Best albums of 2024

Som vanligt gick det alldeles för långt när jag skulle ge mig på att lyssna in 2024 års bästa skivor. Jag har nog lyssnat på 350 plattor från året. Om jag missat någon platta så är det ditt fel för att du inte tipsade mig. Som vanligt har jag varit för snäll med betygen. Skjut mig inte, är du snäll. Jag har nog aldrig varit så här osäker på en topplista heller, som jag varit detta år. Bra år, men otroligt svårt att rangordna. Aja, det finns i varje fall en hel del bra plattor som släpptes 2024. Njut!

Betygsättning:
1/10-5/10: Dåligt. Undvik helst. Undersök, om du som jag måste höra allt åtminstone en gång.
5/10-5.5/10: Ok. Mellanmjölk.
5.5/10-6/10: Bra. Kolla upp. Kan vara värt ett köp.
6/10-8/10 Mycket bra. Förmodat köptvång.
8/10-9.5/10: Världsklass. Varför äger du inte denna?
9.5/10-10/10 Perfektion. Även om du inte samlar plattor bör denna finnas som konstverk i din hylla. KÖP!

Spotifylänk till de bästa låtarna 2024(listan är noga planerad men ej i någon rankningsordning):

https://open.spotify.com/playlist/1bNFRmQMHg154rY3mAS98w?si=4a24d4412dbd446b

Stort tack till Underrated albums(youtubekanal), Hymn.se, fokusmusik.se, kritiker.se, Mojo/Uncut (L-G Skoog) och mina vänner för tips på bra musik!

Jag öppnar med min topp 10 för er som inte orkar läsa förtielvatusen miljarder ord. För den som känner sig nödgad kommer sedan plats 11-69. Sen kommer några Ep, som är utom tävlan, men bra. En följer plats 70-113. Efter det kommer plattor som är ok/bra/mellanmjölk (ej rangordnade) och allra sist kommer bottenskrapet av det jag orkade att lyssna på. Totalt är det över 350 plattor. Jag hoppas att ni får njuta!

Topp 10:

1. Neal Morse-No Hill For A Climber (8, 6, 8.5, 8, 8)

WOW! Det är ändå helt sjukt hur Neal Morse kan rycka fram en sån här platta ur bagaget, ett bagage som vanligtvis är belamrat av Gud och åter Gud. Neal har sedan han lämnade Spock's Beard (om man ska vara ärlig så var det tidigare än så) låtit gud tala på alla hans plattor. Det har varit minst sagt skakigt. Vissa grejer har varit så jämarns dåliga att det varit direkt pinsamt. Då och då har han trillat i en och annan lång super-epic, men för det mesta har det varit ganska meh.

På No Hill For A Climber framkallar Neal sin inre Spock och det tackar jag gud(arna) för. För jisses vilken fantastisk platta detta är! Som en tvättäkta proggubbe börjar Neal med en 21 minutare som är så episk att det fullkomligen sprutar om det. Låten heter Eternity In Your Eyes och den är fantastisk. Lyssna även till All The Rage, No Hill For A Climber och Ever Interceding. 7.7/10

2. Opeth-The Last Will and Testament (7.5, 8, 7, 7.3, 8, 7, 7.5, 7.5)

Opeth är tillbaka! Micke growlar igen! What's not to like? Plattan är släppt som sju paragrafer och den avslutande A Story Never Told.

§1 släpptes som singel och lovade väldigt gott. Här bjuds vi på prog, growl, magmamässande körer, fantastisk trumspel, bra, varierade sångslingor, ett grymt gitarrsolo och ett och annat hårdare riff. Påminner en del om Watershed imho.

§2 känns som en naturlig övergång mellan § 1 och § 3. Börjar stenhårt med Mickes growl för att sedan övergå i progterritorium med berättarröst, progiga riff, grymt keyboardsolo och Joey Tempests fantastiska stämma i bakgrunden för att sedan återvända till growlande och gitarrsolo för att lugna ned sig kring treminutersstrecket. Ett kortare parti följer som känns närmare Jethro Tull än något annat och sedan börjar det progiga delen om igen följt av ett kortare growl. Mickes fina stämma avslutar en riktigt bra låt.

§3 startar med indiskt tema. Progressivt så det förslår. Enter Mickes ljuva stämma. Kring 2 minuter blir låten något hårdare. Kan tänka mig att fans av Opeth deathmetalperiod inte tycker att detta är speciellt bra. Jag som prognörd njuter...Låten toppas av ett fantastisk gitarrsolo.

§4 gästas av Ian Anderson från Jethro Tull på flöjt. Indiskt, progressivt, growlande, jazzigt sound möts i en härlig symbios. Låten tar en tvärvänding efter 1:45. Asiatisk harpa bygger upp inför Ians grymma tvärflöjtssolo.

§5 känns som om den börjar på en sommaräng någonstans i Japan. Teatralisk vokal från Micke, progressiva riff med österländsk touch. Sen dyker growlet upp igen och det passar som handen i handsken. Grymt gitarrspel följer som bygger upp till mera growl och denna gång känns det i magen. Growlandet ackompanjeras av ett hårt gitarriff, bara för att ta en tvärvändning igen och vi dyker upp på en bakgata någonstans i Indien. Micke guidar oss framåt. Growlandet kommer tillbaka och jag känner mig nödgad att headbanga. Ännu ett fantastisk gitarrsolo följer och sen är vi tillbaka i trygga vardagen igen. Låten avslutas med ännu ett growlparti för att fadea ut till nästa paragraf.

§6 tar oss tillbaka till Heritage. Mörk progressiv folk som övergår i growl efter ca 2 minuter. Efter det är det närmast progressiv metal, när micke mixar mellan vanlig sång och growl och riffande är väldigt progressiv där trummorna är den lysande stjärnan.

§7 Nyare sound igen med ett längre intro. Även här är de österländska influenserna framträdande. Det känns också som att Opeth närmar sig jazzen iom att musikerna får små, små tillfällen att visa upp sig under låtarna som lätt för tankarna till jazz. De känns improviserade men är säkert noga genomtänkta. I § 7 får Joakim Svalberg brilljera på keyboards plus att vi får ännu ett grymt, kortare gitarrsolo. § 7 är också det spår som känns mest "out there". De tar helt enkelt ut svängarna mest här.

A Story Never Told avslutar plattan på bästa sätt. En perfekt ballad. The Last Will and Testament är en riktig hörlursplatta. Jäkligt köttigt ljud, där framförallt trummorna står ut.

"The album throws a lot at the listener (multiple sections per track, a mix of instrumental styles, and a deliberate attempt to push boundaries with experimentation) which have always been part of what Opeth is." -boulderroller 7.48/10

3. Nat Birchall Unity Ensemble-New World (8, 6.5, 7.7, 8, 7)

Spiritual jazz. Absolut världsklass som vanligt när Nat Birchall släpper nytt. Av någon anledning finns inte plattan på spotify i skrivande stund. Köp plattan eller lyssna på hans bandcamp. Absolut topnotch spiritual jazz. Coltraneklass! Lyssna till: New World, Greetings of Love, Jubilation.

Nat Birchall-tenor saxophone, soprano saxophone, bells, cabasa
Adam Fairhall-piano
Michael Bardon-bass
Paul Hession-drums
Lascelle Gordon-percussion
Alan Skidmore-tenor saxophone, guest
Mark Wastell-percussion, guest 7.5/10

4. Vola-Friend of a Phantom (7.4, 7.4, 7.3, 6, 7.3, 8.5, 7.5, 7.5, 7.5)

Cannibal med Anders Friden från In Flames på gästsång inleder senaste plattan från danska Vola på bästa sätt. Vola har varit favoriter på mångas best of listor, egentligen ändå sedan debuten som släpptes 2015. Friend of a Phantom är bandets fjärde platta och det är väldigt bra i vanlig ordning. Singeln Break My Lying Tongue och We Will Not Disband följer och de är finfina. Bästa låten är nog Paper Wolf. 7.38/10

5. Kamasi Washington-Fearless Movement (8.5, 7.5, 7.5, *, 6, 6.5, 7, 8.3, 8, 7.7, 7.5, 8)

Kamasi har blivit en stor favorit inom jazzen, så även för mig. Fearless Movement är Kamasis sjätte studioalbum i ordningen. Han har även hunnit med tre Ep:s, 15 singlar och en liveplatta.

Lesanu(spiritual jazz) inleder plattan på bästa sätt och i Asha The First bjuds vi på rap och följande Computer Love är en grym Zapp-cover. Dream State feat Andre 3000 sägs ha jammats fram under inspelningen. Get Lit gästas av funklegenden George Clinton. I övrigt bör nämnas den fantastiska Cameron Graves och Thundercat. Kanonplatta!

Lyssna till: Lesanu, Computer Love, The Garden Path, Road to Self (KO), Interstellar Peace(The Last Stance) och Prologue.

"In Kamasi Washington's first major project in six years, the Jazz composer embarks on an abundant journey, rich in its exploration of rooted spirits and modern Fusion. From the subtle nuances of minimalism to the blazing collages of Fusion and Jazz Rap, Fearless Movement is just that, a brave expedition through Jazz and its subsidiaries...The essence of this album is its groove, and many variations of groove. Eclectic instrumentals freely waltz together, as trickling piano, burning horns, bellowing bass, and glassy drumming weave in colorful arrangements. Add in an incredible array of solo-work and improvisation, and the sound embodies a truly exuberant, yet mature pneuma." -CCchizel 7.5/10

6. Skraeckoedlan-Vermillion Sky (*, 7.5, 7.4, 8, 8, 7.4, 6, 7.4)

Dinosauriebandet från Norrköping är tillbaka. Det nya albumet, Vermillion Sky släpptes tillsammans med en bok med samma namn. Kapitlen i boken behandlar låtarna på skivan. Jag måste säga att boken var mycket läsvärd. Rekommenderas!

Musikaliskt är det samma gamla Ödla vi får höra, dvs riffgudar med fuzz så det sprutar ur öronen på lyssnaren och med bra melodier som fastnar i huvudet i all evighet. Vermillion Sky är nog den skiva som snurrat flest gånger under året. Innan jag började sätta ihop denna lista spelade jag den en "sista" gång för att fräscha upp minnet och måste säga att jag blir positivt överraskad. Det jag tyckte var en klar försämring sedan Earth visar sig vara bättre än jag kom ihåg den. Starsquatch, Mysteria, The Vermillion Sky får trivas ihop på a-sidan av vinylen, en a-sida som ger hopp om mer bra musik på andra sidan.

Metagalactic Void Honcho(smaka på den titeln) inleder b-sidan. Den är hård, doomig och episk. "Refrängen" är närmast instrumental med ett fullständigt suveränt tema som levereras på elgitarr. Härligt desperat sång av trummisen Martin Larsson dessutom.

"På 7 minuter hinner man långt. Du kommer hoppa mellan planeter, se himlakroppar kollidera, färdas genom galaxer och dras in i det allomfattande tomrummet. In i Tomheten." -rockbladet.se om The Vermillion Sky (låten)

Om jag får komma med lite kritik tycker jag att sången kunde ha slipats lite mer på. Det är kanon för det mesta, men ibland tycker mina öron att det låter skevt (Night Satan).

"Svettig röjig rockeskapism med scifi övertoner." -Skraeckoedlan om sitt sound.

"En anekdot är kanske att jag spelade in, producerade och mixade skivan själv och att det är första gången jag nånsin gjort det. Så det har varit lite extra kul för mig att skivan har mottagits så pass bra. Plus att det har gett enorm pepp på att fortsätta jobba så, så vi är redan igång med nästa album." -Robert Lamu, Skraeckoedlan 7.39/10

7. Nestor-Teenage Rebel (*, 7.4, 8, 8.5, 8, 7.6, 8, 7, 6, 6.5, 7)

Svenska hårdrockbandet Nestor återvänder med andra plattan Teenage Rebel efter att ha gjort braksucce med debuten Kids in a Ghost Town. Som vanligt är det 80talsdoftande hårdrock med starka och trallvänliga refränger paketerat i tuperat hår, och skinnjacka. Plattan börjar starkt med We Come Alive och Teenage Rebel. Sen dyker det upp en Def Leppard-ballad som mördar allt och alla. Efter Last To Know kommer singeln Victorious och sedan Caroline. Inte ett dåligt spår så långt ögat kan nå. Nestor lånar friskt från många gamla favoritband från 80-talet som Kiss, redan nämnda Def Leppard, men även artister som Chicago på The One That Got Away. Inspiration much? Haha.

Mina favoriter på plattan är Last To Know, Teenage Rebel och The One That Got Away. 7.4/10

8. Ludwig Hart-Stay Young (7.9, 7.5, 7.4, 7.2, 7, 7.4, 7, 7, 7.8, 7.2)

Ännu ett kanonalbum av Sveriges mest lovande rockmusiker. Tre album som alla är absolut världsklass. Var är alla Springsteen-fans? Förtjänar större arenor!

Ludwig har en otrolig känsla för bra popmelodier. Lyssna bara på titelspåret Stay Young t.ex. Efterföljande Journey får mig att vilja ta körkort bara för att få köra nercabbat och lyssna på låten en varm sommarkväll.

Boys Gone Wild fortsätter bilresan ner mot stranden för beachparty. Grym rocklåt med träffsäker refräng, igen...

Refrängskapande av rang fortsätter i What If, som för övrigt låter mera Springsteen än Springsteen själv, särskilt med saxspelet och pianot som är a och o i en Bruce-rockballad.

Appropå bossen så frammanar Ludwig sin egen Streets of Philadelphia i efterföljande Ghost of You.

Less I Try känns som den givna hiten. Fantastisk låt.

I vanlig ordning får Michaela Holmberg sköta stämsången och det låter som alltid helt makalöst bra. 7.35/10

9. Les Big Byrd - Diamond, Rhinestones & Hard Rain ( 7.5, 7.3, 7, 7.5, 6, 8.5, 8.5)

Les Big Byrd levererar alltid. Nya plattan är inget undantag utan innehåller återigen ett knippe suveräna låtar. Själva beskriver de plattan som en blandning mellan Tangerine Dream, Kraftwerk och Neil Young och det är verkligen något som jag kan skriva under på, även om jag kanske tycker att det mest påminner om Tangerine Dream. Grunden i många av låtarna är mangel i olika form, gärna repetativt malande av samma riff under minuter, underbara sådana. Ta bara öppningsspåret Mareld som exempel. Där manglas samma synthslinga i 10 minuter, men låten känns ändå rätt så kort.

Titeln anspelar på livet. Ibland är det glitter och bärs och ibland är det snålblåst och snigel i ögat. Annars innehåller plattan allt den bör innehålla, hooks, plastiga trummor, driviga basgångar, mäktiga synthslingor och spaceiga partier som blandas med paljetter, hårt regn och diamanter. Lyssna till Mareld och The Night Bus, men framförallt bonus 12:an som följer med i den limiterade utgåvan av plattan (finns tyvärr inte på spotify förutom den fantastiska I'm Living A Saved Life Now som släpptes redan 2023).

"Att bli gammal är inte kul, men alternativet är ännu värre." -Jocke Åhlund

"Låtar dränkta i tiominuters synthmattor ihop med gitarrmangel blandas med glittriga poprefränger." -hymn.se 7.47/10

10. Caoilfhionn Rose – Constellation

Artpop/chamber folk. Myspysplatta. Grym röst! Suverän platta. Kan tänkas växa högre på listan i framtiden.

"Caoilfhionn Rose (pronounced Keelin), is a singer, songwriter and producer who was born in Manchester, England, with family roots in Northern Ireland and Yorkshire (UK)...The ten tracks on 'Constellation' feel rooted in a knowledge of folk, jazz and all the twentieth century's classic tunesmiths, and yet they seem to create a magical, otherworldly space of her own imagining, blending Caoilfhionn's core piano with synths, and pitting a live rhythm section and saxophone embellishments against ambient samples and future-facing production techniques." -bandcamp.com 7.4/10

Mycket bra plattor/bra plattor:

11. Dialgo-Already Born (6, 7.5, 7.7, 8, 7.5, 7.5, 7.5, 8.5)

Israelisk jazzfusionband bildat 2015. De blandar jazz, afrobeat, spiritual, psych och jam för att skapa sitt sound. Already born är deras fjärde alster. Lyssna till Prophet Soda, Pluto, Solitude, Ya Halalau, Sinai och Already Born. Kanonbra låtar!

"We are three Multi-instrumentalists from Ramat Gan, Israel. Our music is a mix of drum and bass, rock, and Jazz. Spacey melodies, tight grooves, live sampling - music that moves and connects people. Influences: Hiatus Kaiyote, Vulfpeck, Snarky Puppy, Tame Impala, King Crimson, Tatran, Avishai Cohen Trio, Porcupine Tree, Layerz, Mahavishnu Orchestra, Stuff, Yes, Black Dub, and many others..." -dialgo 7.53/10

12. Monkey3 - Welcome To The Machine (7.6, 7.2, 7.7, 6.8, 7.8)

Monkey3 är ett band jag tyckt mycket om genom åren, men som jag kanske underskattat och ej lyssnat supermycket på. Det här året har varit raka motsatsen då nya albumet Welcome To The Machine (ja, det låter väldigt mycket Pink Floyd även om det är mycket hårdare) snurrat väldigt många varv här hemma. Det schweiziska progbandet har hunnit med att släppa 6 album sedan tidigare och släpper med Welcome to the machine alltså sitt sjunde album. Albumet ligger genremässigt någonstans i Earthless, Russian Circle, Long Distance Calling-land där riff och långa instrumentala låtar ligger i fokus. Särskilt gitarristen Boris dominerar med suveränt gitarrspel. Flirtarna till Pink Floyd hörs inte bara i titlar som Welcome To The Machine, utan framförallt i det fantastiska gitarrspelet. Lyssna bara på solona i öppningsspåret Ignition och avslutande spåret Collapse. 7.42/10

13. Jerry Cantrell-I Want Blood (7.1, 7.4, 7.1, 7.3, 7.5, 7.2, 7.6, 7.1, 7.5)

Fjärde soloplattan från Jerry Cantrell som till vardags spelar i Alice in Chains. När Alice In Chains inte spelar in platta eller är på turne pillar Jerry ofta på sina egna soloplattor. Soundet är detsamma som om Alice in Chains skulle spela in nytt och det är inte konstigt eftersom Jerry skriver det mesta i Alice in Chains också. Med sig har han Gil Sharone (Dillinger Escape Plan/Puscifer m.fl), Duff McKagan (Guns n Roses), Rob Trujilio (Ozzy/Metallica), Mike Bordin (Faith No More), Greg Puciato (Dillinger Escape Plan) m.fl.

