, 7.4, 7.1)

Inledande The Game för genast tankarna till Greta Van Fleet, men det är sångerskan Kimi Shelters fel. Annars är Kalifornia-baserade Starbenders, som här återkommer med sitt tredje album Take Back The Night, betydligt modernare i soundet. Sex är närmast industriell/Tätgrensk i soundet. Body Talk fortsätter i samma stil, men här med inblandning av Ramones, än en gång tack vare duktiga sångerskan Kimi Shelters. Otroligt medryckande, enkla och hookiga refränger gör det lätt att gilla detta. Fantastiska singeln We're Not Ok fortsätter. Efter stilskiftande andrasingeln Cherry Wine droppar skivan något i kvalitét. If You Need It, Marianne och Midnight får plattan på köl igen.

Covern av Alice Coopers-Poision känns onödig. Den låter dessutom exakt som originalet. 7/10

100. Tomas Eriksson – Saga Från Ett Skogsbryn 

En modern El-ahrairah?

"Musiken till Saga Från Ett Skogsbryn är inspirerad av romantrilogin Saga Från Ett Skogsbryn av Martin Bärjed. Bokserien fick följa med Tomas Eriksson när han tillsammans med vänner seglade över Atlanten för några år sedan. Tänk dig en vägg av murgröna som reser sig likt en våg. Den sveper in över ditt stadsliv, levande, stämningsfull, också skrämmande. Ett hav av snåriga kompromisslösa arrangemang, som befriat från sång och röst ger en klar apokalyptisk känsla." -visitvarmland.com 7/10

101. Hedvig Mollestad Weejuns - Weejuns

Free improvisation/jazzrock/jam från norges grymma gitarrist Hedvig Mollestad.

"Ska vi se en tendens utifrån de tidigare beskrivningarna anknyter Hedvig Mollestad den här gången mer till den brittiska progrocken, mer Canterbury än världens jazzmetropoler. Det är musik som söker sitt uttryck, ett fäste för dialog och instrumentalt meningsutbyte. Den rör sig oupphörligt framåt, utmanar gränser och förhållningssätt. Det är lysande." -lira.se

"Guitarist Hedvig Mollestad´s new trio with Ståle Storløkken (keys, Supersilent and Elephant9) and Ole Mofjell (drums) is a solid step into shimmering, hardcore improvisation and breathtaking instrumental interplay, echoing Bitches Brew-era Miles Davis, Mahavishnu Orchestra, Supersilent, Henry Cow, Soft Machine and 73-74 period King Crimson." -bandcamp

102. Per Svensson Psychedelic Sounds - Magic Trip (7, 7.3, 7, 7, 7.5, 7, 6.5, 7.8, 7, 7.5)

Svensk rivig protopunk/garage/alternativ rock med psykedeliska undertoner. Ett svenskt Stooges blandat med The Doors, Nick Cave och Viagra Boys känns inte helt missvisande.

"En särskild förkärlek har han för psykedelisk långsam elektrisk blues, och oftast är den synnerligen effektiv..." -Nöjesguiden

"Magic Trip feels in every way like an "old" album, one of those forgotten gems that you picked up at the local thrift shop just for the artwork. And then it appears that there is a whole world behind it, a hidden forest of old school psychedelic blues rock, street poetry, and Woodstock trippin'." -Weirdoshrine Blog

Lyssna till Mother Nature's Child. 7/10

103. Sun Dial - Messages From The Mothership 

Mycket trevlig shoegazy space rock psykedelia. Gary Ramon är geniet bakom Sun Dial. Sun Dial är brittiska och släppte första skivan 1990. Som ung var Gary inspirerad av band som Pink Floyd, Genesis, Gong, Hendrix, Sun Ra, Kraftwerk m.fl. På Messages From The Mothership hörs framförallt influenser från Hawkwind (spacerock) och King Crimson (prog), Amon Duul II/Ash Ra Tempel (kraut) och Velvet Underground/Pink Floyd (psych). Varenda låt är guld, men prova att lyssna på Messages From The Mothership. Skivan finns i skrivande stund bara på bandcamp och Youtube.

"Sun Dial has had different line-ups but is essenitally Gary Ramon's solo project. It has influenced the modern revival of psychedelia and spacerock. He formed Sun Dial in the late 1980s crafting a distinct sound incorporating swirling guitars, ethereal vocals and hypnotic melodies, combining elements of psychedelia, shoegaze and space rock."-Sun Dials Discogssida. 7/10

104. The Tallest Man On Earth - Henry St (6.5, 6.5, 7, 6.7, 6.7, 7.3, 6.7, 7.7, 7, 6.8, 7.7)

Chamber/contemporary/singer/songwriter/folk. Otrolig instrumentalisering som vanligt när det gäller Tallest Man. Lyssna på Goodbye och Foothills. 7/10

105. Monarch Trail - Four Sides

Kanadensisk neo-prog. 5 låtar, varav de tre första är som minst 17 minuter långa. Episkt! Instrumentalt kanon. Sångmässigt håller det dock inte. Som tur var är det instrumentalt nästan hela tiden. The Oldest Trees är en kanonlåt. Eris följer och de första 11 minutrarna är "intro"/havsljud/väsande. Värdelöst. När låten väl sätter i gång är även den super. Twenty K är 3 mastodontlåten på rad och är även den fantastisk. 7/10

106. Squid – O Monolith (6, 6, 6, 8, 7.4, 7, 7.2, 7.3)

Unikt alternativt noice/expermentiellt weirdo band. Lyssna på Undergrowth

"O Monolith is a combination of tight, motorik-like drumming, beefy basslines, frantic arpeggiated and noisy guitar leads, and a very unique vocal style. All combined, they create a perfect combination of noise, experimentation, and punk." 7/10

107. Sternpost - Ulrika 

Petter Herbertsson, mera "känd" från Testbild! och Blago Bung med sitt andra solosläpp, Ulrika. Svensk folkpsych/chamber-pop/. Väldigt säreget musikaliskt språk. Jazzigt, experimentiellt samtidigt som det är gammal svensk visa. Mycket intressant och värt att kolla upp.  7/10

108. Zopp – Dominion (6, 8, 6.5, 7.5, 7.4, *, 7.5)

Brittisk canterbury/symfonisk prog/jazzrock/fusion. Instrumentellt kanon, men sången lämnar en del att önska. Kolla upp! Lyssna till You och Toxicity.

"Could this be a second coming of the British Invasion? Suddenly a group from the UK plays what could be my instant favorite album from the 2020s? Maybe time is looping back because god damn it if this isn't so close to the late sixties and seventies prog/Canterbury scene sound then I don't know what else could be." -Donblem 7/10

109. yeule - Softscars

"x w z" sparkar igång Softscars av Singaporske artisten yeule. Soundmässigt ligger vi nånstans i landet mellan shoegaze (My Bloody Valentine, Ride), modern pop typ Lana Del Rey, alternativ rock som Sparklehorse. Softscars är hens 4:e album och det har hyllats överallt. Några låtar är riktigt bra, men tyvärr håller inte plattan riktigt hela vägen. Lyssna till Xwx, Ghosts, Sulky Baby, Dazies, Aphex Twin Flame m.fl. 7/10

110. The National - Laugh Track (6, 6.5, 7.8, 7.3, 7, 7.5, 7, 6, 6, 6, 7, 7.7)

"I've never heard so many songs about depression". Alphabet City inleder mörkt som första låt på plattan. Deep End(Paul's in Pieces) är det mera fart i, men med samma mörka vokalinsats. Fantastiska Weird Goodbyes gästas av Bon Iver och The National har fler prominenta gästsångare här då både Phoebe Bridgers och Roseanne Cash gästar på varsin låt. Lyssna gärna även till Space Invaders och den makalösa Smoke Detector. 7/10

111. Wilco - Cousin 

"Im evicted from your heart." Wilco är tillbaka i stor stil. Evicted, A Bowl and A Pudding m.fl. bör du slänga ett getöra till. 7/10

6-6.9=Bra skit:

Algiers – Shook

A.c.t.-Fallin

Alfa Mist - Variables (8, 6.5, 5, *, 8, 6, 5, 8, 5, 9)

""Everyday trauma, normalised – three options: music, sport or crime,"...After shelving ambitions to be a footballer, the east Londoner born Alfa Sekitoleko embraced the first option..."

Alfa mist är jazz blandat med hiphop/rnb. Inledande Foreword är fantastisk, trumtung jazz med grym saxofon, keys och gitarr. Borderline är bländade hip/hop över grymt jazzflow, Aged Eyes är smooth soul. När det är som bäst är det superbt, men för mig blir det sämre direkt det blandas in andra stilar och låtarna blir ren hiphop eller soul. Ta The Gist t.ex. Superb jazz med fantastisk saxofon och ett trum-groove som får det att gunga. Otroligt smakfullt! Lyssna även till titellåten Variables och den fantastiska och improviserade BC. Hade plattan innehållit 4 låtar hade den hamnat väldigt högt upp på listan. 6.72/10

Amoeba Split - Quiet Euphoria (*, *, *, *, *, *, *)

När namn som Magma, Soft Machine, Matching Mole, Caravan, Supersister, Moving Gelatine Plates, National Health and Hatfield & The North och Canterbury nämns blir man inte osugen på att lyssna. Katalanska Amoeba Split har funnits i över 20 år, men bara mäktat med tre plattor. Samtliga hyllade till skyarna av kännare, men detta är mitt första möte med spanjorerna.
"AMOEBA SPLIT ...offers classically infused jazz-fusion workouts that tackle a wide swath of the progressive jazz-rock world while keeping that Canterbury warmth alive and kicking." -siLLy_puPPy

Bäst på plattan är nog The Inner Driving Force, Thrown To The Lions och avslutande No Time For Lullabies. 6.5/10

ANOHNI and the Johnsons - My Back Was a Bridge for You to Cross

Arabs in Aspic - The Magic of Sin

Norska progbandet Arabs in Aspic återkommer med sitt sjunde album i ordningen. Tre stackars låtar orkar de med, men det är ok eftersom den kortaste av dem är 9 minuter. The Magic of Sin heter öppningsspåret. Där letar Arabs in Aspic efter David Gilmours sologitarr från Time. Den hittar de inte såklart, utan de famlar istället runt i mörkret utan att riktigt hitta någon röd tråd. Rätt så tråkigt med andra ord. Down in Darkness Pt 2 fortsätter plattan. Passande titel för Arabs in Aspic har svårt att hitta rätt på instrumenten här också. På Pt 3 försöker de dra ut på lidandet. Som tur var misslyckas de med det. Plattan avslutas med den bästa låten och tur är väl det annars hade plattan hamnat betydligt lägre. Glädjebetyg? 6/10

Black Country, New Road-Live at Bush Hall  

Det finns få band som Black Country, New Road. När sångaren Isaac Wood väljer att hoppa av bandet så släpper de en live-skiva enbart innehållande nya låtar...

Ta gärna en titt på live-spelningen nedan. Låtarna är skrivna för att spelas live. 

Om inte kan du gärna lyssna till Across the Pond Friend, The Wrong Trousers, Turbines, Up Song(Reprise) och Dancers. 6/10

Black Pumas - Chronicles Of A Diamond (7, 7, 7.3, 7.3, 8, 6, 6.5, 7, 6, 6)

Black Pumas slog igenom med dunder och brak när de släppte självbetitlade debuten Black Pumas 2019. Soul är ledordet och det svänger verkligen om Black Pumas. Sångaren Eric Burton har en stark röst och jag förstår verkligen varför de har slagit så hårt. Lyssna till gospeln Angel, Tomorrow, More Than a Love Song, Ice Cream (Pay Phone), Mrs Postman och Chronicles of a Diamond.

"...Black Pumas are such a vital and electrifying force and have such distinctive artistry in the music industry. The album's explosive yet artfully crafted sound evokes a true transformative sense of joy and discovery." -clashmusic.com 6.81/10

Bonnie Prince Billy - Keeping Secrets Will Destroy You

"Everyone dies in the end so there's nothing to hide". Ord och inga visor i första spåret "Like It Or Not"på Bonnie Brince Billys 31:a! album. Soundet är akustisk loner folk/country/americana med gitarr och/eller synth. Tänk som en engelskspråkig Christian Kjellvander ungefär. Will Oldham röst låter vanligtvis evigt ung, men här är den mörk och ensam. Precis som med vin verkar Bonnie Prince Billy bara bli bättre med åren. Keeping Secrets Will Destroy You är tillbakadragen, mystisk, mörk och dimmig, en helt perfekt vän i höstmörkret. Hade jag fått bestämma hade jag rensat bort några låtar från skivan.

"Now, to assuage perhaps immediate fears, this is not sunny folk in the sense of, say, Jason Mraz or whatever. This is tasteful, unsurprising given the performer, and the arrangements stay spare and sophisticated..." -Treblezine.com 6/10

Bill Laurance & Michael League - Where You Wish You Were (5, 5, 6, 8, 7.8, 7.3, 6.5, 6.5, 7, *, 7)

"Snarky Puppy founder, multi-instrumentalist and Grammy winner Michael League and cossover piano icon Bill Laurance take us to an imaginary place full of beauty, peace and energy. Musical escapism, world jazz 2.0 and an invitation to a place where we wish to be." -bandcamp

Plattan startar helt ok med La Marinada och Meeting of the Mind. Det är otroligt välspelat och så såklart, men känns lite för enkelt. Soundet är gissningsvis de Bill och Michael är kända för sedan tidigare. Åtminstone känns det så. På Round House får vi annat mjöl i påsen. En intensiv basgång leder väg för Bill Laurance på piano. Valet blir intressant och annorlunda även om det inte riktigt är min kopp te. Sant Esteve känns som om den funnits för evigt och redan är en jazzklassiker. Räkan vi bjuds på av Michael League på Oud? är helt jävla makalöst vacker och det absurt bra fortsätter sedan där både Bill och Michael får chansen att briljera. Troligen en av de bästa jazzlåtarna 2023?

Plattan fortsätter med Kin, ännu en fantastisk låt, denna gång är det dock mera klassisk contemporary pianojazz. 6.6/10

Blodet - Death Mother

Postrock/metal från Skellefteå/Umeå. Soundmässigt är det långa låtar med mycket atmosfär, riffande som bygger låtarna långsamt. Det är lätt att vaggas med i låtarna, exempelvis i Lead Me Home där de 6.5 minutrarna snarare känns som två och en halv. Det är väldigt skickligt framfört och det märks att de spelat mycket tillsammans. De låter som ett band som är samspelt, där ingen tar plats av någon annan utan alla instrument får chansen att påverka. Första spåret Death Mother träffar rätt i hjärtat och det är framför allt Hilda Hellers underbara röst som står ut även när gitarren manglar som mest. Redan nämnda Lead Me Home är också fantastisk. Genremässigt är det lätt att nämna band som Cult Of Luna, Chelsea Wolfe, men i ärlighetens namn så ligger soundet en bra bit ifrån. Detta är betydligt mörkare, vackrare och trasigare. Nick Cave och Leonard Cohen dyker upp i huvudet, men det är nog mera känslan av det hjärnan omvandlat intrycken till. Without/Within är albumets höjdpunkt och det är bara att tacka och ta emot när låten är 15 minuter lång. 6.5/10

Blur - The Ballad of Darren

Darren öppnar plattan. Jag får Elvis Costello/Burt Bacharach-vibbar. St Charles Square är distorgie. Kanon! Barbaric, härlig janglepop och tillbaka till Costello-ballad-vibb med jazztouch på Russian Strings. Damon Albarn visar att han är en sjuhelsikes låtskrivare. I princip hade han skrivit ett 20-tal låtar som sedan övriga bandet fått välja mellan. Plattan är sprängfylld med bra musik. Jag har faktiskt svårt att hitta ett enda dåligt spår här. The Narcissist bör såklart också nämnas som är förstasingel på The Ballad of Darren. På Goodbye Albert låter det sena Bowie. Extra plus till fuzzgitarren! På The Heights har Blur snott basgången från "Saker man ser" med Kent. Nämnas bör är Swan som egentligen bara är ett extraspår, men som gömmer sig i slutet på plattan på spotify. En riktigt bra låt! Kanske skivans allra bästa tillsammans med öppningstrion av låtar. 6.5/10

Bob Hund - Drömmen Är En Råvara/Verkligheten är en Raffinerad Produkt

Producenten Per Sunding är tillbaka, sisådär 30 år sedan de först började, då i en gammal tegelbyggnad. "Vi var omöjliga på den tiden. Producenten fick ett blankt NEJ på det ödmjuka förslaget att addera minsta lilla tamburin i en enda refräng – nu har vi bett på våra bara knän om tamburiner i alla refränger, men nu var det producentens tur att säga NEJ." -Thomas Öberg

Nu är de tillbaka i den gamla tegelbyggnaden. Några av låtarna på dubbel-ep:n, ja det är en sådan Bob Hund släppt, skrevs redan innan deras turne med Bobhundmusikal 2020. De låtarna gavs till producenten Per Sunding, vars jobb var att hitta struktur och svarva låtar av de idéer som Thomas Öberg, Conny, Jonny och de övriga i Bob Hund hade värkt fram. Resultatet är som vanligt bra, men splittrat.

"Dessa melodier har nu blivit så förändrade att inte ens deras mamma skulle känna igen dem idag." -Thomas Öberg

Bob Hund fick äran att spela när Iggy Pop fick Polarpriset. Din Hund (I Wanna Be Your Dog) är med på Ep:n. Den kan ni avnjuta nedan: 6/10

Brian Jonestown Massacre - The Future Is Your Past

Do Rainbows Have Ends öppnar den senaste plattan från San Francisco-psych-veteranerna Brian Jonestown Massacre i fin stil. Plattan som skrevs och spelades in under Covid-19 är stark. Anton Newcombe, ledaren i bandet skrev 72 låtar, som till slut utmynnade i 10 "demos" som presenteras på The Future Is Your Past. The Light Is About To Go Out är kanon och låter som part two av Black Rebel Motorcykle Clubs Spread Your Love. Fudge följer efter i Velvet Underground-skrud och den är mycket bra. Lyssna även till The Mother Of All Fuckers och All The Feels.

