Rush bästa låtar enligt Krull.
Regler: Max tre låtar per album.
Minst en låt per album.
Ordning=Väl vald, men som vanligt EJ rangordnad. I

Spotify: https://open.spotify.com/playlist/3CdC9JMveT1p480G9hoyGe?si=bDDnaFreTRS2uGxChL60uQ

Innan vi börjar skulle jag vilja tipsa om rushvault.com. En otroligt fin sid om man vill nörda ner sig i Rush. Här finns allt från textanalyser, info om låtarna/albumen, texter, tabulaturer, videos m.m. En riktig gottepåse!

1. Låt: Distant Early Warning
Skiva: Grace Under Pressure
Årtal: 1984
Kommentar: När man pratar om "gamla Rush" involverar man inte den här skivan. Det är i varje fall vad jag inbillar mig. Detta till trots innefattar "Grace Under Pressure" två av mina favoritlåtar med Rush. 

2. Låt: Circumstances
Skiva: Hemispheres
Årtal: 1978
Kommentar: "It felt like the end of an era for me. I felt that the side-long thing was getting predictable for me as a writer and I wanted to bust out of that...Songs like The Trees and Circumstances pointed in that direction. I wanted to tell stories but I didn't want to be weighed down by themes that had to keep repeating over a 25-minute period."-Geddy Lee

3. Låt: What You're Doing
Skiva: Rush
Årtal: 1974
Kommentar: Trummisen John Rutsey var bandets textskrivare, åtminstone var det tänkt så. Han var dock så missnöjd med sina egna insats att han rev sönder alla texter precis innan inspelningen skulle börja. Det resulterade i att Lifeson och Lee fick skriva texterna själva. What You're Doing är min favoritlåt från debuten. Helt rätt i sin  proto-metal-skrud. John Rutsey får visa sin skicklighet maximalt från 2:30 och framåt i denna låt.

4. Låt: Limelight
Skiva: Moving Pictures
Årtal: 1981
Kommentar: Totalt omöjligt förstås att välja låtar här. Tänkte först dissa hitarna eftersom alla hört dem in absurdum. Det går dock inte värja säg mot Limelight, en perfekt skriven rock/poplåt. 

5. Låt: 2112: i. Overture, ii. The Temples of Syrinx, iii. Discovery, iv. Presentation, v. Oracle: The Dream, vi. Soliloquy, vii. Grand Finale
Skiva: 2112
Årtal: 1976
Kommentar: På slutet av låten "Overture" spelar Alex Lifeson en bit av Tchaikovsky's "1812 Overture". som kom 1812, 300 år före 2112. Låten utspelar sig i framtiden och startar 2062 när universums planeter faller under styre av "The Red Star of the Solar Federation". I slutet av låten hörs ett meddelande tre ggr. "Attention all planets of the Solar Federation", "We have assumed control". Första strofen är sju ord som hörs tre gånger. 7x3=21. Andra strofen är fyra ord och hörs tregånger. 4x3=12. 2112. 2112 är militärtid för 9:12. 9/12, eller 12:e september är Neil Pearts födelsedag. 21:a december är också vintersolståndet, den kortaste dagen då solens axel lutar som mest bort från solen (norra halvklotet). Nördigt? 

6. Låt: The Wreckers
Skiva: Clockwork Angels
Årtal: 2012
Kommentar: Brottarhit!  

7. Låt: La Villa Strangiato
Skiva: Hemispheres
Årtal: 1978
Kommentar: "I don't really remember how the writing came together but I do remember rehearsing the hell out of it beforehand. We really wanted to record it all in one go. It's about 10 minutes long and we wanted to do it in one shot. I remember writing it was great fun because the whole inspiration was, of course, these crazy dreams that Alex used to foist upon us every morning at breakfast. He'd start, 'You'll never guess what I dreamed last night...' and the groaning would begin! But it was a really fun, visual and musical exercise, constructing a soundtrack to an insane person's dreams! [Laughs]" -Geddy Lee

8. Låt: Red Sector A
Skiva: Grace Under Pressure
Årtal: 1984
Kommentar: "Largely considered one of the band's darkest albums, Grace Under Pressure was influenced by the growing tensions in the Cold War in the 1980s. The album's running theme is "pressure" and how humans act under the influence of it." -Rush.com

9. Låt: Cinderella Man
Skiva: A Farewell to Kings
Årtal: 1977
Kommentar: Rush med deras femte platta. Hur följer man upp ett album med en dystopisk framtidstro där musikinstrument är förbjudna? De drog till Wales, bosatte sig i en stad där det regnade exakt hela tiden. Det var rått och grått och det fanns ingenting att göra. Precis vad Rush letade efter.