Plattan börjar starkt med Villified och Off The Rails. Ta på dig flanellskjortan, kängorna och mössan så åker vi! Lyssna även till Let It Lie, Echoes of Laughter och It Comes. 7.31/10

14. Ritual-The Story of Mr. Bogd. Pt 1 (7.5, 7.6, *, 7.4, 7, *, 7, 7, 7.6

17 år har gått sedan senaste plattan med Ritual släpptes. Kvartetten är densamma nu. A Hasty Departure visar direkt varthän albumet kommer ta vägen. Soundet är progressiv rock med folkinslag och texter om finska skogstroll(Mumin).

På The Inn of the Haunted Owl visar Ritual prov på finfint melodisnickrande och är om möjligt än mer folkinspirerad.

Dreams in a Brougham fungerar som interlude till nästa låt som är Chichikov Bogd, som har en grymt medryckande refräng. Ritual har ett skickligheten likt svenska progrockarna A.c.t. att ta bortglömda genrer (folk, klassiskt, worldmusic m.m.) och blanda in dem i sina låtar utan att det låter det minsta konstlat eller utmanande.

Forgotten Qualities är kanon och falsetten är rysframkallande.

"Ett av bandets signum är deras koncept-album och då oftast inspirerats av Tove Janssons romaner om mumintrollen här presenterats dock en ny historia om den mystiske Mr Bogd där Fredrik Lindqvist står för text och story. Musikaliskt håller Ritual sin rätt unika blandning av melodisk rock med progressiva vinklingar och rötter i folkmusikens värld med alla deras akustiska tillika klassiska folkinstrument så den inbitne fansen kommer med all säkerhet känna igen sig." -artrock.se

7.26/10

15. Långfinger-Pendulum (7.2, 8, 7.4, 7.4, 6.5, 7.3, 6.8, 7.3, 7.2, 7)

Långfinger må vara ett intetsägande bandnamn, men skriva rockmusik kan de. A Day at the Aces inleder nya plattan Pendulum lovande. Att vi fått vänta 8 år på en ny platta känns snabbt förlåtet.

Cycles! Sicken fin jävla låt! Rena rama Van Halen ju! Arctic låter mer Graveyard än Graveyard själva. Towering reser sig efter Arctic och är tillsammans med nyss nämnda de två första singlarna på albumet.

Huvudspåret känns närmast Mark Laneganskt, åtminstone ligger sången i paritet och likhet med originalet.

För fans av Graveyard, Hellacopters, Van Halen och Långfinger!

"–Plattan blev bättre över tiden, med mer eftertanke. Det är ett lite hårdare album än tidigare. Vi ville inte göra en Crossyears igen, men vi ville göra en platta som vi skulle kunna spela live direkt. Det var grundtanken och därför är det inte många pålägg. Pendulum är en brygga till det gamla.

Omslaget är en tavla av Tage Åsén från 1970-talet. Han gjorde bland annat alla omslag till Samla Mammas Manna och en logga till Bengans skivbutik. Jag ville köpa en tavla av honom och hittade på Facebook. Han svarade snabbt och jag kunde köpa en bild, men själva tavlan var redan såld för länge sedan." -hymn.se 7.21/10

16. Guenna-Peak of Jin'Arrah (7, 8.5, 7, 7.5, 7.5, 9, 7, 6)

Enter fuzz med harmonier! Guenna från Skåneland är skickliga på att snickra melodier, hooks som sätter sig i själven. Förutom det är stoner/progressive/space/psych/metalbandet oväntat frontat av en skönsjungande trummis. Tillsammans med basisten Oskar Johnson sjunger de stämsång och det passar sig alldeles utmärkt i deras version av stoner. Eller stoner och stoner. Det är riffbaserad rock med influenser från en herrans massa genrers. Kanske enklast att lyssna själv? Gör då det först genom att kolla på den fantastiska videon till Weedwacker!

"if Yes played heavy stoner music, with all the harmonies and stuff". -Nick Oliveri (Kyuss, QOTSA) 7.44/10

17. Chelsea Wolfe-She Reaches Out to She Reaches Out to She (?, 8, 8, 8, 8, 7, ?, 7, 7.5, 8)

Chelsea Wolfe lämnar mörkret bakom sig. År av självdestruktion, uppbrott och mörker är över. Ljuset vecklar ut sig i fjärran. Chelsea sträcker ut sina armar och drar till sig influenser från alla tänkbara och otänkbara håll. Trip hop, industriell pop/rock med hommage till bland annat Nine Inch Nails, Portishead, Massive Attack, Radiohead, Kate Bush och Björk.

House of Self Doing, Everything Turns Blue, Tunnel Lights, The Liminal och Dusk är fantastiska låtar och Chelseas röst är magisk.

"Albumet präglas av Wolfes sällsynta förmåga att navigera genom skuggorna med både rädsla och hopp. Hon erbjuder en guide genom demoner som lovar lyssnaren en möjlighet att samsas med sina inre monster." -hymn.se

"Chelsea's dark and ethereal "she reaches out" echoes a void of chaos and mystique dissolving in a composite of wonderful electronic vortexes and ominous cold pools of tense and strangely bright lyrics compared to her past." -wwiisspp 7.5/10

18. Meer-Wheels Within Wheels

Norska Meer med sitt tredje album. Hyllat världen över för deras art/symf/progrock. Grymma melodier och helt eget sound. Jag saknar faktiskt ord för att beskriva denna fantastiska skiva. Den 8 musiker starka gruppen leverar låt efter låt med fantastisk alternativ pop. Samtliga i bandet bidrar med stämsång. Att de förlitar sig på välskrivna låtar och suveränt musicerande och dessutom flirtar hejvilt med den progressiva rockscenen gör att jag har svårt att värja mig. Det är helt enkelt för bra. Plattan tappar något i mitten, men återfår formen mot slutet. Lyssna på Behave, Take Me To The River, Come To Light och This IS The End. 7.5/10

"Having 8 members, Meer use their unique sound of huge scale orchestral rock, mixed with the gorgeous vocal duets that create some fantastic cathartic moments." -schnaarf

19. The Cure-Songs of a Lost World (8, 7, 7, 8, 7, 8, 7, 8)

"This is the end of every song that we sing..."

Är det så den börjar, The Cures allra sista album i karriären? Om det är så, startar den i varje fall med allt jag gillar med The Cure, det långa introt, de malande gitarrerna, texten och Roberts mäktiga röst.

Första plattan på 6 år och det 17:e i karriären för världens största och bästa? alternativa rockband. Jag föll pladask för bandet när jag gjorde en total genomgång av bandet samtliga plattor förra året, men jag hade faktiskt missat att de skulle släppa nytt. Plattan har blivit hyllad till skyarna av den svenska musikkåreliten och den öppnar starkt med Alone. I Can Never Say Goodbye och avslutande End Song är också bra.

"Det är något så livgivande med den sortens svärta och seriositet som tar sig själv på så pass stort allvar att den tillåter sig att oblygt och helt breda ut sig över ett konstnärligt verk och svepa in betraktaren. Den drar för alla persienner och stänger ute allt annat. Den tystar sorlet och berättar om sådant som är större än vad man själv begriper. Och det är mäktigt med konstnärer som oblygt vågar skapa sådana verk." -482mhz.com 7.5/10

20. Linda Sikhakhane-iLadi

Sydafrikansk spiritual jazz. iGosa, Ukukhushulwa är suveräna låtar! 7.5/10

21. bunsenburner - Squall (7, *, 8, 7.7, 7.3, *, 7.3, *)

Tysk, instrumentell stoner som befunnit sig i bakgrunden ända sedan starten 2012 (i skrivande stund har de 135 följare på Facebook). Första plattan kom 2016 och sedan dess har de levererat kvalité. Bandet blir bara bättre och bättre och det känns bara som en tidsfråga innan bandet slår igenom. Lyssna till hela plattan, men börja med American Dream pt.2, Serpents och Leaf Muncher. Det enda minuset är att plattan bara är 22 minuter långt.

""Squall" emerges as a rich tapestry of stoner rock, sludge metal, and doom metal, showcasing bunsenburner's ability to traverse musical landscapes with a newfound precision and focus. Unlike their previous works, this EP distills the band's expansive sonic palette into a more concentrated expression of their artistic vision, revealing the depth and breath of their musical explorations." -bunsenburner bandcamp

"bunsenburner is a collective of musicians who defy easy categorization, known for their approach to music that spans genres from free jazz to extreme metal. With a discography that celebrates improvisation, collaboration, and innovation, bunsenburner continues to push the boundaries of contemporary music, inviting listeners to explore the vast landscapes of sound with an open mind and heart." -DROP OUT OF LIFE WITH BONG IN HAND youtube channel 7.46/10

22. Sons of Arrakis-Volume II (8, 7.4, 7.3, *, 6.5, 7.1, 7.5, *, 7, *)

Scattering sprider sig som en sandstorm, bred som Sahara över vidderna på ökenplaneten Arrakis. Det riffas vackert och med en smittande melodi som för tankarna till ett lite mesigare Mastodon lovar Scattering gott inför Sons of Arrakis andra album Volume II.

High Handed Enemy följer och den är kanon också. Känns som ett lite nytänk vad gäller stonerrock. Själv beskriver de sig inte som stoner utan snarare sci-fi/melange(bergs)-rock.

Sons of Arrakis känns som ett band som vet hur de vill låta. De har ett otroligt groove och lirar ärligt talat skjortan av de andra nutida så kallade stoner/ökenrocksbanden. Till och med Interlude I som egentligen bara ska vara ett en minuts mellanspel känns givet. 7.28/10

23. Kungens Män-För Samtida Djur 1 (*, 7, 7.4, 7.7, 7, 7.4, 7.4, 7.3, 7)

Kungens män är alltid bra. Här bjuds vi på, vad som för Kungens män är, kortare låtar, men desto mera experimentella.

Kungens Män: För Samtida Djur 1 Track-by-Track:

"Framtidens start" (The start of the future)

Mikael: The hotline to Moderskeppet, Aspudden.

Indy: …which is where we hang out to create our stuff.

"För samtida djur" (For contemporary animals)

Mikael: This is from a session without Indy, so Peter brought out the drum machine instead. Everything is steady, but slightly off like it should be. Someone from another timezone in the real world is eager to get in touch while we keep on dreaming about androids getting eaten by ancient fish.

Gustav: When we shot the video for this song, video director Patrik Instedt thought his cat was meowing – three times in a row! "The cat" is me playing the pointy guitar. We also have some classic cell phone disturbances somewhere in all the mess. Confusion is what we like.

"Tycka rakt" (To think straight)

Mikael: Me and Gustav are wearing our Sonic Youth worship on our sleeves in this song, though in a very mellow way. A threatening slow, dark undercurrent is flowing in the bass and synth department giving the song very interesting temperament layers.

Gustav: Micke is 100% right. I still haven't gotten over Sonic Youth not being an active band, and it's been a few years now.

"Grovmotorik" (Gross motor skills)

Mikael: The main riff is invented by Gustav, followed by a catchy synth riff, the rest of us chugging away while Hans paints a floating landscape. Then gradually falling apart until the song enters a completely different headspace in the tail end.

Gustav: An example of an occasion when everyone makes their own musical decision, sticking to it while trying to find their place among the rhythms and riffs. The mood shifts by the end, the music falls apart.

"Motarbetaren" (The opposer)

Mikael: This is probably my favorite song on this album. I have never quite heard anything like it. To me it sounds like The Velvet Underground making music for a 1970:s children's tv show. Distorted steam train awakening.

Gustav: The organ grinder from Rabbalshede market is here and he cranks and he cranks.

"Virvelresan" (The vortex trip)

Mikael: Serenity among the spikes. Once again an interesting conversation full of information, but still the space remains open and open ended.

Gustav: Another mood swing! A conversation, just like Micke says. Things are constantly happening on all fronts, and even if we talk over each other's mouths sometimes it's more like we're filling in each other's speech.

"Bra moln" (Nice cloud)

Mikael: Meditation music. Watch the thoughts/clouds passing by. Chimes and horns – breath in, breath out.

Gustav: "Thank you, if you appreciated the tuning so much I hope you will enjoy the playing more". Like the famous quote from Ravi Shankar, it's more like we are tuning than playing here. Sometimes it's the most basic things that hit you the hardest.

"Tyska ninjor" (German ninjas)

Mikael: Relentless hi-hat beauty by Indy. Sometimes we have to run with this machinelike state of mind. Perhaps not to reach a goal but to feel alive.

Gustav: Get up! Time to shake your hips! One thing that Micke sometimes does while he's mixing is to have the "riff guitar" up front in the mix while the "lead guitar" is a little more in the background. This creates a certain atmosphere, and it sharpens your ears.

"Nu eller aldrig" (Now or never)

Mikael: The Pharoah Sanders vibe is strong here, what is there not to love? This was an exciting space to be in, with everyone adding dots, splashes, mirrors and shades, painting a loud whisper.

Gustav: As a completely subjective observer, I can conclude that "För samtida djur 1" is a very diverse and very good album. This track sums it all up very well.

"...the warm-toned, organic-vibes-only-yes-even-in-the-synth six-piece head ever closer toward the heart of the creative spark itself, endeavoring with the ethic of harnessing a moment of creation as it happens — the proverbial lightning in the bottle." -theobelisk.net 7.23/10

24. Frost* —Life in the Wires (7.5, 8, 7.5, 7, 7.3, 6, 7.3, 6.5, 7, 7.3, 6, 7.5, 8.5, 7)

6:e plattan från progbandet Frost* med Jem Godfrey i spetsen. John Mitchell, gitarr(Arena, It Bites, Kino, Lonely Robot), Nathan King, bas (Level 42), Craig Blundell, trummor (Pendragon).

Life in the Wires är så mycket prog det kan bli. Första spåret Skywaving börjar där sista låten på förra plattan slutade. Dessutom flirtar Frost* med låtar från tidigare plattor och soundet är också mer likt debuten, vilket många fans (inkl. mig) gillar. Albumet har en röd tråd med ett gemensamt tema.

Plattan handlar om Naio som lever ett liv utan framtid i en AI-styrd värld. Han beslutar sig för att utforska om världen har något annat, bättre att erbjuda. AI gillar inte detta och Naio utsätts för diverse prövningar i sin sökning efter ett lyckligare liv.

Plattan är mycket stark. Lyssna till Life in the Wires Pt.1-2, This House of Winter, Moral and Consequence,

"With Day and Age, we made it a very specific point: we're not doing any solos, we'll do clever arrangements. And we enjoyed that discipline, but this time I thought it might be good to row back on that position a bit. Plus I wanted to have a little bit of a nod to Milliontown with this album, because it's been nearly 20 years since Milliontown came out and I'm still proud of it. The 15-minute title track has a few of those Milliontown moments in it which were great fun to do again." -Jem Godfrey 7.17/10

25. Ulcerate-Cutting the Throat of God

Teknisk dödsmetall från Nya Zeeland. Gamla Zeeland är bättre på gutural kräkdöds. Cutting the Throat of God är Ulcerates 7:e album. Jag är inte jätteinlyssnad på genren, men måste säga att jag är väldigt imponerad över hur det låter redan på första spåret, To Flow Through Ashen Hearts.

"Stylistically this is dark, oppressive, and bleak music. It´s like watching the world crumple in front of your eyes while waiting for an inevitable apocalypse. The combination of ultra heavy riffs and rhythms, and the deeply melancholic and bleak dissonant riffs and sad slighly mellower post-metal parts is an effective one. The growling death metal vocals are relatively one-dimensional but the lack of too much aggressive emotion is probably a conscious decision, as the more emotionless growling fits well with the bleak concept of the instrumental part of the music." -UMUR 7.25/10

26. Returned to the Earth-Stalagmite Steeple (7.4, 6.5, 7.5, 7.3, 7.5, 7)

Långsam, atmosfärisk neo-progrock starkt influerad av band som Pink Floyd, Pendragon, Porcupine Tree och andra progressiva rockband som börjar på bokstaven P. Lyssna till Dark Morality, Stalagmite Steeple,

Dark Morality kom till när Robin såg på nyheterna om ett äldre par som separerade under den första Covid-lockdownen. Kort därefter avled kvinnan i paret.

"It's a track about grief but continuing to move forward despite the pain." -Robin Peachey

"Stalagmite Steeple isn't a thriller, it just isn't. It's more like a comforting, graceful, and sophisticated art piece. It has layers that only emerge as you listen again and again, and it is certainly beautiful. If you like that sort of music, indulge yourself here." -theprogmind.com

Robin Peachey – Vocals, Guitar, Synths, Piano
Paul Johnston – Drums, Guitar, Synths
Steve Peachey – Synths 7.25/10 

27. Organic Pulse Ensemble-Zither Suite (7.2, 7.5, 7.2, 7.5. 7.3, 7.3)

Gustav Horneij spelar typ alla instrument, hemma i sitt vardagsrum. Geni är bara förnamnet. Jazz är genren och det är som vanligt makalöst bra. Gustav bodde tidigare i Umeå där han gjorde musik i sin lägenhet på Ålidhem. Numera huserar han i Göteborg där han spottar ur sig kanonplatta efter kanonplatta. Kolla upp. Nu! Lyssna till Ypocalypse och Peace Piece. 7.3/10

28. No Man's Valley - Chrononaut Cocktailbar / Flight of the Sloths

Nick Cave möter The Doors och 60-talspsych i en underbar symbios av alternativ mörk pop/rock/postrock. Love, Creepoid Blues, Seeing Things, Shapeshifter, Orange Juice och avslutande Flight of the Sloths som klockar in på dryga 18 minuter är alla suveräna. Årets överraskning. Jag hade aldrig hört talas om bandet innan.