"Opening track Do Rainbows Have Ends is as contemplative as it is musically stunning. Tambourine man Joel Gion slaps through this track and mounts some well-needed lightness to a track that may stake a claim in the best of Newcombe's work." -Ewano 6.5/10

Chini.png – El Día Libre de Polux

Chilensk indie/dreampop/elektronica/art rock//shoegaze. Lyssna på Laurel eller på det fantastiska slutet på Cinta Blanca.

"När El Dia Libre de Polux släpptes i slutet av mars gav jag det högsta betyg och skrev att det är det bästa album jag hört på många år. Det omdömet står kvar, och det har stärkts. Låtar som "Venenos", Close To Me-iga "No Midas las Palabras", "Cinta Blanca", episka "Laurel" om Julius Caesars lagerkrans och akustiska "Yo Misma" är makalöst bra." -hymn.se 6/10

Cleo Sol - Gold

Finfin soul/rnb. Fantastisk sångerska.

Corto Alto - Bad With Names

Nujazz där contemporary jazz mixas med avantgarde, modern drum n bass trummor(tänk typ JD Beck och Noomi) och österländsk typ spiritual jazz. xoxoxo är en riktig jävla mumsbit till låt. Andra bra låtar är Lara, Mechanisms och avslutande Bye. 6/10

Comedy Of Errors - Threnody For A Dead Queen

Neo-prog från Glasgow. Lika delar IQ som Yes. The Seventh Seal är trevlig lyssning. Hade gärna kunnat ta bort de kortare låtarna Jane, Through The Veil, We Are Such Stuff... då de inte tillför något. De tre långa låtarna är roligare, men kanske lite väl långa, även för att vara prog? Lyssna på The Seventh Seal, Threnody For A Dead Queen och Summes Lies Beyond. 6/10

Danko Jones - Electric Sounds

Guess who's back? Me motherfucker! Så öppnar Danko sin senaste platta. På låt 4 vaknar jag till liv. Danko leker Phil Lynott och Joan Jett i ett. Get High!

På Stiff Competition släpper Danko loss och tar fram sin Turbojugendjacka. Undrar vad han skulle heta? Mr Handy The Face Slaughterer kanske? Låna även ett öra till Let's Make Out och Shake Your City. 6/10

Darcy James Argue / Secret Society - Dynamic Maximum Tension

Storbandsjazz gjord på ett jäkligt coolt och annorlunda sätt. Det låter cinematiskt, stort och symfoniskt. Det är big band utan att låta daterat. Jag har själv väldigt svårt för gammal jazz och framförallt big band och swing, men här låter det annars. Fräscht och upphottat fast gjort med stor respekt. Det 18 musiker tunga bandet spelar skjortan av de flesta. 1 timme och 50 minuter bjuder de på.

"It feels like our culture today is headed in a profoundly dystopian direction. By engaging with figures like Buckminster Fuller, Alan Turing, and Mae West, I was trying to connect to a more optimistic time, trying to reclaim a sense of agency, trying to rekindle my faith in our ability to grab the future and shape it ourselves." -Darcy James Argue 6.5/10

David Ritschard - Detta har hänt (*, *, *, *, *, *, *)

På nåt sätt hamnar såklart "Detta har hänt" utanför tävlan eftersom plattan innehåller ep:n Rockbotten som släpptes förra året. De första fem spåren är därifrån. Därefter bjuds vi på Löneslaven (den grymma duetten med Sebastian Murphy från Viagra Boys), men även duetter med Slowgold (Nattvandrare) och Triumfera med Lisa Ekdahl. Bäst är dock Duplantis Blues (vilken titel!).

The Dear Hunter - Migrant Returned (*, *, *, *, *, *, *)

En inställd spelning är också en spelning myntande Ulf Lundell en gång i tiden. Ett omspelat album är också ett album anser Casey Crescenzo från The Dear Hunter. Beslutet att byta låtordning, mixa och remastra om det redan hyllade albumet The Migrant och lägga till Migrations Annex kan tyckas onödigt, men va fasen spelar det för roll när det är så här bra? Att ta med det som utmanare till årets bästa album känns dock orättvist. Fantastiskt album nonetheless. 8/10

Dialgo - The Baguette Effect Vol​.2

Ep med fyra låtar som de också lyckades klämma ut sig detta år. Låtarna på vol.1 var ganska korta för att vara jazz. Här är de längre, men det är samma sköna vibe. Samtliga låtar är värda en lyssning. Även om topparna var högre på vol.1 är detta en jämnare historia. Lyssna till Lagos TV. 6/10

Dozer - Drifting In The Endless Void

Dozer från Borlänge startade redan 1995, men släpper bara sitt 6:e album. Mycket beror det på att deras senaste platta släpptes för 15 år sedan! Dozer har gjort sig kända för sin stoner/desert rock och har fans över hela världen. Plattan börjar löjligt bra redan i första låten med Mutation/Transformation. Det är fantastiskt sväng och tryck i riffen, men det är framförallt trumslagaren Sebastian Olsson som härskar. 6.5/10

Edena Gardens - Live

Når inte riktigt upp till de andra banden på El Paraisio Records, men det är fortfarande bra. 3 låtar på en live-platta måste väl vara godkänt? Väl värd en lyssning! 6.8/10

Edena Gardens - Agar

Av Martin Rude, Jakob Skött och companys alla projekt är Edena Gardens kanske det minst braiga av dem, men det är fortfarande skitbra. 6.7/10

Erik Voeks & The Ghosters - It Means Nothing Now

Finfin power pop från australienska Erik Voeks. Tydliga influenser från bland andra Tom Petty, Marshall Crenshaw, Beach Boys och Elvis Costello. Lyssna till The One Before It, It Means Nothing Now, The Most Confusing Part och The Last Notes of the Song. 

"This record is maximum delight from the word go. Opening cut "It Means Nothing Now" vibes some Beach Boys and Beach Boys-influenced acts like Richard X. Heyman. "Hazy Mazes" has some addictive jangle pop hooks while "Everything Dissolves" add some XTC fuzz guitar. Some songs like "The Most Confusing Part" remind me of contemporary acts like Odds and others reinvent the past like "The One Before It" where I hear a new wave shimmering version of the Byrds. So many great songs here, though I'd single out the Marshall Crenshaw-ish "It Breaks You" and "Love You Anyway" which chugs along with good old fashioned rock and roll swing. No hesitation – this album goes directly to the 'must have' pile." -poprockrecord.com

Fire Down Below - Low Desert Surf Club (7.6, 7.7, 7.4, 4, 6, 6, 6.8, 6.5, )

Belgisk stoner någonstans i samma sound som Kyuss, Truckfighters och Qotsa. Förutom Surf Queen finns det inte mycket på att klaga på. Möjligtvis att det är för lätt att tycka om=lätt att ledsna på? Avslutande Mantra är magnifik. Cocaine Hippo öppnar med ett av årets peppigaste stoner-riff.

"Claiming Fu Manchu and Kyuss as chief inspirations, Fire Down Below trade in bright and sunny stoner with a healthy dose of psychedelics." -angrymetalguy 6.67/10

Flat Worms - Witness Mark

Post-punk som kräver fler lyssningar än jag är beredd att ge dem. Säkert kanon.

Frankie and the Witch Fingers - Data Doom (8, 7, 6.7, 6.7, 7.5, 6.7, 5, 6, 6)

Funky garage psych/heavy psych uppskruvat på 11:an. Samma härliga energi som King Gizzard fast med grovet hos Khruangbin. Galet bra trummis som samspelar kanon med väldigt funky bas och grymma gitarriff. Lyssna bara på inledande Empire. Futurephobic är nog den enda låten som inte är bra.

"with their latest LP Data Doom, the Bloomington Indiana-by-way-of Los Angeles outfit has dropped a true rock and roll barn burner that any fan of garage punk, and heavy psych should absolutely love. Take opener Empire, which initially disguises itself as a charging, fuzz fest, that winds up morphing into a clean-tone quasi-funky ripper featuring some stellar noodling from founder, vocalist and rhythm guitarist Dylan Sizemore" -the sleeping shaman 6.62/10

Giöbia - Acid Disorder

Italiensk space/neo-psychdelia/acid rock.

"Acid Disorder" easily engages even the most demanding listener. We can hear certain kraut rock influences a la Amon Duul and Ash Ra Tempel which lead us to float in the cosmos towards new unexplored dimensions and reconfirm the purely space-rock taste of the band and its inclination to sci-fi soundtracks charm and mystery." -heavypsychsoundsrecords.com 6/10

Govt Mule - Peace...like a river

Billy Gibbons gästar på Shake Our Way Out. Tungt! Fin platta! Bluesrock i vanlig ordning förstås.

Haken - Fauna

Haken är ett av de största progbanden i världen just nu. Helt förståeligt eftersom de släpper platta efter platta i hög klass. Fauna är en conceptplatta där varje låt har sin egen "spirit animal". Lyssna till Sempiternal Beings. 6/10

Haurun - Wilting Within

US stoner. Lyra Cruz på sång står ut. För fans av King Buffalo, Windhand, Acid King, Emma Ruth Rundle m.fl. Bandet blandar shoegaze, heavy psych och stoner.

"Wilting Within is rich with hypnotic grooves, creeping drones, and withering vocals. Every song on this album is a unique and deadly bloom in Haurun's poison garden." -Doom_and_dead 6.5/10

Hawksmoor : Telepathic Heights

Drone/electonica/kraut. Trevlig platta. Passar alldeles utmärkt en mörk och kall vinterkväll. 

Hippie Death Cult - Helichrysum

Trio med sångerskan Laura Phillips i spetsen. Finfin retrorock i samma andra som Graveyard och Blues Pills. Några låtar är hårdare, men som allra bäst är de Hippie Death Cult på de lite lugnare låtarna. Låna ett öra eller två till Nefilibata, Shadows och avslutande Tomorrow's Sky.

"Hippie Death Cult's journey through shameless and triumphant artistic expression has led them to become a vibrant force in the realms of psychedelia and riff-heavy rock n' roll." -Kozmik-shop.com 6/10

Icon Of Sin - Legends

Ni vet han snubben som sjunger exakt som Bruce Dickinson och är från Brasilien? Det här är hans band. Det är heavy metal med galopperande trummor och sången är precis hur bra som helst, såklart. Plattan öppnar starkt med Cimmerian och fortsätter i samma stil med Night Force. Heart of the Wolf är så mycket Maiden att det "fullkomligen sprutar om det...Fattar du det eller?" -Broder hårdrock. Fin-fin platta! 6/10

Infinity Ritual – II

Stoner/groove metal från Nya Zeeland. 6/10

Ivan The Tolerable - Blackwater/Brown Earth

Tre plattor har de släppt detta år. Detta är någon sorts postrock blandad med spiritual jazz med xylofon och saxofon. Before The Sun Sinks och Slow Deep Salt and Silent Black är superba spår. Bäst är avslutande Memory tillsammans med Slow Deep Salt and Silent Black.

"These songs dance among proggressive rock exploration, new age melodies, and jazz aesthetics. The mellotron, as a leavening agent, builds a base the grows slowly but bubbles with splashy pillows of cymbals and snare flams, and to top it off, it's dusted with warm field recordings!" -kavun 6/10

Jesus Chrüsler Supercar - Rising

Robban Bergeskans (sång, bas), Nicke Forsberg (trummor) Pär Jaktholm (gitarr) och Tobias Engdahl är äntligen tillbaka med nytt material. Det har hunnit gå fyra år sedan förra plattan kom. Den nya Ep:n Rising innehåller tre nya låtar samt en tidigare outgiven låt. Soundet är i grunden death n roll med klara influenser från Entombed och Motörhead, men här hörs även klara doominfluenser. Dieseldriven rock med grymma riff och bra solon. Den, enligt mig enda bristen, har tidigare varit att sången inte varit top notch, men här låter det hur bra som helst. God Hates Us All inleder Jesus Chrüsler Supercars nya EP på bästa sätt. Klart bäst på en alldeles för kort EP. Måste även ge ett plus till When You Are Dead. Allt är iofs bra. När kommer nästa fullängdare?

Entombed's Wolverine Blues is definitely a sonic ancestor here, which middle tracks "Suck in the Dust" and "When You Are Dead" strongly evoke, but there's a bold undercurrent of doom metal elsewhere that mixes sublimely with that groove-heavy, caustic component. The result is sublime ear toxins: on Rising wide-open drums and HM-2 fueled guitars rip away in a joyous romp helmed by bellowed cynicism. 6.5/10

João Castellani - Primeiramente

Jag kan inte hitta mycket information om João Castellani på nätet, men detta är finfin gitarr-fusion från Brasilien med ett backup-band som verkligen kan det här med funk. Ett stort tack till fantastiska youtube-kanalen Underrated Albums som tipsade om denna. 6/10

K'Mono - Mind Out Of Mind

"A relatively new and exciting band, this Minneapolis-based Progressive rock trio takes their inspiration from the classic 70's prog masters, such as Yes and Pink Floyd, but add a whole lot more into their sound. Featuring elements of space-rock, psychedelia, and funk sprinkled throughout, as well as some more modern touches in addition to their classic prog approach, which gives the band a fresh and lively style and sound." -BBKron

På Tell Me Lore hörs till och med inspiration från svenska Moon Safari. Bara en sån sak! 6/10

Kallt Drag – Det Löser Sig

"Det löser sig djävla bra för kallt drag skulle jag tro, för stora och bra för garaget, de tar uppfarten, Vägen, Korsning osv, hela varenda väg in i hjärtkammaren, så du dör(se det kom tillbaks)" -Coop Records

"Christian Dyresjö från Den Stora Vilan plus två sköna lirare visar var det tuffa svenska proggskåpet ska stå, med riff baserad 70-tals rock med stänk av protest och psyk. Tar vid där Den stora Vilan slutade men tar det ännu längre, gillade ni första Orkan eller Skogen Brinner då är denna 70-tals bomb nåt för er." -hotstuff

Sunnemos egna Rock På Svenska. Klick Klack (Det löser sig), Insidan, Stickspår m.fl. är kanonspår. 6/10

Karmamoi - Strings from the Edge of Sound

Italiensk prog. Nä, inte den sortens prog. Det här är modern så kallad neo prog. Black Hole Era börjar skivan på ett bra sätt.

"...contains four brand new songs plus five songs from the previous albums rearranged and revisited for orchestra that giving them a new powerful sound, and a new vision of Karmamoi's music." -KaramoiBandcamp.com

Karfagen - Birds: Passage To The Forest Of Mysterious (7, 7.3, 6.8, 6.5, 7.4, *, 6)

Modern prog med långa låtar och starka melodier. Anthony Kalugen från Ukraina har varit het på prog-tapeten de senaste åren, mycket tack vara sina 15 plattor under namnet Karfagen, men även i band som Hoggwash, Sunchild och Antony Kalugin's Kinematics Orchestra. Dessutom har han under de senaste 20 åren mäktat med 5 soloplattor och ett gäng ep:s och andra projekt. Mysterious Forest pt. 1 klockar in på 14 minuter och för tankarna till mina svenska polare i Moon Safari. 6.8/10

Karfagen - Dragon Island (*, *, *, *, *, *, *)

På många sätt en om-inspelning/ny version/komplement till Echoes From Within Dragon Island. Denna gång är det instrumentellt. I vanlig ordning är det otroligt vacker musik där framförallt gitarristen Max Velychko och Antony Kalugin själv får skina. Det enda som stör mig är överanvändandet av dragspel. 6.5/10

Katatonia - Sky Void of Stars

Katatonia är alltid så där härligt jämnbra. Sällan är de dock tillräckligt bra för att hamna på några topplistor. Sky Void Of Stars är inget undantag. Som vanligt är det alternativ goth/rock/metal som gäller. Opaline, Atrium och No Beacon To Illuminate Our Fall är bästa låtarna på plattan. 6/10

Kendrick Scott, Reuben Rogers, Walter Smith III – Corridors

Post-bop/nu jazz. Trummisen Kendrick Scott glänser i öppningsspåret What Day Is it. Basisten Reuben Rogers hänger med i de häftiga svängningarna och Walter Smith III spelar smakfullt på sax. A Voice Through The Door är också kanon. Bra standardjazz i övrigt. 6/10

Kent Hilli - Nothing Left to Lose

Kent Hilli från Perfect Plan och numera Giant med sitt andra soloalbum. Kent sjunger som vanligt som en ängel(Jimi Jameson) och soundet är givet Frontiersdoftande AOR. Smör, smör, 80-tal och mera smör. Härligt! Inga nyheter i sound eller framförande med andra ord, men med Kents röst behövs inget nytt. Ge honom en hårdrockslåt och det kommer låta bra. Too Young och Nothing Left To Loose startar plattan starkt. Could This Be Love är en mellanlåt, men sen fortsätter AOR-hitsen att komma. A Fool To Believe och Every Time We Say Goodbye bör också lyssnas på. 6/10

King Krule - Space Heavy

Öppningsspåret skriker Sparklehorse. Öppna, sneda ackord med Steve Vai-touch och bräcklig sång. Pink Shell är Blur efter en weekend av whiskey och Tom Waits. Tortoise of Independency doftar svagt av Jeff Buckley och är en underbar 2 minuterslåt som sitter ihop med den lika braiga Empty Stomach Space Cadet. Här låter King Krule som Chris Martin, något som jag inte tror att han vill. Jag tycker det passar alldeles utmärkt. Hamburgerphobia är härligt skev, med ett trumbeat att döda för och From the Svamp där det instrumentella träffar så fel och är så bakvänt och skumt att det passar sig som handen i handsken. Otroligt fascinerande låt. På Seagirl sjunger gästsångerskan Raveena fantastiskt och så nära att du blir våt.

"His chords are arpeggiated as if by torture, drawn and quartered across wide, yawning bars." -pitchfork.com 6/10

KjellvanderTonbruket - Fossils

Det är precis sådär bra som man kan förvänta sig. Kjellvanders fantastiska röst förs, framlotsad av Dan Berglund, Johan Lindström, Martin Hederos och Anders Verliin över de musikaliska vidderna. Vinden blåser i Christians nyss blonderade Kroner-krage. Skjortan har han likt Cantona vikt upp. Det vindpinade ansiktet vänder sig sakta om medan solen är på väg ner över horisonten. I Kjellvanders mun skönjer man ett vasstrå. Christian vill visa sig självsäker, men helst av allt vill han därifrån. Han trivs inte i ljuset, men det är ok. Tonbruket har hans rygg och allt är bra.