"After about three weeks, we were working later and later into the night and sleeping later and later until eventually we got our schedule completely back to front, where we were having breakfast at supper time and working all night long and crashing after the 'baa, baa' [he offers a full-throated and pretty convincing impression of a sheep] was happening in the morning. The birds and the baas! That was bedtime for us. That's why you hear so many birds when we recorded outside. I'm amazed there aren't any sheep on the album." -Geddy Lee

Lifeson adds: "It was quiet at Rockfield, to be sure - very conducive for working, except for the constant bleating of sheep..."

10. Låt: The Main Monkey Business
Skiva: Snakes and Arrows
Årtal: 2007
Kommentar: Bästa skivan på över 20 år och definitivt sedan "Grace Under Pressure", kanske till och med sedan "Moving Pictures".  

11. Låt: The Pass
Skiva: Presto
Årtal: 1989
Kommentar: Rush återfinner sina rötter. Eller? Ute med det nya. In med det gamla? "Show Don't Tell" visar ett enligt dem själva hungrigare Rush med fokus på lite hårdare tongångar. Synthen skulle de kasta ut och in med en ny producent. Resultatet? Det är t.ex. nu som Rush hamnar på listor över heavy metal. Kanske något överdrivet ska det visa sig. Redan på 2:a låten "Chain Lightning" är synthen tillbaka med råge. Det är ett "sött" och polerat Rush, även om det är mer rock och mindre new wave än "Hold Your Fire". Fina refränger överlag, men allmänt ganska ofarligt sound albumet igenom och hur mycket än Geddy Lee vill lyfta "The Pass" till skyarna så är den inte SÅ bra som han gärna vill framhäva. Det största problemet som fans av den progressiva hårdrocken, mig inklusive, vill påpeka är dock det daterade ljudet, framförallt synthen, men även trummor och gitarr lämnar en del att önska. Nu kanske det tycks som jag avskyr "Presto", men jag har faktiskt en soft spot för den. "Show Don't Tell, "Warpaint", "Presto" m.m. är bra låtar. 

12. Låt: Cygnus X-1 Book II: Hemispheres
Skiva: Hemispheres
Årtal: 1978
Kommentar: Efter en lång turne var Rush uttömda på energi. Förra plattan hade spelats in i Wales under lyckade former så därför beslöt sig bandet för att återvända dit. Geddy Lee berättar att bandet var taggade på att spela in igen även om de var lite dåligt förberedda. De hade förvisso massor av låtidéer, men hade inte bestämt sig för hur låtidéerna skulle struktureras för att forma låtar. Nervösa över sin dåliga förberedelse spenderade de långt längre tid i Wales än de hade kunnat förutse. Ut spottade de i varje fall en av mina absoluta favoritlåtar "Cygnus X-1 Book II: Hemispheres".

13. Låt: Working Man
Skiva: Rush
Årtal: 1974
Kommentar: Första plattan var mer rockbetonad och påminner en hel del om Led Zeppelins svängigare låtar. Sångaren Geddy Lees stämma är omistlig, och Alex Lifesons gitarrspel är bluesigare och påminner en hel del om Jimmy Page från Zeppelin. Enda plattan med trummisen John Rutsey. En grym trummis som ofta glöms bort eftersom han ersattes av en av de bästa trummisarna någonsin. Vila i frid John Rutsey och Neil Peart.

14. Låt: Bastille Day
Skiva: Caress of Steel
Årtal: 1975
Kommentar: Första plattan med låtar där samtliga tre medlemmar var med och skrev alla låtar då några av låtarna på Fly by Night hade skrivits innan Peart kom med i bandet. Detta är också första skivan där Peart skriver samtliga texter. Peart som var en bokslukare beskrevs tidigt som pretentiös och svårbegriplig men det ändrades under åren och nu är han en mycket aktad lyrisist. 