"No Man's Valley's sound is hard to catch into the right words. Psychedelic sounds that hark back to the times of The Doors and Pink Floyd battle for attention with dark post punk in the alleys of The Gun Club and Nick Cave & The Bad Seeds. Sometimes danceable, sometimes introverted, always exciting and a little weird. Close your eyes, and let yourself be guided to No Man's Valley" -bandcamp.com 7.25/10

29. Kaipa- Sommargryningsljus (*, 7, 7.5, 7, 7.5, 7.5, 6,*)

Symfoniskt prog med manlig och kvinnlig sång. Stort, pampigt och svenskt. Minst sagt imponerande uppställning av musiker bidrar till att detta blir en mycket trevlig skiva. Sången är ibland på gränsen till teatralisk/musikal, men det bidrar mer än det drar ner betyget. Seven Birds och Like Thousand Dawns öppnar plattan starkt. Det är melodiöst, episkt och storslaget. Hans Lundin, Darby Todd (Darkness), Jonas Reingold och Per Nilsson lirar så instrumenten glöder. Det är framförallt Hans Lundin som skiner. Hans förmåga att skapa progmusik med folkinslag är smått otrolig. Kaipa har trots allt funnits i över 50 år!

Hans Lundin – keyboard & sång
Per Nilsson – elektriska & akustiska gitarrer
Jonas Reingold – bas
Darby Todd – trummor
Patrik Lundström – sång
Aleena Gibson – sång

"An album of classy, immersive symphonic prog by these Swedish masters, with lush, complex melodies and textures throughout, which has beauty within the depths of the music that draws you into their wonderful melodic world. This is an involving album that requires you to invest some serious listening time, for which you will be richly rewarded as each play reveals many different layers." -theprogressiveaspect.com

40. Horndal-Head Hammer Man (6.5, 8.5, 7.2, 7.2, 7, 7.5, 7.4, 7, 7, 7)

Horndal från Horndal släpper sitt tredje album om Horndal med Head Hammer Man. Arbetsklassens kamp fortsätter och denna gång får vi följa fackledaren Alrik Andersons och hans kamp som utmynnade i en stor strejk 1909. Musikmässigt är det lätt att dra pareller till band som t.ex. Mastodon även om sången hos Horndal är betydligt bröligare. Lyssna till Calling: Labor, Blacklisted, The Shining Specter.

"After the thunderous climax, complete with historic solo, there is a sense of defiant celebration that was missing from the lament of the previous outing." -the sleeping shaman 7.23/10

31. Kungens Män-För Samtida Djur 2 ( 7.5, 7, 6.7, 7.7,)

Kungens män är alltid bra. Improviserat, svängig, krautig jazzrock. Typ. Lyssna till Gubbar Reser Sig och Dåderman Renoverar. Varning! Kan vara en inkörsport till ett tyngre jazzmissbruk. 7.23/10

32. Causa Sui-From the Source (7.5, 7, 7, 7.5)

Danskt jam/psych/stonerband som aldrig gör en besviken. Det är ingen hemlighet att jag avgudar El Paraiso Records och Causa Sui är lika bra som bolaget alltid lovar.

"This is psychedelic rock with healing properties. Psychedelic rock free from pesticides. Organic psychedelic rock...Causa Sui have been steadily plying their trade for almost twenty years, releasing some 14 albums." -normanrecords.com

"extended psychedelic rock jams with both heavy and mellow moments, as well as jazzy detours and constant, dynamic interplay between members." -sputnikmusic.com 7.25/10

33. Jupiter Fungus-Garden Electric (7, 7, 7, 8)

Grekisk progressiv rock. Väldigt Jethro Tull-aktigt blandat med Pink Floyd på inledande Underdog. Circles fortsätter i samma spår med massor av tvärflöjt. Trevlig liten bit som klockar in på 13 minuter. Plattan avslutas med Thoughts of Revenge som låter som deras version av Pink Floyds Time.

"Their 'Jupiter Fungus' project was set up to pay homage to the legendary bands associated with the progressive and classic rock scene of the 1970s - such as Jethro Tull, Focus, Pink Floyd, Deep Purple etc. - and although essentially just a duo, selected studio musicians were also recruited to enable them to create their debut album 'Garden Electric'." -Yamyam 7.25/10

34. Finn Rees-Dawn is a Melody (6, 8, *, 7.5, 7.5, 7.5, 8, 7, 7.5, 7)

Australiensk spiritual jazz. Influenser kan höras från Alice Coltrane, Arthur Verocai, Sven Wunder och Herbie Hancock. Lyssna till den fantastiska Crossing, Between Spaces eller Lagoon.

"My intention with Dawn Is A Melody was to create a world; a microcosm of colour. Something rich and beautiful that allowed the melodies and compositions to reach their full potential. It was driven by hope, curiosity and the search for beauty and reassurance in this ever-changing world. The emotion behind the music is really about the journey of life, growing up and changing, as well as my relationship with Tasmania's natural landscapes where I grew up, a part of the world that is incredibly unique and beautiful." -Finn Rees 7.33/10

35. Early Moods-A Sinner's Past (8, 7, 7, 7, 7, 7, 7, 7)

Black Sabbath, Candlemass, Pentagram gjorde det 40-50 år tidigare än Early Moods, men vad gör väl det? Kalifornienbaserade doommetalbandet skiter i vilket och gör sin grej även om det gjorts förr. Inledande Last Hour kickar de flestas stjärt och sedan fortsätter plattan i samma stil hela vägen ut. Låna ett eller fler doomöron till denna lilla guldplatta.

"Somewhere, swimming a vault of Black Sabbath bootlegs like some doom-riffing Scrooge McDuck, Leif Edling is smiling. Candlemass have been a guiding presence for Early Moods since their outset" -theobelisk.net 7.25/10

36. Blood Incantation-Absolute Elsewhere (8, 7.5, 7, 6, 8, 6)

Progressiv dödsmetal. Välspelat, tekniskt, hårt, progressivt.

"Första stycket The Stargate [Tablet I] är en av de enskilt bästa låtarna jag hört på hela året. Paul Riedls avgrundsdjupa sång som skickar oss rakt ner i 90-talet och växlingen mellan det dödsiga uttrycket och det progressiva hade kunnat bli så fel i många andra bands händer, men här känner jag mig, kanske inte trygg, men definitivt exalterad och investerad." -werock.nu

Slaughter of the soul, Death, Pink Floyd, Opeth, Tangerine Dream. Absolute elsewhere bjuder verkligen på allt, i en enda stor gottepåse. Lyssna bara på sista två minutrarna i Stargate Tablet II så förstår du vad jag menar.

"Somewhere, in some galaxy far, far away, lies some poor creature who's never had the chance to binge King Crimson's Red, Pink Floyd's The Dark Side of the Moon, Death's Symbolic, Morbid Angel's Altars of Madness, Gorguts' Obscura..."-yourlastrites.com

The Message Tablet II är mer Pink Floyd och sången är mer David Gilmour än Floyd och Gilmour själva. Genibra! 7.083/10

37. Yussuf Dayes-The Yussef Dayes Experience (Live at Malibu)

Fantastisk livejazzplatta från trummisen Yussuf Dayes som släppte Black Classical Music som fick fina lovord på förra årets årsbästalista.

"Recorded in a similar peaceful outdoor setting to last year's Soulection Live at Joshua Tree session, the group featuring Dayes on drums, bassist Rocco Palladino, saxophonist Malik Venna, keyboardist Elijah Fox, and percussionist Alexander Bourt perform eight tracks that blend together cosmic grooves, jazz-funk rhythms, and soulful spiritual textures and tones." -beatcaffeine.com 7.10/10

38. Jessica Pratt-Here in the Pitch ( 7, 7, 7, 7, 7, 7, 7, 7, 8)

Är det verkligen 2024? När jag lyssnar på singer/songwritern Jessica Pratts senaste alster känns det som jag är på plats i mitten av 60-talet. Barockpop, bossanova, psychedelia, latin, jazz. Plattan är all over the place och Jessicas röst är i centrum. Lyssna t.ex. till Get Your Head Out, Life Is, World on a String och The Last Year. 7.13/10

39. Perilymph - Progressions Imaginaires (*, 7, *, 7.4, *, 7.5, *, 6)

Fransk prog. Fabien de Menou som är född fransman bor numer i Tyskland där han släpper album under namnet Perilymph(Vätskan mellan hinnlabyrinten och benlabyrinten i innerörat) . Påminner en del om Steven Wilsons prylar. Addera 5 liter Pink Floyd så är du där. Väldigt lättlyssnat, atmosfäriskt och tydliga melodier som sätter sig på huvudet direkt. En platta som alla bör låna ett öra till. Börja med Aventure.

"Named after the fluid in the space between the membranous and bony labyrinths of the inner ear, the psychedelic prog act PERILYMPH truly does aim to take you to space however its the outer variety that comes to mind rather than the inner with this band's retro sounding style that evokes a time when psychedelic rock was morphing into prog in the early 1970s. Initially the one-man band of the French born Fabien de Menou living in Berlin, the project has grown into a real band effort finding the project's style and sound evolving on each and every album." -siLLy_puPPy 7/10

40. Ubiquity-The Ascendant Travels Among the Stars (*, 7, 7.5, 7, 7.5, 7, 7)

Opeth ringde och ville ha tillbaka exakt allt. Belgarna har kopierat soundet rakt av och sångaren growlar och sjunger rent och det är närmast identiskt med Åkerfeldt. Den stora skillnaden är när Ubiguity är komplexa och svåra är det mera för sakens skulle och inte för att föra låten framåt. Där är Opeth tvärtom. Nu kanske jag låter hård, men det är det lätt att bli när det inte finns något eget hos ett band. Det är dock bra detta. Riktigt jäkla bra. Lyssna på The Traveler och Red Moon. 7.17/10

41. Lotus-Synthbuljong (8, 7, 7)

Jazz/avantgarde/rock/psych. Från fantastiska skivbolaget Paraiso Records. På gränsen till för fritt och avantgardiskt. Bitvis fullkomligen suveränt!

"From the raw Coltrane-meets-Sonic Youth energy of the opening track, to the serene and contemplative atmosphere of "Ballade", the album takes the listener on a trip. The collaborative synergy of the musicians blend seamlessly in the seventeen-minute opus, "Synthgitar," pushing the boundaries of sonic exploration.

The group taps into a Scandinavian history of high-powered, multi-cultural free jazz, but goes off on their own contemporary tangent." -elparaisorecords.com 7.33/10

42. Agusa-Noir (7.5, 7.5, 5, 7.5, 6, 6.5, 6.5, 7, 7, 7, 7, 7.5, 6, 6, 7.5, 8, 8, 8, 8, 8)

Svenska progbandet Agusa är tillbaka med ännu ett kanonalbum. De verkar inte kunna släppa något som inte bra. De bildades 2013 i Malmö och har hunnit släppa sex studioalbum. Noir börjar hårdare och mörkare än Agusa brukar låta på Tunnelseende. Som vanligt är det Jenny Puertas flöjt som styr skeppet, medan Mikael Ödesjö(gitarr), Nicolas Difonis (trummor), Roman Andrén (keys) och Simon Ström(bas) sköter övrig musik. Soundet är som sagt mörkare än vanligt och är soundtracket till en film som heter Malmö Noir av Augustin Sjöberg.

Lyssna till Tunnelseende, Skottet i Parken, Den försvunne brevbäraren, , Stad i mörker (repris), Bön för Öresund, F.G.B., 7:an mot Ön, Omvändelsen, Frihamnen och Sista Vanföreställningen (som alla tycks höra ihop)

"During the making of this album it was hard years for the world, with lockdowns and wars, but Agusa as a band also went through dark times. Storms, but also contrasts of breathtaking dawns and hope." -Agusa

7.075/10

43. Motorpsycho-Neigh!!

Motorpsycho i mitt hjärta. Så mycket fantastisk musik dessa norrbaggar lyckats skapa genom åren och ändå tycks aldrig deras nyfikenhet ta slut. De vill ständigt förbättras, förändras och utvecklas. Neigh!! är inget undantag. Inledande Psycholab låter närmast Les Big Byrd-krautigt. 7/10

44. Bruce Dickinson-The Mandrake Project (7.5, 7.3, 7, 6, 7, 8, 6, 6, 8, 8)

Bruce har hunnit med 8 soloalbum sedan debuten Tattoed Millionaire släpptes 1990. I somras spelade han på Sweden rock och gissningsvis var det sista gången som vi får chansen att se honom som solo-artist. De blir inte direkt yngre, våra rockhjältar. The Mandrake Project handlar om en galen professors jakt efter odödlighet och tar sin början i Afterglow of Ragnarok som får äran att öppna albumet. Det är en stark öppning och även Many Doors to Hell får en att hoppas på en kanonplatta. Till skillnad från många av Iron Maidens senaste alster får Dickinson här chansen att visa vad han är bäst på, istället för att ligga och plåga rösten på gränsen till fördärvelse. Andrasingeln Rain on the Graves har en tveksam vers, men räddas av en ok refräng i stil med Brave New World, ni vet där man upprepar samma fras sjuttielva gånger på raken för att få till en allsångsvänlig låt...Resurrection Man är inte heller superrolig.

Fingers in the Wounds är starkare. Texten är intressant:

""What if Jesus came back and he was an internet influencer? How would we deal with that? Nobody would take him seriously as the messiah unless he had so many millions of followers. I thought that was a nice way to poke fun at internet influencers." -Bruce Dickinson

Eternity Has Failed är originalet till Eternity Should Fail som var med på Iron Maidens Book of Souls-album. Mistress of Mercy låter som Road to Hell från Accident of Birth och Face in the Mirror är en ballad om alkoholism. Shadow of The Gods skrevs redan för 20 år sedan och var tänkt att involvera Rob Halford och Ronnie James Dio. Tanken var även att de skulle åka ut på en gemensam turné, men Dio blev sjuk och projektet blev inställt. Halford och Dickinson hade sen tidigare samarbetat på The One You Love to Hate från Halfords första soloalbum Resurrection. Det är en grymt bra låt och Shadow of the Gods är inte pjåkig den heller.

Sonata (Immortal Beloved) avslutar plattan och påbörjades under det förra milleniet. Rob Z som Bruce skriver låtar med hade en ide till en låt efter att ha sett filmen Immortal Beloved. Det kom inte längre än till idestadiet även om Bruce improviserade fram en vers så lades projektet på is.

""You know what? I'm just going to go into the studio, switch the mic on, let the track roll, and I'll see what rolls out." And what fell out was the first verse...Without any words, without anything, I just closed my eyes and thought, Where am I? So, 80% of that song - the first verse, the choruses, the spoken word, all the bits at the end - is all the first take, and it's all improv. That's pretty weird. It's unusual." -Bruce Dickinson

De återvände till Sonata (Immortal Beloved) under inspelningen av The Mandrake Project. Överraskad av hur bra det lät var Bruce ändå osäker, men blev övertygad av sin fru som tyckte det var den bästa låten han någonsin sjungit på.

"What's it about? To put it bluntly, it's a very twisted version of "Sleeping Beauty."" -Bruce om Sonata (Immortal Beloved).

Genremässigt är heavy metal som grund, men med flirtar till både sydamerika, hårdare metal, doom och folkmusik för att nämna några.

"Skivan rymmer också tankeväckande teman och välskrivna texter om liv och död, skönhet och kärlek, missbruk och misstag. Dessutom synas idioti och blind dyrkan på sociala medier." -aftonbladet.se

"The Mandrake Project covers both a 12-episode comic and the album. They're not linked as in a concept album but they do share the same logo, they do share the same artwork. And they share a few links in their roots and where they both started.

The name The Mandrake Project was actually the very last thing that happened. We completely finished the album, had no idea what to call it. I was in the process of starting writing and developing this comic, and I was like, "Well, what are we going to call it? Doctor Necropolis And The House Of Death or something?" -Bruce Dickinson

Lyssna till: Shadow of the Gods 7.08/10

45. Amanda Bergman-Your Hand Forever Checking on my Fever (7.5, 8, 7, 7, 6, 6.5, 6, 8, 7.5)

Till vardags i Amason, här tillbaka med sitt andra soloalbum, åtta år efter debuten Docks som kom 2016. Plattan börjar på bästa sätt med Wild Geese, Wild Love och I Love Him Til I Love Him Right. Lyssna även till Poor Symmetry, Signs of a Past Life och Thought I Didn't Wake You Up

"I dess skuggor står en förlust av en älskad pappa. Sorg är en tematik lika gammal som tiden, och Amanda Bergman förvaltar den väl, särskilt på inledande "Wild geese wild love". Fantomsmärtan man kan känna efter någon som var där och sedan plötsligt inte är det löper genom hela albumet, den ger allt det mjuka och lågmälda något febrigt och värkande som får en att lystra och känna med." -DN 7.05/10

46. Jasmine Myra-Rising (7.3, 7.5, 7, 7.5, 7, 7)

Jasmine Myra slog igenom med buller och brak på de brittiska öarna i och med sitt debutalbum, Horizons. Nya plattan Rising är släppt på Matthew Halsalls skivbolag Gondwana Records. Med rejält uppskruvade förväntningar slår jag mig ner i stolen för att lyssna på den nya plattan Rising. Inledande titelspåret Rising, men framförallt Still Waters får mig att hoppas på stordåd då de låtarna lovar för en fin platta. Förutom Jasmine Myra på saxofon lirar Ben Haskins gitarr, Alice Roberts harpa, Sam Quintana bas, Jaspar Green piano och George Hall trummor. Matthew Halsall producerade och spelade in.