September Weather börjar plattan starkt. Yellow Painted Feather Tip är än bättre. Båda klockar in på över 8 minuter per låt. På The Last Thief tar Kjellvander fram sin inre Nick Cave. Fruktansvärt bra!

"Det var länge sedan jag hörde och läste en så Satans obehaglig text, och dessutom till en så påträngande och överväldigande musik. Hela låten får armhåren att resa sig som vore den en psykologisk skräckfilm av allra mest lyckade sort...Inte för att avslutande "Seahorse inn" är någon trallvänlig och ljus låt den heller, men när den spelas efter "The Last Thing (Thief)" är det som att komma ut i en soldränkt trädgård efter att ha varit instängd i en kolsvart källare i åratal."

-Robert Ryttman 6.4/10 

Kyoko Takenaka + Tomoki Sanders - Planet Q

Nu jazz/lo-fi hip hop/avantgarde. Tomoki Sanders far var Pharoah Sanders. Det hörs. Spiritual jazz med långa låtar som maler på i samma stämning/sound/ över japanska ljudlandskap.

"Our aim was to create a really beautiful, secluded safe space for ourselves as qtpoc folx – a planet where we both belong – and to make music as we created the space." -Tomoki och Kyoko

"At various times the tracks move like Dilla pieces, at others like Terry Riley explorations, like Flying Lotus or Milford Graves or Alice Coltrane meditations. But every time you think you've got the sound figured out, it hits from another angle." -From the liner notes of the album. 6.5/10

La Drache - Le bruit des nuages

Postrock från Frankrike. Grymma grejer! 6/10

La Théorie des Cordes - 4U-9525

Album med sju musikstycken, improviserade av loggboken från flyg 4U 9525. Andrapiloten låste ut övrig besättningspersonal från cockpit och kraschade sedan avsiktligt flygplanet i Alperna. 150 personer dog. Hemsk historia, men fantastisk platta. Fusion/jazz/prog/alternative/avantgarde

"The compositions possess brilliant tempo changes, walks in jazz fusion realms, progressive moments, and small hints of alternative rock, making this work a unique and very interesting journey...the music sometimes veers towards almost psychedelic territories with the rhythms in evidence. At certain moments, it gets tense, growling bass lines, jazzy piano patterns, various playful to excessive guitar escapades, and the massive drums often connect in the foreground...the album moves a little away from the jazzy eclectic phase, to give space to greater research, sometimes bordering on the avant-garde." -newdawnofprog 6.7/10

Lankum - False Lankum

Irländsk folkmusik med fantastisk sång. 6/10

Lastkaj 14 - Står Stött

Trallpunk med Raised Fists aggressivitet. Sån är känslan på albumstartaren "ändras och förändra" från Last Kaj 14:s senaste platta "står stött". Känslan står sig albumet igenom. Kort och aggressivt. Vad sägs om 8 låtar på 14 minuter? Jag diggar inte punk i allmänhet, men detta är riktigt trevligt. 6/10

Manna/Mirage - Autobiographie

Avantgarde prog/canterbury/folk med bl.a. elektrisk fiol, blåsorkester, gitarr och grym rytmsektion. Dave Newhouse, Billy Swan och Paul Sears från The Muffins står bakom Manna/Mirage. Rounded by Sleep är fantastisk Zappaliknande prog med grymt gitarrspel av gitarristen Mark Stanley. Practicing Tonglin in a Time of War är nonsensprog med dragspel, Section W ett enda långt mellanspel. There Was a Time/Close The Sky, Instant Cloud Effect/Love For A Country är andra fina spår på plattan. 6.9/10

Mario Costa - Chromosome

"The music press is unanimous in stating that Mário Costa became, in just a few years, one of the most important drummers of the European jazz scene, if not of the world." -bandcamp

"I love it. The more I Iisten to it, the more I love it. No unnecessary notes. Four masters who play with an amazing interaction. Each musician gives what is needed and is handed what he needs, like in an ideal, perfect democracy. I can feel the pleasure they had playing together. Magic." -Enrico Rava

Trevlig jazzplatta med tunga europeiska jazzjättar. 6/10

Masheena - West Coast Hard Rock

Fantastiska Majestic Mountain Records fortsätter att spruta ur sig fantastisk musik. Masheena är ett hårdare Hellacopters. Fläskig rock utan krusiduller. Låten 1979 är verkligen kanon! Under The Same Sun låter som mina vänner i Three Minute Madness. Alternativ rock/Grunge med tendenser till Korn-tyngd. Dretbra! I övrigt en fortsatt bra platta. Plus till Five Seconds of Fame och Where Are You Now 6/10

Melody Fields - 1991

Svensk bluesig 60-talsretro-psych/alternativ rock från Göteborg. Going Back påminner om Skellefteåbandet Gin Lady fast om de vore psych. Jesus, Home At Last, Indian MC, In Love är bra. Transatlantic känns spontant onödig och lång. Avslutande Mayday är väldigt Velvet Underground och skriven av ingen mindre än Klaus Dinger från Neu. 6/10

Morag Tong - Grieve

Majestic Mountain Records igen! "Albumets kontemplativa ljudlandskap vränger och böljar fram och tillbaka och Morag Tong vrider och vänder på infallsvinklar likväl som riff och melodier. Londonkvartetten är bra på att blanda krossande riff och tyngd med smittande och känslosamma melodier. Skulle jag sätta en etikett på bandet och dess stundom vackra sound skulle jag kalla det för poststonerdoom, för här samsas tungriffande, stonerangränsande akter som Elephant Tree och Slomatics..."-slavestate.se Lyssna på 20-minutarn No Sun, No Moon. 6/10

Muriel Grossmann - Devotion

Muriel lirar saxofon och har med sig samma band som vanligt på nya plattan Devotion. Hon är en av de största inom jazzen just nu och hennes sound tilltalar mig. Ofta rör hos sig i spiritual jazz/world music-territorium och det är den sortens jazz som jag personligen tycker är roligast. Third Man Records ligger hon numera på så exponeringen lär knappast bli mindre i framtiden. Det tar några långsamma, intetsägande minuter in på öppningsspåret Absolute Truth innan Muriel visar var skåpet ska stå med en rackarrökare till sax-solo. Låten klockar in på över 20 minuter och plattan på 90! Knowledge and Wisdom, Devotion är mycket fina bitar. Tyvärr håller inte hela skivan som helhet, men bra grejer som vanligt! 6/10

Nicole Saboune - Kismet

Finfin cinematisk, storslagen och skör indiepop på Nicole Sabounes fjärde platta. Floored är en grymt bra låt. Lyssna även till Where Did You Go och I Got It All.

Oblivion Protocol - The Fall Of The Shires  

Richard West, till vardags i progmetalbandet Threshold släpper nytt med sitt sidoprojekt Oblivion Protocol.

"When my Threshold bandmates decided not to record a sequel to the 'Legends Of The Shires' story", explains Richard West, "I knew I wanted to stay in that world a little longer, so I wrote my own sequel called 'The Fall Of The Shires'." -Richard West

Parannoul - After the Magic (*, *, *, *, *, *, *)

Sydkoreansk shoegaze. Vackert, drömskt. Jag har dock ingen aning om vad de sjunger eftersom de sjunger på koreanska. Påminner en del om Glasvegas, bl.a. på We Shine At Night.

"Parannoul is one of the largest stars in the modern-day emo and shoegaze scenes. He broke through into cult status following the release of his sophomore album To See the Next Part of the Dream." -sarkist173

"For those who are unaware, this is a one-man army in terms of musicianship, it's all handled by Parannoul himself. A lot of the work and construction around his instrumentation comes from virtual instruments but that isn't to take away the craftsmanship of the music itself." -dommmy 6/10

Peter Gabriel - I/O

Forne Genesis-sångarnen med sitt första riktig album-album på 20 år. Tony Levin lirar bas som vanligt. Plattan har hyllats överallt och det finns en del bra låtar som t.ex. Praying For Time, For Kind Of Horses, Love Can Heal, Olive Tree och Panopticom. 6/10

Prins Svart - Till vårt försvar

Mats Leven är numer ordinarie sångare i svenska hårdrocksbandet Prins Svart. De har hunnit med fem plattor på lika många år. Med lika delar inspiration från band som Led Zeppelin, Black Sabbath, Dio, Deep Purple, Thåström, och Free, så är musiken fast förankrad i 1970-talet och det tidiga 1980-talet. 6/10

Prison - Upstate

En punkigare version av Endless Boogie. Mannen bakom projektet är Paul Major. Trummisen hade aldrig spelat tidigare och övriga medlemmar har spelat i diverse psykedeliska jamband. Resultatet blir låtar norr om 10 minuter varav majoriteten är över 20 minuter långa. Soundet är psykedeliskt elektrisk blues i improviserad bluesformat. Både njutbart och ansträngande på samma gång.

"...All the while, he found himself cultivating an extensive knowledge of rare and bizarre LPs. As his expertise in obscure collecting grew, Paul began a mail-order LP business, and his catalogs soon became must-reads for their mixture of hard-won crate-digging knowledge and witty, one-of-a-kind music writing-holy texts for psychedelic lifers the world over." -discogs

"...drummer Matt Lilly who learned to play just to be in this band...it might be better live. You're not likely to enter the necessary trance while chopping onions or doing paperwork, the album playing in the background. And if you're not fully in there, it's certainly possible to get bored...And yet, if you can get into the headspace of, say, "Destroy/Cookin' with Heat," riding jangly guitars into an obliterating, all-hands yell of "Destroy," leaving burnt-black trails of krautrock-into-electric-blues ash, a la Sunburned Hand of the Man, a la certain iterations of Oneida, a la Wet Tuna, a la Endless Boogie, it's worth the trip. These grooves go on forever. Maybe you could go on forever if you caught them." -Dusted magazine 6/10

Ritchie Ramone - Live To Tell

Forne Ramonestrummisen Ritchie Ramone med soloalbumet Live To Tell. Sångmässigt tycker jag att det påminner en del om Brett Anderson, till vardags sångare i Suede. Plattan är förvånansvärt stark (punk trots allt). Jag gillar Live To Tell, When The Night, Who Stole My Wig, I Sit Alone (Yeah Yeah), Not Afraid, Cry Little Sister och Other Things. Årets chock? 6.5/10

Rival Sons - Darkfighter

Svängig bluesig sydstatsrock med grym sång. Det har gått 12 år sedan den fantastiska Pressure & Time släpptes. Jag har sporadisk lyssnat (och handlat) på deras alster sen dess och gillat det jag hört. Det blir dock sällan jag återgår till dem. Vet inte riktigt vad det beror på. Jag antar att de inte har tillräckligt många låtar som är värda att spela igen/komma ihåg. På så sätt kanske de mer påminner om Greta Van Fleet än Black Keys (som de ofta jämförs med).

Nobody Wants To Die sätter sig på huvudet med din medryckande refräng och punschiga riff. Årets bästa låt? Bird In The Hand påminner faktiskt en hel del om Black Keys. Rapture känns som en framtida favorit där skiftande mellan ett stenhårt gitarriff och ett lugnt parti där Jay får visa sin fantastiska röst igen. Efterföljande Guilliotine likaså! Plus också till Darkside 6.8/10

Roger Joseph Manning Jr - Radio Gaze & Glamping

Den forne Jellyfishmedlemmen är tillbaka med en soloplatta. Han har varit produktiv på senare år med sina kamrater från Jellyfish i sidoprojektet The Lickerish Quartet. Som vanligt när det gäller nämnda gubbar så är det The Beatles som influerar. Rockin' It Our Way är lika delar 60tals rock ala Beatles, Beach Boys, Jellyfish och andra powerpopband. På I'm Starting a Band känns det givet att åtminstone Manning skulle vilja starta upp Jellyfish igen. Fantastisk låt! Det pompösa, hookiga, lättgillade stämsångspopen fortsätter på On Our Way To The Moon. Även det en grym låt! Glamping är en EP från 2018 så den recenserar jag inte. 6/10

Rolling Stones - Hackney Diamonds

Det första jag tänkte på när jag hörde singeln Angry med Stones var att det lät jäkligt bra, men att något störde mig. Jag fick känslan att låten var skriven av AI...

Låten öppnar med ett riktigt bra och klassiskt stones-riff. Jagger sjunger bra (med viss hjälp av autotune) och vers och refräng är bra och lätt att tralla med i. Videon är precis som den ska vara. Karlsluskig som bara gamla gubbar kan vara. You can't teach an old dog...

Get Close (med Elton John på piano) följer och är även den riktigt habil. Jag diggar till och med saxsolot som dyker upp. Och jag som inte ens gillar Stones. På Depending On You sjunger Jagger otäckt bra. Låten handlar om förlorad kärlek. Frågan är om ens Jagger dock tycker att han är för gammal för att förlora och för ung för att dö? Kanonlåt dock!

"Now I'm too young for dying and too old to lose". Rolling Stones-Depending On You

I riviga Bite My Head Off är det stört omöjligt att höra vad Jagger sjunger och som musiknörd(ar) redan påpekat så har de i princip redan spelat in denna låt tidigare. Då var det med Dave Grohl och den låten var dessutom bättre. För visst påminner de väldigt mycket om varandra?

På Whole Wide World låter de väldigt moderna. Låten skulle lika gärna kunnat vara något med genereiskt stort 2000-tals-stadium-popband (läs Pulp-Disco 2000). Eventuellt vill Iggy Pop/Scott Thurston/James Williamson ha royalties för riffet (Girls). Skivans bästa låt är dock Mess It Up. Sablar vilken fart det är i gubbarna! När jag summerar plattan måste jag säga att jag är riktigt imponerad. Inte en enda dålig låt och flera riktigt bra låtar. 6/10

Rymden - Valleys & Mountains

Magnus Öström, Dan Berglund och norske pianinsten Bugge Wesseltofts tredje album. Den skandinaviska supergruppen gästas av John Scofield på öppningsspåret The Hike. I vanlig ordning är det väldigt bra. Man vet liksom vad man får. 6.5/10

Solstein – Solstein

Solstein is a project that melds the groovier side of fusion with elements of prog and funk. 6/10

Spacelords - Nector of the Gods

Tysk instrumentell space/stoner. 4 låtar och 44 minuter i speltid. Som vanligt bra kvalitet när det gäller Spacelords. 6/10

Sparklehorse - Bird Machine

"Archival release". Mannen bakom bandet Mark Linkous dog 2010. Sparklehorse är ett stort och väl känt och skattat band i indie-världen. Everybody Gone To Sleep, Falling Down och Hello Lord är fina låtar. Skivan är färdigställd efter Marks död av vänner och familj. Den känns nästan klar, men saknar den där edgen som vanligtvis finns på Sparklehorse- plattor. 6/10

Spencer Cullum - Spencer Cullums Coin Collection 2

Lyssna till Three Magnets och Out of Focus.

"His interests remain English Psyche-folk, Kosmische and Jazz. "out of focus" and "what a waste of an echo" positively reek of the canterbury scene, whilst "3 magnets" could have ended up on a Neu record." -garfieldacres 6/10

Stargazer - Life Will Never Be The Same

80talshårdrock/Aor/Heavy metal med Megadeths melodispråk. Så låter det på öppnande Can You Conceive It från Norska Stargazers debutalbum Life Will Never Be The Same. 6/10

Steve Lehman and Orchestre National de Jazz - Ex Machina

Första spåret "39" kickar arsle. Jag vet inte hur jag beskriva det annat än att det är grymt bra jazz.

"Through every twist and turn of Ex Machina, this jazz orchestra either cascades together over rocky polyrhythms or creates orderly lead lines out of thin air, at times breaking moments of complete silence with these wild, perfectly-synchronized, fluttering lines." -outsidermusic444 6/10

Subsignal - A Poetry of Rain

Tysk progressiv metal från folk bakom Sieges Even. Skickligt framförd i vanlig ordning. 6/10

Sufjan Stevens - Javelin

Sufjan Stevens går tillbaka till sina singer/songwriterrötter på det nya albumet Javelin. Sufjan är ombytlig i sitt sound. Man vet aldrig vad man kan förvänta sig när det vankas nytt album. Denna gång återvänder han dock till det han i mitt tycke gör bäst, nämligen att bejaka sin inre singer/songwriter. Lyssna till: So You Are Tired. 6/10

Synvilla - Långkok och snabbkaffe 

"Födda i Borlänge ur pestens kloak är Synvilla den numera Göteborgsbaserade dunderkvartetten som skapar 70-tals- inspirerad psykedelisk hårdrock med lekfulla, lömska och proggiga toner. De kombinerar texter på svenska invävda i mystik, vass humor och samhällskritiska inslag med tunga och gungiga riff som känns ända in i benmärgen...Ett album som avhandlar allt från vardagsnonsens, samhällskritik och mänskliga hjärnspöken alltsammans med en humoristiskt underfundig och ofta mörk underton. Allt ackompanjerat av ett unikt sound som har saknats på den svenska musikkartan.

Med inspiration från Black Sabbath, Witchcraft, The Slits, Dungen och Goat korsbefruktar Synvilla stonerrock med trippiga punkinslag i en psykedelisk mundering. En lagom kombination av stökigt och städat, smutsigt och rent och en måttlig balans av elakt och snällt." -

Lyssna på: Långkoket 6/10

The Exorcist GBG - III

"The Exorcist is a gothenburg-based trio consisting of Osynlige Mann, Pontus and Petrus - members from bands as Uran, Tentakel and Sork. Höga Nord invites you to their soundscape with their full length debut album The Exorcist GBG: Everyone could be an informant. The cold war is alive. Dark Cabaret. Spythememode. David Lynchelectro. Italian horror. Easily put - This is kinky organic acid for all of you looking for a gateway - but know you have to stay." 6/10

The Ocean – Holocene

Tyska The Ocean har funnits sedan 2000 och hunnit med att göra 10 album. Jag såg dem i Newcastle hösten 2006 och det var en mäktig upplevelse att se på en så liten pub. De hade bland annat stora plåtsjok med sig som de fick att låta som åska samt rondeller som de körde ner i metall så det flög gnistor åt alla håll. Mäktig spelning! Lyssna till Parabiosis. 6/10

The Third Mind - The Third Mind 2

Jam singer/songwriter, psych, folk stuff. With players from Counting Crows, Monks of Doom, Camper Van Beethoven and Jesse Sykes from Jesse Sykes and the Sweeter Hereafter. Låtarna är till större delen covers som sedan jobbas kring under tiden de spelar. Det är med andra ord en hel del improvisation och jam inblandat. Jesse sjunger fantastiskt, men den stora behållningen är gitarrspelet från Dave Alvin. Lyssna på Sally Go Round The Roses och Tall Grass.