15. Låt: By-Tor and the Snow Dog
Skiva: Fly by Night
Årtal: 1975
Kommentar: Bandets manager hade två hundar som gick under namnen By-Tor och Snow Dog. Neil Peart skrev en episk låt om dessa bestar.

16. Låt: Spirit of Radio
Skiva: Permanent Waves
Årtal: 1980
Kommentar: Rush kände sig fasthamrade i proghjulet. Att jaga långa låtar och hela tiden försöka utveckla sitt sound tog ut sin rätt. Dessutom, hur skulle de kunna bräcka ett redan perfekt progressivt rock album ("Hemipsheres")? De förstod ganska snabbt att de var tvungna att hitta på något nytt för att inte hamna i samma hamsterhjul. De ville inte bli ett clicheband som gjorde långa låtar bara för att...

"People associate prog-rock with a challenging style of music, and it certainly can be that. But if you're starting to fall into past habits and develop a methodology that's too comfortable, it's not progressive."

17. Låt: Twilight Zone
Skiva: 2112
Årtal: 1976
Kommentar: Mina nördiga vänner hade förut möte online på söndagar kl 21:12 där de snackade Rush med varandra och nördade ned sig ordentligt i allt som rörde powertrion från Kanada. Jag slås när jag lyssnar igen av att låten inte ens är 21:12 lång. Det ska dock ta exakt 21 minuter och 12 sekunder från det att man släpper ner nålen på vinylen tills den automatiskt lyfts upp när sidan är slut... Det har jag givetvis klockat och dokumenterat.
Keyboardisten designar "The Starman" som kommer att följa med Rush under hela deras karriär.
"All it means is the abstract man against the masses. The red star symbolizes any collectivist mentality." -Neil Peart

18. Låt: Natural Science
Skiva: Permanent Waves
Årtal: 1980
Kommentar: "Jacob's Ladder " faller på målsnöret i tät kamp med "Natural Science". 

19. Låt: Tom Sawyer
Skiva: Moving Pictures
Årtal: 1981
Kommentar: Omslaget alltså. Folk som bär omkring på tavlor (Moving pictures). Är det meningen att det ska vara roligt? Haha. Nåväl. Är detta Rush bästa skiva? 2:30 in i Tom Sawyer spelar alla lufttrummor. Gör du inte det har du ingen själ.  

20. Låt: Maraton
Skiva: Power Windows
Årtal: 1985
Kommentar: Här börjar det vara LÖJLIGT mycket synth. Tar man sig förbi synthmattorna döljer sig en hel del bra låtar. Om man har svårt för att ljudbilden kan man alltid lyssna på låtar från "Power Windows" när de framförs live. Anyways, detta är Progrock meats New Wave. Förutom "Maraton", kan man med glädje slå på "The Big Money", och "Manhattan Project" på hemmafesten utan att skämmas för sig. Eller varför inte "Grand Designs"? Då skulle nog till och med jag dansa. 

21. Låt: Far Cry
Skiva: Snakes and Arrows
Årtal: 2007
Kommentar: Den enda skivan jag kan komma ihåg att jag köpte direkt den kom ut, förmodligen eftersom jag var rätt så sen med att börja lyssna på Rush. Första inlyssningen var legendarisk med min vän Fredrik som var uppspelt som ett barn på julafton. Första lyssningen firades med en folköl i kollektivet. 

22. Låt: Analog Kid
Skiva: Signals
Årtal: 1982
Kommentar:   

23. Låt: Time Stand Still
Skiva: Hold Your Fire
Årtal: 1987
Kommentar: När man lyssnat på fyra synthplattor på raken med Rush är man inte tvärsugen på mer synth.

24. Låt: Freewill
Skiva: Permanent Waves
Årtal: 1980
Kommentar: Ännu en fantastisk platta med idel starka låtar. "Entre Nouz" och "Different Strings" når inte hela vägen fram vilken säger en hel del då båda låtarna är riktigt bra.  