"Weaving soft and subtle alto saxophone lines through compositions that paired luscious harmonies with snapping rhythms, Myra showcased her skill as a composer rather than an instrumental virtuoso. On her second album, she continues to produce this gently insistent sound, now leaning further into her capabilities as a soloist." -theguardian.com 7.1/10

47. GOLD - Psychedelic Days (7, 7.2, 7, 7, 7, 7)

Per Svensson(The Mannequinns of Death, Cosmic Garden Project) släpper här det andra albumet med Gold, cirka 30 år efter debuten 1994. Lika delar Stooges-stök, garage och heavy rock ryms på Psychedelic Days. Influenserna är många fler än Stooges och andra stökiga 70-talsband. Det är även en hel del svenska 90-talsband som hörs här. Healing Your Wound skulle lika gärna kunnat sjungas av Ebbot Lundberg (Soundtrack of our lives) t.ex. Själva anger de MC5, Stooges, Velvet Underground och The Doors som stora influenser. Lyssna till Golden Sea och Healing Your Wound,

"Vän av psych-(o)ordning skulle möjligen kunna invända mot att halvtimmes speltid totalt kan kännas kort för den här sortens psykedelisk tripp, men det innebär å andra sidan att det inte finns tillstymmelse till dödkött. Inte ens skivans avslutande vågskalp drar ut onödigt på tiden." -fokusmusik.se 7.12/10

48. Greenleaf-The Head & The Habit (7, 7, 7, 7, 7, 7, 7, 7, 7)

Sverige stonerveteraner återvänder med sitt 9:e studioalbum. I vanlig ordning är det melodiöst och riffigt så det förslår. Kanonplatta rakt igenom. Inga svagheter. 7/10

49. Hans Hjelm - Into the Night (9, 6.7, 6.7, 7.5, 6.7, 6.7, 6.7)

Hans Hjelm (Kungens män, Automatism) är tillbaka med sin andra soloskiva, Into the Night. Första spåret Mantra blåser mig av stolen. I Feel Like Fire fortsätter i god stil. Genremässigt är det progressiv rock/synthwave. Waiting For The Zone fortsätter i samma stil, men med ett egyptiskt gitarrtema som följer hela låten. Aftersun är singeln och bygger kring ett trumbeat som Hans skickligt bygger gitarrmelodier kring. Drive Until Dawn fortsätter plattan i samma stil.

Mikael Tuominen (Kungens Män), Jesper Skarin (Gösta Berlings Saga), Per Wiberg (Switchblade, ex Opeth) och Gustav Nygren (New Rose) spelar på plattan.

Hans Hjelm: electric guitar, synth programming, phin
Gustav Nygren: acoustic and electric guitar on Waiting for the Zone
Jesper Skarin: drums, percussion, acoustic and electric guitar, bass
Henrik Sunbring: electronics
Mikael Tuominen: bass, electric guitar
Per Wiberg: keyboards, piano

"Into The Night invites listeners to the space where the familiar blurs into dreamlike uncertainty, echoing the nocturnal overtones that inspired its creation." -bandcamp.com

"There are so much good instrumental music of different genres out there, but sometimes you find something that is right up your alley. This amazing album INTO THE NIGHT by HANS HJELM is a true gem worth checking out." -fearthebear 7/10

50. Bombus-Your Blood (8, 8, 6, 7.5, 7, 7.5, 7, 6, 6, 7)

Bombus byter enligt egen utsago musikaliskt riktning på denna skiva. Nja, skulle jag väl säga om det även om det är mera retrohårdrock på den fantastiska öppnaren Killer. Efterföljande The One lider av fantastisk refrängsyndrom. Svårt peppad drar tredjespåret No Rules igång...Influenser hörs från 70 - och 80talet, Motörhead, men även nutid band som Monster Magnet och Mastodon. Väldigt trevlig platta som sätter sig lätt i huvudet. Väl värt väntan! Förutom de inledande två låtarna bör man låna ett öra till The Beast, Your Blood och Take You Down. 7/10

51. Gillian Welsch & David Rawlings-Woodland

Americana/singer/songwriter/contemporary folk. Gillian har en underbar röst, en av mina absoluta favoritröster. Inledande Empty Trainload of Sky lovar gott. What We Had är en vacker ballad. På Lawman får vi samma av samma vara där Davids gitarr och Gillians röst gifter sig närmast Neil Young:st. Mera av Young och gossarna i CSNY hör jag i Bell and the Birds), Fleetwod Mac i What We Had och Bob Dylan i Turf The Gambler. 7/10

52. The Black Keys-Ohio Players

Det är alltid kvalitet när Black Keys släpper platta. Alltid med en god känsla för melodi, där popen står i fokus, gärna i blandning med blues, funk eller annan genre. Lyssna till On The Game. 7/10

53. Psychedelic Source Records-Sunset Sessions I, II 

Ungerskt kollektiv av musiker som släppt ett gäng plattor 2024. Half Feet Higher öppnar albumet och är alldeles underbar.

Guitar - Ákos Karancz, Gergely Szabó, Balázs Tavaszy, Iván Eln
Bass - Gergely Szabó, Attila Nemesházi
Drums - Máté Varga
Vocal - Krisztina Benus 7/10

54. Los Tayos-Los Tayos

Ett av många bra släpp från ungerska bolaget Psychedelic Source Records. Består till större delen av jam från folk i kollektivet. Köp hela discografin för 1 euro på deras bandcamp.

"What we know: Located primarily in Páty, Hungary, the Psychedelic Source Records collective has prolifically released excellent music on Bandcamp since around the summer of 2017. It's a collective of bands that share members and jam together with band names like Lemurian Folk Songs, Pilot Voyager, and Liquidacid. Most of the collective's music is available for name-your-price, and its entire discography on Bandcamp is available for one Euro. That's 71 releases – or sessions – available for one Euro. Wow!" -thirdeyepsychrock.com 7/10

55. Dina Ögon-Orion

Fantastiska jazzpopbandet Dina Ögon är tillbaka efter att bland annat gjort succe som husband i På Spåret. Lyssna till Glitter och Milton.

56. Ryan Adams-Star Sign

Ryan Adams har släppt 5-6 plattor plus tre miljarder covers i år. Jag hade missat samtliga. Dessutom ligger typ inga av plattorna på spotify? Jag väljer att fokusera på Star Sign (tack för rekommendationen Stefan). Jag hinner bara med ett varv innan det är dags för publicering. Bra platta med mersmak. Skulle garanterat kunna flyttas uppåt ett gäng steg om jag hade hunnit lyssna fler gånger. 7/10

57. Psychedelic Source Records – Recorded At The Goatfarm (7,7,

"Our first aggregator session recorded live, windy in Páty. Special guest was JJ. Koczan, the guy from The Obelisk. He was so nice, wrote an article while being with us on the goat/ hempfarm." -The Hungarian psychedelic rock collective

https://theobelisk.net/obelisk/2024/08/06/down-on-the-farm-with-psychedelic-source-records

58. Psychedelic Source Records-Silent Rodeo (Ep)

7/10

59. Psychedelic Source Records-Demonkraut (7.2, 7, 7.2, 7, 7.2, 7.2, 7, 7)

"...supersonic aggregator jam jession physical...noisy-dirty krautrock from the goatfarm...the last part of the aggregator session from august 31, Páty...two performance's merged." -60. psychedelicsourcerecords.bandcamp.com

60. Psychedelic Source Records-Silent Rodeo (7, 7.2, 7, 7.2)

"First ready mix from the second aggregator session we did on the goatfarm. A weird interference-noise appeared under the mix, in this case. The recording is noisy, dirty and faulty but came out so good, the musicans want to hide in silent spheres, away from the notorious dangerous 'Mala Fama'."

61. Psychedelic Source Records-this is (7, 7.2, 7.3, 7.2, 7, 7,7)

"Long time no see jam session, set up accidently two days ago..." this is bandcamp

62. Krigarkniven-Något Litet För Själen

Grym rock från Skellefteå. För fans av Strängen, Hellacopters etc. Lyssna till "Sitt ner i båten", "Spåren i snön" och "Där alla drömmar dör". 

7/10

62. Jaubi-A Sound Heart (7.3, 7, 6.5, 6, 7.5, 7.3, 7, 7, 7, 7)

Spiritual jazz från UK. Lahori Blues (Blues for Shorter) inleder på ett lovande sätt. Lyssna även till Raga Bairagi Todi och Mingusterstood. Väldigt bra platta. Rekommenderas! 7/10

63. Khruangbin-A La Sala 

Hypade psychbandets sjunde album sedan starten 2015. Bandet gav jammandet en plats i finrummet och här är det precis som vanligt det vackra samspelet mellan musikerna som står i centrum. Njutbart!

64. Slift-Ilion (8, 7, 7.2, 7, 7, 7, 7, 6)

Ett av de mest hajpade banden inom alternativ metal (läs stoner/spacerock/heavy psych) är tillbaka med sitt tredje album, Illion. Förra plattan Ummon tog Slift in i många musiknördars hjärtan och hamnade väldigt högt upp (2:a plats) på min egen best of 2020. Illion rivstartar med titelspåret Ilion, en 11-minuters kross av allt vad spacerock/stoner kan förväntas vara. Geni! 7/10

65. The Obscure River Experiment-The Ore

Ungern leverar i år med deras psychkollektiv Psychedelic Source Experiment. 7/10

66. The Smashing Pumpkins-Aghori Mhori Mei (7.2, 7.1, 7.5, 6, 7, 7.1, 7.5, 6, 7.1, 6)

Billy Corgan har varit en tråkmåns i typ 24 år med väldigt få undantag. Den sista bra plattan är Machina som kom 2000. Efter det har han inte lyckats bra med en enda platta. Någon bra låt här och där, men inget mer. Förväntningarna är därmed rejält låga när premiärlyssningen av Aghori Mhori Mei genomförs. Öppningsspåret Edin är riffig, fuzzig och cool. Vad falls? Ska detta bli ett bra album på riktigt? Trummisen Jimmy Chamberlain kickar trumskinn som aldrig förr. Pentagrams följer och är också bra. Sen kommer Sighommi. Jag blir typ kär igen. Fy fan va bra! Lyssna även till 999, Who Goes There och Sicarus. 7/10

67. Sovereign-Altered Realities

Norsk, teknisk dödsmetal. Bildades 2018 och detta är deras debutalbum. Tänkte stänga av direkt, men något drog mig närmare. Kanske för att detta påminner om Death?, 80-talsprogdeatharna från Florida. 7/10

68. Solen-Idol (8, 6, 6.5, 7.3, 7.4, 7, 7.8, 6) 

Gitarrpojkar från Gävle gör Håkan Hellström-musik för unga intresserade. Solen är inga duvungar. Tvärtom har de varit med förr och Idol är deras femte album och ryktas också vara det sista de kommer att göra. Lovikka startar plattan starkt. Fina melodier och träffsäker, skrålvänlig text i bästa Håkan-stil. Lilla Blå känns som Sveriges version av one hit wondern You Get What You Give av The New Radicals. Lyssna även till Musiken och En Sommarnatt. 7/10

69. Tord Gustavsen Trio-Seeing

Norsk jazztrio med Tord Gustavsen i spetsen. Inledande Jesus, gör meg stille är fantastisk i sin enkelhet. Perfekt pianojazz. 7/10

EP:s

Bon Iver - Sable

3-spårs EP. Bra som alltid. Speyside framförallt och Awards Season, men även Things behind things behind things är bra låtar. Utom tävlan eftersom det är en EP.

Buffalo-Buffalo EP

One man-band från Umeå. Kallar sig själv för powerpopshårdrock. Melodispråket hörs och känns igen från andra fantastiska musiker/band från Ume såsom Masshysteri, Honungsvägen, Jonas Bergsten m.fl. Mycket lovande EP. Hoppas på en fullängdare! Diggar flirtarna med storheter som bland annat Big Star. Pussmun är en av årets starkaste låtar!

Easy Fall-Restless Ghosts 

Umeås egna mäster-singer/songwriter Markus Kärnebro är tillbaka. Beväpnad med gitarr och sin fantastiska röst har Easy Fall släppt en Ep och en singel hittills under 2024. Mycket bra såklart! Lyssna såklart på allt då det är kanon, men börja gärna med Restless Ghosts, Above the Ashes och Like a Ripple. 

Puscifer, Primus, and A Perfect Circle-Sessanta E.P.P.P.

Ep med en singel per band. A Perfect Circle-Kindred är kanon. Puscifer låter mera APC än APC och Maynard sjunger på Primuslåten. Gött! 

Baby Rose and BadBadNotGood-Slow Burn

Soulsångerskan Baby Rose joinar upp med jazzgruppen BadBadNotGood på Ep:n Slow Burn.

Louis Katorze - Nyx Nocturnis

Elektronisk musik? Medryckande, dansant, instrumental elektronisk technopop. Typ så skulle jag beskriva debut-ep:n av Louis Katorze. Helt klart bra, men jag har väldigt svårt för att sätta ett betyg för detta och jag kommer nog inte att lyssna på det igen.

Serj Tankian-Foundations

Ep från forne System of a down-vokalisten. Singeln Cartoon Buyer lovade gott inför släppet. 7/10

Hermano - When the Moon was High

Ok Ep med gamle sångaren från Kyuss.

Ok-Bra plattor: 

Plattor med betygen 5.5-6.9

70. Avantgardet-Noof Belfast-Nybro City (7.3, 8, 6, 7.4, 6, 7, 6, 6.8, 6.8, 8, 7.3)

Håll i er nu, men detta är Avantgardets tionde platta! Jari Haapalainen och Jocke Åhlund producerar. Plattan börjar bra med Låna Lite Lycka. Håkan jublar. Däremot blir Håkan avis när efterföljande låten Sjuk i Huvudet skallrar i högtalaren. Sicken jäkla hit! Som platta överraskar Noof Belfast-Nybro City med bra låtar som Inga Folköl Kvar (Bruce!), Dom sa, Maginotlinjen (Procul Harum!) och Ett Glas Till, förutom ovan redan nämnda låtar. 6.96/10

71. Isaiah Collier & The Chosen Few-The Almighty (6, 7.3, 7, 7.5, 7)

Compassion, Duality (I. Plus, II. Minus III. Divine Masculine IV. Divine Femine) och The Almighty är kanon! Jag är som bekant inte jätteförtjust i vokaljazz, men här funkar det rätt så bra på t.ex. öppningsspåret LOVE.

"There's a deep sense of the spirituality and fire of Coltrane and Pharoah Sanders..." -downbeat.com 6.96/10

72. Arooj Aftab-Night Reign (8, 7, 7.8, 8, 6.5, 6, 6.5, 6, 6.5)

Kvällen/natten har alltid inspirerat Arooj Aftabskriver hon på sin Spotify-sida. Vare sig det gäller skydd, helande, kärlek eller lust. Hon slog igenom med buller och brak med albumet Vulture Prince och grammyvinnande låten Mohabbat, 2021. Plattan börjar alldeles fantastiskt med Aey Nehin. Soundet är som vanligt en blandning av jazz, folk, klassisk musik och world music (Hindustiani). Vi bjuds också på en fantastisk version av jazz-standarden Autumn Leaves. Arroj Aftab har skrivit det allra mesta själv och står som kompositör, arrangör och producent på Night Reign. Fjärde spåret Bona Na är också fantastisk och gästas av Moor Mother.

Two of Night Reign's songs take their words from Mah Laqa Bai Chanda, the 18th-century poet who was the first woman to publish a collection of work in Urdu. -Pitchfork.com 6.92/10

73. Nat Birchall-Dimensions of the Drums

En av Uk-jazzens allra största och bästa artister ger sig på roots/reggae. Jag borde inte gilla det här, men Nat gör det skickligt. Som vanligt spelar han alla instrument.

"This 6-track 36-plus minute recording was inspired by the music coming out of Jamaica in the mid 1970s, in particular the use of drum machines by Lee Perry and Aston Family Man Barrett, as well as the instrumentals and dubs by Keith Hudson and Cedric "Im" Brooks & Count Ossie and others." -beatcaffeine.com

"I can hear influences of Lee Perry, Im and David, Ernest Ranglin, Jackie Mittoo, Family Man, Count Ossie, Light of Saba." -reggaedefender 6.9/10

74. Crypt Sermon-The Stygian Rose

Philadelphiabasera Crypt Sermon släpper iom The Stygian Rose sitt tredje album inom genren Epic Doom Metal. Stygian betyder förevrigt extremt mörk/dyster/förbjuden och härleder till dödsfloden Styx där människor korsar över till dödsriket. Inledande Glimmers of the Underworld låter mera som teknisk thrash metal (läs Megadeth) och flirtar till andra storband som Judas Priest och Iron Maiden. Andraspåret Thunder (Perfect Mind) är mera episk men inte såvärst doomdoftande även om de tunga riffen påminner en hel del om svenska Candlemass. Det är nog sången som känns för metal för att vara doom om det "makes sense". En alldeles utmärkt start och förväntningarna skruvas upp rejält inför spår nummer 3, Down in the Hollow. Den är dock inget vidare. Heavy is the Crown of the Bone tar kvaliteten en språk uppåt igen för att störtdyka på bajskrystade Scrying Orb. Huvudspåret The Stygian Rose avslutar en platta som till slut hamnar på ett helt ok betyg. 6.9/10

75. Fu Manchu-The Return of Tomorrow

Fuzzlegendarerna i Fu Manchu är tillbaka med sitt 13:e studioalbum. Soundet är detsamma. Lyssna till tredje spåret Hands of the Zodiac. Mumsig låt! Efterföljande Haze the Hides och Roads of the Lowly(bryggjäveln!) gör att skivan plötsligt känns vital. Även om det är samma gamla fuzzgnugg så finns där något läckert att låna tänderna i. Riffandet når sin kulmen på Destroyin' Light.

Halvvägs genom plattan byts fuzzet ut mot lugnare, tyngre tongångar. Lyssna på titelspåret The Return of Tomorrow.

"When I listen to music, it's either all heavy stuff with no mellow stuff mixed in or just softer stuff with no heavy stuff. I know a lot of bands like to mix it up and we have done that before, but I always tend to listen to all of one type of thing or the other. So, I figured we should do a double record with 7 heavy fuzzy songs on one record and the other record 6 mellow(er) songs, fully realizing that maybe I'm the only person that likes to listen to stuff that way. We kept both the records to around 25-30 minutes each as to make it a full-length release, but not have each record be too long. We don't write a lot of mellow(er) stuff in Fu Manchu, but a lot of the riffs worked minus the fuzz." 6.9/10

76. Fantastic Negrito - Son of A Broken Man

Xavier Dphrepaulezz är hans artistnamn. En bilolycka skadade hans hand vilket i sin tur gjorde att gitarrspelet utvecklades till någon alldeles eget. På Son of a Broken Man ryms soul, Prince, P-funk och Eddie Hazel bredvid varandra, I Hope Somebody's Loving You är en grym soulballad, Skirty en modern P-funk-låt. Det är först på Goddamn Bisquit som vi hör vi den genre som Fantastic Negrito ofta förväntas tillhöra, bluesen. Lyssna gärna till Devil In My Pocket. Den låter väldigt Betty Davis/Eddie Hazel. Låna även ett öra till California Loner och titelspåret Son of a Broken Man.