"The uninitiated may not know what to make of opening track, an 8 minute Groovin' Is Easy, as at first it sounds like Syd Barrett's Pink Floyd going Countryish with a young Grace Slick on vocals …. but is a whole lot better and cooler than you'd ever imagine." -

Tō Yō - Stray Birds From the Far East

Anatolisk rock. Bitvis kanon! 6/10

Vulfmon - Vulfnik

Weird, weird, weird. Good, bad, worse. Lyssna på I Can't Party, Blue, Lord Will Make a Way och How Much Do You Love Me. Spretigt? Från Zappa till soul på fem sekunder.6/10

Winger - Seven

Proud Desperado. Really? Jag skiter i vad den handlar om, men Proud Desperado ligger inte bra i min hårdrockskäft. Döp låtjäveln till något annat. Vad som helst. Jag diggar däremot Tears of Blood även om själva titeln inte är så mycket bättre. Bra riffande och grym sång. Influenserna är många, men soundet är modernt, lite hårdare AOR. Band som Extreme hörs bland influenserna på Voodoo Fire, Bon Jovi/Slash Snakepit på It's Okay bland annat. Broken Glass är på gränsen till bajsnödigt, men Kip Winger sjunger riktigt bra på denna ballad. Stick The Knife in and Twist och One Light To Burn är också rätt nice. Bäst: Tears of Blood och It's Okay. Överraskande vitalt och bra album. Mängder bättre än "rivalerna" Extremes senaste platta. 6/10

ZQKMGDZ (10.000 km² gegen die Zeit) - Zeitmachine Peiple (*, *, *, *, *, *, *)

Krautrock möter punk, stoner och spacerock när bandet med den jobbigaste förkortningen i världshistorien äntrar scenen med deras tredje album. Stoned Ambrosian låter Iggy Pop blandat med Queens of the Stone Age, Lou Reed och Soundtrack of our Lives. 

Ok till bra:

35 Tapes – Fabric of Time

Norsk neo-prog. Influenser hörs självklart från gamla band som King Crimson, Genesis och Yes, men jag tycker mig höra än fler musikaliska influenser från t.ex. David Gilmour-solo och från neo-progband som Kino, Arena, IQ m.fl. 5.5/10

Agitation Free - Momentum

Lutz Ulbrich (också i Ashra, Ash ra tempel m.fl.) och Burghard Rausch (ordinarie trummis) lever och frodas. Michael Hoenig som skrev musiken till Balder's Gate (PC) spelar synth, Daniel Cordes bas. Vi hör även Gusti Lutjens på gitarr (rip). Plattan är den första på 25 år och som vanligt rör det sig om kraut-rock. Albumet startar ganska starkt med två bra låtar i Nouveau Sun och Levant. Det håller sig hyfsat jämnbra. Inget superbra och varken en besvikelse eller banger till platta. 5/10

Analog Sunshine - The Mountain

Psych/progrock. Pink Floyd ringde. Soundet är plagierat rakt av med liknande synthljud, långa atmosfäriska låtar med plågad sång och bra gitarrspel. Tyvärr är sången för dålig, men den passar ändå hyfsat bra till musiken. Den kräver ingen skönsång. Analog Sunshine låter närmast AI-gjort, det tycker i varje fall internet-människorna och det späddes såklart på när plattan laddades upp med AI-videos på youtube. Jag kan verkligen rekommendera att ni kollar in länkan nedan där ni kan se dem. Till nästa platta ser jag gärna att Analog Sunshine utvecklar ett eget sound och skaffar en sångare/sångerska.

"Hailing from the enchanting landscapes of the bayou and the soothing embrace of southern beaches, Analog Sunshine emerges as a unique and mesmerizing style in the world of music. This psychedelic rock project, led by a lone visionary with a passion for sonic exploration, has crafted a sonic journey that transcends time and genre boundaries." -sputnikmusic.com 5/10

Anders F Rönnblom – Underground vol 3: Strax under verklighetens ytskikt

"Efter sextio år som skivartist återupptar han nollnolltalets Underground-projekt och gräver fram gamla bortglömda melodier ända från 1967. Ett två akters mastodontverk av tillbakablickar, lägesrapporter och dramatiska profetior. Hippiekuriosa och kulturminnen av Beatles, Buffalo Springfield, Van Dyke Parks och Ulf Peder Olrog möts av samtidens värsta nojor om Tok-Jimmy, Korv-Johan, sprattelmän, papegojor, världskrig och övertrasserade feelgoodkonton. Ett feberdrömskt kollage i en oanständig röra av folkhemsk beatpoesi, bisarra gitarrer, kaos, konst, krimskrams, flowerpower, kakalorum, kommandotjut, kollijox, galenskap och uppochnervända jubelskrik." -Hymn.se

Lyssna till: Smoke My Spirit, Oh, Sweet Donna (The War is Over), Benjamin Grace och Sveriges Väg (Farlig gud) 5.5/10

Aphid - Endless Autumn

"Unlike its sibling record, Ny Medicin, Endless Autumn is synth-poppy, indie-rocking and actually sometimes a little punk-gothic However, always just as sensitive, regardless of song orientation and regardless of influence, always wrapped in Konie's typical dreamy fragility. The arrangements are gorgeous, filled with choppy staccato guitars, eighties synth arpeggios and indie-disco beats. The vocals are fragile and insinuating and the obvious pop melodies are always there underneath and behind. Simply a blindingly brilliant pop record whose brittle nature and intellectual quirkiness make it anything but a flash in the pan." -Hotstuff 5/10

Altın Gün – Aşk

Anatolisk rock. Medryckande riff. Sång på turkiska. Badi Sabah Olmadan och Cit Cit Cedene kickar arsle.

Amsterdam-based, GRAMMY® Award-nominated Turkish psych-folk innovators.

"Kicking off the album with a ripper is "Badi Sabah Olmadan," a song from their Bandcamp-only release which demonstrates how closely the band has married the synths with the rock instrumentation. The riffs are catchy, the synths wash over you, the instrumental is lush, and the performances are tight and super energetic." -iPodwallify

Astrocolor - AstroJazz Vol. 1

Space age jazz/exotica/funk/interplanetary. Helt ok. Glimrar till ibland. På t.ex. Singularity, Meteor Shower, Star Swing och Sea of Tranquility blir det riktigt bra! Finns några tråkigare spår där det bland annat mera lutar åt bossanova (Folding Time). 5.5/10

Black Dog Groove Society - Fetch The Stick

Tysk jazz/fusion. Perfekt till den som går Framnäs eller läser gitarr på musikgymnasiet. Perfekt gitarr-ronk. 

"Long-term musical partners, guitarist Nils Pollheide and saxophonist Katharina Maschmeyer present a playful, groove-laden album under the name Black Dog Groove Society, backed by organist Dirk Schaadtand percussionist Marcus Möller. Fetch The Stick is an infectious record whose compositions are complex but stop short of being impenetrable, in the vein of classic Blue Note LPs." -bisaufsmesser.com 5/10

Black Rainbows-Superskull

10:e plattan från det italienska fuzz/stonerbandet Black Rainbows. Superhero Dopeproof, Children Of Fire And Sacrifices, The Pilgrim Son, Fire In The Sky är bra låtar. 5/10

The Baboon Show - God Bless You all

Punkig rock från Stockholm. Kompetent och melodiöst. Inte riktigt för mig, men jag fattar folk som hyllar detta. 5/10

BALTHVS - Third Vibration

Colombiansk psych/latin/funk/disco. Detta är deras tredje album och soundet ligger ganska nära Khruangbin. Coola basgångar och grym sång från Johanna Mercuriana. Dock har det en tendens (som med andra nya band) att ibland "bara" bli coola flangereffekter på guran eller läckert basljud och inte så mycket till låtar. Å andra sidan är inte det här musik som har "låtar" på det sättet. Men sablar vad det svänger på Third Vibration. Redan nämnda Johanna Mercuriana härskar på bas och sång. De har dessutom världens slickaste trummis. Kolla dessutom in hans mustasch. Mustig! På gitarr och sång har de dessutom (förutom att han är en skicklig leadgitarrist) en riktig hunk med långt, lockigt hår som till och med kommer undan med att smyga in Lambada i Ojos Verdes (nästan). Kolla gärna in deras 2-timmars live i länken nedan. Kolla in Komorebi, All is One pt.1-2 och Ashes. 5.6/10

Bobo Stenson Trio - Sphere (7, 6, 6, 6, 6, 7, 6, 6, 7)

Bobo, Anders Jormin och trumslagaren Jon Fält släpper nytt. Denna gång rör de sig bland nordiska tonsättare. Det fantastiska öppningsspåret You Shall Plant A Tree är skriven danske Per Nörgård och framförs på ett utsökt sätt av den svenska trion som nu spelat ihop i två decennier. Spår 2 The Unquestioned Answer är komponerat av Anders Gormin och är en hyllning till den amerikanska kompositören Charles Ives. "Hur mycket existentiell ångest kan man baka in i sex minuter musik? Ja rätt mycket visar det sig. Men Charles Ives stycke "The unanswered question" från 1906 är också hypnotiskt vackert."- Clara Törnvaill/Johan Korssell 5.7/10

bunsenburner - Rituals

..."a multifaceted towering monolith constituting of experimental progressive and psychedelic stoner rock with a firm emphasis on ambient and doomgaze elements..." -bandcamp

Riffs galore. Lyssna bara på albumöppnaren Dust Bowl! Pack Hunt fortsätter i samma stil även om den är sämre. Pathfinder följer och är även den kanon. Det är instrumental stoner, men här påminner det närmast om ett långsammare, blad-tungt Meshuggah. Efter Pathfinder får vi massa albumfillers och jazzliknande tingestar till låtar. Intresset svalnar och låtarna är genast sämre.  Bunsenburner bjuder på en Alice Coltrane-cover också i Journey in Satchinanda. Superb givetvis. Går det att göra dåligt? 5.7/10

Cavern Deep - Breach, Pt II

Umeåbandet Cavern Deep med sitt andra skivsläpp, Part II. Soundet är traditionell doom blandat med psykdeliska, atmosfäriska ljudlandskap. Vi får gästspel från Thomas Jäger (Monolord) och Susie McCullan(Brume), Johannes Behndig (Sarcophagus Now). Inledande Breach visar direkt varthän det lutar. Superb doomlåt med en progressiv hook i refrängen som sätter sig direkt. På Skeletal Wastes lockar sångaren fram sin inre Messiah och då låter det hur coolt som helst. 5.7/10

Caregah - Osmium

Blekingehårdrockarna i Caregah går som tåget efter sitt debutsläpp Osmium. De har spelat med diverse svenska storheter under sommaren och hösten och plattan har fått fina recensioner överallt. Osmium är fläskig groove metal där både yxa och sång sköts av Marcus Kärregård med den äran. Plattan är mixad och mastrad av Ronnie Björnström på Björnström Sound & Production och han har gjort ett grymt bra jobb för det låter fett som fasen. Down-inspirerade Smoke Of Doom står ut. Kanonlåt!

Charif Megarbane – Marzipan

"A self-ascribed 'cartographic feat', Megarbane draws from all of these genres and more in a style he calls 'Lebrary' – "a vision of Lebanon and Mediterranean expressed through the kaleidoscopic sonics of library music." -theskinny.co.uk

Libanesisk psykedelisk world music. Lyssna till Abou Boutros.  5.5/10

Chief Of Smoke - Short Cuts

Nederländsk fuzzig doom/stoner. Bra riffande, sång och bra låtar!

Christian Kjellvander - Hold Your Love Still (6, 7.3, 7.5, 7.5, 8, 7.3, 7.8, )

Kjellvander vill får mig att sluta lyssna direkt på den senaste plattan Hold Your Love Still. Hans inlands-hals-liknande röst är nämligen tämligen överdriven på inledande Western Hemispheres. Det är synd på en annars fin öppningslåt. Som tur var lämnar han rösten därhän och är tillbaka i gott slag på Notes from the Drive Between Simat and Alcoi. Christian har numer även dumpat glajjerna och gått full hunk. Han kickar det med modelejonen och ser riktigt jäkla bra ut när han sportar en frilla som inte många skulle kunna klara av att bära upp. Baleen Whale är majestästisk i sin enkelhet och förmodligen bäst på plattan tillsammans med fantastiska Terns Took Turns samt Disgust for the Poor (falsetten!). Plattan avslutas på bästa sätt med We Are Gathered.

Christine and the Queens - Paranoïa, Angels, True Love

Modern art/synthpop/triphop från Frankrike. Héloïse Adélaïde Letissier gästas av bland annat Madonna på flera spår. Produktionen är ambitiös, sången fantastisk och låtideerna är intressanta. Det allra största problemet här är dock att plattan är nästan två timmar lång. Jösses, rena rama progplattan...Inledande Tears Can Be Soft är fin i sin enkelhet, vackert klädd i bomull med fantastiska stråkar. Totalt ofarligt. A Day In The Water är 80-tal i kvadrat med synthtrummor/bas och keyboard. Läckert trumkomp och finfin frasering av Christine. Jag får lite Robyn-vibbar, men det kanske bara är mitt otränade icke-modern-musik-inlyssnade öra som tolkar fel.

Lyssna till: Track 10 och Big Eye. 5/10

Missa för guds skull inte detta klipp från Glastonbury 2023. Cirka 100 gånger bättre än på platta.

Creye - III: Weightless

Svenska Creye släpper sitt tredje album, ett album som hyllas i diverse fanzine över hela världen. Konceptet är melodiös hårdrock med popiga inslag (läs AOR), stark sång och bra melodier. Klappar du inte i takt på dina denim-jeans, med Jägermeister-bandanan på huvet på nästa års Sweden Rock så äter jag upp min hatt (läs ölkorv). Plattan är för det mesta rätt bra, med några få undantag. One Step Away som är In Flames som Aor-band, The Game och Hammerfallflirten i Spreading Game undviker jag gärna. Lyssna till: Glorious och Air. 5/10

Cut Worms - Cut Worms

Den perfekta sommarplattan. Sätt dig i bilen och låt den varma sommarbrisen massera ditt hår samtidigt som du lyssnar på Max Clarkes "Cut Worms". Pop-essentialism, en strävan till att perfektionera och hylla popen är Cut Worms stora mål. Lyssna till Ballad of the Texas King och Too Bad. 5/10

Corinne Bailey Rae - Black Rainbows

Garage, psykedelia, avantgarde-jazz, pop och hård, rå indie blandat i en härlig kompott gör mig glatt överraskad. Det känns som en ny, modern, arg PJ Harvey. Plattan håller tyvärr inte rakt igenom. Bland annat ballar det ut fullständigt på Earthlings som närmast känns som ett futuristiskt konstprojekt. Även om den är rätt så cool så är det redan här som skivan tappar i fart och intresse. Avslutande Before The Throne Of The Invisible God avslutar dock på bästa sätt. 5/10

Dialgo - The Baguette Effect Vol​.​1

"Dialgo is a four-piece instrumental band based in Tel-aviv, Israel.
The band is known for their unique sound that offers a blend of Afro-beat, Jazz and Psychedelic Rock." -bandcamp

Inledande Moods, Melting, Impulsive by Nature, Expectations och avslutande For a Reason är feta låtar. 5.5/10

Die Oberherren - Die by my hand

"...die Oberherren feature members of the rock and metal royalty in Sweden, with past or current membership in bands such as The Coffinshakers, Ghost, The Mobile Mob Freakshow, Gehennah and many more..."I wanted a band that would be an occult mix of The Lords Of The New Church, Adam and the Ants, John Carpenter and Billy Idol", says Knutsson, "The end result turned out heavier, bloodier and darker than that, but that was probably our destiny anyway." -svartrecords.com

Clans of Darkness and Smoke och Something Wicked är värda en lyssning.

Dominic Sanderson - Impermanence

Prog. Inleds med halvtaskig sång i I Don't Think I Can Get Over This At All. Blir sugen på att stänga av, men bestämmer mig för att ge plattan en chans till. Det är trots allt prog. På andra spåret på plattan går Dominic Sanderson över till att låta som King Crimson fast modernt. Det går sådär. Det känns skevt på något skumt sätt. Is There Calm Amongst This Chaos fortsätter i samma skeva fotspår. Anekdoten gör sig påminda. Den kassa sången återkommer. Den är direkt falsk. Stör mig oerhört. Det gör att jag inte kan ge musiken en ärlig chans. An Empty Room är ett ok försök till att låta som Opeths Damnation-period. Avslutande Like Shards of Glass Falling Through My Fingers är nästan 20 minuter lång och avslutar plattan på ett bra sätt. Det är mörk, jävla prog denna gång och sången är inte alls lika påfrestande. Vi hör influenser från Van Der Graaf Generator(mörkret), Yes(stämsång), Änglagård(flöjten), Anekdoten(mellotron) och King Crimson (dissonansen och de quirkiga riffen). Lyssna till Like Shards of Glass Falling Through My Fingers. Undvik: Resten.  5/10

Donny McCaslin - I Want More

Mest känd för att ha spelat saxofon på David Bowies sista platta Blackstar. I Want More är Donnys 12:e album. Soundet är sökande eller utforskande jazz, där han rör sig mellan klassisk jazz, via elektronika, funk, kraut, hård, drivig rock m.m. utan att för den delen bli avantgarde. Som bäst lyckas han nog på Turbo, Landsdown och I Want More. 5/10

Dopelord - Songs for Satan

Polsk stoner/doom. Lyssna på Night of the Witch. Eller på, den för genren, ovanliga stämsången på The Chosen One.