25. Låt: Time and Motion
Skiva: Test for Echo
Årtal: 1996
Kommentar: Återigen ett ok/bra album utan direkta superlåtar. Jämngrått till jämnbra med "Driven", "Half the World", "Totem", och "Time and Motion" som stand-out tracks. "Time and Motion" är ju förresten Rush möter Dream Theater möter Soundgarden.

26. Låt: Lakeside Park
Skiva: Caress of Steel
Årtal: 1975
Kommentar: "Down the Tubes tour" kallade Rush sin turne efter "Caress of Steel". Plattan fick ljumt mottagade och publiken svek Rush live så till den milda grad att varken de själva eller roadcrewen fick betalt. 

27. Låt: Anthem
Skiva: Fly by Night
Årtal: 1975
Kommentar:  När Neil Peart provspelade för Rush tyckte Geddy och Alex att Neil inte var cool nog. När han började banka på trumskinnet ändrades den attityden snabbt. Neil spelade som en blandning mellan John Bonham och Keith Moon, fast samtidigt.

28. Låt: Something For Nothing
Skiva: 2112
Årtal: 1976
Kommentar: Rush var vid ett "Crossroads". Skulle de sälja själen till djävulen och spela 3 minuters rocklåtar eller skulle de göra det som de verkligen ville, nämligen skriva låtar som klockade in på 20 minuter om handlade om rymdkrig? Svaret blev 40 miljoner sålda album och ett gäng progressiva låtar på längder radiostationer vanligtvis inte uppskattar.
"I remember thinking, I had eight years of playing rock in a band, and it's awesome, I love it, and I don't want to compromise. If this will be the end, I dunno, I'll go back to working with my dad plumbing, or go back to school, or something else.' To me it was impossible to take a step backwards and do something we'd already done just to please a record company." -Alex Lifeson

Kommentar: Alex Lifeson goes Floyd öppnar detta episka Tolkien-inspirerade verk. Låten kan delas in i tre delar, en mörk och långsam, en snabb och hård och en sista del som är hoppfull och glad. 12 minuter godis där de sista 3 minuterna kanske kunde ha varit lite roligare. Missa för guds skull inte Lifesons solo drygt 7 minuter in i låten. Fruktansvärt fint driv där. Plattan avslutas med "The Fountain of Lamneth", en bastant bit på dryga 20 minuter. I ärlighetens namn är det väl egentligen sex låtar ihopkurade till ett långt episkt spår. Stora delar är riktigt bra, men det känns väl ryckigt ibland i mixen mellan lugna partier och snabba, hårdare proto-metalstycken. Bäst är första halvan samt sista minutrarna med "The Fountain".

30. Låt: A Farewell to Kings 
Skiva: A Farewell to Kings
Årtal: 1977
Kommentar: "The guitar at the start of A Farewell To Kings, the title song, was recorded outside too. The acoustic was recorded out there to get that really crisp sound and I remember Alex was walking around this mic that Terry had set up while he was playing. He was just like a troubadour - he was playing as he walked around and, naturally, every troubadour has his guy trailing behind him playing a Minimoog!

"So I'm playing the Minimoog outside and Neil's hitting the twinklies or whatever he was hitting off the front of that - he was always hitting something - and Alex is walking around this mic recording the opening to A Farewell To Kings, so it was quite fun. You can hear the Welsh birds singing in the background..." -Geddy Lee

31. Låt: Stick It Out
Skiva: Counterparts
Årtal: 1993
Kommentar:
Rush vaknar till liv igen. Musiken är hårdare, med mer fokus på att hitta ett live-sound (Roll the Bones-låtarna lät mycket bättre live) och Alex Lifeson gitarrspel ligger mera centralt i låtsnickrandet och hörs äntligen i slutmixen.
Skivan startar starkt med Animate en låt om en man som utmanar sin manlighet och bejakar sin feminina sida.
Singeln "Stick It Out" mörsar som andra låt.
Skivan fortsätter starkt med "Cut to the Chase"(omg solot!) och Nobody's Hero(om Neils vän som dog i AIDS).
Överlag är det ett stort uppsving från "Roll the Bones", "Presto" och "Hold Your Fire" och skivan fortsätter i samma fina form skivan ut. 