"When I was 12-years-old, my dad stopped talking to me and kicked me out of the house. I never saw him again and he ended up dying while I was in foster care. This is me talking to him and telling him what I've done with my life." -Xavier Dphrepaulezz 6.8/10

77. Nile-The Underworld Awaits Us All

Teknisk dödsmetall från USA. Inledande Stelae of Vultures sätter an tonen. He ä snabbt och brutalt. Som det ska va'. Njutbart! Andraspåret "Chapter for Not Being Hung Upside Down on a Stake in the Underworld and Made to Eat Feces by the Four Apes" har en av årets starkaste låttitlar. Lyssna även till titelspåret The Underworld Awaits Us All och avslutande Lament For The Destruction of Time. 6.9/10

78. Black Country Communion-V (7, 7, 7, 7, 6, 6, 7.3, 7.5, 7, 7)

Glenn Hughes, Joe Bonmassa, Jason Bonham och Derek Sherinian. Snacka om supergrupp. Detta är bandets femte album och det är som vanligt fokus på 70-talshårdrock. Glenn Hughes sjunger som vanligt fantastiskt och det finns ett knippe bra låtar. Enlighten, Stay Free, Red Sun, Restless, You're Not Alone, 6.88/10

79. Craneium-Point of No Return (7.3, 7, 7, 6, 7, 7)

Finländska Craneium släpper med Point of no Return sitt fjärde album. Soundet är fuzzigt och melodiöst och genremässigt hamnar vi någonstans i Skraeckoedlan-land, King Buffalo eller liknande band med längre partier av instrumentella jam och psych/space/postrock. Inledande One Thousand Sighs låter precis så och visar varthän plattan kommer att landa. För fans av kosmiska grooves, sköna instrumentella gitarrpartier och medryckande refränger. Inget för hitletaren dock. On Thousand Sighs, The Sun, A Distant Shore, Search Eternal och Things Have Changed är väl värda några lyssningar!

"Point Of No Return doesn't break any new ground but it is a dynamic and strong album in every sense. While there is no explicit narrative, the album is an emotional and provocative journey through your mind. CRANEIUM are certainly at the point of a breakthrough and hopefully this album will help them achieve it." -distortedsoundmag.com 6.88/10

80. Caligula's Horse-Charcoal Grace (8, 7.3, 7, 6.5, 6, 6.5, 6, 7, 7.5)

Progmetal/djent/mathrock från Australien. Påminner en del om Haken och liknande band. The World Breathes With Me inleder plattan på bästa sätt. Andra delen av plattan känns lite malplacerad, även om den är bra. 6.86/10

81. Nubya Garcia-Odyssey (7.4, 8, 7.5, 7.4, 7.5, *, 5, 5, 6, 7.3, *, 7)

Spiritual jazz av högsta klass. Nubya har bland annat lirat med Khruangbin och London Brew (som släppte en kanonplatta ifjol) och här visar Nubya var skåpet ska stå redan på första låten Dawn (gästsång av Esperanza Spalding). Odyssey följer och är om möjligt ännu bättre än öppningsspåret Dawn. Nubya dominerar låten med fantastisk saxofonlir. Tyvärr finns några duds till låtar på andra halvan av plattan vilket gör att plattan inte får ett bättre betyg än: 6.81/10

82. Bonny Light Horseman-Keep Me On Your Mind/See You Free (6.5, 8, 7.5, *, 7, 7.5, 7.5, 7, 6, 7.5, 6, 7, 7.2, 6, *, 6, 7, 7, 6, 6)

Anaïs Mitchell (vocals, guitar), Eric D. Johnson (vocals, banjo), Josh Kaufman (vocals, electric guitar, organ) utgör Bonny Light Horseman som bildades 2018. Modern Americana/folkrock av högsta kaliber. För fans av Ryan Adams, The Band, Gillian Welch m.m. Lyssna på låtar som Lover Take It Easy, I Know You Know, Old Dutch, When I Was Younger, Singing to the Mandalin 6.81/10

83. Actionfredag-Lys Fremtid i Mörke

Norska progbandet Actionfredag ärade Umeå med ett besök på den lilla mysiga puben Gröna Älgen för några år sedan. Det var en magisk spelning. Lys Fremtid i Mörke är bandets andra album och soundet är som vanligt en skön blandning av King Crimson, Yes och annan brittisk prog. Själv beskriver de sin musik som inspirerad av brittiska tegelfasader, Sundbornmålningar och Norsk barn-tv med en touch av "Swediophile and Canterbury-esque sound, while taking a nostalgic step closer to the band's childhood stomping grounds in East Oslo." -bandcamp.com 6.7/10

84. Big Big Train-The Likes of Us (6.5, 7.3, 7.5, 6.5, 7, 7, 6, 6)

Gregory Spawton driver Big Big Train vidare som enda kvarvarande originalmedlemmen. Sångaren David Longdon avled tragisk i en olycka i sitt hem 2021. Alberto Bravin (tidigare PFM) tog över och i övrigt ser vi bland annat Nick D'Virgilio (Spocks Beard m.fl) och svenske Rickard Sjöblom. Som vanligt är det neoprogressiv rock som gäller. Neo kan tolkas som det "nya" progressiva soundet som band som Marillion och IQ var med och skapande i slutet av 80talet.

Redan under första spinnen står Oblivion ut som en favorit. Den var också den första singel som bandet släppte till The Likes of Us. Låten är rättfram för att vara progressiv rock med starka melodier och stämsång, ett kortare hårdare parti utan direkta utsvävningar vilket i sin tur gör att låten klockar in på blygsamma 5:27.

"With mastery, Big Big Train continues to skillfully explore the more accessible corners of progressive music. An album that stands out as a magnificent melodic work, where remarkably elaborate compositions and high-quality collective execution embrace to create something truly grandiose. The commitment to musical quality resonates in every note, showing the group's ability to evolve and maintain its relevance over time. "The Like of Us" sounds like a love letter in which the group honors its past and dedicates to longtime fans, while also revealing itself as an inviting boarding station for new admirers, while pointing to an intense and promising future." -Progressive_Heart 6.75/10

85. Judas Priest-Invincible Shield 

19:e albumet för Judas. Det är piggt, förvånansvärt piggt! Lyssna bara på Panik Attack som inleder Invicible Shield. Halford sjunger som en gud och gitarristerna Glenn Tipton och Richie Faulkner låter som om de vore 18 år gamla igen. En stark platta rakt igenom, även om jag inte tycker att de kommer upp i nivå med Panic Attack, The Serpent King och Invincible Shield på resten av plattan. 6.7/10

86. Father John Misty-Mahashmashana

Titelspåret Mahashmashana inleder plattan kanon och med sina dryga 9 minuter är det kanske inte direkt singelmaterial? Stor, grandios, komplett med fet stråkorkester, bra text och fina sångmelodier. Låten Josh Tillman and the Accidental Dose är Jonathan Wilson möter Jim Stafford. Kanske min smalaste referens någonsin, men för jävla bra är det. Lyssna även till Screamland och avslutande Summer's Gone. 6.7/10

87. Oded Tzur-My Prophet (*, 7.4, 7,5, 6, 7.4, 6)

ECM-jazz. Oded Tzur är en amerikansk saxofonist. My Prophet är en klassisk amerikansk jazzplatta med folktoner. Oded spelar närmast flöjtlikt på saxen. Lyssna t.ex. till andra spåret Child You så förstår du. Bland övriga musiker märks Cyrano Almeida på trummor Nitai Hershkovits på piano och Petros Klampanis på kontrabas. Plattan fortsätter med fantastiska Through a Land Unsown.

"My Prophet is a magical record, a transfixing masterpiece of restraint enchantment and passionate eruptions that places Tzur at the crest of contemporary spiritual jazz." -jazztrail.net

88. Devin Daniels Quintet–LesGo! (6, 7.5, 6, 7, 6, 6.5, 7, 7, 7)

Contemporary jazz. Amerikansk saxofonist. Mycket trevlig skiva av den gamla skolan. Lyssna på Spiral, Nig's Nig, Ugly Beauty, Scrapple From the Apple och Him.

"A recent graduate of the Herbie Hancock Institute of Jazz Studies, Inglewood-native Devin Daniels is one of the most unique and exciting voices in LA's thriving the modern jazz scene. African American Alto Saxophonist Devin Daniels has performed in many different configurations of bands in the jazz idiom since 2010. Hailing from Inglewood, California..." -allaboutjazz.com 6.66/10

89. Nick Cave & Bad Seeds-Wild God (6, 6, 6.5, 6.5, 6.5, 7.5, 6.5, 7.5, 6, 6.5)

Cave låter som han alltid gör. Överlag är det väl spelat och helt klart lyssningsbart. I en värld där jag inte orkar lyssna på en platta 10 gånger kommer det dock inte att lämna superstora intryck hos mig. Lyssna ivf till Conversion och Long Dark Night. 6.5/10

90. Oddleaf-Where Ideal And Denial Collide

Fransk melodisk, progressiv, symfonisk rock som för tankar till mitten av 70-talet. Massor av Camelinfluenser, mellotron/hammond, flöjt, fyrstämmig sång m.m. Finns tyvärr inte på Spotify i skrivande stund, men det går alldeles utmärkt att lyssna på deras bandcamp, eller så handlar ni cd:n. Detta är Oddleafs debut och kan nog beskrivas som årets raket inom progrock. Det är många som har med denna platta högt upp på sina bestof-listor i år.

"Their richly layered music proudly showcases the colors of a timeless symphonic progressive-rock, both inherited from the giants of the 1970s (Camel, King Crimson, Yes) and infused with influences from the contemporary scene (Wobbler, Big Big Train)." -Oddleaf bandcamp

"their unique take on symphonic prog rock – mixing retro with modern, adding pastoral elements and delivering intelligent, articulate and thoughtful lyrics and themes, has produced music that is an absolute joy to listen to. The surprise package of the year for me, for sure – this is not an album for prog rock fans to miss out on. Highly recommended!" -progradar.com

91. The Smile-Cutouts

Thom Yorke, Jonny Greenwood och Tom Skinner sidoprojekt hann med att släppa två skivor 2024. Foreign Spies och Instant Psalm inleder skivan på ett fint sätt. Finfin platta rakt igenom 6.5/10

92. The Smile-Wall of Eyes

6.5/10

93. Thåström-Somliga av oss

Samma gamla Thåström. Stabilt som vanligt. Kanske väl low tempo rakt igenom. 6.5/10

94. Alcest-Les chants de l'aurore

Tokhyllad så kallad Black Gaze, dvs nån sorts hybrid mellan shoegaze, postrock och black metal. Black metal i detta fall genom blast beats och dubbeltramp. 6.5/10

95. Charles Lloyd-The Sky Will Still Be There Tomorrow

Jazzlegendaren Charles Lloyd pumpar fortfarande ut musik 2024. 86 år gammal släpper saxofonisten sin 34:e platta i eget namn. Hur många plattor han spelat på genom åren törs jag inte ens gissa. The Sky Will Still Be There Tomorrow startar med den fantastiska Defiant, Tender Warrior. Vi bjuds på spiritual, avantgarde jazz. Lyssna även till The Water is Rising och The Ghost of Lady Day, Cape to Cairo och titelspåret The Sky Will Still Be There Tomorrow. 6.6/10

96. Thou-Imbilical (7, 6, 6, 6, 7.5, 7, 7.3, 6, 6, 6)

Sludge/Doom från USA. Hårt, intensivt, tungt! Lyssna till I Feel Nothing When You Cry och Narcissist's Prayer.

"Sludge is having a year, but Thou sinks deep below the mud and conquers from that foundational space of impenetrable blackout. But while it's all-the-way heavy, they've used actual hooks to paint their catchy hatred..." -warmgunhappy 6.48/10

97. The good, bad and the Zugly-Decade of Regression

Postpunk? "Fuck Billie Holliday, I never liked him anyway." Brilljant lyrik på Walk Around the Porridge. När det är som bäst låter de som en punkig version av Kvelertak. Lyssna till Krenk It Up, Velcro-Mags, Before and After och Walk Around the Porridge. 6.5/10

98. Annika Norlin och Jonas Teglund – En tid att riva sönder (7.3, 7.5, 7.7, 7.5, 7.5, 7, 4, 5, 5, 5, 6, 7.3,*)

Annika Norlin och Jonas Teglund skriver om sorgen av att förlora någon.

"Tillsammans har dessa två begåvade och meriterade artister lyckats skapa ett album som känns mjukt och varmt att ta del av. Som ett långt samtal med en vän man inte träffat på länge, en promenad under en av de första riktigt varma vårdagarna eller den första ölen i t-shirt på en uteservering. Den där känslan av att man klarat sig genom vintern, att det blev vår även detta året." -hymn.se

Jonas Teglund har tidigare arbetat med bland annat Alkberg och Hurula samt egna bandet Weils. Här tar samarbetet med artister ny form med Annikas säregna och träffande texter. Gästlistan skäms inte för sig heller: Sibille Attar, Iiris Viljanen, Erik Lundin, samt Peter Winnberg och Nils Törnqvist från Amason m.fl. Lyssna till Mamma, Jag Hänger Kvar, Men Ändå, Full På Dan, Jordens Ände och Röd September. Tyvärr tycker jag att plattan tappar rejält på andra halvan, med några få undantag.

"Det kom en sorg och tog sig in, strök som en katt kring benen...klia sorgen bak öronen, kommer behöva dras med den." -Annika Norlin, Röd September 6.4/10

99. Marcus King-Mood Swings

Neo-soul producerat av Rick Rubin. Marcus har en otroligt röst och titelspåret Mood Swings får äran att öppna plattan och gör det starkt. Marcus fötter står stadigt i bluesen sedan uppväxten i South Carolina. Rösten är soulig och texterna behandlar bland annat hans svårigheter med mental hälsa.

Marcus King har kommit långt sedan sina dagar som underbarn (hans första betalande framträdande var vid 8 år gammal, då han spelade med sin far, gitarristen Marvin King). Han hade Warren Haynes(Allman brothers band/Gov't Mule) som mentor som bland annat hjälpte honom genom att producera deras självbetitlade album. King har vunnit grammys, släppt mängder med plattor och är bara 28 år gammal.

Plattan öppnar väldigt start, men tappar mot slutet. Lyssna till Mood Swings, F*ck My Life Up Again, This Far Gone, Cadillac och Bipolar Love.

"Soulful vocals perfectly capture the tumultuous range of mood swings and how it genuinely affects someone. "Mood Swings" tackles mental health in a song, which is no easy feat. Being written in the first person, we get a feel for how someone struggling with mental health actually thinks. Being drawn to someone toxic, involving medications, and struggling with one's self is a cycle hard to break, as the song accurately describes." -bluesrockreview.com 6.5/10

100. Letters Of Vakāra - Call it a Day

Tysk psych/fusion/rock. Mycket bra. Svårt att säga vad det låter som. Ganska eget sound även om det inte är nyskapande. Låter nästan svenskt. Väldigt bra, kvinnlig sångerska. Lyssna till Stoner, Church of Vakara, Zakret och You Said. Tyvärr finns skivan bara på deras bandcamp förutom singeln You Said som finns på Spotify.

"Letters of Vakara are like writings from a wanderer...messages of love and fear...stories of distant longing...forgotten words of compassion..." -bandcamp.com 6.50/10

101. MJ Lenderman - Manning Fireworks

Alt Country/Slacker rock. Otroligt skön platta. Jag får vibbar från såväl Weezer, Sparklehorse, men även Kurt Vile, alternativ 90talsrock och till och med Skelleftepopsoundet trots att det inte låter som något av dem. Lyssna till Joker Lips, Wristwatch, On My Knees och She's Leaving You.

"Take the songwriting and composition of a Pavement song, add some 70's Neil Young touches to it, have a sad guy who grew up listening to Elliott Smith reciting his David Berman inspired poetry over the instrumentals and you got this record." -Piperatthegatesofdawn 6.45/10

102. Rasmus Sørensen-At the Right Time

Jazz. Född och uppvuxen i en musikalisk familj på landsbygden i Danmark, flyttade pianisten, kompositören och improvisatören Rasmus Sørensen till New York City 2018 och har sedan dess fått ett stort erkännande för sitt tillgängliga men framåtblickande sound både som musiker och kompositör.

Rasmus Sørensen: Grand Piano
Jon Henriksson: Double Bass
Francesco Ciniglio: Drums

"...the rhythm pulses like the heartbeat of a city—vibrant, sometimes loud, or hushed within a park, where only the cries and laughter of playing children can break the reverie." -paris-move.com 6.5/10

103. Rasmus Sørensen-Balancing Act

Rasmus Sørensen: Grand Piano
Alexander Claffy: Double Bass
Kendrick Scott: Drums

Timeless repertoire and intricate originals combine in a piano trio session which captures the tradition of years gone by: three players meeting in a studio to produce music which somehow sounds as if they spent a lifetime together. 6.5/10

104.  The Pineapple Thief - It Leads to This

Det är nästan omöjligt att inte nämna Porcupine Tree när en ska beskriva hur The Pineapple Thief låter. Gavin Harrison, till vardags i just Porcupine tree finns sedan 2016 i Pineapple Thief och bjuder precis som vanligt på en trum-masterklass. Musiken brukar ha lite svårt att sätta sig i mig, men det känns lite annorlunda på It Leads to This. Lyssna till All That is Left och Put It Right. Uk-prog i hög klass. 6.3/10

105. Ken Stringfellow-Circuit Breaker

Gitarrist och sångare i The Posies. Detta är hans femte soloalbum, det första på 12 år. Tears Tumblin' är en bra låt! Lyssna även till Trust, If That What's God Wants och Don't Mind The Rain.