"It's basically Sabbath worship but I love the way it's done with incredibly slow, fuzzy, groovy, catchy riffs." -Schnaarff 5/10

Dream Wife – Social Lubrication

"More than anything, it is a truly grand and great punk record. There is a dance-punk core buried under the isolated vocals and slick guitar work..." -Ewano 5/10

Duoya - International FM

Funk/jazz/soul. Slickt som fan.

"International FM is the debut album by Duoya. The Swedish duo is formed by Gustav Horneij and Dimitrios Karatzios, known notably for their other project Organic Pulse Ensemble. The album is recorded live on multitrack during lockdown with the particularity that the two musicians were never in the same room while recording, sending files back and forth to each other while respecting the social distancing." -Duoya bandcamp. 5.6/10

Earthside - Let the Truth Speak

Kolla hit om du gillar band som TesseracT, Soen, Leprous m.fl. Brittiska Earthside kör hjärta/smärta-progmetal som får band som Karnivool att kippa efter andan. Lyssna bara på We Who Lament feat Keturah. Det är stort, symfigt och melodiskt. Tänk en fet film på bio med feta synthmattor, prog-metalguror och bajsnödiga opera-metalsångare (in a good way). Svårt såklart och detsamma gäller när man ska försöka sig på att beskriva Earthsides musik. Det är nog bäst att du lyssnar själv. Jäkligt bra är det i varje fall. Vågar jag nämna att plattjäveln innehåller jazzblås, nu-metal och och falsettsång dessutom? Lyssna till Let The Truth Speak feat Daniel Tompkins (TesseracT( och Gennady Tkachenko-Papizh-nån jävla opera. Fet jävla sånginsats! 6/10

Edge Of Forever - Ritual

Småtrevlig "titta på, liggandes i gräset på Sweden rock med en öl i handen-band-album". 5/10

Eduardo Moreno Disorder / Inner Odyssey

King Crimson från typ Thrak-perioden. Tyvärr är varken sången, inspelning, mix eller mastring gott nog, för musiken är det sannerligen inget fel på. Jag hade gärna sett att det var instrumentalt och inspelat med riktigt bra ljud. Då hade detta varit kanon. Nu blir det tyvärr rätt så trist. Gå in på hans bandcamp och lyssna på de instrumentala låtarna Bipolar Disorder och Sisifus Syndrome https://eduardomoreno1.bandcamp.com/album/disorder-inner-odyssey 

En Attendant Ana-Principia

Indiepop från Frankrike. Lättlyssnad och välskriven pop.
"Understandably, the Parisian band have often been compared to Stereolab, and they share a certain musical literacy, but for sheer charm and wide-eyed confidence Principia recalls the sweet head-rush of The Concretes' eponymous debut." -Uncut

"According to vocalist and principal songwriter, Margaux Bouchaudon, the songs were composed from a place of confusion about the state of the world and her place in it, looking outward and inward for answers. They question our perception of others, the one they have of us and finally the one we have of ourselves in a society where the individual is king and the group is forgotten." -Mu Magazine 5/10

Essor et Chute Essor et Chute de notre Civilisation

"Essor et Chute (de notre civilisation), which means Rise and Fall (of our civilization), retraces the history from the rural exodus, which is the moment when humanity starts to leave the fields by setting up capitalism as we know it, to today, through the different industrialization, wars, crisis. Essor et Chute is the music of a (fictional) film that echoes the ecological and energetic tensions that are currently rising in our society." -allaboutjazz.com 

Lyssna på Les temps modernes och Ci-gît un Gulf Stream. 5.5/10

Fever Ray - Radical Romantics

Fever Rays tredje soloplatta. Denna gång är brorsan med igen. Som vanligt är det experimentiellt, gärna med karibiska undertoner. Lyssna gärna till trio som avslutar plattan nämligen, North, Tapping Fingers och Bottom of the Ocean.

" Förutom de fyra inledande låtarna producerade ihop med Olof släpper Dreijer in Atticus Ross och Trent Reznor från Nine Inch Nails för att addera laddad industriell tyngd, inte minst i den mäktiga "North"." -aftonbladet 5.5/10

Formation Ritual - Doors to the Dead

"Formation Ritual was created by guitarist and vocalist Jason Tapia in 2021. The band's mix of fuzzed-out guitar, melodic vocals and occasional use of overdriven organ and analog synths distinguishes them in the heavy scene. With lyrics touching on unsettling folklore, prehistoric cultures, strange dreams and dead languages, Formation Ritual transports listeners to other worlds." -bandcamp 5.6/10

Free Human Zoo - The Mysterious Island

Fransk zeuhl. Ett mera symfoniskt, 60-talsvokaljazzigt Magma. Mycket intressant och spännande musik. Lyssna till Premiers Craquements

"The uplifting effect of Zeuhl Music-inspired organic minimal phrases, the dynamism of Latin jazz, the impact of brass rock, and above all, the graceful melodies that seem to reflect the players' mental landscapes, all combine to create the masterpiece..." -cdvinylsjapan.com 5/10

Fågelle – Den svenska vreden

Vad fan ska man göra när man är förbannad? I Sverige får man inte göra ett skit. Ät din vrede med spik och naglar. Sen sitter du i ett hörn och gör ingenting. Alternativt kan du klaga på att andra förvärrar din situationen genom att vara människor, för att vilja leva, för att ha samma villkor, för att få en chans på livet. Eller så gör du som Klara "Fågelle" Andersson och skapar en platta där du häver ur dig din ilska, desperation och övrigt aber. 

Lyssna till din fantastiska covern "Kroppen" feat Thåström, Ingenting, 

"Vem mer lyckas såhär väl med att blanda darriga, såriga nerver med sköra melodier och lika skör elektronik? Jag vet inte, men Klara Andersson lyckas ypperligt väl...Den musikaliska grunden är byggd på trasig, nervsjuk elektronik, men här och var letar sig vackra gitarrslingor och pianon in, och molnen bryts itu och släpper in lite sol. " -482mhz .com

Fågelle får gärna göra ett samarbete med Skator till nästa år. 5.7/10

Gabriels - Angels & Queens

Soul. Jacob Lusk sjunger skjortan av de flesta. Att beskriva honom som denna generations Cee Loo Green känns både givet och trist. Stor kropp. Stor röst. Här finns några fantastiska låtar. Lyssna till Blind, Angelse & Queens, Taboo och If You Only Knew.

Frontman Jacob Lusk is nothing short of incredible on the trio's debut album, a powerful half-hour of top-tier songwriting that proves Gabriels are far more than soul revivalists. 6/10

Green Lung - This Heathen Land

Ockult/stoner/doom/retro/hard rock. Påminner en hel del om Ghost i melodispråk och sång. Lyssna bara på The Forest Church så hör du. 5/10

H. Hawkline - Milk For Flowers

Art pop. Meh. Suppression Street, Empty Room och Mostly är dock riktigt fina bitar. 5/10

Hackberry - Breathing Space

Instrumentell progressiv metal. Fullt lyssningsbart.

HIBUSHIBIRE - Magical Metamorphosis Third Eye

Ayahuasca Witch Abduction (vilken låt-titel!) klockar in på 20:42. En trip helt klart. Plattan i sig är intressant som sådan. Psykedeliskt så det räcker och blir över. Lite jobbig produktion som gör att öronen snabbt blir trött. Finns ej på spotify. Lyssna på deras bandcamp. 5.5/10 

Homonculus Res - Ecco L'Impero dei Doppi Sensi

Canterburyprog sjunget på italienska. Kan det var något? Bandet har varit aktivt sedan 2013 och detta är deras femte skiva. Lyssna till den fantastiska Doppi Sensi och/eller Quintessenza La La La. I övrigt inget speciellt upphetsande.

" the band successfully brings a combination of Canterbury that perfectly implements elements of psychedelia, tinged with jazz and progressive, but also gives a dose of pop from the sixties." -Newdawnofprog 5/10

Håkan Hellström-Poetiska Försök

Kommer någon på riktigt ihåg att Håkan släppte nytt i år? Håkan sjunger som vanligt om hur det är att vara ung och kåt. Han sjunger om livet på esplanaden och om att bad på sommaren, om hur kvällssolen masserar vår ömma hud, om vackra, leende kvinnor och Håkan vill ha oss alla. Frågan är om Håkan tror på sina ord fortfarande eller det gror en växande gubbe i honom. Oavsett så snickrar Håkan fortfarnde fin-fina låtar. Lyssna t.ex. till "Små bäckar, stora floder", "Lovsång"(Eve of Desturcion) och "Den här gången är det på riktigt". För egen del har jag inget problem med att Håkan enligt andra plagierar sig själv. Han behöver bara göra det bättre. När kommer den kristna skivan? 

I Am Low - Úma

Grunge från Umeå. Hårdare och mera varierat än tidigare. Me like!

I Am The Manic Whale - Bumper Book of Mystery Stories

Neo-prog från UK. Michael Whitemans anagrammande progressiva outfit I Am The Manic Whale är ett mycket ambitiöst progband. Plattan Bumper Book of Mystery Stories är så välgenomarbetad och seriös att den närmast känns kultisk. Soundmässigt ligger vi någonstans kring Tiger Moth Tales, Iq, Genesis och nyare progband som t.ex. Big Big Train. Lyssna gärna till Patient AB, Nautilus och We interrupt this Broadcast... 6/10

Ice Age-Waves Of Loss & Power

Progmetal från Usa. Tredje plattan sedan debuten som släpptes 1999. Första plattan på över 20 år. De gör sitt allra bästa för att låta som progmetallen lät på 90-talet med band som Fates Warning, Dream Theater, Magellan m.fl, men det finns även spår av band som framförallt Styx(sången) och Rush. Ice Age lider av det de flesta prog-banden lider av, nämligen att göra musik intressant i längre än några låtar. En eller två låtar är fullt tillräckligt för mig och det är synd för det finns en del bra grejer här. 5/10

Idris Ackamoor and the Pyramids - Afro Futuristic Dreams

Halvtråkig afro-jazz. Malande och trist. Väcker inte en sovande björn. First Of Peoples, Garland Rose och Truth To Power är motsatsen. Intressant och medryckande! 5/10

Ill Bill – Billy

Sån där hiphop. Bra beats. Coola samplingar. Hårt! 5/10

Imperial Night - Gothic Nightmare

Namnet Imperial Night-Gothic Nigtmare låter kanske inte som en progressiv rockskiva från sent 80-tal med Meatloaf-köttande piano och nu-jazztrummor, men det är det som strömmar ur högtalarna öppningsspåret Overture to a Gothic Nightmare. 5/10

Introspektivet – Att få flyga bort

Umeås egen Thåström är tillbaka. Finfin platta!  5/10

Ironsides-Changing Light

Orkestral psykedelisk/soulig filmmusik. Helt instrumentalt. Njutbart, men vill jag ha instrumental musik väljer jag nog hellre något annat. 5/10

Jelusick - Follow The Blind Man

Kroatiske supersångaren Jelusick släpper äntligen ett solo-album. Alter Bridge på steroider? Jorn Landes progressiva album? Sanningen ligger kanske någonstans i mitten. Det har definitivt Alter Bridges riff-språk blandat med Jorns progressivare alster.

"...every song here is a proggy metal smorgasbord of fun that showcases a wide range of influences - from mid 80's Whitesnake to Queen to Dio to Falling Into Infinity-era Dream Theater." -DrakeSinister 5.7/10

Joanna Sternberg – I've Got Me

Amerikansk pop/singer/songwriter/folk där sången påminner väldigt mycket om Joanna Newsom. Charmig och berättarvänlig röst. På Drifting on a Cloud låter det Joni Mitchell och på andra låtar är det mera Lauro Nyro och Carole King. 5/10

John Cale - Mercy

80 år gammal och John Cale släpper nytt, det första på 11 år. Inledande Mercy fullkomligt skriker Blackstar med David Bowie. Berörande givetvis. Låten klickar in på 7 minuter. Gött! Som hel skiva hinner en dock lessna och jag blir inte sugen på att lyssna igen.

The legendary Mr. Cale unexpectedly returns with a quite long and modern-sounding ambient pop album full of lush atmospheres and reflective moments. 5/10

Jonathan Wilson - Eat The Worm

Jonathan goes artsy fartsy, avantgardy. Det är svårt att förstå vad Jonathan vill åstadkomma, men Eat The Worm, men det är sannerligen eget och bitvis riktigt bra. 5.8/10

Kee Marcello - 4-track EP

I'm Your Catcher släpptes som singel till denna EP. Den känns som en klassisk Europe-ballad. Synd att Europe inte kan återförenas med dubbla gitarrister. Kanonlåt! Shit Creek är kanon också. Rehab bra och öppningsspåret Still on Fire ok. 5.5/10

K'mono - Mind Out of Mind

Känns som en best of diverse mer eller mindre stora prog band. Här hörs Yes, Moon Safari, Genesis m.fl. Hade varit betydligt mer spännande med ett eget sound. 5/10

Knoel Scott Featuring Marshall Allen – Celestial

Knoel Scott och Marshall Allen spelar till vardags i Sun Ra Arkestra.

"Celestial marks Scott's first major studio release after more than 40 years at the vanguard of modern jazz."

"The album begins in explosive style with the hard grooving "Les Funambules", a prime example of Scott's ability to walk a tightrope between hard bop form and raw improvisation. The session then orbits around Scott's composition "Celestial", an interstellar 12-minute space walk that was originally written for the Sun Ra Arkestra with strings but was never recorded.

Soundet ligger någonstans mellan frijazz, spirituall och crooner. Lyssna på Makanda. 5/10

King Gizzard & The Lizard Wizard - Silver Cord

Kingen goes full blown Kraftwerk synth. Världens kreativaste band släpper skiva på skiva. Hur hinner de med? Lyssna på Set. 5/10

Kim Myhr - Sympathetic magic

Kim Myhr är en norsk gitarrist född 1981. Han har bland annat spelat i Circadia, Kilombo, Mural, Muringa, Silencers, The New Songs och Trondheim Jazz Orchestra. Sympathetic Magic är experimentiell, malande kosmisk musik. Fint som bakgrundsmusik, men inget jag skulle lyssna på med mening.

"Sympathetic Magic was written during the last year's lockdown and is a declaration of love for collective rituals and gatherings...It is driven by cosmic currents and song-like structures that seem to grow ever bigger and surround you in an ocean of celestial sounds." 5.5/10

Kite Parade - Retro

Tyvärr finns bara 2 låtar tillgängliga att lyssna på online. De låtarna är bra neo-prog åt det melodiska proghållet. Tänk sentida Spocks Beard. Nick D'Virgilio trummar. Lyssna gärna på Wonderful. 

Konrad Agnas - Rite Of Passage

Konrad Agnas är trummis och spelade i våras här i Umeå på vår fina jazzstudio. Plattan blev ett givet köp eftersom det var så bra live. På plattan hör vi förutom Konrad Agnas, Torbjörn Zetterberg på bas, Johan Graden på piano och hammond samt Per Texas Johansson på diverse blås. Lyssna på Don Rhytmicon och Siwa. 

"On Rite of Passage Konrad Agnas unites collagelike compositions of hip-hop fantasias and spiritual jazz a lá Alice Coltrane with a framework inspired by the minimalism of Terry Riley and Moondogs. With equal parts precision and feeling, the compositions are interwoven by his innovative and distinct drumming style." -bandcamp 6/10

Lakecia Benjamin - Phoenix

Jazz. Lakecia har spelat med Miss Elliott och Alicia Keys. Hon har en gedigen jazzutbildning och har spelat för Obama. Phoenix är en kanonlåt. Trane likaså (såklart). 

Landing - Awake B/W Gravitional X

Trevlig lo-fi indierock från USA. 5/10

Landing - Motionless I​-​VI

Compilation of the Bandcamp singles from the Connecticut indie band. Immerse yourself in the magical world of Landing, the pioneers of ambient lo-fi psychedelic, whose sounds would certainly be called krautrock if they came from Germany. 5/10

Large Plants - The Thorn

Jack Sharpe är Large Plants. Tidigare har han spelat i fantastiska Wolf People. The Thorn låter rätt likt andra moderna retro psychrockband (Khruangbin, Tame Impala, King Gizzard), där tydliga mellanöstern/asiat-influenser hörs. Soundet är annars mer åt lugnare prog/folk-hållet fast med mycket fuzz. Groundhogs nämns som influenser i diverse recensioner jag läst och det kan höras i gitarrspelet (Lyssna t.ex. på This Lock Will Hold). Det finns några riktigt fina låtar här. Wasted and Tired, This Lock Will Hold och The Death Of Pliny.

Last In Line - Jericho

Ghost Town är kanon efter en ganska kalkonig och kristen inledning med Get Behind Me Satan eller va fan den nu hette (Not Today Satan). Hurricane Orlagh, We Don't Run och House Party At The End Of The World är även de rätt trevliga. Vinny Appice och Vivian Campbell är grunden i detta Dio-hyllningsband. Sångaren Andrew Freeman(Lynch Mob) sjunger med pondus.

"This album is a tribute album to the one and only Dio, with a few ex-members of the band Dio involved in it, but at the end of the day this just comes across as a lazy record trying to recapture a past sound, which fails quite miserably."-MeVtAlHeAd 5.5/10

Laufey – Bewitched

Vocal jazz. Ultimat jul-Sinatra i kvinnoutförsel. Fullkomligt ofarligt och alldeles underbart kristet, snögristrande farmorsdravel. Slå igång den på julafton vet'ja. 5/10

Les Évadés - Telepass

Instrumental collective that weaves together a diverse sonic landscape, drawing inspiration from the realms of psychedelic, jazz, Middle Eastern, and spaghetti western music.

Funkar bra som bakgrundsmusik, men det händer för lite för att det ska bli intressant. 5/10

L'Ira Del Baccano - Cosmic Evoked Potentials

Instrumental psychedelisk heavy space rock. Bra riffande, men inget nyskapande. 5.5/10

Louis Fontaine - Ritmi Moderni

Library music. Några fina bitar. Lyssna på Nuages, Temps Suspendu och Mirage. 4/10

Lowest Creature - Witch Supreme

Umeå. Enter King Diamond. Under the Night Sky är fantastisk! 5/10

L.T. Fisk – Åsnemanifest

Lilla Tant Fisk/Johan Andersson blev L.T. Fisk. L.T. Fisk är hippie/acid/loner folk på bredaste skånska. I början så brett att jag inte hörde om det var svenska eller något annat språk. Väldigt bra platta!