32. Låt: Ghost Rider
Skiva: Vapor Trails
Årtal: 2002
Kommentar: Nytt millenium och Rush fortsätter på den moderna vågen med rakare tongångar, tyngd och hårdare rock.
"One Little Victory", "Peaceable Kingdom", "Ghost Rider", "Earthshine" och "Nocturne" hör till de bästa låtarna på plattan.
"The song encapsulates the cathartic role of Neil's 55,000-mile motorcycle journey around North America and parts of Mexico in 1998 after he was struck by personal tragedy." -Rushvault

33. Låt: The Garden
Skiva: Clockwork Angels
Årtal: 2012
Kommentar:  

34. Låt: Subdivisions
Skiva: Signals
Årtal: 1982
Kommentar: Efter succén med "Moving Pictures" kunde Rush gjort det enkelt för sig genom att göra en likadan skiva igen. Rush är dock inte ett sånt band. Framförallt Geddy Lee ville bryta ny mark. Han började intressera sig mer för att komponera musik med keyboards. "Synth", tyckte många fans.
"I was getting bored writing. I felt like we were falling into a pattern of how we were writing on bass, guitar and drums. Adding the keyboards was fascinating for me and I was learning more about writing music from a different angle." -Geddy Lee

35. Låt: Between the Wheels
Skiva: Grace Under Pressure
Årtal: 1984
Kommentar: With:
- JIm Burgess / PPG synth programming
- Paul Northfield / PPG synth programming
Säger väl en del om hur det låter ;)  

36. Låt: Mr Soul
Skiva: Feedback
Årtal: 2004
Kommentar: Rush släpper EP med låtar som inspirerat dem. Alltifrån "Summertime Blues", "Crossroads" till "For What it's Worth". 

37. Låt: Armor and Sword
Skiva: Snakes and Arrows
Årtal: 2007
Kommentar: The piece talks about how faith, which we look to for comfort, gets corrupted into something we wield against others. -Neil Peart

38. Låt: Cold Fire
Skiva: Counterparts
Årtal: 1993
Kommentar: "Cold Fire' is one of my most satisfying songs, musically and lyrically" -Neil Peart   

39. Låt: Ghost of a Chance
Skiva: Roll The Bones
Årtal: 1991
Kommentar: Rush har testat mina öron och smaklökar förr. De har för tusan lirat reggae för mig som jag har uppskattat. Hur funkar de då när de från ingenstans plötsligt kastar in rap i huvudspåret "Roll the Bones"? Inte alls är väl det enkla svaret. Cringe hade väl ungdomarna uttryckt sig. Fast det är väl cringe att säga så?
'Where's My Thing?" nominerades till Grammy för årets låt 1991. Helt oförklarligt. Funk på sämsta vis. Tänk typ Kevin Gilbert, fast finniga studenter som valde gitarr på musikgymnasiet. Hade någon spelat låten för mig skulle jag aldrig trott att det var Rush. Grymt gitarrsolo av Alex Lifeson dock. Några fina spår finns dock. "Dreamline", Bravado", "Neurotica" och "Ghost of a Chance" tål att lyssnas på.  

40. Låt: Halo Effect
Skiva: Clockwork Angels
Årtal: 2012
Kommentar: 

41. Låt: YYZ
Skiva: Moving Pictures
Årtal: 1981
Kommentar: Alltså på riktigt. Kolla in klippet bara!
"The title [YYZ] refers to the identity code used by the Toronto International Airport. We used the Morse Code signal emitted by the control tower as a rhythmic device for the introduction (-.-/-.-/-..) dah dit dah dah dah dit dah dah/dah dah dit dit, = Y-Y-Z." - Neil Peart

42. Låt: Xanadu
Skiva: A Farewell to Kings
Årtal: 1977
Kommentar: "Xanadu was well rehearsed before going to Rockfield, I remember that, On the day we recorded it, Pat Moran, the resident engineer, set all the mics up and we ran the song down, partially to get balances and tones. Because it was a long song, we didn't need to complete that test run. We then played it a second time from top to bottom and that's what you hear on the album. Needless to say, Pat was shocked that we ran an 11-minute song down in one complete take. Practice doesn't always make perfect, but it sure helps!"   -Alex Lifeson