"Circuit Breaker' is the emotional journey of a period both enlightening and challenging. After stepping away from music for months, these songs started to appear in my dreams. As I re-approached life with new eyes, I reached into a creative well that was rich, raw, real. 'Circuit Breaker' is about the voyage from deconstruction to reconstruction, from death to rebirth. It is about betrayal and how to move forward from it. It is about how to overcome any obstacle, no matter how high. Ultimately, it is an album about how we heal." -Ken Stringfellow 6.30/10

106. Maidavale-Sun Dog

Svenska psychbandet Maidavale är tillbaka. Faces (Where is life) inleder på perfekt sätt. Give Me Your Attention är finfin också. 6.30/10

107. Iron & Wine-Light Verse (7, 6, 7.2, 6, 6, 6.5, 6.5, 6, 7, 6, 6.5)

Skäggens skägg är tillbaka med ny, bekväm skogsskjorts-folkrock. Som vanligt är det suveränt när Sam Beam släpper nytt. Frågan är bara hur många spins som plattan kommer få av mig? 6.45/10

108. Kanaan & Ævestaden-Langt, Langt Vekk (6, 7.5, 6, 7.3, 6, 8, ?, 4 ,7.5)

Kanaan samarbetar med Ævestaden och goes full on norsk folk. Inte riktigt säker på varför. Det är ju sällan bra. Anyways så är det allt du förväntar dig. Lusekofta, fiol och norska riverdancedansare. Ibland tänder det till, på t.ex. Vallåt efter C.G. Färje och Habor og Signe rockas det rätt hårt. Undvik gärna Dalebu Jonsson 6.4/10

109. Enumclaw - Home in Another Life

Indierock som ligger väldigt nära Dinosaur Jr i soundet. I'm Scared I'll End Up All Alone inleder plattan och träffar rätt i hjärtat, av flera olika anledningar. I Still Feel Bad About Masturbation träffar av självklara anledningar inte på samma sätt, men är även det en väldigt trevlig låt. Lyssna även till Change och Fall Came Too Soon and Now I Wanna Throw Up. 6.5/10

110. Clouds Taste Satanic – 79 A.E. (6.39, 6.39)

Amerikansk stoner på Majestic Mountain Records. Två låtar på dryga 20 minuter vardera. Albumet är som ett soundtrack till en osläppt film om en apokalyps. Första låten är mera klassisk stoner och andraspåret mer åt det progressiva hållet.

"...this is the soundtrack to the post-apocalyptic wasteland where the impact of the meteors are felt in every riff, the struggle to survive is constant through the ever-present heaviness, and the pondering of the will to go on persists in the atmospheres which Clouds Taste Satanic weave into a fascinating tapestry whose details become all the more dynamic and impressive the closer you look." -headbangerreviews.com

"When the first riffs launch this album, Black Sabbath comes to mind. But knowing their music, it reaches far back to pre-Sabbath. It reaches back to the creative and musical outlet of such musicians as The Jimi Hendrix Experience and Blue Cheer´s anarchistic and loud take on hard rock with their amplified distortion oozing fuzzy and gritty heavy music. One might also hear a nod to early Cream? If we reach further back into the history of heavy music, we will find the Blues as another influence for what became Heavy Psych, Heavy Metal, and which eventually found its way to inspire the Acid Rock induced Stoner type of heavy music." -veilofsound.com 6.39/10

111. Black Capricorn – Sacrifice, Darkness... And Fire

Italiensk doom metal. Mycket trevlig liten platta.

"Sometimes you get a new album and know about 5 seconds in that you are about to be experiencing a damn masterpiece. Putting Black Capricorn's new record, Sacrifice Darkness and Fire, onto my stereo system felt just like that kind of some time. I was immediately immersed into a dark underworld and felt the air around me get thick and heavy, like I had entered a 4 dimension gravitational cave. The fuzzy deliciousness of the guitar grabbed me hard, and I knew I was going to be in for a beautifully horrific journey." -outlawsofthesun.com 6.3/10

112. Avishai Cohen-Ashes to Gold (7, 6.5, 6, 6, 7, 6, 8)

Trumpetaren Avishai Cohen (ja, det finns en basist med samma namn också) släppte ny platta 2024. Musiken på Ashes to Gold är sprungen ur konflikten i Israel/Palestina. Inspelningen började oktober 2023, men Avishai hade svårt, för att inte säga omöjligt att plocka upp trumpeten. Det var helt enkelt för svårt att bearbeta vad som hände i hans hemland.

"I could not write anything. I couldn't touch the trumpet. In the beginning of November, I told Yonathan (his pianist) that I was going to have to cancel the tour and the recording, but he said 'No. We need to go and play music.' The way he said it was powerful. I knew he was right." -Avishai Cohen

Avishai påverkades svårt av Israels anfall mot Gaza och kriget till trots blev det till slut en skiva. Om den var influerad av kriget?

"By this point [we were] in the full craziness of wartime. With rockets flying over my head, alarms and sirens going off, and so on. Did all of this affect the music? How could it not?" -Avishai Cohen 6.38/10

113. Jake Xerxes Fussell – When I'm Called (6, 8, 6, 6, 7, 7.7, 7.2, 5, 6)

Americana/folk/singer/songwriter från USA. Cuckoo och One Morning in May är kanon! 6.30/10

Ok/Bra/mellanmjölksplattor:

Orgone-Pleroma

Math/death/prog/avantgarde metal från Pittsburgh, Pennsylvania, US. Olikt något jag hört förut. Fullkomligt galet och överallt på samma gång. Snabba twists och vändningar mellan metal, prog, folk och avantgarde. Manlig och kvinnlig sång, growl såväl som "vanlig". Lyssna till Valley of the Locust (ej på Spotify).

"Pleroma is a kaleidoscope of colors and emotions, composed like an odyssey. It showers listeners with haunting arpeggios, winding riffs, and chamber instruments, adorned with a crown of myriad vocal styles both harsh and soothing, male and female – a far-reaching and royally ambitious sum and completion of its divine components." -angrymetalguy.com 6/10

The Black Crowes-Happiness Bastards

Första plattan på 14 år från kråkorna. Energin och direktheten hörs direkt från första låten Bedside Manners. Det är överraskande hårt, med soundet liggande närmare 70-talshårdrock och southern hard rock än soulig bluesrock. Rats and Clowns följer och är även den en riktig toe tapper till rocklåt. Cross Your Fingers, Wanting and Waiting är även de rockstänkare, även om tempot sänks en aning och är mera Stones än hårdrock. Wilted Rose är en ballad. Chris Robinson sjunger som en gud. Lainey Wilson gästar. 12 låtar på 38 minuter drämmer de iväg och inte ett enda spår känns överflödigt. Detta album kräver fler lyssningar! 6/10

PreHistoric Animals-Finding Love In Strange Places

Prehistoric Animals är Samuel Granath och Stefan Altzars skötebarn. Medlemmar som spelat med Mats/Morgan, Pain of Salvation. Progressiv, radiovänlig hårdrock/pop/metal. Frågor på det?

Plattan öppnar starkt och på tredje spåret hör vi ett väldigt gött, men eget sound som lovar gott. Plattan står sig bra mot andra progsläpp från i år. Ska jag säga att det påminner om något så här jag tydliga Frostinfluenser, främst från synthhållet. Starka melodier, men annorlunda melodispråk och frasering gör att det känns nyskapande på något konstigt sätt. Givetvis är det instrumentalt skickligt framfört. Det är liksom ett krav om du ska kunna spela denna sortens musik.

"Bandets snärtiga progressiva rock doftar Bladerunner-futurism med bubblande syntar som väver intrikata figurer över köttiga, distade gitarrer och över det så skuttar vokalisten Stefan Altzar lekfullt från den ena fina melodin till den andra." -Rocknytt.se

Lyssna till:
City Of My Dreams
Living In A World Of Bliss
Unbreakable 6/10

Almo-Reconciliation (6, 7.4, 7.4, 6, ,6, 6, 7.4)

Djent/math/prog metal från Malmö. Benjamin Almö Thorsell har sedan Frozen Realm splittrades 2019 skrivit musik för sidoprojektet Almo. Med några få gästmusiker till hjälp har han ordnat det mesta själv på albumdebuten Reconciliation. Det är bitvis riktigt jäkla bra. Lyssna till Vilsen, Hope och Reconcilliation. 6/10

Remedy-Pleasure Beats The Pain

Svensk, melodisk hårdrock. Nestor har banat väg för svensk hårdrock. Svenska Remedy lirade förband till Kee Marcellos soloturne med Europelåtar och överraskade många med sin medryckande hårdrock. Pleasure Beats The Pain är bandets andra platta. Roland Forsman, gitarrist i bandet, har jobbat som låtskrivare och producent åt band som Eagle Eye Cherry, Måns Semmelröv och Petra Marklund (men bara i September), men 2022 fick han nog och startade då Remedy, med fokus att ta över världen med allsmäktande hårdrock.

Moon Has The Night, Bad Blood, Caught By Death, Hearts On Fire, 6/10

Pure Reason Revolution—Coming up to Consciousness

Art/progressiv rock från England. Sjätte plattan sedan starten 2003. Betrayal, Useless Animal, Lifeless Creature och We Disappear är bra låtar. 6/10

Albion-Lakesongs of Elbid

Folk/metal från UK. Jethro Tull är den givna gemensamma genrebenämnaren(Jake Parrish spelar även gitarr där sedan 2019 och Jack Clark sedan 2024), men Albion spetsar soundet med tung metal. Lyssna till Arthurian Overture, Pagan Spirit och Finding Avalon. Som platta håller den inte hela vägen, men småtrevligt är det allt och med fler lyssningar kanske den skulle klättra högre på listan? 6/10

Sgàile-Traverse the Bealach

Skottsk progmetal/postrock. Bandet lyckas låta som hemlandet utan att förstöra musiken med säckpipor. Sången känns helt rätt, även om den på något konstigt sätt känns sekundär i musiken. Det bjuds på tvära kast mellan melodiösa powermetalrefränger blandat med blastbeats, progressiva elgitarrer, göteborgssound och keltisk folkmusik. 6/10

Oranssi Pazuzu-Muuntautuja

Något så ovanligt, som ett bra finsk band?! Oranssi Pazuzu spelar någon sorts hybrid av black/space/post/prog/psych/avantgardemetal och Muuntautuja är finnarnas sjunde platta. Lyssna på Ikikäärme. 6/10

Jeremie Albino–Our Time In The Sun

Blues/soul/rock. Släppt på Dan Auerbach's label Easy Eye Sound.

"Albino, like most of his labelmates, offers the kind of funky-country-southern-soul that might never be mainstream but still attracts willing devotees. A farmer's son from rural Ontario, Albino's trips to sell produce in Toronto turned into busking sessions on the city's streets. His sparse lyrics drip bluesy emotions, with hot Louisiana sauce stirred into the music. Notably, his sung voice has the wry acceptance of someone who's been sittin' on the dock's bay a while, wastin' time."

Redan som tonåring spelade Jeremie Albino på Torontos bakgator. Vanligtvis lyssnade ingen, men ibland stannade någon stackars själ och sa att det lät bra och det var allt som behövdes för att Jeremie skulle fortsätta spela. Han älskade att uppträda. Det var den erfarenheten som fick honom att satsa på musiken. Att spela för en person eller en hel skara tycktes inte spela någon roll. Låtarna är grundade i countryns historieberättande blandat med rytmerna från gammal rhythm and blues, känslan i soulen och kraften från rock n roll.

"I try to put my heart into everything...There's really no other way for me to do it. If I'm not putting everything into the song, then why would I even bother to sing it?" -Jeremie Albino

"Something clicked right away," says Albino, "and we ended up writing 4 or 5 songs a day. Before that, it would take me half a year to write 4 or 5 songs." Auerbach brought in some of Nashville's finest songwriters to share their wisdom, including Pat McLaughlin, Joe Allen, and Bobby Wood. "He told me, if you're going to build a house, you need to call some carpenters. You need to bring in the experts who do it every day for a living. It's the same way with songs. Some of those guys have been doing this since before I was born." -Albino om samarbetet med Dan Auerbach 6/10

Uyama Hiroto-Bless of Love

Japansk jazz/hiphop. Jazzen är kanon. Hiphopen är hiphop... Bra skit! Lyssna på Embrace och Eternal Bless 6/10

Avishai Darash-Between Hope and Despair

Jazz. Perfekt platta för höstmys. Rekommenderas!

"In response to recent global events, I've decided to create a nine-piece album that reflects my experiences amid the ongoing turmoil and uncertainty. As narratives shift with each passing moment and the currents of consciousness evolve, I've found a way to express my perspective and contribute a legacy of unity and love through the language of music. Collaborating with my favorite musicians – Shayan Fathi, Ivan Ruiz Machado and Antonio Moreno Glazkov – has transformed what might seem like a simple concept into a realization with both personal and global significance.
I've titled this album "Between Hope and Despair" to encapsulate the spectrum of these two emotions, allowing me to delve into the very essence of creativity and explore the origins of my ideas. Through their exceptional musicianship, sensitivity, and maturity, my chosen collaborators have elevated this project, emphasizing the profound connection that music can foster in a world yearning for compassion and understanding. In essence, it's an exploration of the human experience set to a soundtrack that aims to resonate with a hungry world seeking solace." -Avishai Darash 6/10

English Teacher-This Could Be Texas

Eklektisk indiedebut från English Teacher. Tänk dig en vidarutveckling av Black Country, New Road och Wett Leg så vet du ungefär var vi landar. The World's Biggest Paving Slab är en superlåt! Lyssna även till Albert Road, Albatross och Nearly Daffodils. 6/10

Shun-Dismantle

Heavy rock/Melodisk stoner från Asheville, NC, USA. Tänk Deftones möter Foo Fighters möter Katatonia möter Tool? Lyssna på You're the Sea 6/10

David Gilmour-Luck and Strange (*, 7.4, 6, 6, *, 7, 6, 5, 6, 6)

Soloplatta nummer sju från den forne Pink Floydgitarristen. Och det är bra. Mycket är såklart tack vare Gilmours fantastiska gitarrspel. Att David har åldrats går såklart inte att undgå och även om han snickrat ihop fina popmelodier känns det ända ner i magen när David krigar med de högsta tonerna i Luck And Strange. Gitarrspelet är dock precis som man önskar och han tar verkligen tid för att ge gitarren plats på låtarna. Solobitarna på Luck And Strange är fantastiska! The Piper's Call är ok och räddas bara av en bra refräng och ett fint gitarrsolo. Samma gäller A Single Spark. I Between Two Points får Davids dotter Romany chansen att skina och det gör hon med den äran. David kryddar med ännu ett fint solo. Generellt sätt håller inte låtarna tillräckligt hög standard för ett högre betyg även om gitarrspelet är världsklass. Ta gärna en lyssning till Luck and Strange Original Barn Jam. 5.9/10

ALAWARI-Leviathan

Dansk jazz.

"Danish instrumental collective ALAWARI was founded in 2016, and rapidly garnered a name for themselves on the European jazz scene for their explosive live performances, going on to win Denmark's Young Jazz competition in the same year. A contrast to their eponymous 2022 debut - a cacophonous musical reflection of revolution - their upcoming release is an exploration of spirituality, transformation, and the totality of the human experience." -bandcamp.com 6/10

Kelly Finnigan-A Lover Was Born

Soul av hög klass. Prove My Love, Be Your Own Shelter, Love (Your Pain Goes Deep) är kanon. Hela plattan är klass. 6/10

Adrianne Lenker-Brilliant Future

Amerikansk singer/songwriter född 1991. Detta är hennes sjätte album. Folk, americana i klassisk amerikansk tappning med fiol, akustisk gitarr och piano. Som på den fantastiska Sadness is a Gift för att senare låta betydligt mera experimentiellt och modern på t.ex. Fool. Många bra låtar även om jag gärna undviker Vampire Empire. Lyssna även till No Machine och Ruined. 5.5/10

10,000 Years-All Quiet on the Final Frontier

Svensk stoner från Västerås. Tredje albumet. Helt ok. Enter flanger, fuzz, riff och skrikig sång. Lyssna till The Weight of a Feather. 5/10

Aaron Frazer - Into The Blue

Rnb/soul i modern tappning. Snyggt och välsjunget, men inte superspännande. Ingen aning, men detta borde väl såna där ungdomar digga? 5/10

Aaron Parks-Little Big III

Jazz fusion från USA. 17:e studioalbumet från pianisten Aaron Parks. Lyssna till The Machines Say No, Delusions och Heart Stories.

"the 40-year-old pianist-composer continues his lyrical exploration of contemporary song-form on Little Big III on originals that draw from Americana-inflected alt. rock...Parks creates his own hauntingly atmospheric signature. In spite of Parks' central influences, this is no watered down pop-orientated jazz." -jazzwise.com 6/10

Abrovinch - Abrovinch

Fredrika bombar ur högtalarna och genast förs tankarna till Umeåbandet Khoma. Jag förväntar mig nästan att höra Jan Jämtes fantastiska röst. Jag blir lätt förvånad, men samtidigt så känns det självklart när det visar sig att bandet Abrovinch kommer ifrån samma stad som Khoma, nämligen Umeå. Basisten Nicklas Bäckström har spenderat tid i diverse olika band, bl.a. Moloken och Hugo's Will. På trummor är det Stefan Johansson som tidigare lirat med Kautschuk och Jimmy Ågren. Sång/Gitarr sköts av Erik Nåteryd (Kautschuk), Erik Wallberg (diverse olika band) och Carlos från Age of Woe och No Hawaii samt Sigrid som mest spelat folkmusik i olika projekt.  Lyssna till Fredrika, As the Flies Grow och Earth.
Abrovinch betyder en smart lösning på ett tekniskt problem. 6/10

Abstract Crimewave - The Longest Night

Jocke Åhlund, Nils Törnqvist (Amazon, Träden), Björn Yttling. Projekt med gäster som Dungen, Lykke Li och Chrissie Hynde. Elektronisk/alternative/indie pop/rock. Lyssna till The Gambler feat Lykke Li, Dödmansgrepp och Flyga Fram (feat Dungen, Denise Östholm och Freja Drakenberg) 5/10

Acid Rooster-Hall of Mirrors

Pink Floyd? Det är första tanken som dyker upp när första riffet på öppningslåten Automat dyker upp på Acid Roosters senaste alster Hall of Mirrors, vilket är tyskarnas fjärde i ordningen. Som platta är det mer som en atmosfärisk rymdresa än en rockplatta. Ganska bra skit, men kommer inte snurra mer hemma hos mig...Lyssna till When Clouds Part och Confidence of Ignorance. 6/10

Airbag-The Century of the Self

Neoprog från Norge med influenser från band som Porcupine Tree och The Cure. 6/10

Amyl and the Sniffers – Cartoon Darkness

Australiensk punk. Har sett en hel del liveklipp med detta minst sagt energiska band (sångerskan Amy Taylor). På platta har jag inte haft samma tagg att kolla upp dem. Big Dreams, It's Mine, Motorbike Song och You Should Not Be Doing That kan du låna ett öra till. 5.8/10

Amarok-Hope

Polsk progressiv rock. Påminner stundtals om Anathema på låtar som Stay Human och på andra låtar är det 80-talsFloyd eller 80-talskrautelektronika. Hope är deras sjunde album. Fullt njutbart och skulle säkerligen kunna växa sig till ett högre betyg, men det är jag inte beredd att göra. Lyssna du istället! Typ på Trail? 6/10

Anciients - Beyond the Reach of the Sun

Progressiv metal. Påminner ofta om Opeth, framförallt på de lugnare partierna, men kan dra iväg ett och annat sludgeriff också. Lyssna till öppningsspåret Forbidden Sanctuary för Opethinfluenser. 6/10

Jon Anderson-True

Bitvis riktigt bra, men undvik för allt i hela jävla världen den avskyvärda "Jag är snart död och uppskattar min fru och gud" hemskhet till låt som avslutar True. True Messenger och den smått fantastiska och episka (16:31) Once Upon On A Dream. 5/10

Angelica Sanchez/Chad Taylor-A Monster Is Just an Animal You Haven't Met Yet

Fri/Avantgarde jazz. Piano och trummor. Mycket väl värt en lyssning eller två. 6/10

Aristocrats-Duck

Bryan Beller (bass), Guthrie Govan (guitar), Marco Minnemann (drums). Instrumentell superrockgrupp. Naturligt att jämföra med G3, Steve Vai, Satriani, och andra band med supermusiker. Sound och genremässigt är det som en avantgardisk lekfull variant av progressiv rock. Lyssna på Muddle Through.