"Åsnemanifest består av 9 sånger som handlar om att stå ut. 9 stillastående förvandlingar för uthärdandet." -Bandcamp 

"Tänk dig en musikalisk motbild till "Framgångspodden" och alla karriärsagor. Då får du L.T. Fisks nya skiva "Åsnemanifest"." -Sydsvenskan.se 6/10

M-Opus - At The Mercy Of Manann​á​n

Progressiv rock. M-Opus gör koncept-album i kvadrat. Dels så gör de vanliga konceptalbum där storyn följs albumet igenom, dels så gör de koncept i ett årtal som albumet ska följa. På detta, deras tredje album är det 1972 som gäller. Riverflow är en fin bit.

"Manannán is an Irish sea deity, and the ruler and guardian of the Otherwold, the Celtic conception of where their gods lived." -progarchives 5/10

Mammal Hands – Gift From The Trees

Originellt sound där musiken ofta utgår från ett tema som pianisten Nick Smart spelar. Influenser från Pharoah Sanders, Terrey Riley och Steve Reich för att nämna några. Lyssna på Dimu, Deep Within Mountains, Kai. 5/10

Margo Cilker - Valley Of Heart's Delight

Amerikanske singer/songwritern Margo Cilkers debut från 2021 slog igenom med dunder och brak i Usa och omnämndes som bästa Americanaplatta på många stora kanaler. Förväntningarna är därför stora när softmoreplattan Valley Of Heart's Delight rullar igång. Inledande Lowland Trail är ingen höjdare i mina ögon, men låt nummer två Keep It On A Burner är betydligt bättre. Den bräckliga rösten spricker några gånger på den fantastiska Beggar For Your Love. Lyssna även till Mother Told Her Mother Told Me, All Tied Together och With The Middle. 5.7/10

Matthew Halsall - An Ever Changing View

Matthew Halsall är en av de allra största inom spiritual jazz just nu. Denna platta blir dock för mycket av bakgrundsmusik på kinesisk restaurang. Snyggt, men ofarligt. Bakterielöst. Jewles är nice ivf. 5.5/10

Metal Church - Congregation of Annihilation

Metal Church kickar Metallicas arsle år 2023. Det är iofs inte särskilt svårt. Metal Church är ständiga misfits. För slöa för att vara speed metal och inte häftiga noga för att haka på bay area thrashvågen på 80-talet. De fick åtminstone inte den framgång de förtjänade. Dessutom har de genom hela karriären ärrats av dödsfall. Både originalsångaren David Wayne och Mike Howe som tog över micken efteråt är avlidna samt nyligen originaltrummisen Kirk Arrington. Till nya plattan är Marc Lopes ny sångare. Han sköter det med bravur, även om han ständigt är Ripper Owens-taggad. Inledande Another Judgement Day lovar gott. På Me The Nothing lockar Marc Lopes sin inre King Diamond. Mycket uppskattat. Fin bit! Tyvärr tar det roliga slut efter fem låtar. All That We Destroy är också fin iofs. 5.5/10

Midlake feat John Grant-Roadrunner Blues

Länge har vi väntat. Midlake spelade på John Grants fantastiska album Queen of Denmark 2010. Sedan dess har John Grant hunnit balla ur i den elektroniska världen och Midlake hunnit sparka geniet i bandet. Nu är det dock tillbaka tillsammans där de hör hemma. Resultatet är en tvåspårs-ep. Resultatet är spretigt. 5/10

Miranda and The Beat - Miranda and The Beat

Energisk garage/punk/rock. De punkigare låtarna ger mig inget. När de lugnar ned sig på låtar som souliga When Are You Coming Home, Not My Guy och I'm Not Your Baby blir det snabbt mycket bättre.

"Miranda, a high school dropout at 15, had been working for her moms estate sale business going through dead people's belongings and making up melodies in her head as she went about it." -Amazon 5/10

Mondo Drag - Through the Hourglass

Passages är huvudspåret på Mondo Drags senaste platta. Den är väldigt psykedelisk ala tidiga Pink Floyd. Faktum är att Burning Daylight Pt.1-2 både känns som långa intron till den redan långa Passages. 5-6 minuter in i låten kickar den verkligen igång och vi bjuds på fantastiskt gitarrspel (återigen otroligt mycket Pink Floyd) av Jake Shelley och Nick Girard. 5.5/10

Moon Coven - Sun King

Fuzzig psykedelisk stoner från Malmö. Soundet är såklart importerat direkt från södern i USA och inkluderar såväl ökendamm och kaktusar. 5.5/10

Mystery - Redemption

Mystery är från Kanada och spelar prog. Sångaren Jean Pageau sjunger som Geddy Lee. Hur det låter? Ja, det låter som Rush. I varje fall på öppningslåten Behind the Mirror. Den är också en perfekt start, mest såklart för att den är skitbra. Redemption är fin ballad. I övrigt är plattan helt ok. Avslutande Is This How the Story Ends avslutar plattan bra med sina 19 minuter. 5.5/10

The Necks - Travel

Avant-Garde/Post-Minimalism/ECM/Chamber/Spiritual Jazz. Fyra låtar på cirka 20 minuter styck. Signal inleder hypnotiskt. Jag är fast trots att det är otroligt repetitivt. Basen och trummorna ligger och maler på i samma två toner i samtliga 20 minuter. Chris Abrahams pianospel är otroligt, sparsmakat, delikat och alldeles underbart. Enter meditation! Forming fortsätter där Signal slutade, men med en ökad intensitet och närvaro, en upptrappning mot det som komma skall. Bloodstream avslutar plattan. Sammantaget en väldigt trevlig skiva. Perfekt sällskap på en långpromenad. 5.5/10

Movements-Ruckus

Emo/post hardcore. Vad sysslar du med Krull? Ja, man va fasen. Det låter ju typ som The Used ibland...Lyssna på Tightrope.

Nervosa - Jailbreak

Brasiliansk thrash. Prika Amaral är den enda av tjejerna är kvar sedan starten 2010. Hela bandet är utbytt. Bytet har inte varit för det sämre. Tvärtom. Det är riktigt bra jäkla thrash ano 2023. Dessutom gästar Gary Holt. Bara en sån sak gör ju det värt att lyssna. Det är riffs galore från första start (Endless Ambition) till sista ton i Nail The Coffin.

"you'll notice the drums that go bounce bounce like Commander Keen's pogo stick if fast forwarded." Härligt nördig referens från pizzamachine på sputnikmusic.com 5.8/10

Nova Cascade - The Navigator

Progressiv rock. The Navigator är en hyllning och tribut till avlidne violinisten/gitarristen Eric Bouillette som dog i cancer 2022. Albumet är baserat på bandets minnen av Eric och hans fantastiska musikaliska bidrag är med på flera av spåren. Soundet ligger nära Marillions, då framförallt sången. Mestadels är dock plattan instrumental.

"This is an album to listen to quietly with contemplation and affirms the importance of love and the companionship of friends and that we should treasure those whilst we can." -John Wenlock-Smith 5/10

Ok Goodnight - The Fox and the Bird

Progressiv rock/metal/djent med kvinnlig sång. Neh

Olov Antonsson – Hänger kvar i en dröm

"Umeåskildraren Olov Antonssons tredje album släpptes egentligen redan i februari men hans sextiotalsnostalgiska croonerindiepop gör sig allra bäst på svart guld med handtryckt omslag. Och vad gör några veckors fördröjning i det långa loppet? Tid är ingenting som Olov Antonsson behöver förhålla sig till. Han är tidlös...Blåögd soul och drömmande visor i ett oskuldsfullt filmiskt skimmer." -hymn.se

Lyssna till: "Vackra förlorare" och "Jag hänger kvar i en dröm" (Håkan "Hellströmska") och "Inga sorgsna refränger mer" (Bob Dylansk). Får man hoppas att man är Bill Withers? 5.8/10

One Shot - 111

One Shot är en fransk progressiv jazz/rockgrupp som grundades 1998. Den är en del av Zeuhl-rörelsen och alla dess medlemmar, förutom trummisen, ingick i gruppen Magma.

För bara ett år sedan, till glädje för alla Zeuhl-älskare, återupprättades One Shot, under en nu legendarisk konsert till hyllning avJames Mac Gaw. Lika berusande och kraftfull som originalet One Shot är en ny grupp verkligen född. En grupp som tar oss långt bort och fortsätter att skriva sin magnifika berättelse och påminner oss om att "bra idéer har ingen ålder, bara framtiden". Direkt översatt av google : )

Lyssna till Mustang. 5.8/10

Overhead - Telepathic Minds

Finsk progressiv rock/metal. Inledande War To End All The Wars påminner en del om Pink Floyd/Riverside blandat med neoprog typ Arena, men den har även spår av grunge i sina hårdare partier. Har svårt att hålla mig tillräckligt intresserad för att kunna göra en ärlig recension. Känns "bland"/mellanmjölk.

OverKill - Scorched

Legendariska thrasharna i Overkill har funnits i över 40 år och släpper här sitt 21:a studioalbum. Föga överrakande är det thrash med texter om Covid, global warming och alla ska ska hålla käften och att du inte tar någon skit. Allt är förväntat, nitiskt svarvat kring thrashmetallens alla regler hur man ska skriva låtar. Hårda riff, dubbelstamp, goa solon, en och annan hockeykör osv. Känns som en klassisk 3 av 5-instats med andra ord. Som platta har jag dock svårt att hålla humöret uppe allt för länge och betyget hamnar därför på: 5.5/10

Ozric Tentacles - Lotus Unfolding

Uk-prog. 26:e albumet. Dyngklassiskt band. Jag har dock ALDRIG orkat mig på att lyssna på dem. På Storm in a Teacup inser jag att jag förmodligen gjort ett misstag. Det är lekfull, drivig progressiv fusion rock med grymma gitarrer, fantastiskt trumspel och extremt weirdiga synthljud(alltifrån supersnabba kinarestaurang-riff till Cartoon Networkiga pangljud). På Deep Blue Shade börjar gitarren hänga väl högt uppe på kroppen och alla som någonsin gått musik på Framnäs blir genast intresserade. Spacefusion är dock inte min grej och när Ozric Tentacles på Lotus Unfolding anropar sina ansestrala anfäder med hjälp av Santana och blåsfisk så vill jag gömma mig i en garderob slänga låset. På Crumplepenny fortsätter de att återuppfinna hjulet genom att skapa en tidsmaskin för att resa in i framtiden och spela musik som låter 1987. Fräckt gitarrspel i vanlig ordning. Jag menar. Varför ska man INTE spela spansk gitarr supersnabbt? Nylonsträngat FTW. Avlutande Burundi Spaceport och inledande Storm in a Teacup är bäst på en ojämn skiva. Rekommenderas för hippies som flyttat hem igen, svampplockare med tålamod, samt fredagsdiskande pappor i brun skjorta. 5/10

Pacifica - Freak Scene

Lättsam gitarrpop/rock från Argentina med båda fötterna i 90-talet. Tredjelåten på debuten Freak Scene, Anita inleder med ett härligt Hives-riff, men glider snabbt över i alternativ punk med smittsamt melodispråk. För egen del blir albumet alldeles för popigt och glättigt i slutändan, men jag kan se många, framförallt yngre tjejer som borde tycka att det är råfräckt! Lyssna dock på Silen Affection och Premature Rejection. 5/10

Paramore - This Is Why

Hayley Williams sjunger i vanlig ordning helt jäkla fantastiskt. Glädjande nog låter en stor del det nya albumbet väldigt progressivt och nytt. Jag hör bland annat influenser från band som Incubus och King Gizzard. 5.5/10

Pilot The Dune - Pilot The Dune

Uk-stonerband som lyssnat en hel del på Kyuss, framförallt sångaren "Mickey" som nog gärna hade hetat Garcia i efternamn. Sången blir lite bajsnödig ibland, men det riffas på fett. Lyssna till It's Not You och avslutande Space Junk.

"Like your riffs fuzzed to the max with a crunchy circular dynamic, your rhythms solid busy and tight and your vocals tinged with a crackled raw edge?" 5/10

PJ Harvey - I Inside The Old Dying

Legendaren Pj Harvey har släppt soloplattor sedan 1992, men I Inside The Old Dying är det första på sju år och bara det tredje under de senaste 12 åren. Som vanligt står PJ:s röst i fokus, en otrolig, gripande, vän, men skarp röst. Första spåret Prayer At The Gate för tankarna till Harveys (enligt mig) magnum opus Stories From City...Känslan på plattan är närmast kuslig, där både sound på instrumentering såväl som sång ibland är så skev att det nästan låter fel. Harveys gripande röst är i det närmaste spirituell och det känns om att hon menar varje ord hon sjunger.

"PJ Harvey sounds alone, a bit afraid, and slightly confident as she treads lightly over the icy melodies...I Inside The Old Year Dying is cryptic and mellow. It makes use of the English language like a scattered jigsaw puzzle." -Car_Crash_Interior 5.5/10

Pyramaze - Bloodlines

Plattan börjar starkt med Taking What's Mine. Soundet är progressiv metal/pop med stort fokus på melodier och Terje Harøy sjunger verkligen bra och passar som handen i handsken för den här sortens prog. Överlag går Pyramaze överstyr med sin radiopastisch till popmetal och överbelastar känsloregistret hos lyssnaren med närmast drakmetalmelodiska övertoner som får en att utbrista i diverse Manowarinspireade poser. Wimps and posers, leave the hall! Svårt att inte lyssna vidare...

"The 7th album from Danish prog metal act Pyramaze. They offer a combination of prog with power metal, making theatrical prog sound actually quite cool. The vocals are insane, hitting all sorts of ranges and catchy hooks. There's a lot of twinkly keyboards here too, with the guitar taking a backseat to support the keys. For fans of Fates Warning, Threshold, Teramaze, etc." -Schnaarff 5.5/10

Ray Alder - II

Ray Alder, till vardags sångare i Fates Warning med sitt andra soloalbum. Progressiv Metal är det i vanlig stil. Ray sjunger fortfarande riktigt bra, men jag tycker inte att låtarna inspirerar. Det låter för generiskt. Waiting For Some Sun kan ni låna ett öra till. 5/10

The Re-Stoned - Spectrum

Finfin instrumentiell stoner från Ryssland. Vi bjuds på fyra låtar på denna Ep. Potential för högre betyg.

"Expansive and kaleidoscopic has long been the name of the game when it comes to The Re-Stoned. Whether they're travelling down the path of straightforward riffage with a healthy dose of psychedelia or going all in on the trippiness to make for a wild ride through alternative dimensions heretofore undiscovered, The Re-Stoned have always been a fascinating band to watch as they weave their incredibly strong magics." -headbangerreviews 5.9/10

Rian - Wings

Svensk AOR. Lättsmält, bekvämt, smörigt, bra melodier, bra riffande. AOR helt enkelt. 5.5/10

Ring Van Möbius – Commissioned Works Pt II – Six Drops of Poison

Norska Yes-klonerna är tillbaka med en ny platta. Progressiv rock med influenser från Yes, Gentle Giant, King Crimson m.fl. 5/10

Rob Mazurek / Exploding Star Orchestra - Lightning Dreamers

Nu-jazz/fusion/avantgarde. Udda platta (det blir ju gärna så när det är avantgarde). Dream Sleeper, Shape Shifter och Black River efter varandra är dock klart värt en lyssning.

"Imagine an avant-garde setting with electronic fusions and buoyant psychedelic funk." -jazztrail.net 5.5/10

Ronnie Atkins - Trinity

Gammal gubbe gör hårdrock. Låter som du tror att det ska låta. 5/10

Skarbö Skulekorps - Innesko

Jazz för folk som inte gillar jazz. Mixar gammal jazz med modern, gamla instrument med obskyra eller digitala.

"Ranging from sleazy funk gems straight out of an American soap opera circa 1985 (Miami) – to thoughtful jazz meets clubbing (HI-HTS)." -bandcamp.com 5/10

Skyjelly - Spirit Guide

Bandet är från USA, men soundet känns väldigt afrikanskt. Tänk Mdou Moctar, Tinariwen m.fl.

"Improvisational Guitar Noise Pop Blues Psychedelia Left Field Soul Loops." -Discogs

"Looped claps, drums, and shakers craft a fiery groove and rugged guitars interleave slyly. Echoed and barely intelligible vocals latch around the repetition for a while, then at three minutes a searing guitar solo melts your face right off. Think a Butthole Surfers' wig out executed with William Onyeabor's lo-fi funk aesthetic." -

Smashing Pumpkins - Atum pt 2
Ett av mina absoluta favoritband, som förvisso inte gjort något speciellt bra sedan Machina släpptes för typ 20 år sedan. Ständigt sitter man där i datorstolen med en barnslig, naiv tro att Billy Corgan, Iha och Chamberlain, när det är dags för nytt album, ska lyckas sprattla till och skapa en ny Siamese Dream ur bakfickan. Så blir det såklart aldrig och det händer inte nu heller. Moss, Empires, Beguiled plus några till får mig att haja till. Trippelskiva dock? Nja. 5/10

Steel Panther - On The Prowl

Steel Panther har tröttnat på att skriva pubertala låtar om att var bubertal, ändå skriver de pubertala låtar om att pubertal. On Your Instagram handlar om att de vill knulla med tjejen på instagram, eftersom hon är mycket snyggare än tjejen i verkligheten. Moget. Is My Dick Enough handlar om osäkerhet om kukens storlek. Han knullar ju som fan, men vad tycker egentligen tjejen? Moget. De är dock de bästa låtarna på skivan tillsammans med "1987". 5/10

Sundayman - Melodyssey

"A journey to soundscapes influenced by the electronic sound and analog synths of the 70's, Melodyssey balances between instrumental and vocal compositions with strong melodic lines and a range of vocals including English, French and Japanese." -Sundayman bandcamp 5.5/10

Svaneborg Kardyb – Over Tage

Norsk chamberjazz/nu jazz. Soundscapes. Mer bakgrundsmusik än actuall jazz. Fungerar alldeles utmärkt som bakgrundsmusik. Vackert! Lyssna till Morgendvale 5.5/10

Tankzilla - Tankzilla

Ett snabbare, nedstämt, progressivare holländskt Danko Jones/Danzig? Tankzilla är svårdefinerat. Det är lika stora doser Kings X/Danko Jones/random groovig stoner. Riff, groove, fart och attityd. Duon levererar definitivt något intressant. Lyssna bara på rifforgien i Down Below så förstår du.

"Satan fucked a Panzer and the offshoot is TankZilla." -Tankzilla om sitt eget sound 5.5/10

TFNRSH - Tiefenrausch

Postrock från Tyskland. Trevlig platta. Instrumental.

"...mix of mellow melodic lines, strange sounds, heavy riffs, ambient soundscapes, progressive chord and time signature changes and intelligent song structures." -Oscar2203 5.5/10

The Clientele - I Am Not There Anymore

Indietronica (bra namn på en genre)/chamber pop från UK. Inledande Fables of the Silverlink är 8 minuter tråk. Garden Eye Mantra har promille av Teardrop med Massive Attack, men kommer ingenstans p.g.a. seg och lite för dåliga melodier och noll refräng. 19 låtar och det mesta ger mig ingenting. 3/10

The Filibuster Saloon - Going Off Topic

"Going Off Topic", the debut album from The Filibuster Saloon, delves into elements of Canterbury Scene, jazz, progressive rock, fusion, avant-prog, and however many labels may apply. These instrumental tracks comprise a vibrant and playful collection of tunes, trading moments of compositional complexity and musical virtuosity with an air of both breezy cheerfulness and cheeky mischief." 5/10

The Winery Dogs - III

Mike Portnoy, Billy Sheehan och Ritchie Kotzen med sitt tredje album. Xanadu gjorde mig inledningsvis opepp eftersom jag tyckte att refrängen var för dålig. Nu diggar jag den. Lyssna även till Stars och Pharaoh.

"Our music is created by real people playing real instruments, with all of us doing it in a room together. There's nothing artificial about it. I'd like our listeners to be transported in a way that they can experience what we are going through. Our records are snapshots of life, and how we're living it. Our music reflects what's important to us, and what isn't." -Billy Sheehan 5.7/10

Thomas V Jäger - Music for Imaginery Movies

Ond Braad Doed/The Mass X är överlägset bästa låten på de tre plattor Thomas V Jäger från Monolord släppt ur sig 2023. Långsam, doomig, atmosfärisk drone-soundtrack för naturprogram om det makes sense. 5/10

Thunder Horse - After the Fall

After the Fall, titelspåret, inleder den senaste plattan med Thunder Horse på bästa sätt. Det är 70-talshårdrock i doom-format, med superba blueskanoner till guror och bra sång. Mitt i låten hyllar de Another Brick In The Wall av Pink Floyd.

"...heavy Sabbath worship filtered through a burly biker doom perspective with sprinkles of classic rock and Crowbar-esque sludge." -angrymetalguy 5.9/10

Tinariwen - Amatssou
Öken-rock-rävarna i Tinariwen släpper nytt. Percussion och öronormsmelodier är som vanligt receptet på en riktigt fin öken-rockskiva och här leveras det redan på öppningsspåret Kek Algham.

"Amatssou har en yta av snyggt polerad men ändå lite skitig country och är inspelad i USA med en del gäster som lyckas tillföra viss krydda till det redan manstarka bandet." -lira.se 5.7/10

Trevor Rabin - Rio

Trevor Rabin som till vardags spelar i Yes släpper här sitt 31:a! soloalbum. När man skrivit monster-hitar som Owner of a lonely heart har man rätt att vara kaxig. Och det är sannerligen en kaxig start vi får höra i Big Mistakes, men framförallt i andralåten Push. Trots att jag hört många hylla plattan blir jag glatt överraskad. Det låter faktiskt riktigt bra. Plattan Rio är uppkallad efter barnbarnet Rio och det märks att då Rio är en väldigt personlig platta för Trevor. Vokalerna förresten, sköter Trevor kanon. Han låter ju till och med som Jon Anderson. Men håll i hästarna lite. Det är inte SÅ bra. Det är som en bra 80-tals AORplatta fast med bättre ljud med grymma melodier och riktigt bra musicerande rakt igenom plattan. 5.7/10

Tripop - Rise Of Kassandra

Fin-fin prog som tyvärr ramlar över på fel sida (power metal) ibland, samt att sångaren låter för jäkligt i höga partier.

"the vocalist is great when he's singing low and soft, horrible (very pitchy) when belting it out." -brufordfreak 5.5/10

Tusmørke - Hestehoven

Jag har svårt för sången på Tusmörkes alster. Det är fattimans-Anekdoten. Genremässigt är vi närmare folk än prog, men de längre partierna på plattan är riktigt mysiga. Tyvärr räcker det inte för högt betyg. 5.8/10

Tygers of Pan Tang-Bloodlines

Bra på det där "det är bra trots att de är så gamla-sättet". 5/10

Unifaun – Unifaun

Hur skulle det låta om Genesis gjorde ett till prog-album fast med Phil Collins på sång? Troligen som Unifauns debutplatta från 2023. Nad Silvan och Christian Thordin heter hjärnorna bakom projektet. 5/10

Uriah Heep - Chaos and colour
Save Me Tonight är en kanonlåt av gamlingarna i Uriah Heep. Den följs upp av den potenta Silver Sunlight. Hail the Sunrise känns svagare, men det är nästan orättvist att välja såna ord. Det är ju precis lika bra om inte bättre än det Deep Purple tryckt ur sig de senaste åren. Mick Box är numera den enda originalmedlemmen som är kvar. Bernie Shaw sjunger riktigt bra rakt igenom plattan. One Nation, One Sun känns närmast episk där den klockar in på dryga 7 minuter. 5.7/10

Unknown Mortal Orchestra - V

Prog för fusiongitarrister.

Virginia & The Flood - The Dark Lord

"Man kan tro att ett album som heter The Dark Lord kommer vara mörkt, svårt och nästintill läskigt. Men jag blir snarare invaggad, nästintill förtrollad av musiken. Singeln Noise Forever är ett bra exempel på det, med saxofontoner och en magisk röst lyckas låten hänföra en in i den värld som hon lever i. Sida vid sida med Noise Forever så sticker Phases och Swedish Sadness ut som allra bäst på en platta som nästintill är felfri. Vemodet i texterna och de lummiga och drömska melodierna når sin peak på just de spåren." -ng.se

Lyssna på Phases, Rd Poison I och Swedish Sadness.

Weedsnake - Grimorium Cannabinarum

Mexikansk stoner/doom. Ett sött röktäcker ligger tätt kring detta band. De heter inte bara Weedsnake. De bjuder dessutom på rullpapper om man köper deras senaste platta som passande nog heter Grimorium Cannabinarum. Weedsnake återvänder med ännu en blixtrande tung, sladdrig, hartsindränkt och rökfläckad headbangathon. Tungt som fan. Jag är inte helkär i sången, annars äre fett som fasen. Skivan är mixad av Monolords Esben Willems.

"Weedsnake plays metal canábico and has been active since 2010, playing in Mexico and in other countries. Our mutual passion for smoking the sweetest leaf brought us together. We've always been a band that embraces, supports, and indulges the free use of marijuana consumption. We enjoy burning the devil's hooves; we like to get our eyes red as hell and our minds floating in space. The new album is an ode to marijuana, mushrooms, Iommic riffs, psychedelia, altered states of consciousness and the worship of the forbidden cult." -Weedsnake 5/10

Witch - Zango

Det zambiska kultbandet som tidigt 70-tal släppte ett par rackarrökare till fuzzrockaralbum återvänder med sitt åttonde album i ordning, deras första sedan 1984. Som vanligt är det vad som kallas för zamrock som lägger grunden för soundet. Det innebär fuzziga gitarrer med afrikanskt touch. Tänk typ James Brownsfunk med hårdrocksguror. Witch (We Intend To Cause Havoc) med Emmanuel "Jaggery" Chanda (ja, han heter så) i spetsen. Zango betyder mötesplats. Och en ny platta är verkligen välkommet. Plattan är överraskande bra och en comeback värdig namnet. Lyssna på Waile, By The Time You Realize, Malango, Stop The Rot

"The genre blended traditional African rhythms and instrumentation with a host of countercultural influences—psychedelia, hard rock, soul music, funk." 5.5/10

Witchskull-The Serpent Tide

"Man is this infectious, from the off this number gets you straight for the jugular and does not fuck about. Imagine all the slow parts of Electric Funeral, its Sabbathian goodness is a positive joy to behold. If this doesn't get you pumped, then I don't think there is much hope for you. A personal favourite on the album." -Thesleepingshaman about The Serpent Tide 

Woods End - Widow's Watch

Norrlands egen Mats Knopfler är tillbaka. Lika delar Mark Knopfler, Tom Waits och Christian Kjellvander i vackert gitarrlandskap. Smakfullt, vackert och melankoliskt. Känns som en perfekt höstskiva. Lyssna till Horizons. Kanonlåt! Fint gitarrplock, bra melodier och dessutom sjunger Mats riktigt bra här.

Xylouris White-The Forest In Me 5/10

Yawning Man 'Long Walk of the Navajo 5.6/10

Yes-Mirror To The Sky

För det första. Det är INTE Jon Anderson som sjunger. Va? Jeesus. Jon Davison sköter sången och han låter faktiskt exakt som sin namne, om än något fragilare och något ljusare. Är det möjligt? Steve Howe lirar gura och det är ju som det ska vara. Annars är sig inte s´å mycket sig likt. Eller? Hade detta varit ett nytt band hade gemene man klagat på att det var Yes-kopior. Nu klagar istället folk på att det INTE låter som Yes. Det är väl exakt det, det gör? Cut From The Stars och All Connected inleder i varje fall plattan på ett bra sätt. Inga monsterlåtar, men det var det väl längesen som någon förväntade sig? på följande Luminosity vrider Jon Davidson åt kulorna så mycket att jag inte längre är säker på om det är han eller en tjej som sjunger. Här är också första gången som jag nickar till. Yes tråkar ut mig utan att för den delen vara dåliga på något sätt. Living Out Their Dream är dock aptrist. Inser att det är en dubbel som Yes tryckt i min famn. Jösses. Titelspåret härnäst och det maler på i 14 minuter. Episkt? Circle of Times, Unknown Place kunde de lämnat i skräpkorgen. Som tur var är andra-discen inte så lång. 5.3/10

Walter Smith III – Return To Casual

Klassisk gammal härlig jazz, vad nu det kallas. Post-bop? Hur håller man ordning egentligen? 7/10

Wegferend – En Autremonde – Chapter Two

Franska neo-folk som funkar bra innan gitarristen sliter fram träflöjten, tar på sig Dungeons and Dragons-byxorna och börjar sprätta med benen. 5/10

Weite-Assemblage

Tysk instrumentell progressiv/psych/postrock/kraut. Tryck i dig en svamp eller två och bege dig på en resa in i de stora tyska skogarna. Neuland är postrock utan destination. Entzündet är bättre och jobbar hårdare för att lyssnaren ska få något mer med sig än käcka ljudlandskap.

"Featuring members of Elder and High Fighter, Weite play a charismatic mix of 70s psychedelic, progressive, and experimental rock, with jazz elements. Assemblage is an instrumental record, and spends 39 minutes taking the listener on an expansive worldbuilding journey." -Wonderboxmetal.com 5/10

Z Machine - Merging Worlds

"This a superb slice of "skronky" jazzy prog that recalls the likes of early King Crimson, Gong and Soft Machine amongst others, But it's all delivered with an energy that feels fresh and new. Great album!" -egg magoo 5/10

Undvik (eller lyssna om du inte har något annat för dig):

Alcatrazz - Take No Prisoners

Jösses. Var är Yngwie? Var är Graham Bonett? Sak samma, Jimmy Waldo (keyboards), Gary Shea (bas) lirar ju?! Doogie White står för sången och det låter för jävligt på inledande Little Viper. Han är ett par steg från Vince Neil nivå, men det går inte att komma förbi hur illa han sjunger. Lyssna på Little Viper och eller första minuten på Strangers om du vill plågas. Som tur var sjunger han bättre på övriga låtar, men detta är fan inte kul. 4/10

Andre 3000 - New Blue Sun

I really wanted to make a rap album heter första spåret på nya plattan med Outcast-geniet Andre 3000. Detta är dock ingen rap-platta. Detta är en österländsk flöjtplatta för meditation. For reals. Funkar säkerligen som det. Som musik-platta är det dock aptråkigt. 3/10

Angel - Once Upon a Time

Aor-gubbarna i Angel debuterade redan 1975. Sångaren Frank Demino låter fortfarande bra trots att han paserat 70-strecket. Inledande The Torch är helt ok. 4/10

Anton Rugowski - Infinity

Om du letar urtråkig musik att meditera till har du kommit rätt. Här snackar vi space ambient blandat med grekisk mytologi. Håll i mig! 2/10

Astral Magic – Vortex Of Eternal Light

Skiva nummer 30!!! på 3 år. Nån sorts standardiserad space, prog-sak. Orkar inte mer än några sekunder innan AI säger till mig att slå av. nej/10

betcover!! - 馬 (Uma)

De två första låtarna バーチャルセックス och 翔け夜の匂い草 är Frank Sinatra på steroider i punkig art rock-kostym. Vilt och inte det minsta odåligt, vad nu det betyder. Vid låt 3 är jag less, men lyssnar vidare. Låt nummer 5 är ok, sen orkar jag inte mer.

"The fifth album from the Japanese-based band continues to show they are one of the most energetic and creative-sounding art rock bands out there." 2/10

BSFOE - The Siege on Phobos and Deimos

Weird blandning av electronica, jazz, prog och psych. Bitvis kanon. Tyvärr alldeles för ojämn dock. Några av de längre låtarna börjar långsamt för att sedan bli kanon. T.ex. Trinité de la Batterie är superb under andra halvan. 4/10

Cairo – Nemesis

Touchstoneveteranen Rob Cottingham släpper nytt med sitt sido-projekt Cairo. Öppningslåten Asleep At The Wheel är tokspretig. Den börjar med ett framstressat och kasst metalriff som övergår till ett annat. När låten lugnar ned sig blir det bättre, men Steven Wilsoninfluenserna lyser igenom. Dessutom låter trummorna som kartonger(digitala?). Trip Wire och gitarristerna låter otroligt kasst. Va fan är detta? Följer gör en menlös ballad och en så tillrättalagd, melodynad, datorifierad kvinnoröst att det låter som Siri. JÖSSES. Plattan har bara fått 4:or och 5:or på progarchives. Gissar att det är deras mammor som röstat. UNDVIK som pesten! 0/10

Caroline Polachek - Desire, I Want to Turn Into You

"Caroline Polachek har länge varit själva frontlinjen av dagens popartister, med sitt nyskapande experimenterande med ljud inom ramen för bred, elektronisk popmusik...Debutalbumet Pang kom 2019 och hon har träffande beskrivits som en alien-version av Celine Dion..." -Emma Thimgren

Spännande? Inte det minsta. Hon sjunger fantastiskt, men det spelar liksom ingen roll när musiken är Shakira på steroider. Varför finns det här dravlet till discodunk och varför tycker folket att det är så jäkla bra? 2/10

Cattle Decapitation - Terrasite

Här går det undan. Not for me.

Circus Devils - Squeezing the Needle

Weird experimental rock där det ibland låter som The Doors och ibland som random pickande på tangenter. 3/4delar av plattan vill jag stänga av och resten hylla. Geni/pucko? Lyssna till The Owl Presents och Age Of Transfusion. 3/10

Cloud Atlas Trio - Echoes from a faded past

World music/arabisk maqam/folk. Ljudlandskap och atmosfäriska kompositioner med arabiska och skandinaviska folkinslag. Detta är Malmöbandets debutalbum och den lovar gott inför framtiden. Lyssna till Sadie On The Beach och Üsküdar.

From their initial encounter, these three musicians have shared a collective vision of cultivating a musical fusion, emphasizing the interplay between various genres, playing techniques, and cultures. Each musician hails from distinct backgrounds and possesses expertise spanning classical Arabic and Western music, Nordic folk music, improvisation, and popular music. Together, they embark on a musical journey that is truly unparalleled. -Cloud Atlas Trio bandcamp 4/10

Crowne-Operation Phoenix

Nä

District 97-Stay For the Ending

Progressivt metalband som bland annat samarbetat med John Wetton (King Crimson, Asia) samt turnerat med Yes och Marillion. Sångerskan Leslie Hunt var i Idol-final i USA och musiken sträcker sig från progressiv metal till jazz. Skivan öppnar med en stark, melodisk radio-prog-dänga, om det nu finns sådant. District 97 har annars ett rätt så eget sound, på gott och ont. Jag vet nämligen inte om det är så positivt i detta fallet.

"Instrumental rock in the vein of Liquid Tension Experiment was their thing from the onset, but when they decided that their music could use a vocalist changes were about to unfurl." -discogs 3/10

Dudu Tassa & Jonny Greenwood-Jarak qaribak

Jonny Greenwood från Radiohead goes mellanöstern. Intressant som projekt. Vacker musik, men inget jag orkar mig på fler en gång. 4/10

Exit Stage Left - Appleberry trees

Rushhyllning? Nja. Det är snarare prog som låter AOR. Öppningsspåret har de dock lyckats med konststycket att kopiera Rush utan att låta Rush. Good People är Jethro Tull i Toto-kläder och i End Of The Night har de lånat Phil Collins/Terry Williams trummor. Resultatet är ambitiöst, men tyvärr rätt så trist. "Son" är förresten Baywatch fast prog. 4/10

Extreme - Six

Äntligen får en av världens bästa gitarrister upprättelse. Nuno Bettencourt i Extreme har leverat platta efter platta, men det känns som om det är först nu som han får den respekt han förtjänar. Hur är nya plattan med Extreme då? Nja, är väl det enkla svaret. Nuno spelar gitarr som bara han kan, men låtmaterialet håller inget vidare. Other Side Of The Rainbow och Smalltown Beautiful är helt ok ballader som räddas av två, i vanlig ordning, fantastiska gitarrsolon signerat Nuno. Nä, detta är inte en bra skiva. 3/10

Eyeless Owl - Murmurations

Var börjar man? Teknisk matte-prog, komplext så det förslår. En komplett mardröm för stressade människor. Är du prognörd som gillar att räkna i musik samt har ett gott tålamod som sträcker sig över genregränserna är detta något för dig. Jazz, prog, avantgarde, math-metal, udda taktarter i symbios. Suger närmast musten ur mig likt en svamp som lever av andra växter. Stone Ponies är det enda lyssningsbara här. 