Det är svårt att sätta betyg på sån här musik eftersom det mera är kul och intressant än njutbart av att lyssna på. 10 av 10 i musicerande. Låtmässigt är det i princip omöjligt att betygsätta. Jag försöker ändå och ett samlat betyg får bli: 5/10

Avishai Cohen-Brightlight

Basisten Avishai Cohen (Chick Corea) ville inte vara sämre utan släppte även han en ny platta 2024. Brightlight är en pianotrioplatta (han har gjort massor av olika genrebrytande grejer) och där verkar han trivas bäst. Han har med sig trumslagerskan Roni Kaspi och Guy Moskovich på piano.

Lyssna på Roni's Swing och inledande Courage. 6/10

Azure-Fym (8, 7, 7.5, 7.3, 6, 6, 4, 

The Adzinist // Den of Dawns öppnar Azures nya album Fym på ett mycket bra sätt. Det är progressiv metal med massor av influenser och det spretar åt alla håll. Jag hör progmetal, powermetal, pop, jazz/fusion, Pain Of Salvation, John Arch, Steve Vai, Animals as Leaders. Det är otroligt svårt att hitta en gemensam nämnare faktiskt. De har nog ett eget DNA i sitt sound helt enkelt. Sångaren Christopher Sampson dominerar med sin smått otroliga röst (han behärskar alltifrån metalskrik till teatralisk musikal). 

"Opener "The Adzinist // Den of Dawns" best demonstrates Azure's songwriting prowess, in its opening moments establishing an air of optimism backdropped by bright synths and comfy jazz fusion grooves accented by energetic and chunky bass. Drums cement the track as the bass, guitar, and synthesizers slowly evolve around the opening ideas, allowing vocalist Christopher Sampson to modulate the mood along the way." -chiquita_dave 6/10 

Barock Project-Time Voyager

Symfonisk, melodisk, närmast barock (därav namnet) progrock. Totalt ofarligt, smått kristet och bitvis alldeles underbart. För att få något bättre sorts betyg måste man dock vara mer än bara ett glatt progband. 6/10

Beardfish-Songs For Beating Hearts

Svenska Beardfish har legat i träde i 9 år och många blev nog förvånade när de från ingenstans dök upp som live-akt tidigare i år. Kunde fansen hoppas på en skiva? Jajemen, blev svaret. Songs For Beating Hearts är den nionde studioplattan i ordningen sedan starten 2001. Yes-influenserna är tydliga i den pigga Out in the Open, Pt. 2 Oblivion. De efterföljande Out in the Open, Pt. Hopes and Dreams, Oblivion(Reprise) är dock inget som jag tycker bidrar...Tyvärr kommer inte plattan upp i och någon högre nivå. In The Autumn är också en bra låt. 5/10

Beth Gibbons-Lives Outgrown

Beth Gibbons från Portishead med sin andra soloplatta. Lyssna på Burden of Life. 5/10

Bill Ryder Jones-Iechyd Da

On first glance, this record might feel like standard fare singer-songwriter output. But as Iechyd Da unfolds, it proves itself to be much more. Bill's expert songwriting allows vivid, domestic vignettes to conjure, giving the listener a sense of home that can feel either warm or devastating depending on his whim. 6/10

Billie Eilish-Hit Me Hard and Soft

Jovars. 5/10

Blackberry Smoke

Blackberry Smoke slog igenom med buller och brak för 15 år sedan och fick snabbt ett rykte om att vara ett liveband som man bara måste se. Själv fick jag äran att se dem spela på Sweden rock Festival 2010 och det var makalöst bra. Öldrickar-rock med sväng är ett sätt att beskriva dem. En korsning mellan Black Crowes och Allman Brothers en annan. Nya plattan Be Right Here är en trevlig bekantskap med många bra låtar. På med bootsen, de utsvängda brallorna och jeansskjortan så åker vi! 5.5/10

Brant Bjork Trio-Once Upon a Time in the Desert

Supertrevligt album från stonergenrens renaste fuzzkanal. Allt känns så laidback, med riffande i förgrunden och sång i andra hand, både på gott och ont. Backin' the Daze, Down the Mountain m.fl är bra låtar. 6/10

Britti-Hello, I'm Britti

Amerikansk coutry/soul/pop/r n'b? Britti, född Brittany Guerin har en grym röst, ren som sammet och Dan Auerbach (Black Keys) gör ett kanonjobb som producent. Lyssna till So Tired, Still Gone, Keep Runnin, Silly Boy och Nothing Compares To You. 

"She actually got discovered by the Black Keys' Dan Auerbach after covering one of his songs, and almost instantly Dan swept her up, put her under his label Easy Eye Sound, and helmed up production for her debut record, Hello, I'm Britti." -enoughmusicchris 6/10

John Cale-Poptical illusion

Det är snudd på svårare att nämna vilka John Cale inte jobbat med än vilka han faktiskt har jobbat med. Velvet Underground, Nick Drake, Stooges, Glass Harp, Earth Opera, Nico, Brian Eno, Patti Smith, Terry Riley, Dream Syndicate, är bara några av alla som han på något sätt bidragit till.

82 år ung är han fortfarande överraskande vital. Det är omöjligt att inte dra paralleller till David Bowies sista album Blackstar även om det är långt ifrån lika bra. Lyssna på låtar som Edge of Reason, I'm Angry, Shark Shark och Company Commander .

"Even at their cheeriest, the moods that Cale paints throughout Poptical Illusion are rarely straightforward. Rather than cynically forcing the listener towards predetermined emotions, his songs live by what you bring to them, and he tests your reactions through his favourite tool of repetition." -joyzine.org 5/10

Cassandra Jenkins-My Light, My Destroyer

Amerikansk singer/songwriter/indiepop/alt-country. Plattan börjar starkt med Devotion (folkrock) och rockstänkaren, Clams Casino. Tyvärr spretar plattan litegrann. Delphinium Blue är vad det låter som. Plaska i en stor pool med en delfin som diggar att ligga och kolla på himlavalvet om natten. Vi har också en 44 sekunders hyllning till William Shatner och ett samtal om stjärnor med sin mamma med jazzig bakgrund.

Aurora, IL är en perfekt poplåt förutom att den saknar direkta hooks och en skottsäker refräng. Omakase, en synthlåt som funkar, Petco ett besök till 90-talets alternativa rock. Only One borde ha fått avsluta plattan. Det blir istället nåt sorts violinparty. Ojämnt är bara förnamnet. Lyssna till Clams Casino, Only One, Petco och Devotion. 

"Loneliness and pain are her canvas, where she solemnly yet effortlessly brushes soft, meditative hues over the chaotic and messy paper. Jazz occasionally ripples through with its subtle beauty. The shadows of heartbreak and despair eventually dissolve, and she rediscovers strength in the small details of life. As the tide recedes in the evening and she departs the coastline, strings gently wrap around her thoughts, and our gaze is carried toward a dazzling galaxy." -poplandton 5/10

Catapult The Smoke - A Whole New World

Svensk stoner som jag får Mustaschvibbar av. På ett positivt sätt. Det är nog attacken i sången, gissar jag. 

"I was at a Swedish rock festival called Krökbacken (best festival in Sweden) this summer. One late, drunk night while standing in the line of a hotdog stand I had the opportunity to meet Tobias Larsson. Who is Tobias Larsson you might ask? Tobias is involved in many different music projects and Catapult the Smoke is one of them, drums & vocals. He also plays drums & vox in a band named 'Ocean Chief', who was playing at the festival the very next day. Tobias also has a solo project called 'Fluidage' and a duo band called 'Stratvm Terror'. So yeah, there is a lot of music coming from this guy in a wide spectrum of genres. I discovered his music about 15 years ago (Tobias has released music since the mid 90s) through his solo project Fluidage. It was nice to finally shake his hand after being a fan of his music for so long." -underratedalbums på youtube 5/10

Charlie XCX-Brat

Electropop/EDM (elektronisk klubbmusik). Etta på allas listor. Inte på min. Plattan är lättsam, väldigt dansant, fylld med grymma popmelodier och fräcka ljud(ja, jag är 44 och kan inga coolare ord). Egentligen är nog det mesta bra här, men jag fastnade snabbt tycke för Sympathy is a Knife.

"Jag skulle förmodligen kunna verka i en mer kommersiell ljudbild. Ibland frestar jag mig själv med att trilla dit, men jag tror att problemet är att min fanbas vet att det inte är den jag är. Jag sätter mig hellre i den positionen där massorna undrar "Vad fan är det här?" -Charlie XCX 5/10

Church of Hed-The Fifth Hour

Spacerock, instrumental, drone/postrockig. Medlemmar från 90-talspsychbandet Quarkspace och indierockarna Camper Van Beethoven. Funkar utmärkt som bakgrundsmusik. Gissar att det är musik gjord för en mera naturnära publik om du förstår vad jag menar. #doobiebrothers #drakenärrökt

"The music resides squarely in space, with deep Kosmische and Berlin School explorations informing the album's psychedelic electronica and prog." -bandcamp.com 5/10

Cigarettes After Sex – X's

Dream pop. Så mysigt, fluffigt och molnigt att jag bara vill lägga mig i sängen, krama min kudde och somna. Särskilt många fler lyssningar lär det inte bli dock. Undvik Hideaway om du inte vill bli påmind om Savage Garden. Lyssna inte heller på Holding You, Holding Me. Dra på Dreams med Fleetwood Mac istället. 5/10

Crobot-Obsidian

Pennsylvanias bäst bevarade hemlighet Crobot, har hamrat det smutsiga hårdrockslandskapet, beströdd med tunga och grooviga riff och psykedeliska undertoner i ganska många år nu – 13 för att vara exakt. På senaste plattan Obsidian är det lite mera tillrättalagt och kan hända även radiovänligt, men några godbitar finns här allt. Andraspåret Come Down är ett sådant. Influenser kan höras från legender som Black Sabbath där, från Seattle-scenen via band som Soundgarden (Disappear) och Alice in chains (White Rabbit) men även band som Metallica/Alter Bridge/Black Stone Cherry (i låten Nothing),  m.fl.

"At points, it feels like Stoner-Rock Alter Bridge, and that's not a bad thing, but at other points it feels like they're writing lyrics trying to feel a little too close to Iron Maiden, and they're just not them." -elijahjohnson58 6/10

Deep Purple-=1

Steve Morse lämnar Deep Purple för att ta hand om sin sjuka fru. Simon McBridge tog över och här är hans första platta som gitarrist i Deep Purple. Han sköter sig bra och Ian Gillan har insett sina begränsningar vilket i sin tur innebär att det låter precis så bra som det kan låta. Det innebär dock inte att det är något sinnessprängande bra. Några låtar som singeln Portable Door får mig att flyttas tillbaka till Pictures of Home och andra låtar som t.ex. Show me, Sharp Shooter och Pictures of You är hyfsade, men det här är inget jag kommer att plocka fram ofta. Precis som med alla andra gamla stora hårdrocksband som Iron Maiden, Metallica, Judas Priest etc var det betydligt bättre förr. Bäst på plattan är avslutande I'll Catch You och Bleeding Obvious. 5.8/10

Demon-Invincible

Demon, ett storband på 80-talet är tillbaka efter ett åttaårigt albumuppehåll. Melodisnickrandet är det inget fel på. Det är bra och melodiös hårdrock. Tyvärr är sången av Dave Hill risig med massor av alldeles för hörbar autotune/justering och den är svår att tänka bort. 5/10

Drifting Sun-Veil

UK neoprog. John Jowitt som spelat med Arena, Ark, Frost, IQ, UK etc lirar bas. Fudge Smith från bl.a. Pendragon lirar gura. Detta är deras åttonde album sedan starten 1994. De firar med andra ord 30 år som band. 5/10

Easter av Eden-Inte långt från trädet

Easter av Eden är Ester Svanevik, Peter, Bryngelsson och Mikael Svanevik. På vissa låtar kompletterade med hela den anrika orkestern Ragnarök. 13 sånger om stjärnstoff, minnen, trafikdöd, hästars ögonbindlar och embryon. 5.5/10

Ebba Bergqvist & The Flat Tire Band-Four Wings

Ebba Bergqvist blev snabbt omtalad för hennes fantastiska röst och fick chansen att visa sina vingar på Sweden Rock Festival 2024 och gjorde ingen besviken (enligt vad jag hört då jag ej fick vara där själv ;( )

Four Wings är en uppvisning i hur en sjunger bluesrock och soundet är omöjligt att inte jämföra med Blues Pills. 

"Following their critically acclaimed debut "Spilt Milk" from 2020, the Swedish band returns with 10 new tracks where heavy guitar riffs, raw garage rock, and soulful blues blend with powerful vocals and a psychedelic '70s flare. While embracing a modern approach to production, the sound is firmly rooted in influences from artists such as Rival Sons, Led Zeppelin, Black Sabbath, Creedence Clearwater Revival, Blues Pills, Lucifer, and Jimi Hendrix. The outcome is a diverse and dynamic album full of energy and emotion." -bandcamp.com 6/10

Ed Harcourt-El Magnifico

Uk singer/songwriter. El Magnifico är det elfte albumet i ordningen. Greg Dulli (Afghan Whigs) gästar på Broken Keys. Soundet känns igen, med stark pianodominans och Eds säkra ID i rösten. 5.5/10

Elbow-Audio Vertigo

David Bowieinfluenserna svävar som en gam över ett döende byte på Audio Vertigo och dyker ned redan under inledande Things I've Been Telling Myself for Years. Elbow är förvisso ett progressivt artrockband, men likheterna är slående, framförallt då på sången. Bytet frossar de i sig på några minuter för på kommande låt, Lovers' Leap är det som bortblåst. Här bjuds vi istället på nån sorts blåsparanoia där rädslan att alla toner ligger likt sandkorn i ett timglas gör att de försöker trycka ur sig så många toner som möjligt på så kort tid som går. 

Balu som följer är desto intressantare. Den leds av brassdistad bas och metalliska medryckande St Anger-spända trumskinn.

Resten av plattan passerar utan att jag reagerar nämnvärt. Her To The Earth och Good Blood, Mexico City lämnar mest avtryck. 5.5/10

Elk Witch – Azimuth

Amerikansk stoner. Inget nyskapande i sig, men överraskande starkt och vitalt om ej eget. 5.5/10

Ellesmere-Stranger Skies

Symfoniskt rockband, bildat i Italien av Keyboardisten/basisten Roberto Vitelli. På plattan spelar även svenska trummisen Mattias Olsson som bl.a. spelat med Änglagård, gitarristen Giacomo Anselmi och sångaren John Wilkinson. Lyssna på Tundra. Plattan avslutas med två längre stycken, Stranger Skies(12:17) och Another World(11:43). 6/10

Emerald City Counsil-Motion Carries

Amerikansk band med namn som Jake Livgren (brorson till Kerry Livgren från Kansas), trummisen Noah Hungate (son till Toto's David Hungate). Progressiv rock, skickligt framförd, men kräver nog fler lyssningar än jag är beredd att ge den för att det ska fastna. Blir lite mellanmjölksprog för mig. Lyssna på: Realize I - Escape From The Ancient

"'Emerald City' is, of course, the name of the fictional city in the Land of Oz, and this fantastical element provides a suitable backdrop for the whimsy of the music, which can certainly be categorized as Classic Melodic Progressive Rock." -progreport.com 5.5/10

Eric Palmqwist - Människornas Planet

Sverige, Sverige kom igen! Människornas planet är Eric Palmqwists fjärde soloalbum. Plattan börjar kanon med Människornas Planet, Sverige! Sverige! och Du Trodde Människor Va Bra och Papperspåsar i vinden. Lyssna även till KNK.