Future Elephants? - The Past Was A Blast

Fattare inte hajpen. Låter som ett sämre Deep Purple album ano 2019ish. 3/10

Gorillaz – Cracker Island

Tråkig, tråkigare, Gorillaz. Tormenta feat Bad Bunny låter som en sämre version av Hooja blandat med Dj Mendez. Fasansfullt. Givetvis den mest spelade låten på plattan. 0/10

Great Wide Nothing - Hymns For Hungry Spiritis Vol.2

Prog/symf av noll värde.

Heavens Edge - Get It Right

Comebackalbum från amerikanska glam/hårdrocksbandet Heavens Edge. Debuten kom 1990 och uppföljaren 1998. Get it Right kommer alltså 25 år efter senaste plattan. Plattan börjar piggt med Had Enough och Gone, Gone, Gone. Efter det är det trögare och jag lessnar fort.

The vibe is totally Def Leppard; not the painful one of the 1980s, but the more hopeful one of the next decade. 4/10

Iggy Pop - Every Loser

Chad Smith och Duff McCagan gästar Iggy Pop på hans senaste alster Every Loser. Frenzy inleder positivt och 76-åriga Iggy låter förvånansvärt piggt. Strung Out Johnny låter som Cash under American Recordings.

"The Strokes for people who swear music peaked with Aerosmith and Guns n Roses." -Aciddrive 4/10

Imminence - Heaven Shall Burn

Svensk metalcore. Förbjudet område, men han kan fan skrika. 4/10

Ingrid Laubrock - The Last Quiet Place

Laubrock is interested in exploring the borders between musical realms and creating multi-layered, dense and often evocative sound worlds. Avantgarde jazz. 4/10

Ishaaq – Andra

"Jag gjorde inget...jag gjorde nada...jag visste inget...". Det enda intressanta med denna skiva är att det är den första skivan som pressats på växtbaserad vinyl. 3/10

Jaimie Branch - Fly or Die Fly or Die Fly or Die ((world war))

Jaimie Branch dog 2022 bara 39 år gammal. Hon var en välrespekterad trumpist och jazzvärlden chockerades när de fick höra nyheten. Fly or Die Fly or Die Fly or Die ((world war)) blev hennes sista skiva och släpptes postumt.

"playing the trumpet is like singing your soul" 4/10

Jane Remover - Census Designated

Modern pop förklädd i droppad grungegura och shoegaze-feel. Inledande Cage Girl/Camgirl fascinerar/förvirrar mig. Det moderna popsoundet får mig att kräkas, men nåt geni har gjort låten naken genom att plocka bort all form av blippblopp som kan förstöra. Soundet blir närmast postrockigt även om sången får soundet att vara otäckt nära den där klassiska gränsen mellan geni och pest. Lips som följer tar 3 minuter innan den flippar ur och går in i mangelgitarr/noicemode. Och där finns det stora problemet med Census Designated, det tar för lång tid innan det blir intressant. 4/10

Jethro Tull - Rökflöte

Nej.

Joe Bonamassa - Blues Deluxe Vol. 2

Hur beskriver en Joe Bonamassa för någon som aldrig hört honom? Könlös? Efterapare? Skicklig men tråkig? Blues för vita män? Detta är inte en kul skiva... 0/10

Kim Rysstad - Villfarande barn

Pianisten Tord Gustavsen kan inte göra fel. Fast sång på jazzplattor och dessutom av folkligt slag får mig dock oftast in på onda tankar. På inledande Nu rinner solen uppfattar jag direkt att detta är något helt annat. Sångaren Kim Rysstad lyckas på något sätt ta det folkliga ur folkmusiken även om det låter folk, vilket är tur. Det kan ju lätt annars bli Nanne Grönwall av det hela. Han ersätter det dock tyvärr med kristendom. Tord och Arve Henriksen lyfter musiken till oanade höjder. I ärlighetens namn hade jag nog inte lyssnat på denna platta annars. Det finns några riktigt bra spår här, men i stort är detta ingen superplatta. Lyssna dock gärna till: Jammer och Nu rinner solen opp. 4/10

La Gota - Paisaje Interno

Att medvetet lägga in dragspel på en platta och inte berätta det innan jag börjar lyssna måste vara straffbart. Argentinska La Gota spelar i varje fall jazz fusion med inslag av progressiv rock och ger STORT utrymme till nån nisse på dragspel. FY! 0/10

Lumsk - Fremmede Toner

Att självmant framföra sig som progressiv folkmetal får det att vända sig i magen för mig. Nej, tack. N/A/10

Marcelo dos Reis - Flora

Avantgarde-fusion i Big Tree som får äran att inleda Marcel dos Reis platta Flora. Det är knappt jag orkar trycka på nästa låt, men nyfiken tar över och Amanita som följer är mycket bättre. Här är det mer ambient/drone/experimentiellt improvisation. Betydligt skönare för örat och väldigt mycket bättre. Tampanensis är 3:a ut och kvaliteten forsätter att öka. Krautig King Crimson jazzrock ljuder ur högtalarna. Fullt njutbart! Resten är ok. 4/10

Metallica - 72 Seasons 5/10

Orka

Neal Morse - The Dreamer: Joseph - Part One

The Dreamer är en rockopera om Josef som leder sitt folk genom Egypten. Du vet, han från bibeln. Albumet öppnar med den fantastiska The Dreamer Overture. I Prologue - Before The World Was hör vi Neals stämma för första gången, lika innerlig och självövertygande som alltid. Han älskar verkligen gud. Sprolla roll, gummiboll. Det här är riktigt jäkla bra. Steve Morse mördar med ett gitarrsolo av guds nåde (pun intended). A Million Likes Away funkar(musikgenre-skämt) på tomgång och Burns Like A Wheel är kort nog för att tolereras. En rockopera måste ha en rocker och den kommer i Liar, Liar. Personligen tycker jag att det börjar dofta musikal. I nästa låt går vi över till Jesus Christ Superstar. Neal hamnar i The Pit och kvaliteten höjs. Tyvärr lyckas Neal kravla sig upp och leker kristen Bruce Springsteen i Like A Wall. I Gold Dust City försöker Neal hitta en ny Ian Gillan. Det kristna Deep Purple faller dock snabbt likt Jerikos Murar. Sen sjunger en glad kvinna Slave Boy. Känner ni vartåt det barkar? Jesus.

"Dear children, you have now seen that God does not desert those whom He loves." -AndyUpit 4.5/10

Nile On WaX – After Heaven

Belgisk post rock med diverse folkinstrument. Gnissel. Grejen med en hel del postrock är att musiken aldrig startar. Det är bara extremt långa intron. T.ex. här. Låter nice, men ger mig inte så mycket. 4.5/10

Now More Than Ever - Creatrix

Modern synth pop. Mestadels skräp, men några ok låtar. D-E-A-D Together ((Bloc Party i dansparty mode. Årets bästa stick?! )^, Never You och Skin Tight/Bone Deep är nice. 4/10

Pattern-Seeking Animals - Spooky Action at a Distance

Tre delar Spocks Beard möts i Pattern-Seeking Animals. Bådat för succé? Boomer-prog? Nä, det här är inte för mig. Flower Kings fattar jag inte heller och det här låter ungefär lika tråkigt. Bulletproof är ok, men bäst är avslutande balladen Love Is Still The Light. 3/10

Paul Gilbert - The Dio album

Nu har det väl ändå brunnit för Paul Gilbert? Till vardags den fantastiske gitarristen i Mr Big. På sin egen fritid verkar dock Gilbert ha lite att göra, eller vad sägs om att spela in en instrumental version av Dio-låtar? Låtlistan är klanderfri med 12 sopklassiker med Dio på sång. Problemet är dock bara att Ronnies ljuva stämma är utbytt mot Gilberts (märkliga) gitarr. Årets STORA frågetecken. Varför, Paul, varför?!? Nej/10

Prog Collective - Seeking peace

Jösses Amalia. Sicken dret. Billy Sherwood (Asia, Yes m.fl) ger sig på något sorts försök till Yes-liknande prog. Det låter för jäkligt, daterat, värdelöst. Dessutom sjunger James Labrie. Fy. Det är massor av andra superstars på plattan, men det hjälper ju inte. Graham Bonnet, Jordan Rudess, Steve Hillage och Steve Morse för att nämna några. 1/10

Purification - Elphinstone

Doom blandat med Type o Negative? På Elevator to the Gallows låter det mera Till Lindemann och det passar min smak bättre. Större delen av skivan är tyvärr rätt så segdragen. 3/10

Quicksilver Night – Ptichka

Tänk dig en hemmasvarvad version av progressiv skogsmetal med en falsksjungande Tarja-kopia (Nightwish)? JEEEZ så fruktansvärt. Gitarristen Warren Russel vill vara feodalsamhällets Yngwie Malmsteen och spelar säkert skjortan av de flesta på hemmafesterna hemma i West Virginia, men på den stora progscenen platsar han inte ännu. I varje fall inte om han inte tänkt byta upp sig med ny sångare, producent och låtskrivare. 1/10

Rasmus Møldrup - Midnight Riverboat

"Det är latinamerikanska rytmer, gamla syntar, en tenorsax, stränginstrument och ljudeffekter. Här urskiljer sig något atmosfäriskt och drömskt, finurligt och fantasieggande." -Jonas Lidbrandt Persson. Inte superspännande med andra ord...Funkar som bakgrundsmusik. 4/10

Rick Wakeman - A galleri of the imagination

Rick goes solo. Yes, det är sant. Vacker platta med mycket piano. Sångerska som kan sjunga jättebra. Totalt ofarligt och trist. 4/10

Rise of Asura - Sky of Empire

Norska alternativa rockbandet Rise of Asura med sitt debutalbum Sky of Empire. Inledande introt Call of Asura lovar gott. Introt ljuger. De satsar på att vara arena-rock-stora. Det kan säkert funka, men det är inte bra för det.

"their music pulsates with raw energy, driven by gripping guitar riffs, resonant vocals, and captivating melodies. Beyond their musical prowess, Rise of Asura delves into the depths of human emotions and personal struggles through introspective lyrics, inviting listeners on a journey of self-discovery and catharsis. Their ability to intertwine the unrestrained vigor of rock with the contemplative essence of alternative music sets them apart." -Extramusic.it 4/10

Robin Mcauley-Alive

Gammal gubbe gör hårdrock. Låter som du tror att det ska låta. 4/10

Sigur Ros - Atta

Om du letar atmosfärisk musik där hela plattan låter likadant så har du ska du lyssna på Sigur Ros senaste platta Atta. Missförstå mig rätt. Det är otroligt vackert rakt igenom, men det blir liksom inte mer än halva Massive Attack-låtar. Sorry för taskig diss. Ärligt talat så har jag nog inte gett Sigur Ros chansen på riktigt sedan mästerverket Ágætis byrjun som släpptes 1999. Där fanns det låtar. Det gör det inte här... 3/10

Sangdragon - Hierophant

Symfonisk/progressiv death/black metal. Hårt som satan så att säga. Du måste dock vara modig för att lyssna på detta. Det är folkinslag och jäkligt symfigt samtidigt som det är hård och argt. Törs du? Det gör typ inte jag. 4/10

Shame - Food For Worms

I samma vein som Bloc Party, Viagra Boys, Blur m.fl. Några goa låtar i Alibis, Six pack,

"A lot of this is pretty standard stuff, just the vocalist is extra British." -Govv 4,9/10

Slôdder-A Mind Designed to Destroy Beautiful Things

Misantropisk sludge kallar de sig själv. Shitwalker är bra, men generellt är det för mycket hardcore och för aggressiv sång för min smak. 4/10

Småland – Döden

Inte så mycket till platta. Mera ljudcollage lagda efter varandra.

"Döden är en samling låtar där mjuka arpeggion, distade synthsjok och halvsvajiga körer möter de akustiska klangerna av tramporgel, piano, akustisk gitarr och banjo. Någonstans i gränslandet mellan ambient, synthpop och folkmusik." -Småland bandcamp 4/10

Son Volt - Day of the Doug

Son Volt hyllar Doug Sahm med coverplatta. Personligen så tycker jag att det blir för mycket country. Jag är alldeles för feg för att våga att tycka att det är bra. Jag sållar mig till dem som inte äger cowboyhatt eller spottar tuggtobak. Ni som gillar att dansa logdans och stampa stövel tycker säkert annorlunda. Kolla upp! 4/10

Southern Empire – Another World

Symfonisk metal med fokus på melodier och stämsång. When You Return påminner mig om Dream Theaters Falling Into Infinity av någon anledning. Kan inte komma på varför dock. I övrigt är det inte en superkul start på plattan. White Shadows är fin och klockar in på nästan 20 minuter. 4.5/10

Starquake - At The Circus

Tysk, progressiv hårdrock. Mixat av Rich Mouser. Där nånstans slutar det som är bra med detta. Det låter fan som om Hammerfall skulle börja med symfonisk prog. Herregud så uselt. Han ser dessutom ut som Simon Cowell. Haha. Never Really Over låter som IQ blandat med Anton Maiden och Nu Knots har till och med välsignats med en video samt samt AI-gitarrer inspelade med Midi-keyboards. Nej/10

Sweet & Lynch - Heart & Sacrifice

George Lynch(Lynch Mob/Dokken) teamar upp med Michael Sweet(Boston, Stryper, Sunbomb m.fl). George Lynch härskar i vanligt ordning med grymma riff och solon, men sångaren Michael Sweet känns ibland malplacerad. Where I Have To Go är en bra låt. Soundet ligger väldigt nära T.N.T:s My Religion-era. 4/10

Teenage Fanclub - Nothing Lasts Forever

Om du letar en platta som förvisso är skickligt välsnickrad pop, men låter exakt likadant hela tiden, går i samma tempo och stil så har du kommit rätt. Teenage Fanclub är duktiga på det de gör, tyvärr är det denna gång rätt så andefattiga och intetsägande poplåtar. Jag hade gärna sett att de tagit ut svängarna lite mer. Men de har väl blivit gubbar de med? Bäst är nog It's Alright, Foreign Land och Tired Of Being Alone.

"Teenage Fanclub är ett indierockband från Glasgow i Skottland. Bandet sprang ur den skotska C86-scenen som även samlade andra band som Primal Scream, Jesus and Mary Chain och The Vaselines. Teenage Fanclub influerades av amerikanska västkustband som Beach Boys, The Byrds och Big Star." -Wikipedia

"There's nothing outrageously bad here - modern TF are competent to a fault - but it also lacks the killer ear worm songs TF fans are likely expecting." -Matt-K 4/10

TesseracT - War of Being

Det har gått ganska precis 10 år sedan Tesseract släppte Alter State där Of Mind-Nocturne gömmer sig. En guldklimp till låt. I övrigt har Tesseract haft svårt att locka mig med deras progressiva metal. Mest beror det nog på att jag inte grottat ner mig. Echoes är bra, Sacrifice och Burden ok, men resten är meh. 4/10

The Coral - Sea of Mirrors

Vad har egentligen hänt sedan de släppte "den där låten"? Själv har jag ingen som helst aning, men blir nyfiken när flertalet välrenommerade musik-journalister haft med The Corals nya skiva Sea of Mirrors på deras best of listor för 2023. Cycles of the Seasons inleder albumet efter ett kortare intro. Den är bra, men med följande Faraway Worlds blir jag genast mer intresserad. Träffsäker pop möter mina öron, lätt inspirerad av den gode David Crosbys fantastiska musik. Det börjar kännas som om att The Coral har skrivit ett soundtrack till en film som handlar om vilda västern när Wild Bird och North Wind ljuder ur högtalarna. Den senare är dessutom ganska go'. The Way You Are, Child Of The Moon och Oceans Apart är också bra. Som skiva når den inga superhöjder dock. 4.9/10

The Fusion Syndicate - Beautiful Horizon

Fusion/jazzrock. Multiinstrumentalisten Billy Howard skrev alla låtar sedan fick gästerna bidra med sina solon och skicka dem via the world wide web. De första tre låtarna är kanon. Got Me In A Lunar Funk borde aldrig ha spelats in. Föga överraskande är det bäst när Marty Friedman lirar. Lyssna på Meteor Shower. Andromeda Passage och Cosmic Feeling är andra bra låtar. Tyvärr är det alldeles för ojämnt.

"Marty Friedman and Brian Auger (The Oblivion Express) are joined by some very top-notch players, such as Fishbone's Angelo Moore, The Door's Robby Krieger, PiL's Jah Wobble, Mahavishnu Orchestra's Jerry Goodman and Chrome's Helios Creed." Gästar gör även Steve Morse, Tony Kaye, John Etheridge, Steve Hillage, Justin Chancellor från Tool m.m. 4/10

The Fusion Syndicate - A Speedway On Saturn's Rings

Billy Howard bjuder in Al Di Meola Chris Poland, Rick Wakeman, Boots Collins, Jan Akkerman, Chester Thompson, Carmine Appice, Alphonso Johnson, Larry Coryell, Billy Sheehan m.m. 4/10

Thomas V Jäger - Iron Nights

Thomas V Jäger gör en folk/country/rockplatta. Im losing my mind är en fin bit. I övrigt inget superspeciellt. 4/10

Thomas V Jäger - Foliage

Tre plattor har Thomas kastat ur sig i år. Denna är bättre än Iron Nights, men inte någon favorit. 4.5/10

Young Fathers - Heavy Heavy

Jag fattar inget. Jag är gammal. Geronimo är cool. Fräsig. Jag kan lingot.

"Heavy Heavy är ytterligare ett bevis på att Young Fathers gör något med ljud som få andra band kan. Även om det hörs tydliga influenser från AnCo på Sink or Swim, M83 på Tell Somebody, eller Portishead på Geronimo, så har de en sonisk grund i ett himmelskt ljudlandskap som är deras – och bara deras." kultmagasin.se 4/10