"Tematiken på "Människornas Planet" rör sig kring läget i världen och den hopplöshet som breder ut sig inför sakernas tillstånd." -Erikpalmqwist.com 6/10

Everything Everything-Mountainhead

Synthpop/Art Pop/Indietronica från UK. Svängigt och dansant. Melodierna fastnar som socker på hjärnhinnan. Lyssna till Enter the Mirror, Cold Reactor, Wild Guess, City Song etc. 6/10

Everything Yes-Volume 2

Jazzfusion. Modern sådan. Sån där jazzfusion där folk gör stankfaces när de ser basisten dra sina feta licks. Prova, om du är ball. 6/10

Evergrey-Theories of Emptiness

Svenska progmetallarna Evergrey släpper med Theories of emptiness sitt fjortonde studioalbum. Plattan startar fint med Falling From the Sun. Sen följer ett koppel av bra låtar på en solid platta. Som vanligt när det gäller Evergrey är det bra progressiva metal-dängor med refränger som är lätta att komma ihåg. 6/10

200. Erik Lazaroff & Hökarna-Öppen Ridå

För fans av svenskt 70-talsdoftande rock som Dundertåget, Strängen, Grevens Tid, m.m. Öppningslåten Tomgångsblues är Ac/Dc och Metal Health av Quiet Riot i ett. Kanon! Lyssna även till Öppen Ridå. 6/10

Feeder-Black/Red

Feeder känns igen med sin alternativa rock som gjort dem semi-stora på den brittiska rockscenen. Som vanligt är det ganska svårt att motivera sig till att lyssna till plattan fler än en gång p.g.a. man kan alla låtar efter en lyssning, men Lost in the Wilderness(Im a punkrocker, yes I am), Playing With Fire och Vulture är ivf lyssningsvärda. Förresten Feeder, va fan, 18 låtar?! 5.5/10

Find Me - Nightbound

AOR-"supergrupp" med svenske Daniel Flores och Robbie Lablanc. Receptet är smör, 80talsgitarrer, smäktande synthslingor och refränger som sätter sig efter en lyssning. Vackert? Ja, visst! Spännande? Nja. Ölsugen? Jovars. Plattan öppnar fint med Never Be Alone som handlar om att...aldrig bli ensam. Tre låtar är skrivna av legendaren Jim Peterik som är mest känd som grundaren av Survivor. Han har skrivit I See You In Everyone (Vital Signs), Speechless och Walk Through The Fire. För fans av Perfect Plan, Survivor och annat smör. Bra i mindre doser, sömnigt i större. Robbie Lablanc sjunger i varje fall kanon. 5.8/10

Fontaines D.C.-Romance

Old school post punk/indie rock/post britpop. Svårt att beskriva bandet, men det är svårt att inte nämna band som Joy Division, The Cure, Streets och Blur som influenser. Fötterna är djupt rotade i 80- och 90-talet. Överlag är det rätt hög nivå på låtarna. Lyssna bland annat på: In The Modern World och Favourite, men även till låtar som Romance, Here's The Thing och Desire. 6/10

Forgotten King-The Seeker

Norskt sidoprojekt till Kal-El. Genren är Stoner/Doom/ med psykedeliska inslag. Oväntat "ren" och snäll sång som gör det hela mera intressant. Det riffas på rätt så fett på låtar som Drag och Lost.

"Descending from Norway armed with the twin hammers of riff and groove, Forgotten King are the heralds of a heady, heavy trip into the cosmos. What began as the solo project of Kal-El guitarist Azul Josh morphed into a now full-fledged band, and the four-piece are poised to lay waste to the heavy underground with their brand of euphoric, crushingly weighted psychedelia, stoner, and doom." -bandcamp.com 6/10

Freak Kitchen-Everyone Gets Bloody

Everybody Gets Bloody inleder plattan med samma namn. Tveksam start på detta underbara band som VERKLIGEN blandar och ger på sina plattor. Medal och framförallt Slip som följer är bättre. Som tur är, är Everybody Gets Bloody roligare efter den tveksamma öppningslåten. 5/10

Freedom-Stay Free!

Freedom är ett band rotat i 70-och 80-talets arbetarrock som med personliga texter, tolvsträngade gitarrer och stora refränger som berör ända in i ryggmärgen. Ett soundtrack till livets berg-och-dalbana, eller ett "bargain basement Springsteen", som Nicke Andersson beskrev bandet i en intervju.från Stockholm och de handplockades för att spela på Hellacopters förra releasesläpp. Nu släpper de sin andra platta och soundet känns igen. Tonight inleder med lagom dos Abba och Hellacopters. This is Gonna Hurt är väl värd en lyssning eller tjugo. 6/10

Kristoffer Gildenlow-Empty

5:e soloalbumet från Kristoffer Gildenlöw som lirade bas i Pain Of Salvation och är bror med Daniel, sångare och låtskrivare i ovan nämnda band.

"The album revolves around various aspects of the human experience and how people tend to focus on the insignificant while ignoring the most important parts of life." -theprogmind.com

"'Empty is a sceptic and cynical look at humans and humanity, viewed from three different perspectives. The personal view as humans against humans, as humanity as a phenomenon on a global scale and as a species inhabiting this pale blue dot in space, looked at by the creator who has its doubts about his creation. It is quite a deep and possibly challenging theme that the album pursues." -Kristoffer Gildenlöw

Bra platta överlag, men inget som river murar. Lyssna till huvudspåret Empty. 6/10

Liam Gallagher & John Squire-Liam Gallagher & John Squire

Vad händer när Oasis och The Stone Roses möts? Inledande poplåten Raise Your Hands påminner med sin handklapp och glada framtoning om brittiska Supergrass. En helt ok låt och efterföljande From Mars To Liverpool skulle faktiskt kunna beskrivas som bra till och med. John Squire som mer eller mindre hållit sig undan rampljuset sedan tiden i The Stone Roses har skrivit samtliga låtar på plattan. Låtarna är överlag helt ok, men det är nog gitarrspelet som imponerar mest. Det hade varit kul om Liam också hade fått vara med och skrivit låtar. Vad hade det då blivit av detta? Lyssna till Just Another Rainbow, Love You Forever, You're Not The Only One och From Mars To Liverpool. 6/10

Geordie Greep-The New Sound

Black Midis Geordie Greep med ett minst sagt stökigt och "eget" soloalbum. Inledande Blues vittar om det. Det är Frank Zappa på speed! Plattan är förövrigt all over the place. Det är funk, sydamerikansk samba, en urballad Frank Sinatra, Mike Patton/Tom Waits/Leonard Cohen och jazzrock i en salig blandning. Svårt att veta när Geordie är seriös och när han bara är sarkastisk. Bra är det, men tyvärr bara bitvis. Vill du utmana dina sinnen vortex? Kör då på denna! Vad sägs om låten Motorbike, If You Are But A Dream eller kanske The Magician? 5/10

God is an Astronaut-Embers

Irländska postrock. 11:e plattan sedan starten 2004. Räknas numer till ett av de största banden inom sin genre. Användandet av sitar? gör att God is an Astronaut får ett lite psykedeliskt sound vilket känns fräsch i en genre som annars låter lite same same (läs Godspeed You Black Emperor). Släng ett getöga på Falling Leaves. 6/10

Glass Beach-Plastic Death 

Tredje plattan från indiebandet Glass Beach. Denna gång är det mera progressivt än på de två första albumen. Coelacanth inleder albumet och låter som en blandning mellan Radiohead, Elliott Smith, John Grant mixad med progressiv rock från 80-talet. När en tror sig förstå sig på låten kommer plötsligt ett gitarrsolo som snarare drar åt Animals As Leaders än indie. Som ni förstår är detta lite unikt. Hade fokuset varit på låtskrivande hade detta lätt kunnat hamna riktigt högt på årets bästalista. Nu blir det mera intressant än bra.

Motions fortsätter skivan och nu låter det plötsligt som Killers fått fnatt på trummig, 70talsjazzrock.

Slip Under the Door är ännu en inre gestaltning av Thom Yorke som på i början och slutet av låten exploderar i någon sorts rockorgie. Guitar Song och Rare Animal följer och de är inte speciellt bra. Cul-de-sac äntrar i jazzfusionland. 5/10

Grand Magus-Sunraven

Heavy/Doom metal. Skybound inleder nya plattan med svenska Grand Magus på ett bra sätt. Soundet känns igen och sången är i vanlig ordning kanon från Mr Christoffersson. Lyssna till: Black Lake.

"Grand Magus are one of my favourite bands, a go-to act when I long for some epic norse heavy metal and a consistent provider of fist-pumping and horns-raising battle hymns." -Sonny92 5.5/10

H. Self - Skälva

Svensk singer/songwriter/country.  Berörande och bra texter om en människas trasiga liv. Lyssna på "På det stora hela" och "Maggie Brown".

"Är det fint där du är?" -Maggie Brown av H.Self 6/10

Hail Darkness-Death Devine

Ett album helt skapat av AI. Soundet är heavy psych. Det låter muddigt uta bara helvete, men ändå läskigt bra. Hur bra ska det inte låta om några år? 

"WHAT IS REAL ? NOTHING IS REAL." -The HAIL DARKNESS Experiment  6/10

Halm-Runner

Umebandets nya albuminnehåller några riktiga guldkorn. Just a Call Away, Esther och Real Fantasies är tre av dem. Kolla in dem! Louise Hoffsten möter Jill Johnson.

Hannes Aitman-Weak Point

Country är verkligen inte min starka sida. Jag tycker alltid att det är en väldigt tunn linje mellan vad som är bra och vad som är katastrofalt. Eftersom jag heller inte lyssnar på texterna så litar jag inte ens på min egen smak när det gäller genren. Därför känns det vanskligt att närma sig Hannes Aitmans debutalbum Weak Point som fått lovord världen över. Klart är ivf att Hannes fattat genren gärna får innehålla steel guitar, banjo, handklapp, texter om jeansbyxor och en mogenhet som inte matchar åldern på artisten. 

"Det här albumet sträcker sig över 5 år av mitt liv med den första låten skriven 2019 och den sista 2024. Så, det kommer oundvikligt att vara lite spritt i form av både text och melodi. Det fångar mig som en ung vilsen själ och senare ungefär som en hoplimmad vas. Det talar om depression, rädsla, ånger, hopp, tro, Gud, tjejer och ja, allt vad livet innebär. Jag hoppas att du kommer tycka om det." – Hannes Aitman 6/10

Hasse Fröberg Musical Companion-Eternal Snapshots

Hasse baserar till vardags i progbandet The Flower Kings. HFMC som hans soloprojekt förkortas har enligt mig varit mera intressant. Eternal Snapshots är bandets sjätte album. Jag har inte hört något de gjort sedan de två första plattorna (Future Past och Powerplay) som jag båda gillade. Genremässigt är det progressiv rock, med mer fokus på rock. Lyssna på Deserve To Be Happy. 5/10

Hellbutcher-Hellbutcher

Allas våras Hellbutcher Aka ena broden hårdrock är ingen novis inom metalvärlden. Efter brytet med andra brodern hårdrock skapade han Hellbutcher. Martin Axenrot, Eld och Fredrik Folkare stödjer på diverse hårdrocksinstrument. Soundet är Speed/Death/blackmetal. Jag vet skillnaden, men orkar ärligt talat inte lyssna på texten. Det är kompetent, det hörs. Tycker jag att det är bra? Ja. Kommer jag lyssna igen. Nja. Lyssna till Hordes of the Horned God. He ä fan Maidn. 6/10

Henrik Palm-Nerd Icon

Henrik Palm släpper nytt. Han har bland annat spelat med Ghost, Viagra Boys, Södra Sverige och egna bandet In Solitude. 6/10

High On Fire-Cometh The Storm

Matt Pike från Sleep fortsätter med sitt sidoprojekt High On Fire. Från start är det sludge/stoner som väcker mitt intresse. Låtar som Burning Down, Lightning Beard är kanon. 6/10

Hinds - Viva Hinds

Spanska popbandet Hinds är tillbaka med sitt fjärde album. Till det nya albumet Viva Hinds kickades rytmsektionen och bandet är därmed tillbaka där det började för 10 år sedan, med Carlota Cosials och Ana Perote. Bandet gästas av Beck på Boom Boom Back och Grian Chatten (Fountains) på Stranger. Lyssna till The Bed, the Room, the Rain and You. 5/10

Immanuel Wilkins-Blues Blood (7, *, 7.5, 5, *, 5, 6, *, 7, 6, 6,*, 8)

Amerikansk vokal/postbop/spiritual/avantgardejazz.  Immanuel Wilkins är en up and coming jazzmusiker som slog igenom med sitt debutalbum för fyra år sedan. Blues Blood är bitvis kanon, men lite för mycket vokaljazz överlag. Lyssna till Blues Blood, Motion, Afterlife Residence och Matte Glaze. 

"Ständigt sökande på det andliga och konstnärliga planet inspireras Wilkins här av ett sextio år gammalt rättsfall rörande polisbrutalitet, av buddistiska mantran, Jungs idé om det kollektivt omedvetna, av den pan-generationella minnesbanken, och av jazzens och bluesens rika historia. Wayne Shorter, John Coltrane, Kenny Garrett, Eric Dolphy och Ornette Coleman tillhör hans egen minnesbank och musikaliska DNA, men Wilkins går bredvid och utanför dessa.

Philly-killen Wilkins blickar in i samtiden och framtiden i en och samma utandning, och det är inte så att hans saxofon hela tiden intar den starkaste spotlighten. Han delar den gärna med kvinnliga gästvokalister som Cécile McLorin Salvant och skivaktuella, indiskt infärgande Ganavya." -lira.se 6/10

IPANAZAR - Skin Hunger

Klassisk "svängamedarmarna90talsshoegazeindie". Not Now är bra! 5/10

Iron Monkey-Spleen & Goad

Tunggungande stoner med gruffvokal. Bra i enstaka låtar. Bra manglande om än enformigt. Sången är det stora minuset. Snacka om Cookiemonster! 5/10

IDLES-TANGK

Sån där artsy, fartsy modern pop som jag är för dinosaurig för att förstå. Får jag ens tycka att det här är bra? 5/10

Isaiah Collier & The Chosen Few-The time is now

Spiritual/avantgarde jazz. Andra plattan från gänget för 2024. The Almighty är den bättre av de två. 6/10

Isobel Campbell-Bow to Love

Chamber/folkpop. Första låten Everything Falls Apart är otroligt vacker i sin enkelhet med Isobells otroliga stämma i förgrunden. Isobell har gjort sig ett namn genom Belle And Sebastian. Bow to Love är hennes femte soloalbum. Förutom 4316, Dopamine och ovan nämnda Everything Falls Apart finns här inget som står ut. Bra platta, men skulle nog behöva ett 10-tal spins ytterligare för att fastna. 5/10

Jack White-No Name

Archbishop Harold Holmes är onekligen en riktigt cool låt och Jack kan riffa när han vill. Som skiva är det hyfsat, inte mer. 5/10

Jane Weaver-Love In Constant Spectacle

Art pop. Perfect Storm är en perfekt start på nya skivan med Jane Weaver. Detta är Manchesterdotterns 12:e soloalbum och om ni inte tycker er känna igen namnet så kan ni vara lugna. Det gjorde inte jag heller. Perfect Storm lovar mer, och efterföljande Emotional Components är även den trevlig med ett mycket tilltalande bastugg som för låten framåt. Huvudspåret Love In Constant Spectacle följer och den är grymt härlig med finfin fuzz. Lyssna även till Is Metal och Univers. 6/10

J. Mascis - What Do We Do Now?

Trevligt som alltid när huvudmannen i Dinosaur Jr bestämmer sig för att gå solo. Lyssna på solot till It's True! 6/10

Johan Steensland-Crossfade

Prog/pop/musikal/symfonisk rock. Crossfade började gro hos multiinstrumentalisten Johan Steensland redan på 80-talet. Nu 2024 kommer så äntligen skivan som handlar om uppbrottet mellan paret Joseph och Linda. Historien tar oss på en resa mellan olika musikstilar och genrer och är en intressant lyssning. Jag är inte helt överens med soundet och mixning, men att det är en skicklig musiker bakom Crossfade är väldigt tydligt. Låtmässigt är det tillräckligt bra och intressant för ett bättre betyg, men jag hade gärna sett att en producent eller liknande hade hjälpt till att lyfta inspelningskvaliteten. Jag hade gärna också sett fler gästmusiker. Sången sköts finfint av Josefin Andersson och Johan själv. Lyssna till Odd Times. 5/10

John Grant-The Art of the Lie

Synthpop. Jag saknar Queen of Denmark. Sicken platta! Vilka låtar! Numer tycker John att det är roligt att ljudet och synthen låter bra, snarare än att göra bra låtar. Undantaget är Marbles, Child Catcher och Prince-flirten It's a Bitch.  5/10

Jónsi-First Light

Nä.

Julie Christmas-Ridiculous and Full of Blood

Senaste släppet gjorde Julie tillsammans med Cult of Luna för 8 år sedan. Detta är hennes tredje soloalbumet och som vanligt så sjunger hon fantastiskt. Plattan är ombytlig och switchar gärna i sound och stämning mellan och i låtarna. På The Ash hinner det låta både Deftones och Björk och på The End of The World bjuder hon in Johannes Persson från Cult of Luna. 

"Firstly, Julie is a phenomenal vocalist, demonstrating her prowess by effortlessly alternating between whispered and breathy vocals to deranged and guttural screaming. This incredible range lends well to her emotionally complex songwriting." -fortnitefamous229 6/10

Julia Holter-Something In The Room She Moves

Art pop. Julia har fin röst. Musiken är vacker, atmosfärisk, jazzig, filmisk. Lyssna till titelspåret Something In The Room She Moves. I övrigt är det för mycket fokus på atmosfär och för lite på låtar. 5/10

Julian Lage-Speak to Me

Amerikanska Julian Lage är jazzgitarrist, alla musikgymnasieelevers våta dröm. Å, visst fasen kan han spela. Lyssna på Omission, Serenade. Myself Around You, Nothing Happens Here och South Mountain. 5.8/10

Kerry King-From Hell I Rise

Slayerrrrrrrrrrrrrrrrrrrr! 5.5/10

Kessoncoda – Outerstate

Piano och trummor. Närmast dj-variant av pianojazz. Elektroniskt och dansant. Släppt via Matthew Halsalls bolag Gondwana Records. Bra som bakgrundsmusik, men inte särskilt spännande. 5/10

Kim Deal-Nobody Loves You More

Kim Deal från The Pixies släpper sin första soloplatta. Resultatet är mixat. 5/10

Kim Gordon-The Collective

Kim Gordon från Sonic Youth med sin fjärde soloplatta. Hip hop/trap möter industri och bandsågar. Säkert döfräckt för folk som är 15 och orkar lyssna med färska öron och inte som jag som är en gammal stofil och typ tusen år gammal. 5/10

Italiensk progmetal. Lider av samma sak som många av de utländska progbanden, nämlig kasst engelskt uttal. 5/10

King Gizzard & the Lizard Wizard-Flight b741

King Gizzard goes amerikansk sydstatsrock? Lyssna till Antarctica och Daily Blues. Standardplatta i övrigt. Kompetent, men inte superkul. Enda plattan för året?!? 5/10

Lady Blackbird-Slang Spirituals

Modern soul. Kraftfull röst. Musiken blir väl dansant och modern imho, men när det är bra är det bra. Lyssna till Man on a Boat. 5/10

Lahmana - On Embracing a Blank Space

Arnold Schwarzenegger goes psykedelisk postrock. Bra grejer!

"Lahmana, an instrumental trio with roots in prog, stoner, and psychedelic rock, presents their debut album 'On Embracing a Blank Space'.